Jag älskar bloggplatsen funktion att i menyn länka inlägg som man skrev för ett/två/x år sedan. Det ger livet perspektiv, man hänger med i vad som hände för hur länge sedan och får en enkel chans att minnas gamla tider. Idag var det speciellt intressant att se vad som hände för två år sedan. Jag var på besök till min nuvarande skola. Det som gör det extraroligt är att jag idag hade ett s.k vårsamtal med min lärare, där hon bl.a nämnde det där, att jag tog kontakt, frågade om man fick komma på besök, kom och bekantade mig, blev motiverad att söka hit, och sedan kom hit. Jag planerar och genomför mina planer, sa hon. 

En väldigt lockande sak med den här skolan var att man får använda danssalarna även utanför lektionstid.  

Det var ett alldeles härligt samtal vi hade! Jag fick höra så stora och underbara ord om mig själv att jag bara satt där så tacksam och lycklig och till mig att jag inte visste vad jag skulle säga till svar. Vilken fin bild hon har fått av mig under detta år! Och naturligtvis började jag igen en gång fundera massor på min framtid. Det räckte med att hon sade att hon var förvånad över att jag bestämt mig för att göra annat än dansa. Men vi båda konstaterade, lika som jag konstaterat med andra medlemmar från dansfamiljen, att jag antagligen kommer att hitta något sätt att kombinera allting. Lite panik fick jag när hon sa att det är svårare att komma in till psykologi än till en dansskola, hehe, men kommer jag inte nu söker jag igen nästa år. Åtminstone om jag inte kommer in till socialpsykologi heller. (Haha, hon tänkte faktiskt rekommendera socialpsykologi som B-plan innan jag sa att det var det.) Just nu funderar jag på om jag borde kolla vilka utländska dansskolor som ännu har ansökningstid kvar, för om jag inte kommer in till skolorna jag vill till skulle jag hellre gå i en dansskola ett år än att gå till socionom... (Jag börjar tänka som alla andra, att socionom är på för låg nivå för mig haha, nä men visst är jag en universitetsmänniska, univeristet eller dansskola är nog det som gäller för mig.) Haha, åh jag älskar att tänka på sådant här, och som ni ser så har jag nog tydligen inte helt valt bort dansalternativet ännu, men jag har nog bestämt mig för att det är till psykologiutbildningen som jag vill helst. Punkt slut. (Detta är orsaken till att jag slutar fundera på andra alternativ när jag bestämt mig för ett: jag slutar annars aldrig fundera och bestämmer mig aldrig.)

Det var alldeles härliga ord jag fick höra idag, jag skulle gärna dela med mig av alla, men jag borde verkligen gå i duschen nu (jag avslutar alla mina inlägg så känns det som haha), plus att det skulle kännas lite som att skryta, trots att det inte är jag själv som sa de där sakerna om mig. Men ni kanske förstår, om jag säger att hon bl.a sa att jag har möjlighet att ta mig mycket längre än de flesta andra. Därför ska jag alltid sätta ribban högt! Ajaj, kapten! (Förlåt, jag är lycklig och jag är trött, då blir det så här.)

Njut av livet, fina människor! <3

Åh, jag saknar verkligen det här! Hela processen var så extremt rolig, ända från att vi bestämde oss för att göra en flashmob (efter att sent på natten tittat på Step Up 4: Revolution), till att vi uppträdde med den. Alla skrattanfall medan vi koreograferade, all tid vi tillbringade tillsammans för att vi skulle koreografera, träningsveckoslutet när vi alla övernattade hos mig och vi lärde ut koreografin till alla på bara en dag, jag lovar att det var ett av de bästa veckosluten i hela mitt liv. SÅ härligt!

När vi var i Berlin besökte vi en dansskola, en treårig dansutbildning. Vi fick vara med på en improtimme och sedan visade de oss några koreografier och teknikserier. Och, såklart, kom längtan tillbaka till mig. Längtan om att få gå i en dansskola. Eller, jag går ju i en dansskola nu, men längtan att fortsätta kan vi väl säga. 

Efteråt var jag igen ganska kluven. Jag vet ju att jag är sådan, att först funderar jag länge på något, sedan bestämmer jag mig för någonting och funderar inte alls längre på andra alternativ. Sedan jag bestämde mig för att inte söka vidare till dansskolor har jag inte ens låtit mig själv fundera på att ändå göra det (endast korta stunder som varit mest på skämt, att jag har konstaterat att det nog skulle vara ljuvligt men ändå hela tiden vetat att jag inte ska göra det). Och nu när jag såg en sådan dansskola, jag såg en del av deras vardag, slogs jag av en sekunds panik: är det verkligen klokt av mig att inte ens försöka? För jag märkte hur mycket jag skulle älska det, och jag tänkte på hur mycket jag verkligen älskar att dansa. Är det faktiskt rätt att slänga bort möjligheten till dans på heltid? 

Ja, jag ångrar lite att jag inte har sökt till någon dansutbildning (till vissa skulle jag ju ännu ha tid, men). Samtidigt vet jag att jag inte skulle ha tid för att söka på allvar både till dans och till psykologi och till socialpsykologi. Och skulle jag komma in till både psykologi och en dansskola (måste tänka så för att komma fram till vad jag egentligen vill), så skulle jag antagligen välja psykologi. För jag vill verkligen hjälpa människor. Och dansa kan jag göra ändå. Och det kommer jag att göra också, såklart. Och vem vet, kanske jag blir en dansterapeut eller något i den stilen haha?

Jag älskar att dansa.

Just nu befinner jag mig med största sannolik på scenen.

Ikväll har jag varit och titta på skolans teaterlinjes generalrepetition, de har nämligen premiär för sin slutproduktion (Peer Gynt) imorgon. Så otroligt begåvade de är, wow! Någon annan som har premiär imorgon är jag och mina fantastiska vänner. Jag vill inte att detta ska ta slut, samtidigt som det ska bli otroligt roligt att få visa vad vi gjort. Förra veckoslutet var min väns pappa och tog bilder från vår övning. (Den första har dock jag tagit.)

Jag är så lycklig som får vara med om det här projektet och jobba med dessa härliga människor!

(Inte alls överanvänd rubrik här på min blogg...)

Vet ni hur underbart det är att komma tillbaka till skolan efter sportlovet? Efter julen hade vi väldigt få "vanliga lektioner", jobbade nästan bara med vår produktion. Men nu är det nästan över, vi har ännu en föreställning på fredag, men vi har börjat med en ny läsordning nu. SÅ ROLIGT! Vi har fått två nya lärare och jag tycker otroligt mycket om de båda redan nu. Närmast min egen stil hittills, här i skolan alltså. Superkul med nytt! Dessutom är det så skönt att komma igång med ordentlig träning igen och har träningsvärk i hela kroppen, haha.

En annan extremt rolig sak är ett projekt som jag är med i, som vi började med i söndags, min föredetta dansvän gör ett slutarbete om musik och dans och jag har fått äran att vara med! Det var helt ljuvligt att träffa henne igen och dansa tillsammans efter några års paus, och detta kommer att bli super! Skrattade massor redan på vår första övning, haha. Det gav mig hopp om att jag klarar av en hel månad utan att åka "hem" (a.k.a. till Romeo), haha, jag ser fram emot att tillbringa veckosluten där, det gjorde jag nog förut också men nu ser jag ännu mera fram emot det. Vad har jag gjort för att förtjäna detta liv?

  Tagen av Chris Senn, från vårt dansverk Zona Temporalis.

När vi dansar i skolan nu märker jag hur mycket jag utvecklats sedan hösten. Det är en trevlig känsla. Jag vill aldrig sluta den här skolan. Men jag vill också tillbaka till min gamla dansgrupp. Ni vet inte hur mycket jag saknade alla dem när vi hade premiärvecka, en enkel kommentar av min danslärare fick mina ögon att vattnas. Varför måste man lämna allting som är bra?

Samtidigt, igen, ser jag fram emot vad framtiden har att erbjuda och jag undrar var jag kommer att befinna mig. Jag har lust att planera och söka lägenhet och lösa problem och göra allt möjligt, men vad jag egentligen borde göra, och är det enda jag kan göra än så länga, är att läsa till inträdesproven. Tyvärr går det lite trögt.

Våren är här och jag känner inspirationen flöda. Inspiration till vad vet jag inte riktigt, men inspirerad är jag haha. Ljuvligt ljuvligt. Önskar att jag hade mera tid.

Wow, vilket händelserikt år jag har bakom mig! Titta här:

(Eftersom mitt internet är så långsamt och jag inte bara vill ha text tänker jag använda bilderna från 2012, lite konstigt men det får vara, hehe.)

När klockan slog 2014 befann jag mig i London med världens bästa bästis. En perfekt start på året och precis vad jag behövde för att klara av månaden som stod framför mig. Januari 2014 är nämligen en månad som jag kommer att minnas som en av de stressigaste månaderna i mitt liv. Huh! Det var sista månaden i gymnasiet vilket innebar en massa inlämningar och prov. Tyvärr har jag inte min dagbok här, men jag antar att det var ganska många tårar som föll den månaden. Förutom skolstress hade jag nämligen annat jobbigt i mitt liv också, något som fortsatte genom hela året, en del dagar värre än andra. 

Naturligtvis var det mycket roligt bland med stressen också. Jag dansade tre gånger i veckan och vi började jobba med danspjäsen Siri-iriS som jag hade huvudrollen i. Något av det roligaste jag har gjort i hela mitt liv! Kära danspartner och jag tillbringade en lördag i Helsingfors där vi tittade på Snödrottningen på nationalbaletten. Jag träffade Tavi när vi hann. Med klassen hade vi Abi-lärarmiddag vilket var rätt så kul haha. Och så var det förstås de två sista veckorna i skolan som vi varje dag hade utklädningstema, i olika grad uppskattat av lärarna. Bra sätt att handskas med stressen, om du frågar mig.

Sista januari var också sista skoldagen och det firades med plättfest hemma hos mig tillsammans med fina vänner (det var länge sedan det). Haha, åh det var en SÅ rolig kväll! 

Studentskrivningar, Penkkis och dans. Och vänner och kalas. Hade vårens första studentskrivning, dvs. textkompetens, samt tyska hörförståelse. Utöver det hade vi muntliga förhör och jag läste såklart självständigt också till alla skrivningar. Vi hade penkkisförberedelser och så själva penkkisdagen, superroligt! Annars inget speciellt i februari, ganska mycket tid gick till det som hade med skolan att göra, det var första månaden på läslovet så allting kändes nytt och man trodde att man hade all tid i världen haha, jag dansade fortfarande och var med vänner så mycket jag hann (speciellt med Tavi eftersom det var sportlov och hon var hemma). Och melodifestivalen på lördagskvällarna får vi ju inte glömma.

En till stressig månad, mars. Studentskrivningarnas månad. Jag började dansa fyra gånger i veckan, de veckor jag hade möjlighet. Jag läste på studentskrivningarna. Speciellt psykologi. Jag skrev modda, matte, psykologi och tyska. Vi deltog i ett UNG KULTUR-evenemang med dansgruppen. Jag åkte till Stockholm på ett behörighetsprov. Mitt i studentskrivningarna. Bara på skoj. Bara för att få en till upplevelse i bagaget. Jag deltog i en artistskola. Jag var med vänner (efter studentskrivningarna) och jag köpte en ny dator. Sanna Nielsen vann Melodifestivalen och jag skrek av glädje.

Bara för att jag inte förstår mig själv tänker jag nu dela med mig, dag för dag, av två veckor i mars:

Måndag 10.3: Modersmålsskrivning

Tisdag: "Dansens kväll"

Onsdag och torsdag: Ingenting annat förutom läsning

Fredag: Generalrepetition inför

Lördag: Dansevenemang, dit hela dagen gick

Söndag: Till Stockholm

Måndag: I Stockholm

Tisdag: Hem från Stockholm och dans på kvällen (=läste så gott som ingenting på tre dagar)

Onsdag: Matteskrivning och dans

Torsdag: Dans

Fredag: Psykologiskrivning

Lördag: Artistskola

Söndag: Artistskola

Måndag: Tyskaskrivning

--> FRIHET!

Allvarligt talat, är jag inte lite galen?!

Hursomhelst, när studentskrivningarna var över var det bara dans och vänner och göra VAD JAG VILLE som gällde.

I april var min huvudsyssla något så härligt som dans. Fyra gånger i veckan var det vanliga danslektioner och Siri-iriS, utöver det jobbade jag självständigt med mitt slutarbete, som jag dessutom visade i slutet av april. Annars fortsatte jag att umgås med vänner, gjorde vad jag ville, tog dagen som den kom. Bloggade massor, njöt av att ha ny dator. Njöt också av det härliga vårvädret som höll på att bli sommar. Dessutom åkte jag och tittade på fantastiska Jesus Christ Superstar på ÅST två gånger, wow! Det enda måstet i april var att ordna med allting som skulle ordnas till mitt resestipendium som jag fick, och det som försvårade allting en smula var att detta måste ske i hemlighet.

Maj. Siri-iriS månaden. En väldigt händelserik månad! På det sättet att mycket stort hände. Vi hade Siri-iriS övningar, pressinfo, och så våra föreställningar, och det var härligare än jag någonsin kunnat drömma om. Minns ännu känslan när vi efter premiären tog emot alla applåder, åh jag skulle ge vad som helst för att få uppleva det igen! Helt underbart att få bli någon helt annan för en stund och bjuda publiken på en del ur Siri-iris liv. Ljuvligast av allt var dock att vi gjorde det tillsammans, så härliga dagar och kvällar tillsammans med alla dansvänner! Dessutom hade vi vår vårkonsert där jag fick mitt avgångsbetyg för fördjupade studier och officiellt sa hejdå till något som varit som en andra familj för mig i tio år. Jag levde på faktumet att jag skulle dansa med dem ännu några gånger under sommaren (och sedan också deras första dansvecka på hösten hehe).

Det var dock inte bara dansen jag blev "färdig" från. Sista maj blev jag också student. En härlig morgon, dag, kväll och natt. Det var så svårt att förstå att jag inte ens tänkte på att det var sista gången vi var i skolan, då på dimissionen, så jag sa aldrig hejdå till mina lärare. När jag följande dag insåg det tänkte jag börja gråta, för att jag ville säga ordentligt hejdå till min modersmålslärare. Heh. Är man dum i huvudet, så är man.

Studentkvällen var jag för första gången "ut", som man säger här, alltså till en pub/bar/vad det nu heter, vilket för många var en väldigt stor sak. Själv tyckte jag inte det, för inte drack jag ju alkohol för det. Hur som helst blev det en kväll och natt som jag antagligen kommer att minnas för resten av mitt liv, inte för att jag var "ut", utan för annat som hände.

I maj läste jag också till inträdesprov och hade också ett redan då, jag började sommarjobba lite nu som då, jag träffade fortfarande vänner och var ute och njöt av sommarvädret som plötsligt upphörde.

Haha, oj vilken härlig månad juni var! Min väggkalender (som är den enda källan förutom bloggen jag har här just nu för att komma ihåg januari-augusti) är helt fullproppad. Jag jobbade. Jag gick på inträdesprov och blev antagen till min nuvarande skola, världens bästa skola, vill aldrig lämna den. Jag dansade med mina härliga dansvänner. Jag tillbringade alla dagar utan tre med människor jag håller av. Och så förstås den lilla detaljen att jag fick en pojkvän. En helt otroligt underbar månad!

De två första veckorna i juli tillbringade jag 24/7 med Tavi och Romeo, som båda skulle försvinna ur mitt liv på ett eller annat sätt för en tid framöver. När jag fortfarande hade sommarlov kvar åkte den ena till Nya Zeeland för ett år och den andra in i armén. Så inte en enda dag gick utan att jag träffade åtminstone en av dem. Dessutom hade vi parkkonsert med dansgruppen vilket var underbart! 

När två veckor hade gått åkte jag till Tjeckien, mitt resestipendium jag fick från gymnasiet. Så de två följande veckorna befann jag mig där, och som ni kanske minns var det en resa med väldigt varierande känslor från min sida. Sist och slutligen var det nog en otrolig resa, och jag är väldigt glad för att jag fick möjlighet att vara med om en sådan upplevelse.

Tillbaka i Finland tillbringade jag all tid jag fick med någon som fyllde på mitt behov av kärlek igen, hehe. Andra vänner träffade jag också, och fortsatte på jobbet.

I augusti var det jobb och flytt som gällde för det mesta. Veckosluten tillbringades med Romeo, sådär som resten av året, och på veckorna träffade jag en annan vän när det passade. Som jag redan nämnde deltog jag också i mina gamla dansgruppers första danslektioner, vilket var både härligt och hemskt. Ljuvligt att jag fick den möjligheten! Dessutom hade vi en sista "föreställning" tillsammans, en dansstig ute i naturen.

I slutet av månaden BÖRJADE JAG I VÄRLDENS HÄRLIGASTE SKOLA! 

September var en "allting är nytt"-månad. Sakta med säkert ställde jag in mig i mitt nya, underbara liv. Hade svårt att förstå att allt dansande var min skoldag. Att detta verkligen var min vardag och inte bara något läger. Precis som resten av året lärde jag mig mycket nytt och fick massor av nya vänner. Njöt av livet, förutom när ensamheten grabbade tag i mig och tårarna vällde över. Vet inte riktigt vad jag ska säga, min vardag var underbar men finns inte så mycket att skriva om kanske.

Oktober började med något helt otroligt; först min tredje Sanna Nielsen-konsert (och hon kände igen mig!), och sedan Lindsey Stirling! Wow, fantastiska upplevelser, helt otroligt!

Sedan var det vår första dansafton som innebar mycket arbete, stress, och framför allt glädje. Hur roligt som helst! Efter det fortsatte vardagen som vanligt fram till höstlovet, som naturligtvis tillbringades med Romeo.

På ett sätt var ju min vardag något speciellt, för varje dag här är speciell och jag fick fortfarande vara med om en massa nytt, men inget tillräckligt stort för att nämnas här hände riktigt. Vi började arbeta med vår slutproduktion i skolan.

November innebar som vanligt Kulturkarnevalen (Bollywooddans) och födelsedag och allt vad hör därtill. Förutom det innebar det nya vänner från Sverige, ensamhet inombords trots vänner "utombords", kvällsaktiviteter med studeranderådet, beställande av flygbiljetter till Nya Zeeland, köpande av tåtossor, klippning av håret efter flera år, och mycket kärlek från flera håll. Samt min härliga vardag. Dessutom bestämde jag mig för att jag inte kommer att söka vidare till dansutbildningar efter detta år, hur mycket jag än tycker om att dansa insåg jag att min vilja att hjälpa andra är ännu starkare.

I ungefär tre veckor fortsatte min vardag ännu i december, med förgyllning av musikalträningar och medverkande i teaterlinjens musikalföreställning vilket var hur otroligt roligt som helst, något av det roligaste jag någonsin gjort! Jag älskar den här skolan! På grund av detta, julen och Nya Zeelandsplanering blev de tre första veckorna av december otroligt stressiga för mig, men mest för att det fanns så mycket jag VILLE göra, och stress är aldrig lika hemskt om den orsakas av sådant man tycker om. Veckosluten tillbringades fortfarande på samma underbara sätt.

Lördagen 20.12 åkte jag iväg till Nya Zeeland för att hälsa på världens bästa Tavi, och där tillbringade jag resten av året. Mera om det får ni dock höra senare!

Till sist ännu den här listan:

Vilket är ditt bästa minne från det här året?
- VARFÖR GÖR JAG SÅ HÄR MOT MIG SJÄLV?! HUR SKA JAG KUNNA VÄLJA ETT FAVORITMINNE FRÅN DET HÄR OTROLIGA ÅRET?! Åååååååh, jag har hur många underbara minnen som helst från det här året ju! Omöjligt, det här är omöjligt. 

Alla bilder är tagna av Chris Senn.