Hej på er! Jag är på ett dansevenemang nu, men vet ni vad, jag har skaffat bloggplatsen-appen så nu kan jag blogga när som helst, wohoo haha. Mina ordentliga inlägg kommer jag nog att göra på datorn ännu dock.

Vi har just uppträtt, är supernöjd, det var extremt roligt som vanligt och gick väldigt bra, men allt för snabbt.... Sitter och väntar på feedback nu.

Ville mest bara testa appen, så vi hörs senare.

Vi hörs!
Sköt om dig, kramar Unia. <3

Trodde du att du skulle få veta vad? Hah, glöm det!

Livet ler just nu. Återförening med dansgruppen, tänkte börja gråta i början av danslektionen igår. Blivit klart att jag får åka till Tjeckien på det internationella lägret som mitt resestipendium stod för, och det bästa av allt är att jag inte missar tid med Tavi, R (måste komma på ett smeknamn till honom, det här är bara en principsak men eftersom jag inte använder mitt eget namn här vill jag inte heller använda någon annans riktiga namn) eller med mina härliga, härliga dansvänner. Jag får vara med och uppträda en sista gång, tänk, delar från Siri-iriS! Härligt härligt. Och det var väl knappast någon som gick på mitt lilla skämt, såklart att jag måste berätta vad en kanslist hade glädjen att meddela till mig idag. JAG BLEV ANTAGEN TILL VNFs DANSLINJE!!! Jag tror att det här var första gången jag fick ett positivt svar från något sådant, jag har ju sagt att det skulle vara den perfekta skolan för mig. Efter inträdesprovet igår kan jag berätta att jag inte trodde att jag skulle komma in, för de berättade att de bara tar in femton studerande nu, och kanske femton till om tillräckligt skulle söka in i höst, och jag trodde verkligen inte att jag skulle bli en av de där femton. Jag är en av femton utvalda bland med trettio sökande, ni kan ju gissa vem som inte kunde hålla tillbaka glädjeskriket när hon såg mejlet tidigare idag. R var hos mig och jag visste inte vad jag skulle säga så jag bara gav mobilen till honom och lät honom läsa själv, hehe. Det känns som om jag nu är ett steg närmare mina drömmar igen, jag kan inte beskriva hur ljuvligt det känns! Äntligen ser min framtid ljus ut igen, idag har varit en dag då många bitar fallit på plats. Som pricken över i:et har jag träningsvärk i hela kroppen efter tre-fyra timmar dans igår, jag älskar träningsvärk! 

Förlåt att jag inte är speciellt aktiv nuförtiden, jag har så mycket att göra. Inspirationen är det inget fel på alls, det är bara tiden som inte räcker till. Detta är åtminstone lite av vad som är på kommande:

• Bilder, bilder, bilder
• Vinnarna av frågestunden (jag har inte glömt bort er, visst gör jag det ibland, men era inlägg kommer nog, jag lovar)
• "Ibland måste någon fråga för att man själv ska inse det" (eller något i den stilen)

Wow, så mycket... Haha. Jag tror att jag glömde bort något nu, men det får ni väl se sedan. Hoppas på mera tid snart.

Stanna upp ibland och tänk på hur fint ditt liv är.

Tänk att de valde just MIG. Tänk att just JAG fick det stipendiet. Tänk att just JAG blev utsedd till Flora. Tänk att just JAG får vara din vän. Tänk att det är med just MIG du pratar med. Tänk att det är just JAG som får dig att skratta. Tänk att just JAG fick vara Siri-iriS. Tänk att just JAG får leva här. Tänk att just JAG får vara en del av det. Tänk att just JAG får vara med. Tänk att det är just MIG du vill dela din tid med. Tänk att just JAG har gjort någon skillnad. Tänk att du tänker på just MIG. Tänk att du vill vara vän med just MIG. Tänk att du bryr dig om just MIG. Tänk att det är just JAG. 

Tänk att det är just MIG du tycker om.

("Du" syftar på flera personer.)

Men inget av det tänker jag lägga ut här, hehe. 

