Unias

Inlägg publicerade under kategorin Dagens värld med en negativ inställning

Av Unia - 16 juni 2016 21:32

Det är ju hemskt allt som hänt. Två skjutningar i Orlando. Usch. Här Tyler Ward som skrivit en sång till Christina Grimmie. 



Ta hand om er!

Av Unia - 19 maj 2016 21:15

Jag vaknar av att det kniper i magen. Kollar klockan. 4:02. Skönt, jag får sova ännu två timmar! 

... Trodde jag. "Det går nog om snart, det är bara att stänga ögonen, slappna av och så ska jag nog

kunna somna" tänker jag. Men mensvärk är mensvärk, vägrar släppa. Det har redan gått en halvtimme, så jag tar en värktablett för att få sova åtminstone lite till. Som vanligt blir det först värre. Jag vrider och vänder, sätter mig upp, kryper ihop, vill bara att det ska försvinna. Men nepp, inte kan jag sova. 

I något skede slumrar jag till, men vaknar igen när R rör på sig bredvid mig. När klockan ringer kl. 6:00

ligger jag fortfarande vaken. Fint, nog ska jag väl klara av den här dagen med bara fyra timmars sömn. 


Jag stiger upp, klär på mig, fixar håret, packar det sista, äter en banan och dricker en mugg O'boy. När jag är färdig går jag ut till bussen. Konstigt, jag känner mig inte alls trött. Gillar stämningen som ligger i luften en tidig vårmorgon. Förvånansvärt många stiger på bussen tillsammans med mig. Ska de också till flygplatsen?


Jag har aldrig åkt den här bussen tidigare, men i början följer den ändå vägar som jag känner till. Efter det njuter jag av att se nya ställen, följer med busshållplatserna för att veta när jag ska stiga av. Bussen är i tid, så när jag stiger av har jag tio minuter på mig att hitta busshållplatsen där jag ska stiga på nästa buss. Lyckligtvis finns det skyltar med busshållplatsens namn på, så jag kan lätt följa dem. När jag blir osäker tar jag fram Google Maps på mobilen, men jag ska bara gå rakt. Jag kommer fram till busshållplatsen några minuter innan bussen ska komma, men märker att det är fel hållplats. Bussen som jag ska ta går nog där, men åt fel håll. Paniken börjar stiga, jag ser ingen busshållplats på andra sidan. Det är motorvägsområde så man kan ju inte heller precis gå var som helst. En kvinna står på samma busshållplats som jag, så jag frågar henne om hon vet varifrån flygbussen går. Hon förstår genast stressen i min situation, men kan tyvärr inte hjälpa mig. Hon tipsar om att fråga en busschaufför, och vi undrar om det kan vara någon av de två andra busshållplatserna som vi ser i närheten. Jag springer dit, men det är inte rätt. Jag stannar en buss och frågar chauffören. Han säger att jag måste åka in till centrum, att flygbussarna går från hållplatsen bredvid IKEA. Samma hållplats som jag bytt buss på så många gånger på väg till flygplatsen, när jag kommit bortifrån. Jag bara tackar honom trots att jag vet att en buss ska gå härifrån. Någonstans i närheten. Klockan bara tickar och egentligen ska min buss redan ha gått. I panik går jag tillbaka till hållplats nr. 1 och spanar efter hållplatser på andra sidan. Ser inga, och ringer till kära kära S som med sin familj är på väg till flygplatsen de med. Våra bussar skulle ha varit där samtidigt.

Jag förklarar min situation. Panik panik panik. Hon föreslår att ta taxi. Just det, det hade jag inte ens

tänkt på. Jag säger att jag ännu kollar reseplaneraren på nätet, och ringer efter taxi om det inte finns något annat alternativ. Tydligen finns det en tågstation i närheten, med tåg skulle jag vara på flygplatsen en halvtimme innan flyget lyfter. Jag söker efter anvisningar för att gå till tågstationen, men får endast körväg. Jaha. Vi bestämmer att det nog är säkrast att beställa taxi. Så att jag säkert hinner. Jag ser en ABC några meter bort, går dit och ringer efter taxi. Några minuter efter att jag fått bekräftelse på att de tagit emot min beställning får jag ett nytt meddelande där det står att min beställning flyttats till en utomstående taxi på grund av rusning. Okej, ingen skillnad så länge det kommer en taxi snabbt. Jag står där och väntar. Väntar och väntar och väntar. Tiden går och jag känner paniken stiga. Tio minuter. Femton minuter. Tjugo minuter. Kollar hur länge det ska ta till flygplatsen med bil. Andas. Jag hinner nog. "E du i taxin?" En halvtimme. Nära till en panikattack. Jag skakar och gråter. Fyrtio minuter. Nästan en timme har gått. S ringer. Jag hinner nog inte längre med flyget. De pratar med personalen. Jag ringer till kundservicen. De kan inte göra några ändringar till min biljett, jag måste köpa helt nya. Och ja, jag får inte använda returbiljetten heller, för den går man automatiskt miste om ifall man inte använder turbiljetten. Jag kan köpa nya biljetter när jag kommer till flygplatsen. Nästa flyg går om några timmar. Okej, tack så mycket. Jag ringer tillbaka till S. Pratar med hennes mamma också. Allt ordnar sig, jag ska ta flygbussen in till centrum när jag kommer till Arlanda. De kommer till centralstationen. Andas. Okej, tack, vi ses där.


