Vad har jag sagt om Kulturkarnevalen nu igen?

Alla bilder är tagna av Chris Senn.

I somras när jag stod och sorterade post med musik i öronen fick jag ofta en väldig lust att dansa. Speciellt när jag lyssnade på Who you are av Jessie J. Det var något med den låten som fick mig att nästan koreografera en hel dans just där och då, bara i min hjärna. Jag fick väldiga visioner och bestämde mig för att jag måste göra en dans till den någon gång. Lycklig som jag är går jag ju nu i en dansskola och har möjlighet att göra danser på fritiden, så detta är just vad jag gjorde. Jag mindes förstås ingenting av mina fantastiska visioner, men det gick ändå ganska lätt att hitta de rätta rörelserna när jag väl satte igång. Det är något med den här låten som gör det lätt för mig att sätta känslorna till rörelser, eller vad det nu är. 

Förutom att låten talade till min kropp (haha) hade jag samhällets kroppsfixering i tankarna när jag koreograferade, och vill förmedla att vi ska slå oss fria från all press som läggs på utseendet. I slutet spelar utseendet ingen roll alls. 

Här är nu denna dans, som jag valt att kalla "Slå dig fri", och samtidigt ser ni scenen som nu är min nya hemscen. Ljuseffekter och proffsigheter! Tyvärr ser man inte mitt ansikte, det tar lite bort känslan från dansen, men jag ville ändå behålla denna version istället för att filma en ny i danssalen, för i salen kan jag filma när som helst (nästan), och jag tycker att vår ljusmästare gjorde så fina ljus åt mig. Nu ska jag sluta babbla och låta er titta istället! ;)

              Nej, jag låtsades inte vara en ballerina.

Jag går i en skola där jag får dansa och göra det jag älskar. Mina skolämnen heter nutidsdans, jazz, balett, flamenco, akrobatik och anatomi & träningsfysiologi. Mina läxor låter "Träna på det här", "Fundera på hur det här blir om man gör det till andra sidan" och "Träna ännu mera på det här" (*host* balett *host*) haha. I min skolväska finns det en vattenflaska, balettossor, yllesockor och mjukisbyxor. Istället för att uppmanas att skriva upp läxorna i en kalender uppmanas vi att skriva upp positiv utveckling i ett träningshäfte, som vi uppmanas göra fint och trevligt och personligt. Min klass består av härliga människor som alla brinner för dans, precis som jag. En grupp människor som känns mera som vänner, som en dansgrupp (för vi är ju inte det, höhö), än som en klass. Istället för att stressa över prov stressar vi över att få allting ordnat inför en föreställning. Mina klassrum är två danssalar med dansmatta och spegelvägg. Och jag börjar till och med kunna titta på mig själv i spegeln utan att bli alldeles nedstämd. 

Ursäkta kvaliteten, det är en screenshot från en film. Jag arbetade med en egen koreografi som jag ska uppträda med nästa onsdag. 

Förutom att själva skolan är som en dröm är området omkring alldeles underbart. Här finns parker och vatten och träd och såå fina ställen! (Några bilder finns hääääär, och flera är på kommande.)

Jag har en helt härlig rumskompis, jag tror att jag aldrig tidigare har träffat någon som är så lika mig själv. Någon bättre rumskompis kunde jag inte drömma om.

Jag har världens bästa pojkvän som jag tillbringar mina veckoslut med (mer eller mindre).

På fredag får jag lyssna på Sanna Nielsen igen och på lördag är det dags för Lindsey Stirling. Fattar inte att det är så nära!

Om 36 dagar är det Bollywooddans på Kulturkarnevalen som gäller!

Jag dansar från morgon till kväll och njuter av livet. Min bästa vän påpekade för en tid sedan att mitt liv låter helt perfekt. Och jo, om man bara tittar på denna sida av livet är det nog så nära perfekt man kan komma tror jag. Men, jag skulle gärna inte ha min bästa vän på andra sidan jorden. En vän som inte orkar leva om livet tänker fortsätta som det är nu. En katt som jag inte kan vara med och måste överlåta till en "fosterfamilj" för detta år. Tårar som stiger till ögonen nästan så fort jag blir ensam, utan att jag ens vet varför. Och ibland saknar jag min gamla danslärare och dansvänner så att det gör ont i hjärtat, det känns som hemlängtan.

Men, mitt "konkreta liv", "här och nu", är som en dröm som gått i uppfyllelse. Jag börjar lära känna min kropp bara bättre och bättre och alla nya dansstilar börjar också kännas säkrare. Nästa onsdag har vi dansafton, vilket är både otroligt roligt och kaotiskt. Åtminstone börjar alla koreografier vara klara nu! Så, om du befinner dig i närheten, kom och titta på oss nästa onsdag, 8.10, kl. 19:30! Jag rekommenderar det varmt.

De är suddiga och imperfekta och konstiga och jag har konstiga ansiktsuttryck och danstekniken är inte den renaste, men jag tycker ändå om dem. För de är uttrycksfulla.

Och jo, det kommer en uppdatering om mitt liv inom snar framtid, så fort jag får tid. ;)

Jag vet att ni verkligen har hört det förut, men jag älskar att dansa, jag älskar min danslärare och jag älskar min dansgrupp. (Strunta i "gamla")

Jag våldsgästade deras danslektion idag! Och det tänker jag göra imorgon och på torsdag också. Glömma bort att jag inte alls ska vara med längre, låtsas att allting är som vanligt. Ni vet inte hur härligt det var! Min kropp njöt av att få röra på sig riktigt ordentligt igen, och det gjorde minsann mitt huvud också. Jag märkte när vi improviserade med ögonen stängda att jag inte kunde få bort leendet från mina läppar. Åh, så skönt! Tänk vilken gåva att få dansa här. Att få vara med fastän man slutat. Att få höra (och läsa) så vackra ord. Jag älskar er, TACK! <3

Jag ska flytta och ha huset tomt om mindre än en vecka, och jag har knappt börjat packa och städa än, så bäst att sätta fart nu. Lyckligtvis jobbar jag inte längre åtminstone, hade sista dagen igår. 

Hej på er! Jag är på ett dansevenemang nu, men vet ni vad, jag har skaffat bloggplatsen-appen så nu kan jag blogga när som helst, wohoo haha. Mina ordentliga inlägg kommer jag nog att göra på datorn ännu dock.

Vi har just uppträtt, är supernöjd, det var extremt roligt som vanligt och gick väldigt bra, men allt för snabbt.... Sitter och väntar på feedback nu.

Ville mest bara testa appen, så vi hörs senare.

Vi hörs!
Sköt om dig, kramar Unia. <3