Så, vad har jag gjort sedan senast? Let me see... *Kollar när jag senast bloggade*

På lördagen blev jag student. Yay! Dagen började med min yngsta brors skolavslutning, och i mitten av den åkte jag därifrån med min frisör (bra med små orter). Där blev jag fin! Först fixade hon mitt hår och sedan ännu sminkade hon mig. Otroligt så jag kan bli att se annorlunda ut! Precis som på De gamlas dans fick jag höra hur söt och fin jag är med smink, men kom igen, det är som att säga att jag inte ser bra ut utan. Förklaringen "Men sminket gör ju att ditt ansikte kommer fram" förstår jag mig inte heller på, man täcker ju in sitt ansikte om man kletar på en massa smink? Nåja, jag tyckte åtminstone också att jag blev fin, haha.

Dimissionen blev också riktigt lyckad. Trots att raden tog slut precis mellan R och mig, och jag fick sitta alldeles ensam (han med för den delen). Programet var fint och det gick relativt snabbt. Jag fick fem stipendier (NU FÅR JAG ÄNTLIGEN SÄGA DET! Jag har fått ett resestipendium och ska åka på ett internationellt läger till Spanien, Rumänien eller Österrike någon gång i sommar! Jag har vetat om det sedan slutet av mars, gissa om det varit svårt att hålla det hemligt?! Återkommer när jag vet mera.) och hade dessutom det bästa medeltalet och de bästa resultaten i studentskrivningarna från hela klassen, inte för att skryta men... Är rätt så nöjd, så jag får väl säga det, heh. 

Studentfesten hemma hos mamma blev också riktigt lyckad. Jag är så glad för att min danslärare, min kära danspartner och min före-detta dansvän kom och hälsade på! (Även om det kanske inte var så rättvist mot de andra gästerna...) Finfina gåvor fick jag också! Det som inte syns på bild är pengar och en solstol.

  Tack alla!

(De två böckerna längst fram och kuverten är stipendier.)

Förlåt att jag förstörde bilden...

<3

Wee, I'm in love! (Resten av bilderna är tagna med denna.)

På kvällen bar det av till Ekenäs, en tradition som finns här i en del av Svenskfinland. Alla var förvånade över att jag bestämt mig för att följa med, eftersom jag som bekant inte dricker alkohol, och dessutom knappt tål fulla människor. Men student blir man ju bara en gång i livet, och jag ville göra något speciellt då. Det blev en mycket lyckad kväll och natt, första gången "ute" för min del, jag drack inte en enda droppe alkohol och lyckligtvis har jag vänner som inte dricker så mycket att de blir jobbiga, så jag hade väldigt roligt! Det skulle förstås ha fått vara lite varmare...

På söndagen var det en trött Unia som igen träffade en del av släkten för att äta rester. Lade även igång min nya telefon och roade mig med den hela kvällen ungefär.

Måndagen jobbade jag, och insåg att det inte är bra för hälsan att ha ny telefon, hehe.

På tisdagen jobbade jag igen, men bara till halv elva, så efter det fyllde jag i och skickade iväg min ansökan till VNF (äntligen!), och sedan gick jag till min vän. Lagade mat och svarade på väldigt svåra frågor angående mig själv och läraryrket inför inträdesprovet till de utbildningarna, och efter det åkte vi till mig eftersom jag hade så mycket att göra. När han åkte hem insåg jag att vi varit tillsammans i nästan tolv timmar haha, det är så roligt när det blir sådana där spontana "tillsammans hela dagen-dagar", och det är så trevligt att kunna göra vad man måste göra fastän man är med vänner. Jag är så tacksam över att ha så fina vänner!

Från onsdag till idag har jag varit med min Tavi och firat sommar. Vi har legat på stranden och i parken och bara pratat och njutit. På torsdagen var jag på lärarinträdesprovet till huvudstaden och gick där och njöt för mig själv. Så härligt med sommar! Och ännu härligare med vänner! Det är något speciellt med den här tiden, det känns som om jag kommer närmare alla mina vänner varje gång jag träffar dem. 

   Jag vill ha en park där jag bor! Jag älskar parker, här satt jag och lyssnade på musik och läste i väntan på att inträdesprovet skulle börja.  

När jag kom hem idag har jag i princip inte gjort annat än gått till en telefonbutik efter skyddsplast till skärmen, och luggit ute i solen och skrivit dagbok, hehe. Nu har jag bloggar att läsa, vi hörs!

Jag är ute, jobbar (ibland nu och då), är med vänner, går på inträdesprov, är ute lite till, och tänker på framtiden. Livet är rätt bra just nu fastän dansen är slut, jag har haft något att göra varje dag så jag har inte hunnit tänka så mycket på det. Eller, tänkt har jag nog, men jag har inte hunnit sörja. Vi ska som sagt ännu dansa tillsammans i sommar, så jag lever på det. När jag kom hem från Tavi idag på kvällen fick jag i och för sig väldigt stor lust att dansa, men min lathet stoppade mig eftersom jag hade varit tvungen att först dammsuga och dessutom lägga på mig leggings, vilket känns lite varmt, heh. 

  Det har varit lyxigt att Tavi varit hemma sedan onsdagen, vanligtvis bor hon på annan ort, så vi har kunnat träffas mera än vanligt och sådant tycker jag om!

Om en vecka är jag student. Det känns inte som en så stor sak, men det känns konstigt att gymnasiet då är över på allvar. Sedan kommer allt att bli så annorlunda. Jag flyttar härifrån vilket känns som ett riktigt slut på min barndom, för hittills har allting hänt här och allting har varit rätt så lika. Det finns människor som jag gått i samma klass med sedan dagis tills nu. I fredags blev det klart att min bästa vän kommer att åka till Nya Zeeland som au-pair i ETT ÅR. HUR ska vi klara av det? Jag blir lätt deprimerad om vi inte träffats på två-tre veckor. En annan av mina bästa vänner flyttar antagligen till England för att studera. En tredje av mina bästa vänner rycker in i militären. Alla skiljs åt, men vi kommer ändå att hålla ihop. För det vill jag, och som jag nämnde en gång tidigare går det bara man vill. Nya vänner kommer jag förhoppningsvis också att få, och det känns så konstigt tycker jag. Om jag kommer in dit jag vill kommer jag att bo i ett rum tillsammans med någon jag inte känner ännu. Konstigt, men just nu känns det som en väldigt trevlig tanke. ALLT KOMMER ATT BLI SÅ ANNORLUNDA.

  Jag kommer att sakna dig! <3

Mitt liv går lite upp och ner just nu, ibland njuter jag av sommaren och livet, och ibland känner jag mig så fruktansvärt uttråkad och önskar att mitt liv vore annorlunda. Ibland längtar jag till att få börja nästa fas i livet, ibland vill jag bara stanna här och fortsätta dansa, ingen skillnad vad jag gör för annat, så länge jag får dansa här. Tankarna snurrar omkring huller om buller, och jag vet inte riktigt alls vad det här blev för inlägg. Jag är trött, vi skyller på det.

Sista föreställningen av Siri-iriS igår och nu fasar jag inför tisdagen (då vi har dansavslutning) mer än någonsin. Jag kommer inte att överleva.

Föreställningen igår gick åtminstone otroligt bra. Det var så väldigt väldigt roligt igen och åh så jag älskar hela pjäsen! Min fot började dock blöda för fullt riktigt i början, och alla som såg det blev helt förskräckta, hehe. Så nu har jag helst inga skor på mig. 

Idag var jag på jobb vilket betydde att stiga upp klockan fem i morse. Därför försökte jag gå och sova så tidigt som möjligt igår, ungefär halv tio. 20 före tolv såg jag senast på klockan, men jag låg nog vaken till över tolv. Kvart över fyra vaknade jag och somnade inte om efter det. Dessutom är jag osäker på om jag alls sov något där emellan. Siri-iriS surrade omkring i mina tankar under vad som kändes som hela natten, och många gånger tänkte jag "Drömde jag, eller har jag bara luggit och fantiserat?". Jag har faktiskt ingen aning. Djupt sov jag åtminstone inte på hela natten. Nu är jag en aning trött.

Trots det har detta varit en händelserik dag. Jag fick mina studentskrivningsresultat i morse - över förväntningarna kan jag berätta, är så nöjd! Sedan när jag började bli klar med jobbet ringde någon till mig och jag svarade för ovanlighetens skull (jag har fått som vana att inte svara på okända nummer). Finska, såklart. Och jag blev förvirrad. Det var från en tidning och hon ville intervjua mig. Hon sa att jag fått bra i skrivningarna och att jag dansar, och att hon skulle vilja intervjua mig. Jag förstod ingenting, och att sedan ännu till uttrycka mig på finska var inte det lättaste. Efter en del babbel kom hon åtmistone på att hon skulle komma dit till jobbet och intervjua mig. Jag var så förvirrad! Jag visste inte alls varför hon ville intervjua mig, hur hon hade hittat mig, hur hon visste att jag dansar... Jag är fortfarande helt förvirrad, haha.

Det visade sig att min rektor hade mejlat henne om mig, varför vet jag inte, han berättade bara att jag dansar och att det gått bra för mig i skrivningarna. Öh. Intervjun blev också väldigt underlig känner jag, jag vet fortfarande inte riktigt vad det handlade om så det ska bli intressant att se det i tidningen. Det var förresten samma tidning som lade mig på första sidan angående Siri-iriS, haha (inte samma journalist). Intervjun gick på både finska och svenska, och pratsam var hon åtminstone. Haha, alltså åååh jag är så förvirrad. Jag förstår inte vad som händer med mig. En sak gjorde mig ganska glad dock - hon trodde att jag kommer från en tvåspråkig familj på grund av min finska. Wow!

Efter en väldigt förvirrande dag sitter jag nu i mitt föredetta hem och är hundvakt. Ska bara ta det lugnt och gå och lägga mig tidigt.

Hela mitt liv har jag varit lite i skuggan. Visst har jag de senaste åren jobbat för att stiga ut i ljuset lite, våga göra min röst hörd. Och inte är jag ju lika osynlig mera. Men för någon som aldrig varit riktigt viktig (förutom i dansen <3) är det ganska häftigt att se sig själv på en stor bild på första sidan i en tidning. Och en artikel som tillsammans med bilden (alltså en annan bild) tar upp över halva sidan. Artikeln handlade ju inte om mig såklart, haha, men om något jag älskar och det var en väldigt speciell känsla att läsa de några meningarna som nämndes om mig. Roligt!

Med en härlig fyratimmars scenövning bakom mig ska jag nu sätta mig framför TV:n och titta på Eurovision, heja Sanna!

Min vän och jag pratade kort idag om att vi förra året båda fick stipendium för att vi utvecklats så mycket, och jag påpekade att jag inte alls ser skolan som en orsak till att jag utvecklas, utan dansen och kulturkarnevalsliknande saker. Det var dock inte det jag tänkte på nu.

Jag märkte nämligen idag att jag tror att min finska blivit bättre. Vi var och köpte studentmössor (yaay!) och blev tvungna att tala ganska mycket finska, och jag upplevde att det gick hur lätt och bra som helst. Senare också när jag betalade i andra affärer gick det bra. Till och med lite small-talk, hehe. Jag förstod vad alla sa och jag behövde inte stamma fram mitt svar. Trevligt!

Vad har detta att göra med dansen? Jo - sedan jag började dansa fyra gånger i veckan är en av de gångerna med en finskspråkig grupp. Jag säger vanligtvis inte så mycket på de lektionerna (hehe), men jag lyssnar ju såklart. Som när jag var liten; började prata sent men när jag började gick det väldigt bra, en teori är att jag lyssnade noggrant när de andra pratade och pratade först när jag hade lärt mig tillräckligt.

Så, yay för dansen!

(Förlåt för underliga inlägg nuförtiden.)