Jag vill verkligen utvecklas i min dans nuförtiden. Känns som om jag inte alls skulle vilja studera utan bara dansa haha. Nånej visst tycker jag ju väldigt mycket om att studera också, det är bara tiden den tar från mig som är lite sorgligt. Plockade ihop ett inspirationskollage med bilder från we<3it.

Jag längtar till sommaren så att jag kan dansa och träna utomhus.

Jag berättade ju att min video blev "blocked worldwide" av youtube när jag laddade upp dansen som jag uppträdde med på min mommos 80-årsfest, eftersom jag dansade till Adeles When we were young. Jag kände att jag ändå ville visa er lite eftersom det är så länge sedan jag visat er något av mitt dansande, så jag pusslade ihop en kort video med bitar från dansen och lade till annan bakgrundsmusik. Haha, jag tycker otroligt mycket om att lägga till musik efteråt, detta blev lite lustigt. Titta vet jag!

Jag jobbar fortfarande för att hitta en bra träningsrutin här i storstan. Äntligen har jag åtminstone två fastslagda timmar i veckan; Floor barre och Lyrical jazz. Två timmar som jag verkligen älskar. Jo jag återvände till Floor barren efter min första otroliga upplevelse, hehe. Det är helt sjukt alltså. När jag var där för andra gången kunde jag knappt gå när jag steg upp. Men det är så skönt! Att verkligen vara tvungen att anstränga sig till max, att känna att man jobbar. Förra gången märkte jag dessutom redan framsteg, så roligt!

Från min lyrical jazz-timme hade jag en ganska lång paus, eftersom jag alltid hade något annat den dagen. Men förra veckan återvände jag, och det var så ljuvligt! Jag kände att det är min grupp nu, jag har gått och testat på så många andra timmar nu och alltid varit utomstående, men på lyrical jazz förväntas jag komma och alla hälsar på mig. Och jag börjar verkligen tycka om lärarens stil också, där får jag också anstränga mig till max men på ett annat sätt. Dessutom fick jag förra veckan veta att vi ska uppträda på dansskolans våruppvisning! Jee, jag får uppträda igen! Där ska jag verkligen fortsätta!

Förra veckan gick jag faktiskt på tre danstimmar. Jag gick och testade en nutidsdans igen. Skönt att få improvisera och dansa på golvet igen, och läraren var härlig. Vet dock inte riktigt om det är just den stilen som jag vill hålla på med. Och tiden är dessutom lite opasslig. Så nu vet jag inte om jag ska anmäla mig dit och börja gå där, om jag ska gå och testa flera nutidsdanstimmar, eller om jag bara ska gå på yoga, pilates, zumba, sh'bam, och annan träning på universitetets gym. Hm... Haha. Antagligen går jag nog ännu och testar någon nutidsdans, haha. Jag har sådan träningsinspiration nu! Min utbytesansökan blev dessutom accepterad här på hemmaplan, vilket betyder att jag i höst skall söka till den där dansutbildningen i Norge! Så jag ska träna så mycket jag bara kan nu till dess, för jag vill verkligen komma in!

  Se upp drömmar, här kommer jag! (Foto av Chris Senn)

Snälla ge mig tid, jag vill utvecklas! Och snälla låt mig slippa på utbyte... (Woho, den första ansökan är äntligen gjord!)

Titta på detta:

Ojojoj så bra Melodifestivalen var igår! Alla bidrag hade sådan energi, Sigrid kom tillbaka, Gina dansade, och resultatet blev just som jag ville!

Gina kan ju allvarligt talat ALLT!

Jag tyckte mer eller mindre om alla låtar i gårdagens deltävling, trots att jag inte riktigt tycker om att medge det. SaRaha fångade mig genast med sin medryckande ”Kizunguzungu”. Jag gillade den verkligen och det var nästan så att den förblev min favorit kvällen till slut. Men bara nästan, haha.

