Unias

Alla inlägg under februari 2015

Av Unia - 25 februari 2015 19:13

(Inte alls överanvänd rubrik här på min blogg...)


Vet ni hur underbart det är att komma tillbaka till skolan efter sportlovet? Efter julen hade vi väldigt få "vanliga lektioner", jobbade nästan bara med vår produktion. Men nu är det nästan över, vi har ännu en föreställning på fredag, men vi har börjat med en ny läsordning nu. SÅ ROLIGT! Vi har fått två nya lärare och jag tycker otroligt mycket om de båda redan nu. Närmast min egen stil hittills, här i skolan alltså. Superkul med nytt! Dessutom är det så skönt att komma igång med ordentlig träning igen och har träningsvärk i hela kroppen, haha.


En annan extremt rolig sak är ett projekt som jag är med i, som vi började med i söndags, min föredetta dansvän gör ett slutarbete om musik och dans och jag har fått äran att vara med! Det var helt ljuvligt att träffa henne igen och dansa tillsammans efter några års paus, och detta kommer att bli super! Skrattade massor redan på vår första övning, haha. Det gav mig hopp om att jag klarar av en hel månad utan att åka "hem" (a.k.a. till Romeo), haha, jag ser fram emot att tillbringa veckosluten där, det gjorde jag nog förut också men nu ser jag ännu mera fram emot det. Vad har jag gjort för att förtjäna detta liv?


  Tagen av Chris Senn, från vårt dansverk Zona Temporalis.


När vi dansar i skolan nu märker jag hur mycket jag utvecklats sedan hösten. Det är en trevlig känsla. Jag vill aldrig sluta den här skolan. Men jag vill också tillbaka till min gamla dansgrupp. Ni vet inte hur mycket jag saknade alla dem när vi hade premiärvecka, en enkel kommentar av min danslärare fick mina ögon att vattnas. Varför måste man lämna allting som är bra?

Samtidigt, igen, ser jag fram emot vad framtiden har att erbjuda och jag undrar var jag kommer att befinna mig. Jag har lust att planera och söka lägenhet och lösa problem och göra allt möjligt, men vad jag egentligen borde göra, och är det enda jag kan göra än så länga, är att läsa till inträdesproven. Tyvärr går det lite trögt.


Våren är här och jag känner inspirationen flöda. Inspiration till vad vet jag inte riktigt, men inspirerad är jag haha. Ljuvligt ljuvligt. Önskar att jag hade mera tid.



ANNONS
Av Unia - 18 februari 2015 17:05

Som vanligt hindrar inte faktumet att jag inte har fått njuta av min favoritårstid varken ordentligt eller tillräckligt mig från att jubla av lycka nu när våren hälsar på. Om den är här för att stanna eller bara tillfälligt vågar jag inte ens gissa på, men mig spelar det ingen roll. Jag skulle gärna ta emot en ordentlig vinter ännu (tydligen var det ordentlig vinter här när jag var i Nya Zeeland, men det kan vi strunta i nu), men våren är härlig den också. Solen skiner och vägarna är bara. Jag var på en långpromenad med Viivi idag och njöt för fulla muggar. LJUVLIGT! ("Du tycker nog att allt e ljuvligt du" får jag höra, men är det inte bra det? Haha.)


Tiden räcker tyvärr inte riktigt till bloggen nu igen, efter jullovet började vi arbeta på allvar med vår produktion i skolan och förra veckan var premiärvecka med tre föreställningar. Vi hade ungefär 90 minuter fritid på hela veckan. Veckorna före var också rätt så galna med långa dagar och trötta kvällar. Nu har jag ett välbehövt sportlov, men det tillbringar jag gärna på andra sätt än ensam framför en dator. Förutom nu, haha. 


Jag hade nyss sådan blogglust när jag var ute med Viivi, men nu vet jag inte vad jag ska skriva längre. Jag saknar att ha husdjur, jag saknar Molle något otroligt och jag saknar att ha hundar att gå ut med. Och jag saknar att bo i egnahemshus (lite skrämmande, jag har inte ens bott i ett icke-egnahemshus i ett år ännu, och jag kan inte ens föreställa mig hur länge det tar tills jag kommer att bo i ett egnahemshus igen, på heltid alltså). Men nog trivs jag där jag är nu också, speciellt eftersom jag har en så härlig rumskompis. Det är trevligt att inte behöva vara ensam. Jag undrar hur jag kommer att bo nästa år. Var jag kommer att vara. Vem som kommer att finnas under samma tak som jag. Spännande, haha. Det kommer att vara här snabbare än jag kan ana.


Tillbaka till mitt första tema: Är det någon annan än jag som har vårkänslor? Jag har bara lust att springa och hoppa omkring i solskenet och den sköna luften. Den bara asfalten. Man kan inte annat än le i sådant väder! Jag hade lust att gå tusentals kilometer idag, det som stoppade mig var den glashala isen på vägarna som jag ville gå. Det var underbart. 


Mitt liv är fint nu. Jag har världens bästa människor omkring mig. Och jag är väldigt tacksam för det här sportlovet. 



ANNONS
Av Unia - 11 februari 2015 09:45

Årets andra bok blev Mitt positiva liv av Alcazar-stjärnan Andreas Lundstedt. Redan historien om hur jag hittade den här boken är ganska speciell. Med tanke på att det är en svensk bok av en författare från Sverige, och ännu till någon som jag känner till och tycker om. Jag hittade den nämligen på andra sidan jorden. Innan det hade jag ingen aning om att han skrivit en bok. Inte heller att han hade hiv. Jag har ett svagt minne av att jag nog hört det någon gång i förbifarten, men inte så att det fastnat på minnet.


Min första dag i Nya Zeeland gick Tavi och jag omkring vid hamnen i Auckland. Där hittade vi ett "öppet bibliotek" eller vad nu sådana där ställen kallas, ni vet dit man kan hämta böcker och ta med sig böcker och låna böcker, helt hur man vill (det är ju dock inte meningen att man ska ta någon bok utan att själv ge en bok dit). Jag blev väldigt förvånad över att hitta några svenska böcker där, på andra sidan jorden haha. Plötsligt fastnade mina ögon på titeln "Mitt positiva liv", ni förstår säkert att det är en titel som drar till sig min uppmärksamhet, positiv som jag är haha. Ännu intressantare blev den när jag såg vem som skrivit den. "Wow, har han skrivit en bok? Det visste jag inte." Ivrigt vände jag på boken för att läsa baksidan. Mina ögon blev stora och det stack i hjärtat. "Hej. Jag heter Andreas Lundstedt och jag har hiv." Tavi delar inte mitt intresse för svensk musik, och bara Sverige överlag, så hon verkade inte riktigt förstå mitt lilla chocktillstånd, och inte heller att jag absolut måste läsa denna bok. Men hon tyckte åtminstone att det var okej för mig att ta den fastän jag inte hade någon bok att ge tillbaka - jag lovar, nästa gång jag kommer dit ska jag lämna tillbaka något.


Wow. Andreas Lundstedt kan verkligen mera än att dansa, sjunga och showa som världens härligaste discodrottning. Jag är helt ordlös efter den här boken. Jag har njutit och gråtit och skrattat och mått dåligt. En av mina nya favoritböcker. 


Jag måste medge att min syn på hiv innan jag läste den här boken inte gjorde verkligheten rättvisa. Det enda jag tidigare haft att göra med viruset är Jonas Gardells triologi Torka aldrig tårar utan handskar, men tiden han berättar om i dem var för länge sedan och mycket har gått framåt sedan dess. "Hur kan han se så frisk ut? Hur lever han ännu?" tänkte jag nästan när jag först läste att Andreas har hiv. Men oj så mycket jag lärt mig nu.


Jag vet inte hur jag ska förklara boken Mitt positiva liv. Ett mästerverk. Otroligt berörande. Andreas berättar om sin barndom som discodrottning redan från födseln. Om sitt artistliv och om när han fick beskedet att han har hiv. Om hur han i tio år höll det hemligt till och med för sina närmaste, om hur det var för smärtsamt och skamfyllt att ens tänka på. Om hur har gjorde allt för att förtränga det, lekte med döden och kastade nästan bort hela sitt liv för droger. Om hur det till sist blev för mycket att bära på och han öppnade sig. 


Andreas skriver på ett sätt som engagerar och berör. Jag kände mörkret och tyngden av att bära omkring på hiv-hemligheten ensam, jag kände lättnaden skölja över mig när bästisen till sist frågade hur det var och det inte längre gick att ljuga. Jag kände ångesten på bottnen och lyckan på toppen. Jag kände så bra igen mig i mycket av vad han skrev, fastän jag inte varit med om något av det. Känslor kan ändå vara samma. För hur ensam man än kan känna sig ibland, finns det alltid någon som känner likadant, någon som är eller har varit med om samma sak, och någon som skulle finnas där för oss bara vi vågade öppna oss. 


Jag rekommenderar otroligt starkt Mitt positiva liv av Andreas Lundstedt till alla människor i hela världen. LÄS LÄS LÄS. 



Presentation


Välkommen! Här får du läsa om hur det kan vara att vara en liten flicka med ett stort sinne. Förutom text delar jag också med mig av bilder jag tagit, musik jag tycker om och annat jag känner för att dela. Hoppas att du trivs! :)

Translate

Omröstning

Till vilken bloggportal tycker du att jag ska flytta?
 Nouw
 Blogg.se
 Blogspot/blogger
 Wordpress
 Ratata
 For.me
 Finest
 Myshowroom
 Egen gratis domän
 Annan? Kommentera i så fall!

Fråga mig

27 besvarade frågor

Säg hej! :)

Kategorier

Senaste inläggen

Här borde du klicka! :)

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tiden flyger iväg

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ Unias med Blogkeen
Följ Unias med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se