Unias

Alla inlägg under januari 2015

Av Unia - 28 januari 2015 15:15

           



 

ANNONS
Av Unia - 27 januari 2015 14:30

           




ANNONS
Av Unia - 26 januari 2015 16:00

           




 

Av Unia - 25 januari 2015 19:05

Mitt liv känns lite stressigt för tillfället, vi har långa dagar i skolan och hinner inte med någonting på kvällarna. Därför bestämde jag mig för att stanna här (stanna hemma? stanna vid skolan?) det här veckoslutet. Senast jag var ensam ett helt veckoslut var första veckoslutet i september. Och det veckoslutet ser jag inte precis tillbaka på med glädje (ni kan ju kolla i mitt bloggarkiv om ni vill), så jag var allvarligt talat livrädd för det här veckoslutet. Det var ju mitt eget val, men det skrämde mig. Jag var så rädd för vad mina känslor skulle hitta på när jag blev ensam under en längre period. När det ibland räcker med någon timme för att jag ska ligga i sängen och skaka av gråt. Jag var så rädd att jag glömde bort att tänka realistiskt. Vad var det jag var rädd för egentligen? Även om jag skulle ligga och gråta hela veckoslutet skulle ju inte världen gå under. Saknad, ensamhet och tårar dödar inte mig. Speciellt inte eftersom jag har ett underbart liv, bättre än underbart, och en massa ljuvligt härliga människor i mitt liv. Ett veckoslut, kom igen? Vad är det att vara rädd för.


Jag kan inte precis påstå att jag haft ett bra veckoslut. Hade varit miljoner gånger bättre om jag som vanligt åkt till Romeo (haha, det där smeknamnet är nog lite roligt). Men inte var det helt katastrofalt heller. Tråkigt var det, och det ekade i mitt huvud så fort det var tyst så jag valde att ha på radion (och upptäcka att de spelar samma låtar om och om igen) om jag inte hade något annat ljud i bakgrunden, eller LÄSTE TILL INTRÄDESPROV och tvingade mig själv ha tyst (eftersom man minns bättre om miljön är så lika som den var när man lärde sig). På kvällarna satt jag apatisk och orkade inte göra något annat än spela 2048 (Stirlingite edition). På lördagen sov jag till kvart över tolv. På kvällen hade jag svårt att somna och vaknade många gånger båda nätterna. Men jag kom på mig själv med att njuta när jag stod och diskade med musik på. Jag insåg att jag inte ens för så förfärligt länge sedan faktsikt tyckte om att bo ensam (då hade jag förstås Molle, du är saknad!). Jag hade äntligen tid för att skriva brev och oj så härligt det var! 


Jag förstår inte hur jag kunde glömma bort att det är okej med gråa dagar ibland. Det är okej med dagar som man inte har lust att göra någonting på. Det är okej att ibland inte orka med annat än stirra på datorskärmen. Lite ensamhet nu och då skadar inte fastän det för stunden inte är roligt. Men man behöver väl inte konstant njuta av livet? Det är inget farligt med att ibland vara nedstämd. Man behöver inte vara rädd för det. 



Av Unia - 23 januari 2015 21:47

Wow. En person som jag är väldigt lycklig och tacksam över att ha i mitt liv tipsade mig om dokumentären Beginning With The End idag (klicka på titeln för att titta). Och alltså wow. Den berörde mig verkligen. Ungdomar som hjälper människor att dö, kort sagt. Det vill jag också göra, tänker jag, finnas där för någon på det där sättet. Jag har obehag för sjuka, gamla människor, men om jag skulle få chansen att delta i den där kursen skulle jag definitivt tacka ja. Sådant kan man nämligen bli av med, det är åtminstone vad jag tror. Och det skulle vara så otroligt fint att få ge andra kärlek på det där sättet, och väldigt givande på många andra sätt också. Snälla, titta på denna dokumentär!



Av Unia - 18 januari 2015 20:22

När nya år börjar planerar man ofta en massa saker om hur ens liv ska bli bättre och bla bla bla (jag tycker inte att det är "bla bla bla", jag tycker om "nya starter" och att planera och så där, det är bara det att det inte är det jag ska skriva om nu, och jo jag vet att det hade blivit kortare att skriva ut allting istället för "bla bla bla", men vem bryr sig haha). När det nya året började hade jag ingen aning om vad jag skulle ge för nyårslöften, eller vad jag alls skulle göra för att "markera" att det var ett nytt år. Allt sådant kom lite sent i år, och ännu har jag det inte riktigt klart (fick plötsligt för några timmar sedan lust att göra just så där, planera en massa "förbättringar"), men en sak som jag bestämde mig för för en tid sedan är att jag detta år ska försöka läsa minst en bok i månaden. Det är inte mycket, och ingen svår sak för mig, men eftersom jag alltid har så mycket jag vill göra händer det ofta att jag läser mycket mindre än jag skulle vilja. Hur som helst, jag läste nyss ut "januaris bok", och kom på att varför inte dela med mig av alla böcker jag läser? Två flugor i en smäll, för bloggandet är också något jag skulle vilja göra oftare. Bara tiden kunde räcka till allt man vill göra...


Den som inte förstått det av rubriken har jag alltså läst "Let it snow" av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle. Boken innehåller tre berättelser som ändå alla hänger ihop. Samma tid, samma plats, men olika personer. Ungefär. Jag kommer inte att prata om berättelserna skilt, utan boken som helhet.

Jag tyckte väldigt mycket om den, först och främst. En härlig feel good-bok, kanske lite för härlig för en del, men inte för mig, hehe. "Let it snow" låter dig mysa tillsammans med karaktärerna och känna ditt hjärta smälta och sprudla av glädje. Närapå perfekta kärlekshistorier som ändå handlar om vanliga ungdomar, vilket (enligt mig åtminstone) gör att det perfekta inte blir för mycket och till och med känns riktigt trovärdigt. Alla tre författare kan det där med att ge sina karaktärer individuella röster och jag tror att de flesta kan känna igen sig själva eller någon i ens omgivning i flera av bokens karaktärer. 

Jag rekommenderar boken till alla romantiker där ute, alla som älskar härliga kärlekshistorier, alla som är förälskade, alla som tror på julmirakel, och till alla som älskar den mysiga vintern! Till alla som inte tycker om vinter och snö också förresten, så att de/ni får se hur mycket fint som kan hända tack vare en otrolig snöstorm, hehe.


Okej, jag var kanske inte på det bästa "berätta om böcker-humöret" just nu, men men... Så kan det vara ibland, haha. Ha det så bra, och förlåt för att jag är lite galen. ;) (Egentligen menar jag inte det där "förlåt" hehe. Okej, NU ska jag gå härifrån!)



Av Unia - 13 januari 2015 20:00

Wow, vilket händelserikt år jag har bakom mig! Titta här:


(Eftersom mitt internet är så långsamt och jag inte bara vill ha text tänker jag använda bilderna från 2012, lite konstigt men det får vara, hehe.)


 


När klockan slog 2014 befann jag mig i London med världens bästa bästis. En perfekt start på året och precis vad jag behövde för att klara av månaden som stod framför mig. Januari 2014 är nämligen en månad som jag kommer att minnas som en av de stressigaste månaderna i mitt liv. Huh! Det var sista månaden i gymnasiet vilket innebar en massa inlämningar och prov. Tyvärr har jag inte min dagbok här, men jag antar att det var ganska många tårar som föll den månaden. Förutom skolstress hade jag nämligen annat jobbigt i mitt liv också, något som fortsatte genom hela året, en del dagar värre än andra. 

Naturligtvis var det mycket roligt bland med stressen också. Jag dansade tre gånger i veckan och vi började jobba med danspjäsen Siri-iriS som jag hade huvudrollen i. Något av det roligaste jag har gjort i hela mitt liv! Kära danspartner och jag tillbringade en lördag i Helsingfors där vi tittade på Snödrottningen på nationalbaletten. Jag träffade Tavi när vi hann. Med klassen hade vi Abi-lärarmiddag vilket var rätt så kul haha. Och så var det förstås de två sista veckorna i skolan som vi varje dag hade utklädningstema, i olika grad uppskattat av lärarna. Bra sätt att handskas med stressen, om du frågar mig.

Sista januari var också sista skoldagen och det firades med plättfest hemma hos mig tillsammans med fina vänner (det var länge sedan det). Haha, åh det var en SÅ rolig kväll! 


 


Studentskrivningar, Penkkis och dans. Och vänner och kalas. Hade vårens första studentskrivning, dvs. textkompetens, samt tyska hörförståelse. Utöver det hade vi muntliga förhör och jag läste såklart självständigt också till alla skrivningar. Vi hade penkkisförberedelser och så själva penkkisdagen, superroligt! Annars inget speciellt i februari, ganska mycket tid gick till det som hade med skolan att göra, det var första månaden på läslovet så allting kändes nytt och man trodde att man hade all tid i världen haha, jag dansade fortfarande och var med vänner så mycket jag hann (speciellt med Tavi eftersom det var sportlov och hon var hemma). Och melodifestivalen på lördagskvällarna får vi ju inte glömma.


 


En till stressig månad, mars. Studentskrivningarnas månad. Jag började dansa fyra gånger i veckan, de veckor jag hade möjlighet. Jag läste på studentskrivningarna. Speciellt psykologi. Jag skrev modda, matte, psykologi och tyska. Vi deltog i ett UNG KULTUR-evenemang med dansgruppen. Jag åkte till Stockholm på ett behörighetsprov. Mitt i studentskrivningarna. Bara på skoj. Bara för att få en till upplevelse i bagaget. Jag deltog i en artistskola. Jag var med vänner (efter studentskrivningarna) och jag köpte en ny dator. Sanna Nielsen vann Melodifestivalen och jag skrek av glädje.

Bara för att jag inte förstår mig själv tänker jag nu dela med mig, dag för dag, av två veckor i mars:

Måndag 10.3: Modersmålsskrivning

Tisdag: "Dansens kväll"

Onsdag och torsdag: Ingenting annat förutom läsning

Fredag: Generalrepetition inför

Lördag: Dansevenemang, dit hela dagen gick

Söndag: Till Stockholm

Måndag: I Stockholm

Tisdag: Hem från Stockholm och dans på kvällen (=läste så gott som ingenting på tre dagar)

Onsdag: Matteskrivning och dans

Torsdag: Dans

Fredag: Psykologiskrivning

Lördag: Artistskola

Söndag: Artistskola

Måndag: Tyskaskrivning

--> FRIHET!

Allvarligt talat, är jag inte lite galen?!

Hursomhelst, när studentskrivningarna var över var det bara dans och vänner och göra VAD JAG VILLE som gällde.


 


I april var min huvudsyssla något så härligt som dans. Fyra gånger i veckan var det vanliga danslektioner och Siri-iriS, utöver det jobbade jag självständigt med mitt slutarbete, som jag dessutom visade i slutet av april. Annars fortsatte jag att umgås med vänner, gjorde vad jag ville, tog dagen som den kom. Bloggade massor, njöt av att ha ny dator. Njöt också av det härliga vårvädret som höll på att bli sommar. Dessutom åkte jag och tittade på fantastiska Jesus Christ Superstar på ÅST två gånger, wow! Det enda måstet i april var att ordna med allting som skulle ordnas till mitt resestipendium som jag fick, och det som försvårade allting en smula var att detta måste ske i hemlighet.


 


Maj. Siri-iriS månaden. En väldigt händelserik månad! På det sättet att mycket stort hände. Vi hade Siri-iriS övningar, pressinfo, och så våra föreställningar, och det var härligare än jag någonsin kunnat drömma om. Minns ännu känslan när vi efter premiären tog emot alla applåder, åh jag skulle ge vad som helst för att få uppleva det igen! Helt underbart att få bli någon helt annan för en stund och bjuda publiken på en del ur Siri-iris liv. Ljuvligast av allt var dock att vi gjorde det tillsammans, så härliga dagar och kvällar tillsammans med alla dansvänner! Dessutom hade vi vår vårkonsert där jag fick mitt avgångsbetyg för fördjupade studier och officiellt sa hejdå till något som varit som en andra familj för mig i tio år. Jag levde på faktumet att jag skulle dansa med dem ännu några gånger under sommaren (och sedan också deras första dansvecka på hösten hehe).

Det var dock inte bara dansen jag blev "färdig" från. Sista maj blev jag också student. En härlig morgon, dag, kväll och natt. Det var så svårt att förstå att jag inte ens tänkte på att det var sista gången vi var i skolan, då på dimissionen, så jag sa aldrig hejdå till mina lärare. När jag följande dag insåg det tänkte jag börja gråta, för att jag ville säga ordentligt hejdå till min modersmålslärare. Heh. Är man dum i huvudet, så är man.

Studentkvällen var jag för första gången "ut", som man säger här, alltså till en pub/bar/vad det nu heter, vilket för många var en väldigt stor sak. Själv tyckte jag inte det, för inte drack jag ju alkohol för det. Hur som helst blev det en kväll och natt som jag antagligen kommer att minnas för resten av mitt liv, inte för att jag var "ut", utan för annat som hände.

I maj läste jag också till inträdesprov och hade också ett redan då, jag började sommarjobba lite nu som då, jag träffade fortfarande vänner och var ute och njöt av sommarvädret som plötsligt upphörde.


 


Haha, oj vilken härlig månad juni var! Min väggkalender (som är den enda källan förutom bloggen jag har här just nu för att komma ihåg januari-augusti) är helt fullproppad. Jag jobbade. Jag gick på inträdesprov och blev antagen till min nuvarande skola, världens bästa skola, vill aldrig lämna den. Jag dansade med mina härliga dansvänner. Jag tillbringade alla dagar utan tre med människor jag håller av. Och så förstås den lilla detaljen att jag fick en pojkvän. En helt otroligt underbar månad!


 


De två första veckorna i juli tillbringade jag 24/7 med Tavi och Romeo, som båda skulle försvinna ur mitt liv på ett eller annat sätt för en tid framöver. När jag fortfarande hade sommarlov kvar åkte den ena till Nya Zeeland för ett år och den andra in i armén. Så inte en enda dag gick utan att jag träffade åtminstone en av dem. Dessutom hade vi parkkonsert med dansgruppen vilket var underbart! 

När två veckor hade gått åkte jag till Tjeckien, mitt resestipendium jag fick från gymnasiet. Så de två följande veckorna befann jag mig där, och som ni kanske minns var det en resa med väldigt varierande känslor från min sida. Sist och slutligen var det nog en otrolig resa, och jag är väldigt glad för att jag fick möjlighet att vara med om en sådan upplevelse.

Tillbaka i Finland tillbringade jag all tid jag fick med någon som fyllde på mitt behov av kärlek igen, hehe. Andra vänner träffade jag också, och fortsatte på jobbet.


 


I augusti var det jobb och flytt som gällde för det mesta. Veckosluten tillbringades med Romeo, sådär som resten av året, och på veckorna träffade jag en annan vän när det passade. Som jag redan nämnde deltog jag också i mina gamla dansgruppers första danslektioner, vilket var både härligt och hemskt. Ljuvligt att jag fick den möjligheten! Dessutom hade vi en sista "föreställning" tillsammans, en dansstig ute i naturen.

I slutet av månaden BÖRJADE JAG I VÄRLDENS HÄRLIGASTE SKOLA! 


 


September var en "allting är nytt"-månad. Sakta med säkert ställde jag in mig i mitt nya, underbara liv. Hade svårt att förstå att allt dansande var min skoldag. Att detta verkligen var min vardag och inte bara något läger. Precis som resten av året lärde jag mig mycket nytt och fick massor av nya vänner. Njöt av livet, förutom när ensamheten grabbade tag i mig och tårarna vällde över. Vet inte riktigt vad jag ska säga, min vardag var underbar men finns inte så mycket att skriva om kanske.


 


Oktober började med något helt otroligt; först min tredje Sanna Nielsen-konsert (och hon kände igen mig!), och sedan Lindsey Stirling! Wow, fantastiska upplevelser, helt otroligt!

Sedan var det vår första dansafton som innebar mycket arbete, stress, och framför allt glädje. Hur roligt som helst! Efter det fortsatte vardagen som vanligt fram till höstlovet, som naturligtvis tillbringades med Romeo.

På ett sätt var ju min vardag något speciellt, för varje dag här är speciell och jag fick fortfarande vara med om en massa nytt, men inget tillräckligt stort för att nämnas här hände riktigt. Vi började arbeta med vår slutproduktion i skolan.


 


November innebar som vanligt Kulturkarnevalen (Bollywooddans) och födelsedag och allt vad hör därtill. Förutom det innebar det nya vänner från Sverige, ensamhet inombords trots vänner "utombords", kvällsaktiviteter med studeranderådet, beställande av flygbiljetter till Nya Zeeland, köpande av tåtossor, klippning av håret efter flera år, och mycket kärlek från flera håll. Samt min härliga vardag. Dessutom bestämde jag mig för att jag inte kommer att söka vidare till dansutbildningar efter detta år, hur mycket jag än tycker om att dansa insåg jag att min vilja att hjälpa andra är ännu starkare.


 


I ungefär tre veckor fortsatte min vardag ännu i december, med förgyllning av musikalträningar och medverkande i teaterlinjens musikalföreställning vilket var hur otroligt roligt som helst, något av det roligaste jag någonsin gjort! Jag älskar den här skolan! På grund av detta, julen och Nya Zeelandsplanering blev de tre första veckorna av december otroligt stressiga för mig, men mest för att det fanns så mycket jag VILLE göra, och stress är aldrig lika hemskt om den orsakas av sådant man tycker om. Veckosluten tillbringades fortfarande på samma underbara sätt.

Lördagen 20.12 åkte jag iväg till Nya Zeeland för att hälsa på världens bästa Tavi, och där tillbringade jag resten av året. Mera om det får ni dock höra senare!


Till sist ännu den här listan:


Vilket är ditt bästa minne från det här året?
- VARFÖR GÖR JAG SÅ HÄR MOT MIG SJÄLV?! HUR SKA JAG KUNNA VÄLJA ETT FAVORITMINNE FRÅN DET HÄR OTROLIGA ÅRET?! Åååååååh, jag har hur många underbara minnen som helst från det här året ju! Omöjligt, det här är omöjligt. 

 

Vilket är ditt sämsta minne från det här året?

- Någon av de gångerna som jag luggit i sängen och gråtit/skrikit.


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

- Let me see... Blev student och allt vad det innebär. Hade huvudrollen i en danspjäs. Blev tillsammans med någon och allt vad det innebär haha. Började i en dansskola och allt vad det innebär. Gick på inträdesprov. Åkte ensam till Stockholm. Deltog i ett internationellt läger i Tjeckien och allt vad det innebär. Åkte till Nya Zeeland och allt vad det innebär. Och andra småsaker.

 

Höll du dina nyårslöften?

- Saken med mig är att jag aldrig minns vad jag hade får nyårslöften, om jag hade några.


Lärde du känna någon som tog stor plats i ditt liv?

- Jo.


Har du varit lycklig i år?

- Verkligen!

Vad kommer du minnas från år 2014 i framtiden?

- Alla stora händelser.


Vilka länder besökte du?

- England, Sverige, Tjeckien och Nya Zeeland (samt några timmar i Förenade Arabemiraten och Australien).


Största misstaget?

- Att inte ta studentskrivningarna på allvar.


Bästa köpet?

Det som också var dyrast: flygbiljetterna till Nya Zeeland.


Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?

- Fred.


Vad önskar du att du gjort mer?

- Läst, skrivit, fotat, studerat, varit ute.


Blev du kär i år?

- Det kan man säga.


Vad fick dig att må bra?

- Människor, dans, djur och dagboken.


Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2014?

- Beneath you're beautiful, alla vi hade i Siri-iriS, All of me och Human.


Största musikaliska upptäckten?

- Emeli Sandé.


Har du varit sjuk eller skadat dig?

- Blåmärken finns konstant på mina knän, och andra små spår av dansandet har funnits nu som då, men nej, inget allvarligt vad jag minns.


Vad gjorde du på din födelsedag?

- Hade en underbar dag tillsammans med en av de viktigaste människorna i mitt liv.


Vilket datum från i år kommer du alltid minnas?

- 8.6



Bättre sent än aldrig, eller hur var det? Och jo, jag kan mycket väl ha glömt saker.




Av Unia - 7 januari 2015 18:53

Vet ni hur många gånger jag har fått höra det eller något annat med samma innebörd? Och vet ni hur onödigt det är att säga det?


Först och främst vill jag säga att jag förstår varför människor säger så, jag förstår att de bara menar gott, men egentligen är det en ganska hemsk sak att säga.


Har ni någon gång haft vänner som mått dåligt? Har ni velat hjälpa dem? Det är klart att man själv lider när någon man bryr sig om mår dåligt. Och åtminstone för mig är det klart att man vill hjälpa dem. Ens eget lidande skulle ju inte försvinna om man bara slutade försöka hjälpa. Man skulle fortfarande bry sig, och så skulle man bara få dåligt samvete för att man inte finns där för personen. Så jag förstår inte riktigt hur människor menar att man ska göra när de säger att man inte ska ta åt sig av andras problem, att ingen klarar av att hjälpa alla.


Och hur tänker de att de känns för personen som mår dåligt? Att den som vill hjälpa ständigt får höra att det vore bäst att bara överge en. Det hjälper ju mycket på vägen till tillfrisknande.


Jag har också fått höra att jag frivilligt befinner mig i situationen att min vän mår dåligt. Ursäkta mig? Missförstå mig inte, det är absolut inte så att jag är arg på vänner för att de mår dåligt, då skulle man ju vara en idiot. Men ingen mår dåligt frivilligt, och ingen vill att ens vän ska må dåligt. Så på vilket mystiskt sätt skulle jag frivilligt befinna mig i den situationen?


Visst, jag önskar precis som alla som säger åt mig att inte må illa för andras del att det fanns en väg ut. Men så länge det inte finns en väg ut från lidandet för dem jag bryr mig om, finns det inte heller någon för mig. "Kör inte slut dig själv" gör inte så mycket annat än att få mina tårar att rinna. Men visst, jag försöker. Och oftast klarar jag av det.



Presentation


Välkommen! Här får du läsa om hur det kan vara att vara en liten flicka med ett stort sinne. Förutom text delar jag också med mig av bilder jag tagit, musik jag tycker om och annat jag känner för att dela. Hoppas att du trivs! :)

Translate

Omröstning

Till vilken bloggportal tycker du att jag ska flytta?
 Nouw
 Blogg.se
 Blogspot/blogger
 Wordpress
 Ratata
 For.me
 Finest
 Myshowroom
 Egen gratis domän
 Annan? Kommentera i så fall!

Fråga mig

27 besvarade frågor

Säg hej! :)

Kategorier

Senaste inläggen

Här borde du klicka! :)

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Tiden flyger iväg

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ Unias med Blogkeen
Följ Unias med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se