Jag behöver ingen taxi längre. Nu har jag gott om tid att ta mig till flygplatsen. Jag gråter medan jag väntar på bussen. Jag gråter i bussen. Lyssnar på musik för att lugna ner mig. Det här blir nog bra, jag kommer till Stockholm i tid, jag missar ingenting. På flygplatsen köper jag nya biljetter. Receptionisten kan svenska. Jag får samma returflyg som tidigare. De nya biljetterna kostar 200 euro. Men jag hålls lugn. Jag betalar med kort, tack. Tack så mycket!

Jag går lätt igenom säkerhetskontrollen. Inga köer alls. När jag kommer till min gate skickar jag

meddelande till mamma och Tavi. Mamma ringer, och jag bryter ihop när jag börjar berätta. Jag gråter bland en massa andra människor, kan inte stoppa det. Jag förklarar allting och hon blir nästan lika till sig som jag själv. När vi lägger på går jag till toaletten och fortsätter gråta. Skriver med Tavi och gråter ännu mera. Jag vet inte hur länge jag sitter där. Nästan en timme går tills jag börjar prata om annat med mina klasskompisar och klarar av att lugna ner mig. Går till ett café för att äta något. Andas. Det blir nog bra. Allt ordnar sig. Det är lugnt nu. Ringer ännu till R, och klarar denna gång av att hålla gråten borta. Säger hejdå när jag ska gå ombord på flyget. Stockholm, nu kommer jag!


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Av någon anledning hade jag lust att skriva detta som en berättelse. Kanske det är lättare att handskas med det då. Men detta är verklighet, det hände mig verkligen. Det var en av de värsta morgnarna i hela mitt liv, med dagen fortsatte klart mycket bättre än den började. Det får ni läsa om en annan dag!

Av Unia - 22 mars 2016 21:02

Det har varit en tung dag idag. Fin, men tung. Först var jag på ett seminarium om att bemöta unga med psykisk ohälsa - otroligt värdefull upplevelse men väldigt intensivt. Genast efter det hade jag styrelsemöte med Borderline, vår ämnesförening. Inget tungt i sig, men jag hade inte ätit mat på hela dagen. På väg hem läste jag om terrordåden i Bryssel. Bekymrad över vad som kommer att hända med världen. Hemma åt jag mat så snabbt jag kunde, men en lurande huvudvärk har ändå funnits här hela kvällen.


Det är viktigt att vi finns här för varandra. Frågar hur man mår, ser varandra i ögonen. Ger tid och är närvarande. 

Dagens seminarium fick mig att börja fundera på arbetslivet igen. Jag vill verkligen hjälpa andra. Jag vill göra en förändring, jag vill inte att någon som mår dåligt ska behöva komma in i ett rum och känna sig påstirrad och glodd ner på tills man själv börjar prata. Jag vill inte att någon ska behöva spy upp blod på begäran för att bevisa att man är sjuk. Jag vill inte att någon ska stämplas bara för att man ser ut på ett visst sätt. Jag vill inte att någon ska mötas av bara en förändring i medicineringen efter att ha förklarat att medicinen inte hjälper. Jag vill finnas där, se, höra, acceptera, respektera. Låna glasögonen.


   

Och jag vill att du ska veta, att jag finns här för dig.

Av Unia - 4 januari 2016 21:06

Vintern har äntligen kommit, -15 grader, snö och solsken. Jag njuter av det.

Och jag njuter av att vara hos bästis igen. Så skönt att stanna här en längre tid. Åh vad bra det är med vänner som hon! Någon som kommer springande med näsdukar när man brutit ihop och ligger och gråter på sängen. Jag förstår inte hur man kan vara så här nära en annan människa. Galet och tusen gånger guldvärt.


  

Det är ett nytt år nu. Jag har stora planer för detta år, men har inte hunnit planera dem ännu, haha. Jag vill göra detta år fantastiskt. Och jag tänker inte längre låta andra förstöra mitt liv. Jag är trött på att hela tiden bli beskylld för det ena och det andra, utan att själv få berätta för människor vad de gör till mig. Det är slut på det nu. Punkt och slut.


Förlåt att jag inte bloggat så aktivt den senaste tiden. Jag har annat på gång och är sällan vid datorn. Men det kommer nog ljusare tider, haha. Jag hoppas att ert år har börjat fint.


Av Unia - 4 oktober 2015 15:00

Jag är besviken. Hur klarar människor av att så kallt ignorera dem som man vet att behöver hjälp? Istället för att lyssna och samarbeta för att komma fram till en lösning väljer de att stänga ute, inte ge någon en enda chans att visa andra sidor av situationen än de som de själva känner till. De sidor som de vet att inte är hela historien. Människor som påstår sig stå för jämlikhet och kämpa för rättvisa. Det gör mig så arg.


Förstår det inte att det är svårt att be om hjälp? Att någon har lagt ner tid och kraft och mod i allting? Att de förstör någons liv genom att välja att titta bort? Att de som söker hjälp kanske ser det som ett sista hopp att sträcka sig ut till dem? Att det krossar hjälpsökarna helt totalt när de inte ens läser meddelandet, utan bara blockerar helt genast? Hur kan människor vara så kalla? Jag förstår inte. Jag förstår inte.


Vakna upp, världen! Våga öppna ögonen!


Av Unia - 7 september 2015 20:10

Idag har jag känt mig otroligt stressad. Var väldigt trött redan när jag steg upp imorse, trots att jag hade en lugn morgon. Vaknade till först i skolan när vi började med vår gruppdynamikkurs - den kommer jag att gilla. Allt kändes väl i skolan, skickade in några arbeten efter att ha ätit lunch och åkte sedan hem igen. Då började stressen smyga sig på. Jag har så mycket att göra! Hade inte riktigt ro att göra något, var inte tillräckligt lugn för att göra något stillasittande, så jag började reda här hemma istället. Flög från en sak till en annan, hann inte avsluta det jag höll på med förrän jag kom på något annat jag måste göra och började med det istället. Lade mig utmattad på sängen emellanåt, gråten var nära. Ibland blir man bara så trött. Jag har inte sovit ordentligt på länge, det märker jag nu. Men det tar sig. Har nu mina kläder inne i skåpet, köket och badrummet är nästintill färdiga. Det blir nog bra. Skulle så gärna koncentrera mig på hemmet, packa upp alla mina saker och få allting färdigt, men jag har ju skola också. Tusen deadlines på en gång och så mycket att läsa. Sedan ska man hinna med allt annat där emellan, och så är det förstås gulis- och de andra skolevenemangen. Imorgon är det till exempel gulisintagning. Och inte vill jag ju missa sådant bara för att jag är stressad. Så när jag skrivit detta ska jag tvätta tänderna och sedan gå och lägga mig.


Fastän detta inte låter så värst lyckligt, så är jag verkligen det. Lördagen var en helt underbar dag, vi var till IKEA och fixade en massa, alla tillsammans och det var mysigt. Vissa människor trivs man så otroligt bra med. Att bo tillsammans med min pojkvän är verkligen fint, alltid finns kramar nära haha när jag behöver lite kraft. Det här området verkar väldigt trevligt och vår lägenhet kommer att bli riktigt fin. -Vad hör jag? Bilder? Jo såklart kommer ni att få se bilder, vill bara få det lite mera färdigt först, och så måste jag ha tid och ork för att ta bilder också och överföra dem till datorn, haha. Men jo, jag är väldigt lycklig. Och skolarbetet är ju verkligen intressant (med några få undantag kanske, heh), jag hoppas att jag kommer att ha tillräckligt med tid för att göra allt arbete ordentligt.


Av Unia - 13 maj 2015 20:51

Idag var det vår sista skoldag. Alldeles otroligt konstigt, sorgligt och omöjligt att förstå. Hela skolan grät och ibland fick jag helt hemska gråtattacker. När största delen av klassen uppträdde med en gruppdans från dansafton, det var ju hekt hemskt att titta på. När vi samlades med klassen och skulle få våra betyg. Och så när vår lärare lämnade oss. Då fick jag något fel. Men efter det har jag faktiskt inte gråtit. Tårarna tog slut då, tror jag. Gråten ligger hela tiden i halsen och bakom ögonen (kanske lite konstigt uttryck men) men kommer inte ut. Jag vet nog vad det beror på; jag förstår inte att det faktiskt är slut och jag vill inte heller förstå, måste förtränga det ännu en tid för att överleva. Vi har skrivit lappar till varandra med en massa fina saker och jag har inte ännu vågat läsa den, när jag har försökt har ögonen svämmat över... Jag kan verkligen inte förstå att det här året är över nu. Världens bästa år, absolut! Hela klassen är så himla underbar! Och att få dansa varje dag, helt ljuvligt. Jag har haft det SÅ bra, jag kan inte förstå det.


