Att ha någon som man alltid har roligt med.

Att ha någon som man kan göra precis vad som helst med, vara precis hur som helst med.

Någon som går med på alla dina galna idéer.

Någon som inte lämnar dig fastän du är lite underlig ibland.

Någon som förstår dig till hundra procent.

Någon som accepterar dig som du är.

Någon som delar dina intressen.

Någon som uppmuntrar dig att följa dina drömmar.

Någon som du känner dig lycklig tillsammans med.

Någon som du saknar så fort ni inte är tillsammans.

Någon som du låser upp dörren för så att hen kan komma till dig mitt i natten om så behövs.

Någon som du inte behöver dölja något från.

Någon som du kan lita på, och som litar på dig.

Någon som inte kräver något av dig.

Någon som du kan ringa när som helst.

Någon som säger att du alltid är välkommen. 

Någon som får dig att skratta så att du inte får luft. 

Någon som du inte behöver låtsas för.

Någon som du kan prata med om allting.

Att ha någon som du älskar.

Äkta vänskap är nog det dyrbaraste vi har. Tack kära vänner! <3

Igår insåg jag att jag faktiskt tror på ödet. Det finns en mening med allting, tror jag. Jag tror på det bara mer och mer, ju mer jag tänker på det.

Jag tror att det finns en mening med att något gick fel då mamma var gravid med mig. En bit in i graviditeten slutade jag (och hon såklart) växa. Ingen förstod varför, men jag "levde och mådde bra", så det var väl inget farligt. När jag föddes var det bara en tunn tråd kvar av navelsträngen som förenade mamma och mig, därför hade jag fått så lite mat. Den största delen av moderkakan var död också, fråga mig inte varför. Jag tror att detta är en orsak till att jag alltid varit så liten. Inte är ju någon i min familj speciellt stor, men jag är "extraliten", hehe. 

Och vad har detta med ödet att göra? Jo, jag har flera gången fått höra att min kropp passar utmärkt till dans, att min kropp är som gjord för att dansa, att jag ser ut som en dansare, och att man ser på mig att jag dansar. Jag menar inte att det är kroppen som bestämmer om man ska dansa eller inte, men har jag fått en kropp som är "som gjord för dans" så kan man väl tänka att det är meningen att jag ska dansa?

Jag tror att det var meningen att jag skulle födas och växa upp just på denna lilla ort. Kanske hade jag passat bättre in någon annanstans, men då hade jag knappast blivit den jag är idag. Den största orsaken till att jag tror att det var meningen för mig att växa upp här är dock att världens bästa dansinstitut och danslärare finns här. 

Jag tror att det var meningen att jag skulle må sådär dåligt en tid, att jag en tid mådde så dåligt att jag inte ens mådde bra tillsammans med min bästa vän. Det fick mig att inse hur mycket dansen verkligen betyder för mig, och hur mycket dansen kan hjälpa. Under tiden jag mådde dåligt började tanken födas; tanken på att dansa är vad jag vill göra resten av mitt liv. 

Jag tror att det var meningen att jag skulle gå i ett lågstadium där man fick tidningen EOS, och det var meningen att just jag skulle bestämma mig för att svara på brevannonser i den tidningen. Tack vare den tidningen har jag fått vänner som jag idag kan kalla för några av mina bästa vänner.

Jag tror att det var meningen att vi två skulle träffas. Det är ju helt otroligt, att vi som är från helt olika delar av världen träffades på den här minimala orten. Det är helt otroligt att vi hittade tillbaka till varandra efter att inte ha setts på flera år, det är otroligt att vi hittade tillbaka fastän bara den ena av oss visste att vi varit vänner som yngre. Det är otroligt att vi höll ihop fastän vi flera år endast träffades på somrarna. Det är otroligt att vi, så olika men ändå så lika, har så mycket gemensamt och har blivit såhär goda vänner. Inget annat än ödet kan förklara det.

You're not alone, together we stand

I'll be by your side, you know I'll take your hand

When it gets cold and it feels like the end

There's no place to go, you know I won't give in

No, I won't give in

Keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

Just stay strong

'Cause you know I'm here for you, I'm here for you

There's nothing you could say, nothing you could do

There's no other way when it comes to the truth

So keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

So far away, I wish you were here

Before it's too late this could all disappear

Before the door's closed and it comes to an end

With you by my side I will fight and defend

I'll fight and defend

Keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

Just stay strong

'Cause you know I'm here for you, I'm here for you

There's nothing you could say, nothing you could do

There's no other way when it comes to the truth

So keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

Hear me when I say when I say, I believe

Nothing's gonna change, nothing's gonna change destiny

Whatever's meant to be will work out perfectly

Keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

Just stay strong

'Cause you know I'm here for you, I'm here for you

There's nothing you could say, nothing you could do

There's no other way when it comes to the truth

So keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

En dag under första veckan av sommarlovet (min enda sommarlovsvecka, haha) cyklade jag tillsammans med en vän till en enorm fårhage. Vid och i den fårhagen tillbringade jag ganska mycket tid under mina barndomssomrar, eftersom min pappa då bodde där i närheten, och min syster, vår kompis och jag var ganska äventyrliga av oss, haha. Men nu var det väldigt länge sedan jag var där. Att besöka dem igen var väldigt roligt, och förde tillbaka många fina minnen. 

Medan vi var där, och på vägen hem, pratade min vän och jag om att vi faktiskt lever i en äkta skärgårdsby. När vi stod där vid fårhagen slog det mig att det faktiskt såg ut som i en Astrid Lindgrenvärld, själv kom jag att tänka på Alla vi barn i Bullerbyn. 

Jag bor alltså i en liten by. Förut var vår kommun tre mindre kommuner (även om vår kommun fortfarande är liten, men då var det tre minimala kommuner), och jag bor i den minsta av dem. Här pratar alla svenska (haha, för det är ju det som kännetecknar en liten by?), här hälsar alla alltid på varandra, här behöver inte barnen vara rädda (möjligtvis för björnar... eller älgar, som jag haha), här vet alla vem alla är (jag vet inte, men alla vet vem jag är i alla fall), här har vi en butik som är öppen 9-18 må-to, 9-20 fre, 9-13 lö (tror jag) och inte alls på söndag, här finns det fullt av åkrar och skog... De flesta ungdomarna hatar att bo här, för att här "aldrig händer något", för att här inte finns något att göra, för att det är så långt borta från allting. Jag har alltid trivts här. Jag tycker om sådana här ställen. Naturen är helt härligt vacker, och jag är så tacksam för att jag fick vara barn och växa upp på ett sådant här ställen. Skulle det här inte vara Finland, och skulle det inte vara för mina drömmar, och skulle inte alla här känna mig, så skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bo här för resten av livet. Men jag antar att det finns härliga ställen även på andra platser, eller rättare sagt så vet jag att det finns haha.

Jag börjar bara mer och mer uppskatta att leva på landet. Jag har faktiskt alltid varit glad över att bo på landet, men det är som att jag nu på allvar har börjat inse hur värdefull vår lilla by är. När min vän och jag cyklade till fåren cyklade vi plötsligt förbi några hästar också. Redan det är ju helt härligt, inte precis varje dag man inne i stan märker att det har kommit en ny hästhage. Det är de här små sakerna jag har börjat älska så otroligt mycket. Promenader, cykelturer, friheten att mitt i natten kunna gå ut och gå med vänner eller kanske gå hem från en vän (sommaren 2010 <3), att när som helst på dygnet kunna röra sig var som helst utan att behöva oroa sig för att "farliga människor" plötsligt ska överfalla en eller något, haha.

Nuförtiden älskar jag att cykla, gå ut och gå, eller köra skoter här i vår vackra natur. Jag njuter verkligen mycket av det, och jag önskar att alla någon gång skulle få uppleva hur härligt det är att leva på landet.

När min vän och jag gick hem ungefär klockan tre på natten blev vi förundrade över hur varmt och ljust det var ute. Så vi bestämde oss för att gå på äventyr. Först gick vi till samma ställe som vi var förra midsommaren, och det var igen lika underbart roligt! Vi hade med oss kameran, och bland annat försökte vi fota likadana bilder som förra gången, hehe. Ganska kul, men det är så svårt att få bra bilder när det inte är helt ljust. 

Speciellt roligt var det nog när vi hittade ett "Prutt inn", haha det är väldigt roligt halv fyra på morgonen det kan jag säga! Trodde jag skulle dö av skratt...

Plötsligt började det åska, inte något mycket men lite muller, och jag blev lite orolig för min kamera eftersom jag inte ens hade väskan med mig. Så tyvärr blev vi "tvungna" att föra hem den, ifall att det skulle börja regna. (Kom bara tre droppar lite då och då -.-) När vi förde hem den och sedan gav oss av igen (min vän tog med sig sin kamera så har några bilder från del två av vårt äventyr också) kom vi på den brillianta idén att vi skulle sova ute, på en bäddsoffa som vi ska bränna upp för att den är så förstörd. För tillfället står den bara på vår gård, så min vän och jag bestämde oss för att sova där! Men först gav vi oss iväg på flera äventyr.

Vi gick till en mini-arena som finns intill skolan här, samma arena som jag fotade mina brorsor på i höstas om någon minns och är intresserad. På vägen dit såg vi tre vitsvanshjortar (tror vi), och det var superhäftigt! Vi stod länge och såg på varandra, blev lite oroliga för att de plötsligt skulle komma och attackera oss haha, och förundrades över hur snabbt de sprang. Fascinerande djur måste jag säga...

På "lekplatsen" lekte vi, haha. Vi skämtade om att den typiska bilden man har av ungdomar är att de inte kommer till sådana där platser utan att förstöra och lämna fimpar och ölburkar (eller liknande) efter sig. Men vi var där och använde allting där precis som man ska använda dem. Vi åkte linbana, hoppade över hinder, lekte akrobater i klätterställningen, sprang på springbanan... Hade riktigt roligt! Just det, så såg vi ju soluppgången också! Vackert. <3

På hemvägen plockade vi sju sorters blommor för att lägga dem under kudden, hehe. Det var första gången min vän gjorde det!   Jag har ju gjort det så gott som hela mitt liv!

Vet ni vad klockan var när vi kom hem? 6:05 haha. Men det kändes som om den var ungefär nio, det var så ljust, och solen sken ju som om det var mitt på ljusa dagen! Då började vi flytta på den tunga soffan vi, för vi ville vara mera synliga, så att alla som körde förbi skulle se oss, heh. När det var gjort och vi hade den utbäddad insåg vi hur smal den var. Men som tur är vi båda väldigt små (det har sina fördelar) så vi rymdes perfekt! När vi provade ligga där första gången höll jag igen en gång på att dö av en hysterisk skrattattack. Åh, ni skulle ha sett oss!

Klockan var ungefär sju när vi somnade, men vet ni det var en väldigt trevlig sovplats! Solen sken och man hörde fåglarna kvittra, flugorna surrade och bilar körde förbi då och då, men det var ändå så härligt somrigt, något nytt och något galet, precis som det ska vara. Det enda som lite störde vår sömn var att Molle TVÅ gånger kom med ett möss/råtta/sork i munnen, och hon kom lite skrämmande nära, haha var lite orolig för att hon skulle hämta dem upp i sängen... Men sådant gör inte min Molle inte.   

Tack till er båda för en underbar midsommar! <3

Hej på er! Hade ni en kul midsommar? Hoppas det, för det hade jag!

På dagen var jag ensam hemma, och jag tänkte att jag skulle gå ut i det härliga vädret och skriva brev. När jag kom ut märkte jag dock att jag ville "shavea" mina ben istället (intressant?), och efter det fick jag lust att hoppa på trampolinen. Men när jag gick till trampolinen kom jag på att jag ville hjula istället (det som jag är en sådan mästare på, höhö). Jag hade musik på medan jag hjulade, och vips så började jag dansa istället. Då märkte jag hur ljuvligt det var att dansa i gräset och bestämde mig för att jag ville spara det och kanske även dela med mig av det till er, så jag hämtade kameran och bytte lite kläder och började dansa för fullt. Det var HÄRLIGT!    Varför har jag inte upptäckt det där tidigare?! Ni ska få se någon film senare, men måste fixa ihop en först.

Mitt "andra skede" började när min vän kom till mig innan vi sedan gick till en annan vän, haha. Där hade vi superroligt! Vi åt majskolvar, doppade jordgubbar i smält choklad, päronpaj, och så gick vi hem till mig en sväng, pratade om människor haha, tittade på första avsnittet av Supernatural (nej jag kommer inte att börja kolla på det, jag tror nog att jag skulle tycka om det och det verkade bra, men för hemskt för mig att titta på ensam, när man är fast i en serie kan man ju sitta uppe hur sent som helst och då vill jag inte titta på spöken och demoner, haha, dessutom är det jobbigt att vara beroende av en tv-serie, har varit det en gång och gör helst inte om det hehe), tittade på söta kattvideos (obligatoriskt varje gång jag är där hehe), babblade på och skrattade mer än på väldigt länge! Härligt med goda vänner <3

När vi (min vän som vi inte var hos) kom hem till mig ungefär klockan tre på natten började det "tredje skedet", men det får ni höra om en annan dag! Nu ska ni få se några bilder på mina fina vänner: