Efter vattnfallet åkte vi till antagligen den mest otroliga platsen som jag besökte i Nya Zeeland; Te Mata Peak (som jag först uppfattade som "Tomato peak" hahaha). Titta själva, även om bilderna som vanligt inte gör verkligheten rättvisa. Tro mig.  

On top of the world.

Hela vårt gäng för dagen, haha.

Resten av dagen/kvällen tillbringade vi på Eco Lodge tillsammans med vänner, och kände väl att vi behövde se något mera bekant om mindre "WOOOOW!" för att kunna sova haha, så vi gick till en äng i närheten. Visst var det också väldigt fint, men lite lättare att greppa. Hehe.

Följande dag blev en ganska vardaglig dag igen, men en väldigt lycklig en. Jag vet inte hur mycket vi (speciellt jag) skrattade den dagen, jag tror att jag fick den värsta skrattattacken i hela mitt liv, och ni som känner mig vet hurdana attacker jag kan få. Detta var värre. Haha. Vi sökte skjuts till vårt nästa äventyr som galningar, vi gick till stan, packade och var med vänner. Jag inser nu att jag inte har en enda bild från den dagen, haha, jag orkade helt enkelt inte alltid. Förresten fortsatte det otroligt underbara vädret, det var sjukt varmt! Önskar att det kunde bli en sådan sommar här också...

Vårt nästa äventyr, alltså? Kolla in nästa inlägg så får ni veta!

29.12.2014 En av mina lyckligaste stunder i livet, tror jag. Tavi och jag hade ju inget färdmedel förutom apostlahästarna, och det fanns otroligt vackra ställen i området som hon ville visa mig, men dit det var för långt att gå (jo, även för oss), så vi tog mod till oss och frågade en vän med bil, och turen var på vår sida; han hade inga planer för dagen, och två andra killar joinade också. Jag kände mig lycklig ända in i magen när vi körde med fönstren nervevade i de där vackra landskapen. Så otroligt vackert med berg och vatten och sol och Nya Zeeland, helt otroligt. Så enormt lycklig.  

Vårt första stopp var vid ett vattenfall. Vattnet var otroligt kallt där och av någon anldening hade jag inte lust att simma, men efter att Tavi och två av vännerna varit i en stund (och var färdiga) var jag jobbig och medgav att jag ändå ville simma nu, haha så jag simmade sen också (Tavi stannade i med mig). Ljuvlig upplevelse!

Titta så vackert! Men därifrån vågade nog inte jag hoppa...

Efter detta åkte vi till Te Mata Peak, något sådant har jag aldrig sett tidigare. Så kom tillbaka, vet jag!

Vår tid i New Plymouth närmade sig sitt slut och vi var tvungna att checka ut. Lyckligtvis fick vi efter det ännu hålla våra väskor i hostellet, så vi kunde ta en sista sväng till parken och gå omkring i staden ännu lite till.

Naturligtvis ville vi besöka lekdelen av parken som Festival of Lights ordnat på, där hade varit så många barn på kvällen så nu passade vi på, haha. Linbanor är ju det bästa som finns!

Hon brukar alltid säga att jag är ett barn (det brukar jag också säga själv i och för sig), men på denna bild är det nog hon som är det måste jag säga. Se så lycklig hon ser ut!

Så här ser det ut utan festivalens ljus. Vilken version gillar ni bättre?

När vi satt utanför biblioteket och åt nudlar blev vi först underhållna av en rappare som rappade för sina vänner, sedan hälsade vi på en stor konstig ödla, och sedan fick vi se värsta polis-brottsling-scenen! Jag vet inte vad som hade hänt, men handbojor, jakt och skrik var inblandade. Häftigt!

Sedan var det dags att lämna New Plymouth och vi tog bussen till nästa destination; Hastings.

Tyvärr blir det inga bra bilder ut från bussfönster, speciellt inte när bussen är i rörelse, men men men... TITTA!

I Hastings bodde vi på Eco Lodge, lite svårt att förklara vad det är. Ett hostelområde, kanske? Alltså inte ett område med en massa hostels, Eco Lodge är ett hostel men det finns två byggnader med en massa rum och varsitt kök, och så finns det små stugor på området och toaletter och duschar lite här och var. Supermysigt. Tavi hade bott här en ganska lång tid innan jag kom så hon hade några vänner där redan. Här ovan ser ni "the little people" haha.

Här bodde vi! En helt egen liten stuga.

Vi gjorde inte så mycket den första dagen i Hastings, gick till stan men det var söndag så nästan allting var stängt. Vi gjorde lite nödvändiga saker, vilade upp oss, och på kvällen lagade vi pizza med denna kanadensiska vän.

Här ser ni Eco Lodge's reception, haha. I think you get the picture.

Följande dag blev dock väldigt händelserik, vilken upplevelse! Därifrån har jag dessutom miljontals bilder, hehe. Nästan. Något att se fram emot?!

Så var julen över för vår del. Visst var det ännu annadag jul, men vi kände att vi hade firat färdigt, haha. 

På morgonen mådde Tavi dåligt, så det blev en trög start på dagen. Jag tittade på mina bilder och satt en stund utanför biblioteket som fanns alldeles intill vår hostel, och lånade deras WiFi hehe. Lyckligtvis kryade hon snabbt på sig, och vi kunde fullfölja vår plan för dagen; en långpromenad igen, denna gång till den så kallade fiskbron. 

Vädret överraskade oss igen med sin hetta, och titta vilka fina ställen!

Ser ni varifrån namnet "Fiskbron" kommer?

Nu ska jag erkänna att jag är lite av en härmapa... Medan vi var vid bron kom en flicka dit med sina föräldrar och tog en massa sjukt fina dansbilder, hon var helt klart en balettdansare. Av henne kom idén att ta en spagatbild, när vi senare tog en också på Te Mata Peak tyckte en av våra vänner att jag skulle ta sådana på alla platser jag besöker, därför blev det ganska många spagatbilder till sist, hehe. På bilden här uppe checkar jag dock bara om jag klarar av att göra spagat just nu haha.

Bergstoppen!

På hemvägen stannade vi på stranden, åh så skönt det var att simma igen, det var så varmt!

Det låg fullt av sådana här på stranden, vi visste inte vad de var och tyckte synd om dem eftersom de torkade ut där uppe på land, så vi grävde runt dem så att de fick en liten vattenpöl att vara i. Det slutade vi dock med när den här tackade mig genom att attackera min tå... Det sved massor, och jag blev lite orolig eftersom vi inte visste vad det var. När vi frågade vår rumskompis fick vi veta att det var en Bluebottle jellyfish och att jag hade en otrolig tur att den bara var fast i mig en så kort stund och var så liten, de brukar använda sina "trådar" (haha) för att förlama sina byten, heh. Med mig hände inget allvarligt dock, och min tå var snabbt sig själv igen.

Resten av kvällen gjorde vi inget speciellt, vi träffade några ungdomar i Burger King, som gjorde oss otroligt förvirrade haha, och utanför biblioteket träffade vi en av killarna som vi tagit bild med på julafton, haha. Roligt med sociala människor!

Jag lovar, det här är de sista bilderna från ljusfestivalen.  

Ett gyllene vattenfall.

Framför oss hade vi vår sista hela dag i New Plymouth. Vad gjorde vi då? Det får ni se i nästa inlägg!

Jepp, ni gissade rätt. Även denna kväll gick vi till Festival of Lights, denna gång gick vi tidigare så det var ljust ännu när vi kom dit. Jag vet inte hur många timmar vi tillbringade där. SÅ FINT!

Det var inte bara ljusen de satsat på. De hade även ljud, på många ställen lät det som om det fanns djur i skogen, och här hörde man hur jätten snarkade, haha. Men djuren skapade faktiskt en riktigt speciell stämning, det var nästan lite kusligt där i mörkret.

Nej, detta är inte målat, även detta är ljus.

The golden tree.

Titta nu på det här!

Nej, jag måste dela upp detta i två inlägg haha. Ursäkta för många bilder. *hundvalpsögon*

Juldagen. Vår rumskompis berättade att en kyrka skulle ordna en jullunch på dagen, så vi bestämde oss för att gå dit för att ta del av en bit av den nyzeeländska kulturen och se vad de har för julmat. Det ledde till att vi hade lite tid på förmiddagen som var för kort för att göra något stort men för lång för att inte göra något alls. Så vi bestämde oss för att fota, haha.  

Krabbor! För andra gången i mitt liv, haha.

Vädret var ganska konstigt, ena stunden muligt och nästan kyligt, andra stunden soligt och hur varmt som helst.

En kvinna som gick förbi erbjöd sig att fota oss när hon såg hur vi höll på med självutlösaren, haha.

Jullunchen. Potatis, skinka, kyckling, grönsaker och några konstiga "köttbullar" - jag har ingen aning om vad det var.

Efter lunchen gick vi till stranden igen. 

Det var massor med människor på stranden och många grillade, vi kom fram till att julen i Nya Zeeland antagligen firas lite på samma sätt som vår midsommar, haha.

Vi låg på stranden och lyssnade på julmusik (haha), sov och skrev dagbok. Tyvärr blev det inget simmande eftersom det plötsligt blev riktigt kallt och vi var tvungna att gå hem. Jag kan ju passa på att berätta att längre än så här kom jag aldrig i min dagbok, heh oops... Men man har alltid så mycket att skriva om och tiden räckte inte till, som ni kanske förstår upplevde jag hellre massor än satt hälften av tiden och skrev dagbok och missade en massa upplevelser som jag annars hade kunnat skriva om, haha.

Äntligen fick jag se berget utanför molnene!

Kan ni gissa hur vi tillbringade vår kväll?

Kvällen var här. Kvällen som vi väntat på ända sedan det blev klart att Tavi skulle åka till New Plymouth. Kvällen då vi skulle till Festival of Lights. Tyvärr är bilderna inte nära på lika magiska som verkligheten. Så otrolig stämning!

Lite svårt att fota i nattmörker...

Det var verkligen en julafton att minnas! Kändes mera som midsommar, haha. I Nya Zeeland firar man egentligen juldagen istället för julafton, så det blev nästan två julaftnar för oss. Vad vi gjorde på juldagen får ni se i nästa inlägg!