De följande tre bidragen (Swingfly feat. Helena Gutarra, SMILO, och After Dark) upprätthöll mitt goda humör och jag satt och dansade tillsammans med dem. Låtar som jag antagligen bara tycker om i Melodifestivalen, haha de är ganska skickliga på att få mig att gilla alla låtar, och som jag inte riktigt kan rangordna. Att After Dark var med och dessutom med en show som påminde så mycket om La Dolce Vita var roligt, tycker jag. Stackarn kom sist, men man kan väl bara konstatera att det inte är schlagerns år i Melodifestivalen i år. Inget som de behöver ta personligt.

När Lisa Ajax uppträdde hände samma sak som när Robin Stjernberg var med; Jag blev så fängslad av dansen att jag inte alls kunde koncentrera mig på sången. Jag har ingen aning om vad jag tycker om sången, men att bidraget var en av mina favoriter, troligtvis min absoluta favorit, är ett som är säkert. Drömde mig bort, skulle ge vad som helst för att få vara en av de där dansarna!

Boris framförande fortsatte att göra mig glad, och jag blev imponerad av hans helhet, både sången och dansen. 

Och Oscar Zia! Vad har hänt med dessa unga popartister?! Haha. Först kom Isa med en powerballad som jag föll pladask för, och nu Oscar Zia! Wow. Bort med alla "fördomar" nu, Unia (trots att jag oftast ändå sist och slutligen börjar tycka om deras bidrag), detta var bra!

Det gick alltså precis som jag ville att det skulle gå; Lisa Ajax och Oscar Zia till final, och SaRaha och Boris till andra chansen. Trots att jag var riktigt nervös, speciellt SaRaha var en sådan som jag ofta tycker om men som inte klarar sig vidare. Tjoho, tack Sverige! Haha.

Jag ser massor fram emot nästa vecka då Gina och Sarah återförenas!

Februari har väl aldrig förut varit en stressig månad? Förut har det ju till och med inneburit sprotlov. Åh - så jag önskar att jag också kunde få sportlov nästa vecka. Det är mycket nu.

Ibland undrar jag själv hur jag orkar. Tänker att min motivation måste ju verkligen vara hur stark som helst. Alla andra säger att de skulle ha gett upp för länge sedan.

Utbytestrubblet forsätter. Först blev jag överlycklig över att hitta två universitet i Canada och USA som erbjuder dansutbildning. Efter ett informationstillfälle förstod jag att jag inte kan söka dit nu - att det i så fall skulle gälla tredje året. Och att våra internationella planerare inte kan hjälpa mig med det. - Tillbaka till ruta ett.

Efter nya tag blev jag igen överlycklig över att hitta två universitet i Norge och Sverige som erbjuder dansutbildning, och som hör till våra egna Nordlys-avtal. Efter att ha gjort första delen i ansökan inser jag att mina planer för universitetet i Norge inte gäller utbytesstuderande, att man måste studera dans vid sitt hemuniversitet för att få söka till dans där, och att jag dessutom hade gjort ansökan fel. - Tillbaka på ruta ett. 

Jag fick hjälp med ansökan och det togs även kontakt till både Norge och Sverige för att ta reda på om jag får söka till deras dansprogram. Från Norge kommer svar att de nog ger mig möjligheten, men att det är svårt att komma in och att deras deadline är redan första mars. Okej, allt väl, jag får söka och jag får undantagsregler från mitt eget universitet; Jag får söka till utbytesuniversitetet innan jag får beslut angående stipendiet och om jag blir beviljad att åka på utbyte. För att jag annars inte skulle hinna söka dit.

Okej, jag gör första steget i ansökan igen (till mitt eget universitet), och besöker norska universitetets hemsida för att ta reda på hur jag ska göra min ansökan. Kommer fram till att de måste kontakta mig först (min internationella planerare hade gett min e-post till dem), och märker att denna deadline, första mars, gäller dem som ansöker till höstterminen. Jag får något fel. Skriver till planeraren om detta och frågar vad jag nu ska göra. Har ännu inte fått svar. Däremot får jag idag ett mejl från det norska universitetet. ÅÅÅÅH SÅ JAG VILL ÅKA DIT!!! Hur som helst, massor som ska fixas för ansökan, bl.a en dvd " showing some examples of your performances, in contemporary dance preferably, but also classical ballet." Jah! Haha, oj hjälp, classical ballet... Och de tar bara emot 2-4 utbytesstuderande per termin. Men jag vill verkligen söka!

Igen en gång påminns jag om att deadlinen är redan första mars. Jag skickar till dem och berättar att jag skulle vara intresserad av vårterminen, frågar om det ändå gället mig. Skriver till vår internationella planerare igen, berättar att ansökningsblanketten till detta universitet gäller Erasmus+, frågar om något har gått fel eftersom det borde vara Nordlys. Frågar om de svarat från Sverige. Frågar om hon är i skolan imorgon för att jag känner mig TOTALT VILSEN.

Heh.

Ni vet inte hur det här känns? Varför kan jag inte vara som alla andra och bara studera något som helt klar och tydligt är menat för oss socialpsykologer att studera? Eller inte alls åka på utbyte? Nej nej, jag ska vara så fast besluten att det är dansa jag vill och att det ska jag minsann göra bara jag på något sätt har rätt till det. För jag vill verkligen. Verkligen verkligen verkligen.

Ni vet inte hur mycket jag saknar min gamla danslärare. Hur mycket jag önskar att hon kunde komma hit och hålla lektioner. Hon ger mig precis sådana lektioner jag vill ha; Med teknikträning, stretchning, improvisation och koreografi. Allt i ett. För det här är något annat jag kämpar med; Att hitta en perfekt danstimme.

Igår besökte jag en ny dansskola. Dagen hade inte varit min bästa och jag hade lite problem med att hitta till detta ställe. När jag hittade skolan tänkte jag inte hitta en öppen dörr för att komma in. Inga skyltar för var denna dansskola håller hus (det var i ett lågstadium), ingenting. Jag var nära på att ge upp och bara gå hem, haha. Som ni säkert gissar hittade jag ändå dörren, och lyckligtvis fanns där en människa som kunde berätta för mig vart jag skulle gå. Jag hittade omklädningsrummen, och det första jag gick in i (där fanns två) var fullt av mammor med sina små barn. Jag kände mig inte riktigt hemma, antog att jag var på fel plats. Gick till det andra omklädningsrummet. Som var tomt. Bytte ändå om och gick sedan för att vänta utanför gymnastiksalens dörr. Läste där att ingången var från omklädningsrummen, så jag gick tillbaka. Från gymnastiksalen hördes musik, så jag gissade att någon annan timme var på gång. Jag undrade nog om jag var riktigt rätt, men så kom en annan kvinna till omklädningsrummet. Hon såg ut att passa in på en nutidsdanstimme dessutom, haha. När hon gick in i salen förstod jag att det kanske var dit jag skulle gå - kanske alla andra var där redan. Kvinnan/flickan gick ut igen när jag kom in, och där inne satt en annan kvinna som frågade mig om jag skulle på [lärarens namn]s timme. Jo sa jag. Jag fick inte riktigt någon klarhet i varför hon frågade det, så jag berättade att jag inte varit där tidigare och frågade om jag var på rätt plats. Jo det var jag nog, trodde hon, och berättade att den riktiga läraren är borta idag så hon ska vara vikarie. Och så frågade hon om det var någon annan än vi två i omklädningsrummet, att hon vet att det är en liten grupp, men vi var ju bara två där ännu. Vi väntade en stund till på att någon annan skulle dyka upp, men ingen kom. En danstimme för två personer, inte illa! 

Det var en mycket trevlig timme. Jag fick improvisera igen efter jag vet inte hur lång paus, och vi gjorde kontaktimprovisation! I slutet skulle vi dessutom koreografera varsitt solo, det kändes ju nästan som att vara hemma.

MEN det var inte riktigt därför jag var där. Jag ville veta hur de där timmarna ser ut. Har de teknikträning? Improvisation? Hurdana koreografier gör de? Är det något för mig? Nu har jag ingen aning. Dessutom fick jag ingen teknikträning (jag vet att jag är lite fast i det här med teknikträning nu, men jag såg mig själv dansa på veckoslutet och min teknik är verkligen inte där den borde vara, om vi säger så). Så trots att jag tyckte om timmen, jag gillar verkligen kontaktimprovisation (har gjort det väldigt lite), och det var en häftig upplevelse att göra det med någon som jag träffat några minuter tidigare och inte ens visste namnet på, haha, men trots allt det där gick jag nog lite besviken därifrån. Kunde inte någon ha meddelat mig om att det skulle vara en vikarie? Kunde det inte ens ha stått någonstans?

Nåja, jag fortsätter letandet och tror också att jag kommer att börja gå på Floor barre nu på onsdagarna. Åtminstone tills jag hittar något som motsvarar mina behov. Tro inte att jag kommer att ge upp!

(Jag skulle förresten gärna visa er min dans som jag dansade på mommos 80-årsfest, men den hann inte vara länge på Youtube innan den blev blockerad i hela världen. Oops. Nej, jag har inte gjort något värre än dansat till Adeles "When we were young". Så om ni vill se den får ni komma och hälsa på!)

En dans som verkligen berör. Så otroligt vackert. Titta!

Jag var just med om något helt fantastiskt! Som jag nämnde tidigare har min dansskola denna vecka en vänvecka, så man får gå och pröva på nya timmar. Jag gick idag på Floor Barre, som jag redan i höstas funderade på att testa. I Floor Barre tränar man danstekniken, mestadels liggande på rygg. Vi gjorde det några gånger på baletttimmarna vid VNF, och de gångerna fick mig att skrika av smärta haha, men jag fattade ändå tycke för tekniken. Man måste verkligen jobba hårt och kan verkligen fokusera på benen och fötterna - dessutom på ett säkert sätt, eftersom man inte alls belastar t.ex knäna då man ligger på golvet och inte har hela sin tyngd på benen. 

Min erfarenhet från VNF var dock inget jämfört med denna timme! Huuh! Som lärare hade vi en helt fantastisk kvinna. Hon kändes riktigt som en stereotypisk balettlärare, haha, gick rakt på sak, sa saker som "Utan framlår har du ingen sträckning!", "Kom igen, du andas inte, om du inte andas betyder det att du inte jobbar!" och "Släpp inte löst! Krampar tårna; gör flex istället, bli inte slapp utan gör istället motsatsrörelser!" (fri översättning av mig, haha). Men hon var så härlig! Hon kunde människors namn, gav personlig feedback, och drog i en ben och fötter för att få en att känna hur man ska göra. Och mitt eviga problem med axlarna/bröstkorgen/nyckelbenen (stenspänt) vill hon nu hjälpa mig med, hon bad mig adda henne på facebook så att hon kan hjälpa mig! Ååh jag känner mig så lycklig efter den där timmen! Tungt var det, jag har ju alltså inte haft någon egentlig teknikträning på ca 9 månader (!), och att sedan helt plötsligt gå på det här där läraren verkligen kräver att man jobbar och gör bättre än man själv tror att man kan, att plötsligt behöva leta rätt på sina muskler och klara av att aktivera dem på rätt sätt och koncentrera sig på tusen saker samtidigt, det ni, det är inte det lättaste. Men åh så det var skönt! Nu är jag dock helt "kaputt", huh mina vader! Till och med mina armar är som spagetti, trots att de inte gjorde något annat än att hjälpa till att hålla benen där de ska vara, eller kontrollera att kroppen är där den ska vara. Haha. 

Nu är jag tillbaka, känns det som. Nu är dansaren här igen på allvar! (Precis som utbytesinfon igår rörde det här dock om mina planer lite, min plan var att börja med nutidsdans på onsdagar och nu skulle jag också vilja gå på floor barre, men nog löser det sig på något sätt. Skulle jag hinna med dans tre gånger i veckan..?)

Foto: Chris Senn