Efter att jag ätit middag idag ville jag gå ut, solen sken och jag vill ta vara på den så länge den visar sig. Hade svårt att bestämma mig för om jag skulle gå på promenad, gå till skogen och plocka svamp/blåbär, eller sitta ute och göra något produktivt. Med hjälp från en vän föll valet på en promenad, och jag bestämde mig för att gå till kustrutten - förstås några omvägar på upptäktsfärd på väg dit. Och så jag njöt! Jag älskar kvällsolen, när hela världen badar i guld. Att gå vid havet med solen i ögonen, luften doftande och små knott som glimmar i solskenet, det fyllde hela mig med lycka och jag gick där för mig själv med ett leende på läpparna. Att hösten är på väg kändes också tydligt, men trots att jag knappt märkt att sommaren börjat kan jag inte låta bli att njuta av den svala, friska luften, de röda rönnbären och alla härliga dofter. Och som vanligt ville jag aldrig välja vägen som skulle leda mig hem, vilket resulterade i en över två timmars promenad. SKÖNT!

(När jag startade fanns det oroväckande mörka moln på himmelen så jag vågade inte ta med min kamera, oron var totalt onödig men på grund av den har jag igen bara mobilbilder att bjuda på.)

Gissa om jag varit lycklig denna vecka?

Den här sommaren blir nog helt underbar, trots allt. Mitt första läger var SÅ härligt, och denna vecka har varit lika härlig på ett annat sätt. Stockholm, Mariehamn, Allsång på Skansen, och bästa vänner. Perfekt. <3

Hej på er, och glad midsommar i efterskott! Jag hoppas att ni haft en fin midsommar, och ännu har det. För mig tog midsommaren tyvärr slut idag redan, men oj så härligt jag haft det! För andra året i rad firade jag med R och hans familj vid deras sommarstuga, sommar i skärgården är nog något av det bästa som finns. Vädret har varit väldigt varierande, men idag försvann plötsligt alla moln och jag har nu bränt mig otroligt mycket av solen - som vanligt. Utan regn klarade vi oss dessutom! Några bilder kommer här, flera får ni se senare, för jag måste sova haha.

Jag vet inte ritkigt hur det kommer att bli med uppdateringen resten av sommaren, för mina lediga göra ingenting-dagar är nu över. Nu kommer jag att jobba, resa och själv åka på läger hela sommaren, haha. Men antagligen hinner jag nog titta in och uppdatera er nu som då, men tro inte att jag har dött om bloggen står död en tid, hehe. Njut av sommaren!

Det är något som jag gör ganska ofta, haha, för trots att det snart är ett år sedan jag flyttade hit finns det ännu massor att utforska. Det kommer nog aldrig att ta slut, haha. Också idag gick jag ut på en långpromenad till nya ställen, medan solen sken och regnet bestämde sig för att hålla en paus. Tack för det, för titta så vackra ställen jag stötte på! (Jag borde lära mig att alltid ta med kameran, men igen en gång kan jag tyvärr bara bjuda på mobiltagna bilder.)

Jag älskar att gå nya vägar. Jag älskar att inte veta vad som väntar runt hörnet. Jag älskar att inte ha någon aning om var jag är. Jag älskar att inte veta vart jag går, hur långt jag gått och var hemma är. Jag älskar att vidga mina vyer och lära känna nya delar av världen. Jag älskar att upptäcka nya vackra platser, jag älskar när hjärtat vrider sig av beundran. Jag älskar att upptäcka hur platser hänger ihop med varandra och jag älskar hur jag alltid förr eller senare kommer till ett ställe som jag känner igen och vet hur jag ska gå för att komma hem. Det går att lära upp sitt lokalsinne.

Jag slapp upp ur sängen innan klockan elva - jo det är faktiskt något att vara stolt över nuförtiden haha. Jag diskade bort all disk från de senaste dagarna nästan genast efter frukosten. Artisterna till Allsång på Skansen publicerades - och det är nu bestämt vilken vecka gissa vem och jag åker till Stockholm och tillbringar en hel dag på Skansen. Solen sken och jag satt ute och skrev brev och svettades. Jag åkte till skolan och hade ett tutormöte - trevligt att umgås lite med människor igen. Jag var på en danstimme - Lyrical jazz och fick verkligen njuta. När jag kom hem stretchade jag ordentligt - så otroligt skönt. Jag har ätit massor och varit i duschen. Nu är hela kroppen helt slut och fötterna och benen är fulla av blåmärken och sår - då vet man att man gjort något haha. Jag njuter av varje lycklig stund nuförtiden, för när man är ensam är de lite färre än vanligt. Men jag blir bättre på det - bättre på att vara ensam alltså. 

Jag hittade förresten en playlist på Spotify som jag tycker att var helt ljuvlig att stretcha till:

Speciellt när Yle låtsas vara SVT och spelar in ett frågesportsprogram som är gratis att komma och titta på och har en gästartist som heter Oscar Zia. Och man sitter bara någon meter ifrån där han står och sjunger. Han sjöng så himla bra och verkar ha en skön personlighet. Och vad ska man göra när han tittar rakt in i ens ögon och ler?! Haha. 

Tack till På resande not och till mitt fina sällskap och till härliga Oscar Zia!

  Jag kommer inte över hur härligt det är att ha en kompis som är så inne i svensk musik som jag är! Du är underbar, också för andra orsaker haha <3

Jag försökte länge stå emot de där svenska populära unga snygga pojkarna. Men jag har slutat kämpa nu, vissa av dem går helt enkelt inte att motstå haha. Måns vann över mitt motstånd med Allsång på Skansen, Oscar med Human. Och när de engång har tagit sig förbi muren kommer de nog aldrig ut igen, mohahah. 

Haha förlåt, jag blev bara en aning uppspelt över att träffa Oscar Zia idag. Nu ska jag sluta.

Idag är det första juni, sommarmånad! För mig har det på sätt och vis varit sommar redan länge, men egentligen har jag inte ändå riktigt förstått att det är sommar. Värmen har kommit och gått så många gånger känns det som, så när det har varit varmt har jag inte alltid förstått att det är så varmt, och sedan när det blir kyligt igen har jag allt för lite kläder på mig för då har jag vant mig vid värmen haha. Nu har jag dock gjort mitt bästa för att njuta så mycket som möjligt, men alltså jag saknar så otroligt mycket att ha en egen gård där man kan ligga och sola. Nåja, nog vänjer jag mig väl snart och hittar bra solningsställen här också, hehe. 

På måndagen var jag ut och springa, det var helt underbart! Det har inte blivit så många gånger ännu haha, det gick inte så bra att följa det där programmet som jag planerade att göra, eftersom jag blev sjuk just när jag börjat och sedan fortsatte jag aldrig. Men nu tror jag att jag helt på egen hand kommer att komma igång med springningen, för jag njöt verkligen! Jag vill tipsa er om att lyssna på musik som ni kan och tycker om och som är bra att springa till, förut har jag haft springspellistor av spotify i öronen, men nu har jag lagat en egen med egen musik. Det ledde till att jag koncentrerade mig mycket mera på musiken än på hur det kändes i min kropp, och när jag blev trött fortsatte jag för att låtarna var så bra att springa till och jag hela tiden tänkte "Den här låten till, sen får jag sluta", haha men jag slutade inte förrän jag var hemma. Och då var jag rödare än tomat kan jag berätta! Den sista biten började alla som jag mötte le när jag sprang förbi dem, jag såg att det hade något med mig att göra men undrade om det syntes att jag njöt av att springa eller vad det riktigt var de log åt, för det var ändå snälla leenden. Men jag tror faktiskt att det var för att jag var så röd, haha alltså jag har allvarligt talat aldrig sett någon så röd. Jag blir väldigt lätt röd, är röd lite hela tiden hehe, men alltså det där... Jag kanske vågar ta en bild nästa gång, haha. Hur som helst var det faktiskt skönt att få springa, och nästan sju kilometer blev det! Och detta var bara tredje gången jag sprang. 

Så skönt nu när kvällarna är ljusa och varma, man kan lätt ge sig ut ännu efter klockan nio. Jag fick dock stora blåsor på mina fötter efter min springtur, det är en dålig sak med att vara uthållig för jag bara fortsatte springa trots att jag kände att det började göra ont... Så nu har jag inte velat ha några ordentliga skor på mig, men imorgon tror jag att jag ska fara och cykla. Här finns så mycket att se!

Min spring-spellista om ni vill lyssna, men den är ännu under arbete.

Läs om hur dagen började här.

Jag försökte sova på flyget, eftersom jag bara fått fyra timmar sömn på natten, men det var så klart väder att man såg land/hav nästan hela vägen, och jag ville ha Finnairs härliga blåbärssaft, plus att resan ju gick hur snabbt som helst! Galet egentligen att tillbringa mera tid på flygplatsen, än på flyget, haha. Så nej, det blev ingen sömn.

När jag landade på Arlanda kände jag att jag kommit hem. Att alla skyltar och texter är på svenska känns bättre än man skulle tro. Det var så lätt att bara fråga i infon hur jag skulle gå till väga när jag skulle ta bussen till centralstationen. Så härligt med en busschaufför som talar svenska. Och alltså när bussen åkte iväg och jag fick se lite av det svenska landskapet steg mina mungipor upp till öronen. Allt drama och alla tårar från morgonen var långt bakom mig, nu var jag hemma. Det är konstigt hur jag kan känna mig så hemma i Stockholm, jag har ändå bara varit där en gång tidigare (jag räknar inte med gånger då jag var så liten att jag inte minns något från dem). Hela jag bara fylls av glädje och trevliga känslor. 

Min kära saknade vän mötte mig när jag steg av bussen. Så otroligt skönt att se henne! Och så härligt att gå i Stockholm med henne! Hon är den vän som är mest lika jag i mitt Sverige-älskande, det är hon som mest delar mina intressen som hänger ihop med Sverige. Nu var vi äntligen tillsammans i Stockholm. Vi sjöng Bada nakna när vi gav oss iväg mot Sergels torg. Vi träffade kort hennes familj som verkligen stöttat mig den där morgonen, gick och köpte resekort till mig och sedan till hotellet. Ett snabbt besök där innan vi gick till SevenEleven för att köpa lunch/mellanmål till mig eftersom de andra redan ätit lunch, och sedan ställde vi oss alla och väntade på bussen som skulle ta oss till Let's dance!

  Under ett körsbärsträd vid busshållplatsen innan vi gick mot Let's Dance. Det är okej med dubbelhakor, hehe.

Att vara på genrepet av Let's Dance semifinal var helt underbart. Här kan ni läsa mera om den upplevelsen.

Efter Let's Dance och efter att ha fått autograf av och tagit bild med bästa Bianca (som alltid kommer att vara min vinnare) tog vi bussen in till centrum igen och gick genom Gamla stan för att hitta ett ställe att äta på. Valet föll på en italiensk restaurang där jag åt världens godaste Margherita pizza (kan bero på att jag inte ätit mat på hela dagen, men alltså MUMS!). Och sedan, hör ni, sedan... Tog vi tunnelbanan till GLOBEN!!!

Redan att stå utanför Globen var ju stort för mig, haha. Men jag fick till och med gå in. Min vattenflaska tog de trots att den var tom, men jag fick gå in. Efter att vakten så snällt frågat om det är okej att han kroppsvisiterar mig. Jag vet att de måste fråga så, men det kändes ändå så artigt och omtänksamt! Jag fick gå in i Globen, och jag hade till och med en sittplats inne i arenan. Jag visste inte vad jag skulle göra med alla känslor när vi kom in dit. Ville hoppa och skrika och springa och sjunga och skratta och babbla och allt man kan tänka sig. Men nu måste jag ta några djupa andetag, och resten av min Globen- och ESC Jury Final-upplevelse får ni läsa om i ett annat inlägg! (Snart är denna Eurovisionfeber här på bloggen slut, jag lovar.)