"Efter att jag gjort psykologiuppgiften får jag blogga." Yay, jag klarade det! Skönt, bara tre uppgifter kvar nu...

Min helg (som började redan på torsdagkväll p.g.a Finlands självständighet) tillbringades tillsammans med tvillingbrorsan, kunde inte haft en mycket bättre helg. Mycket Englands-prat kan jag lova. Och eftersom detta är min blogg och ingen tvingas läsa/lyssna tänker jag dela med mig av min excitement! 

• Jag skickade till Shake Away (vi kommer att vara i London, men åker en dag till Hastings) och frågade om deras öppentider eftersom vi kommer vara där kring nyår och man ju aldrig kan vara riktigt säker med helgdagar och sånt, och vet ni vad?! DE SKREV ATT DE MINNS MIG OCH ATT JAG SKA FÅ EN GRATIS SHAKE FÖR ATT JAG KOMMER HELA VÄGEN DIT FÖR ATT TRÄFFA DEM IGEN! Jo, jag fangirlar över Shake Away... Haha, när jag läste det skrek jag och började skratta, har knappt ännu slutat le. Jag är förstås medveten om att de kanske bara säger att de kommer ihåg mig för att ha nöjda kunder, men... Det struntar jag i just nu. :D Ska hur som helst bli underbart att fara till Hastings igen!

• Titta på detta: 

• Detta skall JAG uppleva! Helt okej nog...

Denna resa kommer bli helt bäst! Det är vår första resa helt ensamma, vi får göra vad vi vill, det är vi som bestämmer, vi har redan gjort upp ett helt fantastiskt schema, ooh jag ser så mycket fram emot detta! Och det är inte länge kvar nu! :D

So, we'll meet again... :)

Hej allihopa! Som ni säkert listade ut var bildinläggen från tidigare i veckan tidsinställda, jag gav mig själv allt för mycket fritid förra veckoslutet så hade inte en enda ledig minut denna vecka (rättare sagt tisdag-torsdag). Varför tror jag att ni har märkt att de var tidsinställda och jag inte haft tid för bloggen? Varenda uppmärksam varelse borde veta svaret: det har inte kommit ett enda inlägg om att DET VAR KULTURKARNEVALEN torsdag-idag!!!

Ojojoj, jag vet inte vad jag ska säga. Fastän det inte kommit något sådant inlägg betyder det inte att min kärlek för kulturkarnevalen har krympt - tvärtom. (En annan orsak förutom tidsbristen är att jag inte insåg hur nära den var innan torsdagen.) Detta har varit en helt FANTASTISK kulturkarneval! Det har de alla varit, men det var något speciellt med den här. Om den slog första året vet jag inte ännu, för just nu känner jag mig bara tom och det känns som om jag bara varit deprimerad hela karnevalen, men efter att depressionen lagt sig kommer jag väl att kunna avgöra det. För deprimerad under karnevalen var jag verkligen inte!

På torsdagen gick jag hemifrån till busstationen (ca två kilometer) med min packning (= en megastor kappsäck med hjul, en ryggsäck + min kameraväska), det var ganska humoristiskt att gå med min stora reseväska, alla som körde förbi fick sig nog ett gott skratt. Men tungt var det, haha! Medan jag gick insåg jag dock, att nu var jag påväg hem. En härlig känsla! Och det var faktiskt så det kändes när jag väl var där, jag var hemma. Kulturkarnevalen är mitt hem, det är där jag hör hemma, det är där jag lever ut mig själv till 100 procent. Jag förstår inte hur mycket jag kan älska dessa fyra dagar, det är endast fyra dagar om året och ändå har dessa fyra dagar en så enorm plats i mitt hjärta, det är ofattbart! Mina kompisar konstaterade att det inte finns någon som älskar kulturkarnevalen lika mycket som jag, och jag tror att de har rätt. För det är helt galet, jag förstår inte själv hur det är möjligt och varför det har blivit så här.

Men jag hatar kulturkarnevalen nästa lika mycket som jag älskar detta underbara evenemang. För den lämnar en så ensam, så tom! Usch, jag vill inte skriva om det, känner inte för att gråta just nu.

Detta år vågade jag bjuda på mig själv ännu mer än tidigare. Jag dansade galet, sjöng (galade) för fullt, släppte loss, pratade med vem jag ville (nästan i alla fall), helt utan att bry mig om vad andra skulle tycka. För på kulturkarnevalen kollar ingen konstigt på dig fastän du freakar out. Där är alla med och där har alla roligt. På torsdagen stod jag framför alla 500+ personer och talade, jag visste inte vad jag skulle säga men jag kände mig helt trygg, när jag glömde bort att säga mitt namn blev jag inte ens generad, jag tog utan probelm tillbaka mikrofonen och sa glatt "Och jag heter [Unia]!" haha, jag kände mig så trygg och det var inte ett dugg pinsamt, bara roligt och tryggt. Min familj. På lördagen när vi dansade vår koreografi inför alla andra tappade vi helt bort oss, men jag tycker ändå att det gick bra, jag är inte det minsta missnöjd, för vi hade roligt och publiken hade roligt, de sa att man blev glada av att titta på oss och det var det som var poängen! Dessutom var de imponerade av vad vi hade lärt oss, och av hur snabbt det gick.

Jag vet inte ens om jag nämnt det, men jag var alltså i discodanslabbet, och det var hur roligt som helst! Det var det bästa labbet jag någonsin varit på, väldigt krävande både fysiskt och psykiskt, och utmanade, men så otroligt kul! Mina muskler skrek och är nu härligt sjuka, jag har till och med haft träningsvärk i muskler jag inte visste att jag har, heh. Härligt!

Nu ska jag stänga datorn, blev precis påmind om att det kommer the Voice Kids, så måste ju se på det, äsch att jag missade de första 45 minuterna! SKrivs mer senare.

Hello everybody! 

Som jag nämnde i förra inlägget har jag varit på ett läger i Estland. C.A.M.P (Creative action - meaningful performance) hette det, och det var första gången någonsin det ordandes. Det var inspirerat av kulturkarnevalen (varför tror ni att jag deltog?!), men hade ändå många olikheter. Meningen var att kombinera skolämnen med konstämnen. Det fanns sex olika workshops; Musik & Matematik, Dans & Fysik, Teater & Kemi, Konst & Biologi, "Recycling, Design & History" och Konst & Matematik. Gissa vilken jag deltog i? :D (Jag kom egentligen först till teater & kemi, men sedan ville de ha fler människor till dans & fysik och eftersom det ändå var mitt första alternativ blev jag frågad om jag ville byta och det kunde jag såklart inte stå emot. :D)

I lägret deltog ungdomar från Sverige, Norge, Grönland, Estland och Finland, otroligt roligt att träffa människor från de andra länderna! Och jag fick prata med "norrmän"! :D Jag elsker norsk. :) (Hoppas det blev rätt...) Som finlandssvensk hade man viss fördel eftersom man kan förstå alla förutom grönlänningarna någorlunda bra. Estniskan var såklart ganska svår, men t.o.m jag som inte är någon mästare på finska precis förstod sammanhang när de talade. (Wohoo, stolt.)

Det var verkligen superroligt och en väldigt unik & värdefull upplevelse. Ni kommer senare att få se bilder, men jag har inte hunnit gå igenom dem ännu så först vill jag bara visa er en kort film. Den är från slutuppvisningen och jag är verkligen stolt över mig själv för att jag vågade. (Jag gjorde det också från stående, men de ansåg att det var för riskabelt att ha med på uppvisningen.) Så häftigt och roligt! :D

To my new friends: Thank you for the fun time, it was so nice to meet you all, hope to see you again sometime! :D

Den senaste tiden har jag funderat väldigt mycket. På varför jag blivit som jag blivit. Varför jag är så annorlunda från resten av min familj och min släkt. Varför det är just jag som blivit annorlunda. Vad det är som gjort att jag och min syster blivit så totala motsatser. 

På vad det är som betyder mest i mitt liv. Vad jag vill kämpa för. Vem det är som verkligen är nära, vem jag kan prata med om precis vad som helst. 

Hur jag och andra har blivit så bra vänner. 

Funderat helt enkelt. Över livet.

  Det är inte speciellt länge sedan jag gick med sådana byxor, då hade jag dessutom inga färggranna strumpor. Jag passade på att prova alla mina gamla byxor när jag städade klädskåpet inför flytter (därav det stökiga rummet), och insåg hur mycket jag faktiskt förändrats. Haha, personligheten sitter ju inte i byxorna, men klädstilen är ett sätt att uttrycka sin personlighet på. Just de här byxorna gick jag väldigt mycket med mot slutet av min "färglösa period", eftersom mina få färggranna plagg som jag med tiden skaffade passade bättre till grått än blått. Nu märkte jag dock att de är hur obekväma som helst! Så styva, usch, hur stod jag ut, hur kunde jag tycka om dem?!

En del svar har jag kommit fram till. De flesta kommer antagligen att förbli obesvarade för all framtid. 

Och en del svar finns bara på skämt. 

Det är skönt att ibland att gå omkring med en massa frågor i huvudet. För jag blir glad av att tänka på sådant här, och det får mig bl.a att inse allt fint som jag har i mitt liv, och det får mig även att förstå vad och vem det är som betyder mest för mig. Jag ska försöka visa min uppskattning till dessa. 

Jag älskar er, jag hoppas att ni vet vem ni är. Det finns så många personer som betyder mycket för mig... <3

Hej hej! Jag är så otroligt glad för att ni fortfarande tittar in, min bloggpaus har ju verkligen blivit lång och jag missade t.o.m bloggens 1-årsdag, *snyft*. Får vänta på 2-årsdagen istället haha! 

Nu har jag internet i alla fall, men provperioden börjar nästa vecka, eller egentligen har jag bara två prov och två förhör, men då gäller det att passa på och läsa ordentligt, eller hur? Studentskrivningarna har börjat och är snart över för den här gången, men sedan gäller det istället att börja läsa inför vårens skrivningar, vilket kommer bli mycket mer krävande eftersom jag bara skrivit/skriver språk nu på hösten, så har inte läst något annat än vanliga böcker.

Vad jag tänkte säga var i alla fall att jag kommer att vara ganska frånvarande ännu några veckor, men sedan kommer jag att återvända med bloggandet, för jag saknar det verkligen och har massvis av inspiration! Så håll ut, jag kommer nog snart tillbaka. ;)

Och en sak till, i frågestunden nämnde jag ganska ofta en flashmob som några kompisar och jag jobbade med under sommaren, och nu har jag laddat upp den till youtube! Min kära danspartner och jag gjorde koreografin, och sedan lärde vi ut den till de andra. De lärde sig den på en dag, härliga "elever" man har! Haha, jo jag kände mig som en danslärare. Vi hade verkligen otroligt roligt, jag är så underbart glad för att vi tog initiativ och verkligen genomförde detta efter att länge ha pratat om att det skulle vara så roligt att göra/vara med i en flashmob. Vi "utförde" den på ett skolevenemang som kallas "skolfreden". 

Varsågoda och titta! (Feedback tas emot med glädje och tacksamhet.)

Jag tänker inte svara på alla frågor på en gång, jag tror ingen skulle orka läsa då. Så här kommer mina första svar! (Fritt fram att fråga ännu.)

Frida frågade:

1.Bästa plats att dansa på?

- Åh, vilken svår fråga! Det beror på vad och hur jag ska dansa hehe. Dansmattor är nog det bästa underlaget att dansa på, där tycker jag det är bäst att dansa om amn vill dansa "bra" och "rätt", alltså dansa rent, och det går också bra att dansa fullt ut där eftersom man inte behöver vara rädd för att halka eller så, haha, om där finns plats vill säga. I danssalen (vilket i vårt fall är en gymnastiksal) tycker jag också om att dansa för att där finns gott om utrymme, och också ganska bra underlag. Ändå är det ju nog något alldeles speciellt att dansa utomhus, då känner man sig lite extra fri, och det är en så otrolig känsla. Haha, okej, det blev så gott som alla ställen jag dansar på (och då talar jag om att vara där för att dansa, nog dansar jag ju också hemma när jag går omkring eller väntar på maten osv, eller i skolans korridorer om jag är på gått humör, hehe, eller lite var som helst), men jag kan inte välja ett ställe som är det bästa. Huvudsaken är att jag får dansa någonstans hehe.

2.Bästa låt du dansat till?

- Ojoj, detta var en ännu svårare fråga! Jag vet inte om du nu menar koreografi, eller allting, men jag tänker nu begränsa det till koreografier som jag dansat... Hahah, vad svårt, jag sitter här och tänker så det knakar. Not ready to make nice av Dixie Chicks kanske, om jag måste säga en. Jag har ju dansat till så många bra låtar, och låtarna blir ju ännu bättre när man dansar till dem (förutom Freak out av Avril Lavigne, nuförtiden börjar jag må illa bara av att lyssna på låten, tror det är för att jag mådde så dåligt när jag gjorde den dansen, nu hatar jag både dansen och låten heh..). 

Några exempel på låtar/artister som jag älskar att improvisera till kan ni ju också få:

Adele

Katie Melua

Lindsey Stirling

Hush hush - The Pussycat dolls

I don't feel like dancin' - Scissor Sisters

Alla låtar som jag improviserar till i mina improvisationsvideor från sommaren (lägger dem i slutet av inlägget).

3.Det roligaste som hänt dej under sommaren?

- Oj, hmm, du frågar så svåra frågor haha. Det roligaste om man ser på helheten var nog vår flashmob, var superroligt att först koreografera och sedan ha vårt läger där vi fick lära ut koreografin till de andra, och dansa för fullt två dagar i rad. Vi var ett så trevligt gäng och jag njöt verkligen varje minut! :)

Sedan så finns det ju andra ögonblick också som har varit speciellt roliga, till exempel midsommarnatten.

4.Favorit låt?

- Jag brukar svara Empty room av Sanna Nielsen för att inte behöva tänka haha, det finns så många låtar som jag tycker så mycket om. Jag vill säga en annan låt för jag tycker att det där svaret börjar bli lite gammalt, men jag kan inte... Det beror så mycket på mitt humör. Igen kan jag säga att de låtar som jag dansar till i mina improvisationsvideor är några av favoriterna.

5.Favorit film?

- Här har jag inget svar som jag kan ge bara sådär... Step Up-filmerna är ju helt härliga, likaså Eight Below, Raise your voice, Les Misérables, Sound of Music, Fame (har endast sett den som kom ut 2009, men håller faktiskt på att kolla på den gamla serien nuförtiden)... Och så vidare, haha. 

6.Favorit bok?

- Calla Lily Ponders magiska händer (Rebecca Wells), kanske. :) Eller något av Jonas Gardell, eller Lilla stjärna (John Ajvide Lindqvist), eller Life of Pi (Yann Martel).

Tack så mycket för dina frågor Frida! Det var roligt att svara på dem hehe. Nu tycker jag att ni alla ska klicka på hennes namn, och titta in på hennes väluppdaterade och fina blogg! :)

Mina improvisationsvideor:

Tillsammans med Tiitu:

Tiitu och jag dansar (OBS! Improviserar igen) till What if av Dina Garipova.

Men, vintern är nog ändå min favoritårstid. Sommaren (och alla andra årstider) kommer dock inte alls långt efter. Jag älskar hela året!

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag är faktiskt nästan glad över att jag inte kom med i den där musikalen. Visst - det hade varit helt oerhört roligt att få vara med, verkligen, men hade jag kommit med hade jag inte jobbat och då hade jag inte fått en massa pengar, hehe. Men nej, det är inte därför jag är glad att jag inte kom med, utan för att nu när jag jobbar uppskattar jag verkligen tiden då jag är ledig. Veckosluten går ut på att leva sommarlov fullt ut, jag är med vänner nästan hela tiden, annars är jag på stranden, dansar på gräsmattan, går ut med hundarna, eller ligger ute i solen. Efter jobbet är jag ofta ganska trött, men jag börjar bli van och har den senaste tiden även tilbringat vardagskvällarna tillsammans med vänner eller på härliga promenader. Jag älskar varje sekund av mina lediga tid, och jag älskar att äska mitt liv, haha.

Något av det bästa man kan göra på sommaren är att dansa ute på gräsmattan, och ännu härligare är det att göra det tillsammans med en vän. Här dansar jag och min kära danspartner till Fame, och som vanligt är allting helt improviserat, vi bestämde ingenting på förväg. 

Jag har alltid så roligt med dig kära danspartner! :D <3