Unias

Alla inlägg under november 2013

Av Unia - 24 november 2013 21:06

Och jag vill ha snö!!! 


Det det här inlägget skulle handla om, dock, är att det snart är december igen, vilket betyder... JULKALENDER! Fastän jag hur gärna som helst skulle skriva en berättelse i år igen har jag tyvärr inte tid för det. :( Men någon julkalender vill jag absolut ha, även om tiden kanske hellre skulle säga annat. Frågan är nu; hurdan julkalender ska jag ha? Vad vill ni? Några förslag:

  • En bild varje dag (som jag själv fotat, antagligen med jul/vintertema, eller bara något annat från min dag)
  • Ett ordspråk/citat som betyder något för mig/som jag tycker om varje dag
  • En julsång varje dag
  • Ett boktips varje dag
  • Ett tips varje dag (om vad som helst)
  • En video varje dag (som jag själv spelat in, skulle antagligen bli en hel del dans, men även annat. Kanske lite för tidskrävande dock, men tar ändå med det.)
  • En text om något (olika saker) varje dag
  • Något varje dag, en blandning av allt detta och kanske lite till alltså

Okej, lite flummigt kanske... Vad tycker DU? Har du andra förslag/önskemål? Tell me! :D Jag skapar en ny omröstning så ni kan rösta där om ni inte orkar kommentera. 



 



P.s (Värst vad ofta jag kommer med sådana nuförtiden) Kan ni alla göra mig en stor tjänst och rösta på Lindsey Stirling i Dance ShowDown? http://www.danceon.com/video/27-lindsey-stirling-challenge-2 Tack! :D

Av Unia - 23 november 2013 22:54

Men nu när jag läst ut Torka aldrig tårar utan handskar måste jag bara en gång till få säga hur fantastisk Jonas Gardell är!


Jag fasade inför att läsa den sista boken. Jag visste att det skulle bli hemskt. Redan av namnen kan man ju lista ut det; första Kärleken, andra Sjukdomen och tredje Döden. Det var redan otroligt smärtsamt att läsa andra delen, och jag visste att sista skulle bli ännu värre. Ändå ville jag såklart läsa den, man kan ju inte lämna ett mästerverk på hälft. På höstlovet köpte jag boken - ett steg närmare lidandet jag visste att jag måste genomgå. Sedan fick den stå där i hyllan och införa skräck i mig varje gång jag såg den, haha. Men så en kväll, när jag inte hade någon bok att läsa för skolan, bestämde jag mig för att få det gjort. Jag började läsa. Och jag började också gråta. Det var ändå ingenting jämfört med hur mycket jag grät senare.


Första gången det hände blev jag riktigt chockad. Nästan skrämd. Okej, jag hade bara sovit fyra och en halv timme, men jag tror faktiskt inte att det hade någon skillnad. Jag låg och läste, och så plötsligt blev jag medveten om mig själv. Jag låg helt paralyserad av sorg, ni vet sådär man blir just innan man börjar storgråta? Ligger och vrider ansiktet så att jag inte ens vågar tänka på hur det ser ut, helt tyst som om man samlar kraft för den kommande attacken. När jag märkte detta försökte jag lugna ner mig själv, jag försökte säga till mig själv att jag bara är löjlig, att karaktärerna inte är verkliga, att de inte är några närstående personer till mig. Ingenting hjälpte. Gråtattacken hann fram och där låg jag och vred mig i gråt. 


Flera gånger, många gånger, var jag tvungen att lägga undan boken och gråta fullt ut. Jag är glad att jag bor med bara Molle, henne behöver jag inte skämmas inför. Jag behöver inte vara rädd att någon ska komma in i mitt rum och ställa en massa frågor. Jag undrar hur folk skulle reagera om de skulle se mig sådär... 


Jonas Gardell är helt otrolig. Han vet precis hur han ska skriva för att göra det bäst. Han vet precis vilka personer han ska ta livet av, och vilka han ska låta leva. För att det ska göra mest ont. Han vet precis när det ska komma en tillbakablick, ett minne, och när han ska fortsätta i nutid. För att man ska gråta mest, eller ha mest bråttom att läsa vidare. Han vet precis vem som ska säga vad och när de ska säga det. För att det ska träffa bäst. Han vet precis vilka ord han ska använda, hurdana karaktärer han ska skapa, vad han ska skriva, vilka känslor han ska ta upp, vad han ska lämna bort, han vet precis hur han ska göra. För att skapa ett oförglömligt mästerverk. 

Precis som Louis vet exakt hur han ska le när för att få allas hjärtan att smälta (hehe) vet Jonas Gardell hur han ska skriva för att få allas hjärtan att brista.


Jonas Gardell är fantastisk. Torka aldrig tårar utan handskar är ett mästerverk. Läs!



 



P.s Jag vet att jag lite bortser från att denna historia faktiskt baserar sig på sanning, att detta faktiskt har hänt. Men det är medvetet, det är en försvarsmekanism. Jag vet helt enkelt inte hur jag skulle kunna bära allting om jag skulle tänka på det som verklighet. Jag undrar dessutom hur mycket som är verklighet, är karaktärerna till exempel baserade på riktiga personer..? Lever någon av dem i så fall ännu..? Är Gardell själv en av dem..?

Av Unia - 22 november 2013 22:00

(Och fastän jag kommer att bli hur gammal som helst kommer det inte märkas så snabbt eftersom mamma sa att det såg ut som om jag fyllde 14 i lördags på mitt 18-årskalas, haha.):


  Fotograf.


Denna vecka har varit kaos. Egentligen inte, men det känns så. På onsdagen insåg jag hur lat jag faktiskt blivit och hur mycket jag hade att göra, så efter att på förmiddagen läst ut Torka aldrig tårar utan handskar: Döden (HEMSK!!!), och varit i skolan, gällde endast skola. Och dans såklart. En uppsats skulle skrivas, det tog hela dagen så jag hann inte öva till samhällsläraprovet, som jag hade igår tänkte jag säga, men det är ju faktiskt bara fredag idag, så det var idag haha. Det blev en sen kväll, men jag skyller inte på någon annan än mig själv. På torsdagen var det provläsning som gällde. Inget annat, med undantag av dans och ett snabbt samtal med tvillingbrorsan-syrran. (Kärt barn har många namn <3) Sen kväll det med, men nu är det över! Inga prov mer denna period, haha nog för att detta var det enda för min del, och inte heller några uppsatser. Att jag ligger två, snart tre, uppgifter efter i nätkursen kan vi glömma just nu. Och det jag har kvar av skrivuppgifterna i tyskan (det är i alla fall inte försenat). Och att jag nästa fredag ska dansa helt ensam i kyrkan. Jag blir väl tvungen att imrpovisera, det är lite svårt att göra en ordentlig koreografi när jag inte vet exakt hurdant utrymme jag har... Men lite förberedd vill jag nog vara, för det är en helt annan sak att dansa tillsammans med mina danskompisar, också när det gäller solon, för då finns de ändå på plats, än att dansa helt ensam framför skolan. Usch har jag lust att skriva, hehe. Nej, allvarligt talat är det inte så hemskt, och allting är ju bra träning inför framtiden (som inte är så långt borta!). På danslektionerna får jag ofta höra att jag är modig, åh vad jag önskar att jag alltid kunde vara den jag är när jag är tillsammans med mina dansmänniskor. Väldigt få människor i min klass skulle använda ordet modig för att beskriva mig. 


Imorgon ska jag fortsätta slita med skolan. Idag har jag gett mig en paus. För att göra det lite tydligare bestämde jag mig alltså då på onsdagen för att ta tag i mitt liv igen. Idag efter skolan har jag städat; rengjort Molles toalett, diskat, tvättat kläder, och rett upp helt enkelt. Sedan när jag skulle äta satte jag mig vid TV:n för att titta på Fame (serien) samtidigt, när jag ätit färdigt var jag mitt i ett avsnitt, så jag tog min stickning som fått lida den sista tiden och såg vidare. Senare började jag gråta så mycket (heh) så jag lade bort stickningen och fortsatte titta, till sist med motiveringen att jag ändå inte skulle få något gjort mera idag. Slutade alltså med att jag kollade fyra avsnitt (okej, 3½, blev på hälft förra gången jag tittade). Den är så bra så nu finns risken att jag ska bli fast, så jag ska hålla paus nu igen. Jag vill göra annat med min fritid än att sitta vid TV:n eller datorn.


Fame ger mig så mycket inspiration och motivation! Jag sitter där och drömmer om att också få gå på en sådan skola. Och tänk om man skulle bli lika bra som dem! Nu har jag förresten fått klart för mig mina alternativ att söka till I VÅR:

  • VNF, ettårig danslinje
  • Teaterhögskolans danslinje, först tre "kandidatår", efter det får man välja inriktning (dansare eller koreograf, danslärare finns också men den är inte likadan, haha jag är inte så insatt ännu)
  • ÅA: Pedagogik (klasslärare?), Svenska, Engelska, Tyska (Problemen med språken är att jag inte riktigt vet vart de skulle leda, mina moddalärartankar har svalnat och ersatts av lågstadielärare (klasslärare) igen, men jag är ju intresserad av språk och eftersom jag ser på både Tyskland och England som eventuella bostadsländer skulle det ju vara bra att förbättra språkkunskaperna, speciellt tyskan.
  • Novia: Socionom

För tillfället är jag mest orolig för att jag någon gång ska bli tvungen att välja. Dansen är fortfarande alternativ 1, men vad ska jag välja annars?! Nåja, det behöver jag inte tänka på just nu.


Nu ska jag gå och sova, för att imorgon vara pigg och aktiv. Godnatt!


 



P.s Londonresa beställd till jullovet!!! :D


Av Unia - 19 november 2013 11:00

     


     


 


Av Unia - 15 november 2013 12:30

Nu är det inte längre någon Dancing Queen, young and sweet, only seventeen... (SÅ BRA "fiilis" på kulturkarnevalen när alla sjöng och dansade med, ååh take me back!)


Till skillnad från många andra har jag inte räknat ner till den här dagen i flera år. När det var 22 dagar kvar räknade jag faktiskt ner i min kalender, men det var bara för att jag hade tråkigt på en lektion (*host* samhällslära *host*), och jag kollade nedräkningen kanske tre gånger. Tidigare tänkte jag att jag ändå inte har någon nytta av de rättigheter man får då man fyller arton - jag tar inte körkort (ännu i alla fall), jag är nykterist, jag röker inte... För några veckor kom jag dock på att man får resa själv, jippiii, och nu har jag redan en resa till London över nyår planerad. 


Ni minns kanske att det i våras slog mig att 17 var idealåldern för mig. Nu är jag inte 17 mera, oh no, jag kommer att krascha! Haha. Nej, ännu känner jag mig helt som vanligt. Lite extra sprallig och barnslig faktiskt, jag är klädd i gröna strumpbyxor, kjol och min kk-skjorta som jag klippt till topp, och håret har jag uppsatt i Jon's (vet att ' inte används i svenskan, men han är engelsk och det ser bättre ut så (; ) favoritfrisyr; två hästsvansar. Livet blir mycket roligare om man trivs med sin outfit. 


Jag kan inte förstå att jag är så här gammal. (Nej, jag har ingen ålderskris, vad spelar det för roll hur gammal man är? Ålder är bara siffror.) Vad jag menar är att jag faktiskt ser mig själv som ett barn. Inte barn som omyndig, utan barn som barn. Jag såg alltså mig själv yngre också när jag var 17 (wow, det var jag igår). Ibland klarar jag dock av att distansera mig från mig själv, se mig själv från någon yngres ögon, och tänka på hur jag själv såg gymnasieelever när jag var yngre. Till exempel när jag i min studiebok (som vi får varje år från dansen) läste Du är en förebild för yngre. Då kan jag för någon sekund se att jag faktiskt är stor nu, att jag är på väg att bli vuxen. Det är ganska häftigt, hehe.


Flummeliflumm-inlägg det här... Jag vet inte ens vad jag vill ha sagt. Min 18-årsdag ska jag fira för mig själv, efter skolan alltså, jag ska bl.a baka muffins till kalaset som vi har imorgon. Jag kommer knappast att hinna med så mycket, men jag tänker i alla fall bara göra sådant jag tycker om.


Hoppas ni får en fin dag!


 

Av Unia - 10 november 2013 18:45

Hej allihopa! Som ni säkert listade ut var bildinläggen från tidigare i veckan tidsinställda, jag gav mig själv allt för mycket fritid förra veckoslutet så hade inte en enda ledig minut denna vecka (rättare sagt tisdag-torsdag). Varför tror jag att ni har märkt att de var tidsinställda och jag inte haft tid för bloggen? Varenda uppmärksam varelse borde veta svaret: det har inte kommit ett enda inlägg om att DET VAR KULTURKARNEVALEN torsdag-idag!!!


Ojojoj, jag vet inte vad jag ska säga. Fastän det inte kommit något sådant inlägg betyder det inte att min kärlek för kulturkarnevalen har krympt - tvärtom. (En annan orsak förutom tidsbristen är att jag inte insåg hur nära den var innan torsdagen.) Detta har varit en helt FANTASTISK kulturkarneval! Det har de alla varit, men det var något speciellt med den här. Om den slog första året vet jag inte ännu, för just nu känner jag mig bara tom och det känns som om jag bara varit deprimerad hela karnevalen, men efter att depressionen lagt sig kommer jag väl att kunna avgöra det. För deprimerad under karnevalen var jag verkligen inte!


På torsdagen gick jag hemifrån till busstationen (ca två kilometer) med min packning (= en megastor kappsäck med hjul, en ryggsäck + min kameraväska), det var ganska humoristiskt att gå med min stora reseväska, alla som körde förbi fick sig nog ett gott skratt. Men tungt var det, haha! Medan jag gick insåg jag dock, att nu var jag påväg hem. En härlig känsla! Och det var faktiskt så det kändes när jag väl var där, jag var hemma. Kulturkarnevalen är mitt hem, det är där jag hör hemma, det är där jag lever ut mig själv till 100 procent. Jag förstår inte hur mycket jag kan älska dessa fyra dagar, det är endast fyra dagar om året och ändå har dessa fyra dagar en så enorm plats i mitt hjärta, det är ofattbart! Mina kompisar konstaterade att det inte finns någon som älskar kulturkarnevalen lika mycket som jag, och jag tror att de har rätt. För det är helt galet, jag förstår inte själv hur det är möjligt och varför det har blivit så här.


Men jag hatar kulturkarnevalen nästa lika mycket som jag älskar detta underbara evenemang. För den lämnar en så ensam, så tom! Usch, jag vill inte skriva om det, känner inte för att gråta just nu.


Detta år vågade jag bjuda på mig själv ännu mer än tidigare. Jag dansade galet, sjöng (galade) för fullt, släppte loss, pratade med vem jag ville (nästan i alla fall), helt utan att bry mig om vad andra skulle tycka. För på kulturkarnevalen kollar ingen konstigt på dig fastän du freakar out. Där är alla med och där har alla roligt. På torsdagen stod jag framför alla 500+ personer och talade, jag visste inte vad jag skulle säga men jag kände mig helt trygg, när jag glömde bort att säga mitt namn blev jag inte ens generad, jag tog utan probelm tillbaka mikrofonen och sa glatt "Och jag heter [Unia]!" haha, jag kände mig så trygg och det var inte ett dugg pinsamt, bara roligt och tryggt. Min familj. På lördagen när vi dansade vår koreografi inför alla andra tappade vi helt bort oss, men jag tycker ändå att det gick bra, jag är inte det minsta missnöjd, för vi hade roligt och publiken hade roligt, de sa att man blev glada av att titta på oss och det var det som var poängen! Dessutom var de imponerade av vad vi hade lärt oss, och av hur snabbt det gick.


Jag vet inte ens om jag nämnt det, men jag var alltså i discodanslabbet, och det var hur roligt som helst! Det var det bästa labbet jag någonsin varit på, väldigt krävande både fysiskt och psykiskt, och utmanade, men så otroligt kul! Mina muskler skrek och är nu härligt sjuka, jag har till och med haft träningsvärk i muskler jag inte visste att jag har, heh. Härligt!


Nu ska jag stänga datorn, blev precis påmind om att det kommer the Voice Kids, så måste ju se på det, äsch att jag missade de första 45 minuterna! SKrivs mer senare.



 

Av Unia - 6 november 2013 13:45

I början av augusti var jag för första gången tillsammans med min familj till "vår" sommarstuga (jag ser den inte som min). Kameran fick såklart följa med, och eftersom jag hade bloggpaus då har de bilderna förblivit ovisade. Många bilder väntar, här kommer de första. Härlig natur, inte sant?


                     



 


Av Unia - 5 november 2013 15:45

               

Feedback gör mig alltid väldigt glad! ;)




Presentation


Välkommen! Här får du läsa om hur det kan vara att vara en liten flicka med ett stort sinne. Förutom text delar jag också med mig av bilder jag tagit, musik jag tycker om och annat jag känner för att dela. Hoppas att du trivs! :)

Translate

Omröstning

Till vilken bloggportal tycker du att jag ska flytta?
 Nouw
 Blogg.se
 Blogspot/blogger
 Wordpress
 Ratata
 For.me
 Finest
 Myshowroom
 Egen gratis domän
 Annan? Kommentera i så fall!

Fråga mig

27 besvarade frågor

Säg hej! :)

Kategorier

Senaste inläggen

Här borde du klicka! :)

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Tiden flyger iväg

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards