Unias

Inlägg publicerade under kategorin Härligheten med vänner

Av Unia - 9 maj 2014 10:00

Min kära tvillingbrorzza. 


 


 


Av Unia - 5 maj 2014 11:00

Denna fina person, som är min äldsta brevvän (av de jag fortfarande skriver med).




 

Av Unia - 30 april 2014 10:30


Ah, de där dagarna var härliga!  


 

Av Unia - 29 april 2014 11:15

Kulturkarnevalen 2013.


Foto: Frej Vuori


Yes, så där är jag på Kulturkarnevalen... Hehe, åh jag saknar mitt hem! 191 dagar kvar, om jag ränkade rätt. 



 

Av Unia - 28 april 2014 14:15

Popeye.


         

Suck. That hoodie... <3


I miss you!


 


Av Unia - 23 april 2014 12:45

Jag antar att det betyder en bild på personen.


 



 


Av Unia - 23 april 2014 10:15

Ibland blir jag lite ledsen över att jag får så få kommentarer på min blogg. Ibland blir jag ännu mera ledsen över att andra inte får kommentarer som det absolut skulle förtjäna (*host host* inget specielt i tankarna *host host*). Varför är det såhär? undrar jag. Visst, jag har också perioder som jag inte kommenterar så mycket, men vanligtvis gör jag det varje gång jag har något att säga. För det finns mycket bra i att kommentera. Titta på min lilla lista:


Man får nya vänner.

Genom att kommentera andras bloggar har jag fått tre supercoola vänner som jag haft otroligt mycket roligt med över skype. Det är en konstig tanke att detta inte hade hänt om vi varit lata och inte kommenterat varandras bloggar. Haha, man vet aldrig vart en kommentar kan leda!


Man får flera läsare.

Nästan varje dag ser jag på mina trafikkällor att jag fått åtminstone en besökare från någon annans kommentarer. Utan att skriva "TITTA PÅ MIN BLOGG!!!" såklart, helt enkelt av kommentarer om inlägget jag kommenterade, något jag hade att säga. (Om man börjar kommentera andras bloggar bara för att få fler läsare tycker jag att man är lite falsk, men det är ju upp till var och en.) 


Man gör andra glada.

Wiiie. Det är ju alltid kul att göra andra glada. Och tycker man om det de gör skall man ju absolut låta dem veta, om ni frågar mig. Om de skriver något intressant som man har något att säga om ska man säga det, om ni frågar mig. Om de frågar en fråga som man har ett svar på ska man svara, om ni frågar mig. Då blir det mycket roligare att blogga, och om man har inspiration att blogga blir det oftast också bättre inlägg.


Varför inte?

Det är inte så himla jobbigt. Speciellt inte på bloggplatsen där säkerhetskontrollen är fyra tydliga bokstäver som går snabbt att skriva in. Alla vinner på det. Du blir glad av att göra andra glada, du kan få flera läsare, du kan få nya vänner, du har någon att prata med, du kan få en ny synpunkt på något eller ge andra din synpunkt, du kan få en kommentar tillbaka på din egen blogg, bloggen kan få bättre inlägg om du ger bloggaren inspiration... Personen vars blogg du kommenterar blir glad (för man får inte skriva elaka kommentarer, och jag antar att de flesta tycker om kommentarer), kan få bättre självförtroende, kan få mera blogginspiration, kan få en ny synpunkt på något, får en chans att prata med sina bloggläsare och veta vad de tycker... Fördelarna är många! Och att vara social är alltid bra, hehe.


Tycker ni att jag har glömt något? Säg till i så fall så fyller jag på listan. Jag är lite trött nu så jag kanske tappat bort något väldigt viktigt och uppenbart...


Förresten, rösta gärna i min nya omröstning! Vill du att jag ska ha en frågestund?



  

Av Unia - 15 april 2014 14:30

Fanns ingen tid för att fotografera så jag skriver direkt ur min dagbok:


Klockan ringer 7:30 och det är dags att stiga upp. Skulle helst stänga ögonen och sova vidare, men jag tvingar upp mig själv. Vi äter frukost på rummet, fixar oss och packar det sista. På något sätt är klockan plötsligt 8:55 och vi rusar iväg. Lämnar nyckeln vid receptionen och springer til Hatton Cross. En vänlig man hjälper mig med att bära ner min väska när han ser att jag har problem.

Just då ser vi metron åka iväg och blir tvungna att vänta i fem minuter på nästa. När den kommer far den först till terminal 4 där den stannar för något som känns som en evighet. Klockan går och går. Jag känner paniken närma sig. Vägen till terminal 3 är längre än väntat, och när vi äntligen kommer fram springer vi allt vad vi orkar förbi alla andra till in-checkningen. Maskinen säger att vi inte kan checka in utan måste gå till receptionen. Mannen där berättar att han är rädd att vi är för sena, och vi får nästan varson hjärtattack. Han kollar någonting på sin dator, skakar hela tiden på huvudet och säger sedan med en utstrålning av medlidande att vi tyvärr är för sena. Jag frågar vad vi nu ska göra och han berättar att vi måste boka om. Fint!

Han måste ha sett våra panikslagna blickar, för han säger sedan att han ska försöka någonting. "Bear with me please" säger han och jag känner en våg av tacksamhet för att han så starkt försöker hjälpa oss. Så ber han oss lyfta upp våra väskor på rullbandet och vips är vi incheckade och får våra biljetter. Vi tackar honom förskräckligt mycket men han uppmanar oss bara att genast springa till övervåningen och till gate 11. Vi sätter fart! Vi går förbi alla andra i passkontrollen (känns hemskt), men tvingas köa till security-kontrollen eftersom vakten tycker att vi har gott om tid (endera kan han inte klockan eller reglerna, eller så uppfattade han inte våra biljetter rätt). Nervösa står vi där och väntar och går igenom så snabbt som möjligt. Vi tar snabbt våra saker och börjar springa igen. På en skylt ser jag att gate 11 is closing. Jag tror jag aldrig tidigare har varit så nervös! Vi pressar oss till det yttersta och bara springer så fort benen bär. Jag har aldrig varit med om något liknande!

Vår gate är helt tom men fortfarande öppen. Kvinnorna som kollar våra biljetter utbrister med en ton som jag tolkar som en blandning av medlidande och humor "Where have you really been?!" och vi fortsätter springa till vi kommer till flygets ingång där de sista två människorna av kön fortfarande syns. Vi hann!

Lättnaden när vi sätter oss på våra platser är omöjlig att beskriva. Svettiga som aldrig förr sitter vi där och pustar ut. Hur kunde det här hända oss?!


Nu kanske ni förstår vad jag menade med att det största äventyret ännu väntade. Hur det kändes tror jag dock inte att man kan förstå om man inte själv varit med om det. Så många tankar gick genom mitt huvud när vi stod där vid receptionen och trodde att vi inte skulle hinna med. Jag är fortfarande så chockad över att det här hände oss, för vi är två damer (haha) med ordning på allting och klarar alltid av sådant där... I och för sig klarade vi ju oss nu också, haha. Jag skulle så gärna tacka mannen som hjälpte oss på något vis, han förstod ju nog att vi var otroligt tacksamma, men "han räddade ju våra liv" tänkte jag skriva, haha. 


I flygplanet tvingade jag mig själv att skriva dagbok (blev som vanligt efter med det redan de första dagarna) fastän jag helst bara skulle sovit. Jag passade dock också på att beundra den vackra omgivningen, jag älskar så mycket att flyga och den här gången var det så vackert att jag kom på att jag skulle vilja bo där ovanför molnen. 


Ni ser mitt hus där borta, molnet som höjer sig lite över de andra. Välkomna att hälsa på om ni vil!


Det var vår resa till England det. Vad vill ni ha för inlägg nu? xD


 


Presentation


Välkommen! Här får du läsa om hur det kan vara att vara en liten flicka med ett stort sinne. Förutom text delar jag också med mig av bilder jag tagit, musik jag tycker om och annat jag känner för att dela. Hoppas att du trivs! :)

Translate

Omröstning

Till vilken bloggportal tycker du att jag ska flytta?
 Nouw
 Blogg.se
 Blogspot/blogger
 Wordpress
 Ratata
 For.me
 Finest
 Myshowroom
 Egen gratis domän
 Annan? Kommentera i så fall!

Fråga mig

27 besvarade frågor

Säg hej! :)

Kategorier

Senaste inläggen

Här borde du klicka! :)

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Tiden flyger iväg

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards