Redan dagen innan hade vi bestämt oss för att vi skulle gå och simma på julafton, av ren princip. Och vädret gjorde ju inte precis den önskan mindre. Så efter att ha samlat krafter traskade vi iväg igen, denna gång till stranden som vi sett på väg till Paritutu. (Det var längre än vi mindes.)  

Vi hade inte kommit långt innan dessa män/killar/pojkar hälsade oss god jul och frågade om vi kunde ta en bild på dem (jag gick som vanligt med kameran kring halsen). Jah! Sedan frågade de oss en massa saker om vad vi gör i Nya Zeeland och New Plymouth och hur länge vi varit där och så vidare, och ville sedan ta en gruppbild. Haha, varför inte?

Förvirrade fortsatte vi sedan vår färd, i raskare takt nu eftersom vi inte ville att de skulle följa efter oss, haha. Till sist kom vi fram till stranden.

När vi skulle simma såg jag en krabba för första gången i mitt liv (i fria naturen), och blev lite rädd, vilket jag ju annars inte alls är från förut när jag ska simma. Men jag trotsade mina rädslor och åh så skönt det var att äntligen få simma!

Klockan hade blivit ganska mycket och på hemvägen fick vi njuta av solnedgången.

När vi kom tillbaka fixade vi oss och gick sedan ut för att hitta någonstans att äta, julafton till ära.

Hungriga som vi var och eftersom vi båda tycker om asiatisk mat föll vårt val på den första restaurangen vi såg; Laughing Buddha. Haha, riktigt julmat det! Men stämningen där inne var faktiskt nästan julig, och supergott var det!

När vi ätit färdigt styrde vi stegen mot... FESTIVAL OF LIGHTS!

Kolla in nästa inlägg för att få se en magisk värld.

Uppe på Paritutu på självaste julafton.

Berget Taranaki var otrurligt nog bakom moln.

Min plan var att ha tomteluva på hela dagen, men jag hade inte tänkt på hur varmt det skulle bli, haha. Visst ger bilden er julstämning? ;)

En liten glimt av hur det var att gå upp och ner här.

Efter detta följde en otroligt utmattad hemväg, jag trodde allvarligt att vi skulle svimma innan vi fick något att dricka. Aldrig tidigare har det varit så gott med kallt vatten! Men vi klarade oss, och väl tillbaka på hostellet var vi tvungna att samla lite krafter innan vi kunde fortsätta med vårt julaftonsfirande.

Kalendern visade 24 december, även känd som julafton. Solen sken, det var antagligen över trettio grader varmt, ingen vind, och vi hade bestämt oss för att klättra upp på berget Paritutu. Utan dricka. Vi är inte alltid världens smartaste. (På hemvägen hittade vi som tur en butik så vi kunde köpa dricka.) 

Vi gick på Coastal walkway idag igen, men åt andra hållet än igår. Det var en längre promenad än vi hade tänkt (Tavi har varit dit förut men då med bil), och verkligen otroligt hett, men sådant tycker vi om! Hittade en strand på vägen där jag kunde svalka åtminstone mina ben, haha.

När omgivningen ser ut så här skulle jag kunna gå hur långt som helst.

Träd igen, haha.

Detta är Paritutu.

I början av bestigningen fanns det trappor, men de byttes sedan ut till en kedja att hålla i sig och branta berg och stigar.

Jag var tvungen att ta bort min T-skjorta. Tänkte ändå stekas ihjäl. Åh, ta mig tillbaka!

On top of the world. Och här var vi inte ännu på toppen!

Hur det såg ut på toppen får ni se i nästa inlägg!

Det var kanske inte så svårt att gissa att vi gick till stranden. Tyvärr hade vi inte simkläder med, så vi fick nöja oss med att gå i vattnet. Att det var julafton imorgon kunde jag inte alls förstå. Det kändes som om jag rest i tiden.

På en sten uppe på stranden.

På väg hem till hostellet. Vi hade blivit hungriga så vi lagade mat och efter det var jag dödstrött. Vår plan var att gå till Festival of Lights ännu samma kväll, så vi bestämde oss för att vila en liten stund efter maten och sedan gå. Men när klockan ringde nio var jag så otroligt trött (Tavi var också, men inte fullt så trött som jag) att vi bestämde oss för att helt enkelt sova istället, vi skulle ändå stanna i fyra nätter. Jag somnade igen så snabbt att jag inte ens märkte det och när jag vaknade 00:15 kändes det som om jag sovit en hel natt. Då klädde jag om, borstade tänderna och gick och lägga mig riktigt ordentligt, haha. Jag har aldrig varit så där trött, det var så konstigt, eller alltså det var ju förståeligt att jag var trött, men det var en konstig upplevelse att inte orka gå till Festival of Lights som vi båda sett fram emot i ett halvt år, och att inte ens orka ta av sig kläderna innan man somnar. Haha.

I nästa inlägg får ni se hur två finländare firade julafton i Nya Zeeland med solsken och trettio graders värme!

Nästa morgon var det tidig start - väckning klockan sex och en timme senare gick bussen som skulle ta oss till New Plymouth, stället där Tavi varit au pair i början av sin tid i Nya Zeeland. Sju timmar tog resan, och det är kanske onödigt att säga att vi sov största delen. Helst hade jag hållit ögonen öppna för wow vilka landskap! Men det gick inte. 

Det fina vädret fortsatte och New Plymouth kändes nästan som en hemstad för mig.

Vårt nya hostel ser ni här på övrevåningen, terassen vid skylten "Ariki" hörde dit och där var det trevligt att sitta. Bra ställe för att känna på vädret också på om morgnarna.

Vi bestämde oss för att gå ut och gå så fort vi checkat in och lämnat våra saker i rummet. Här var det fint minsann! Jag hade ännu otroligt svårt att förstå att jag verkligen var i Nya Zeeland, det började kännas som om min kropp nog var där men mitt medvetande bara fick titta på på håll, haha.

Det var så ljuvligt väder! Och vi hade gått och köpt flip-flops haha.

Ducklings!

Vart vi gick får ni se i nästa inlägg, hehe.

Efter att ha ätit bestämde vi oss för att gå ner till hamnen och titta på solnedgången. Blev en ljuvlig första kväll i Nya Zeeland.

Fråga mig inte vad det där är. En byggnad som var upplyst med ljus som bytte färg, fint var det men jag har ingen aning om vad det var. 

Det var lite synd att solen gick ner bakom staden istället för vid vattnet, men det var fint ändå.

Auckland på kvällen. Vi satte oss på en stentrappa vid vattnet.

Det var allt jag hade från Auckland. Ni har säkert redan insett att det kommer att komma ganska många bilder, eftersom detta bara var första dagen och jag var där i två veckor, hehe. Men vad jag har förstått har mina bilder varit efterlängtade, så det skadar väl inte haha. Hoppas att ni inte blir besvikna. ;)

Resten av bilderna från vackra Mount Eden.

Mina lärare hade uppmanat oss att hålla uppe träningen under jullovet, haha.

Jag kände mig fri som en fågel där uppe.

En så inspirerande plats! Jag kan inte bara stå normalt då, haha.

På väg hem igen, vi gick via en matbutik och tillbaka vid Base chillade vi först och åt sedan, tillsammans med två nyfunna vänner (för mig, ena hade Tavi umgåtts med ganska mycket tidigare och den andra bodde i samma rum som vi så de hade träffats dagen tidigare). Vad vi gjorde sedan får ni se i nästa inlägg!

Eftermiddagen i Auckland tillbringade vi uppe på Mount Eden. En otroligt fin plats, och att jag var i Nya Zeeland började sakta sjunka in.

Det var en otrolig backe upp till toppen, men verkligen värt det! Lyckligtvis tycker vi båda väldigt mycket om att gå, och det kommer ni nog att märka haha.

Härifrån ser man att Auckland faktiskt är en storstad.

Vad var det jag sa om träd?

Jag vet att jag har otroligt många bilder och att många är ganska likadana, men jag är en människa med mycket beslutsångest så jag klarar inte av att välja ut bara några. Och från Mount Eden har jag faktiskt så många bilder att jag måste dela upp det i två inlägg. Alltså, fortsättning följer!