  Rakastan teitä, jag älskar er <3



Av Unia - 20 april 2015 17:38

Som jag redan nämnde var det riksdagsval här i Finland igår, och reslutatet får mig att vilja gråta. Jag hittade ett väldigt bra inlägg om detta på facebook, skrivet av Sara Eriksson, så jag tror att jag låter henne berätta för er hur det gick:


"Hallå Sverige! Eftersom jag som vanligt helt saknar upprörda, insatta, intresserade svenska Facebook-reaktioner på gårdagens riksdagsval i Finland, är här en liten lista på saker ni borde ha koll på. Den politiska situationen i Finland överlag är så deprimerande och skrämmande att jag just nu inte klarar av att försöka mig på en bredare sammanfattning än så här – ni får läsa vidare på egen hand. Följande skedde alltså i går kväll i ert grannland!


1. Finlands nästa statsminister heter med största sannolikhet Juha Sipilä och är abortmotståndare.

2. Sannfinländarna, den finländska motsvarigheten till SD, blev i praktiken andra största parti med näst flest mandat i riksdagen. Partiet är rasistiskt och värdekonservativt på alla sätt som bara är möjliga, till exempel anser 63 % av partiet att den nya lagen som ger homosexuella rätt att gifta sig borde rivas upp.

3. "Hur ser den nya riksdagen ut? Typledamoten är en man i femtioårsåldern som gillar motion, vill hålla landsbygden bebodd och är skeptisk till fler flyktingar.” (Yle)

4. Av 200 ledamöter är 117 män och 83 kvinnor (59 % och 41 %).

5. I Finland beskrivs det som historiskt att vi nu har hela TVÅ riksdagsledamöter med invandrarbakgrund.

6. Sannfinländaren Teuvo Hakkarainen blev ÅTERVALD med över 5000 röster – bland hans uttalanden finns bland annat att alla somalier och homosexuella borde tvångsinterneras på Åland.

7. Samlingspartiets ungdomsparti (motsvarar MUF) som nästan får Sannfinländarna att framstå som gulliga människoälskare, fick in åtminstone Wille Rydman, som under valkvällen kallade sig det vidriga ordet ”invandrarrealist”, och Susanna Koski – höger på ett sätt som hör hemma i Teaparty-USA.

8. Vänstern tappade två mandat, ett katastrofresultat för ett parti som nu bara har 12 mandat. Dock var valkvällens absolut största ljuspunkt att den alldeles fenomenala feministen Li Andersson blev invald med otroliga 15154 röster, och långt flera hade röstat på henne om de bara kunnat.

9. 68 % av den nya riksdagen anser att det borde ordnas en folkomröstning om ett finländskt Nato-medlemskap.


Mera läsning hittar ni till exempel på Hufvudstadsbladets webb (http://hbl.fi/) eller svenskspråkiga Yle (http://svenska.yle.fi/), motsvarigheten till SVT. Med så mycket svenskspråkiga medier som det finns i Finland är den svenska okunskapen inte ok. Var är den gränsöverskridande nordiska debatten om vad vi ska göra med att rasismen blir allt mera politiskt accepterad och rumsren?"


Själv skulle jag ännu vilja tillägga att 100% av Sannfinländarna, som alltså fick näst flest mandat, tycker att den obligatoriska svenskan i finska skolor ska slopas. 


Visst låter det som om denna nya riksdag kommer att leda vårt land just i den riktning som vi borde gå? Jag hade faktiskt hopp om att valet skulle gå bra...



Presentation


Välkommen! Här får du läsa om hur det kan vara att vara en liten flicka med ett stort sinne. Förutom text delar jag också med mig av bilder jag tagit, musik jag tycker om och annat jag känner för att dela. Hoppas att du trivs! :)

Translate

Omröstning

Till vilken bloggportal tycker du att jag ska flytta?
 Nouw
 Blogg.se
 Blogspot/blogger
 Wordpress
 Ratata
 For.me
 Finest
 Myshowroom
 Egen gratis domän
 Annan? Kommentera i så fall!

Fråga mig

27 besvarade frågor

Säg hej! :)

Kategorier

Senaste inläggen

Här borde du klicka! :)

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Tiden flyger iväg

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards