Den senaste tiden har jag funderat väldigt mycket. På varför jag blivit som jag blivit. Varför jag är så annorlunda från resten av min familj och min släkt. Varför det är just jag som blivit annorlunda. Vad det är som gjort att jag och min syster blivit så totala motsatser. 

På vad det är som betyder mest i mitt liv. Vad jag vill kämpa för. Vem det är som verkligen är nära, vem jag kan prata med om precis vad som helst. 

Hur jag och andra har blivit så bra vänner. 

Funderat helt enkelt. Över livet.

  Det är inte speciellt länge sedan jag gick med sådana byxor, då hade jag dessutom inga färggranna strumpor. Jag passade på att prova alla mina gamla byxor när jag städade klädskåpet inför flytter (därav det stökiga rummet), och insåg hur mycket jag faktiskt förändrats. Haha, personligheten sitter ju inte i byxorna, men klädstilen är ett sätt att uttrycka sin personlighet på. Just de här byxorna gick jag väldigt mycket med mot slutet av min "färglösa period", eftersom mina få färggranna plagg som jag med tiden skaffade passade bättre till grått än blått. Nu märkte jag dock att de är hur obekväma som helst! Så styva, usch, hur stod jag ut, hur kunde jag tycka om dem?!

En del svar har jag kommit fram till. De flesta kommer antagligen att förbli obesvarade för all framtid. 

Och en del svar finns bara på skämt. 

Det är skönt att ibland att gå omkring med en massa frågor i huvudet. För jag blir glad av att tänka på sådant här, och det får mig bl.a att inse allt fint som jag har i mitt liv, och det får mig även att förstå vad och vem det är som betyder mest för mig. Jag ska försöka visa min uppskattning till dessa. 

Jag älskar er, jag hoppas att ni vet vem ni är. Det finns så många personer som betyder mycket för mig... <3

Ella frågade:

1. Vilket är ditt favoritbär?

- Blåbär tror jag.

2. Varför började du blogga?

- Jag minns inte riktigt... Det var en sommar som jag mådde dåligt, jag hade inget att göra och ville prova på hur det var att ha en blogg.

3. Hur många tår har du?

- 79.

4. Vilken låt lyssnade du på senast?

- Gotta be you - One Direction.

5. Beskriv platsen du är på just nu?

- Skolans bibliotek, haha. Tyst, för det är studentskrivningar på gång. Tråkig, sliten, gammal.

6. Bästa appen till mobilen? 

- Jag har en "gammalmodig" mobil som inte kan ha några appar.

7. Har du någon gång färgat ditt hår? I så fall, vilken färg?

- Nope.

8. Vad åt du senast?

- Rostbröd med äppelsylt.

9. När vaknade du i morse? 

- 6:50 ringde alarmet.

10. Är du vegetarian?

- Nej, men jag skulle gärna vara det. Det skulle dock inte vara så bra för min hälsa... Men jag har funderat på att bli en "semi-vegetarian" och nog få äta kyckling och fisk.

11. Godaste glassen?

- Geisha

12. Har du en cykel?

- Jo.

13. Vad heter dina föräldrar?

- Eftersom jag inte använder mitt eget namn här på bloggen kommer jag inte att säga deras namn heller.

14. Har du syskon?

- Jo, tre stycken.

15. Bor du i hus eller lägenhet?

- I nedrevåningen av ett hus, så jag vet inte vad jag ska kalla det.

16. Kjol eller klänning?

- Klänning.

17. Bästa sommarminnet?

- Oj... Hela sommaren 2010 haha, jag var väldigt mycket tillsammans med min bästa vän och vi gjorde en massa kul dygnen runt. Och språkresan till England 2012.

Om du menade från den här sommaren, så är det nog när vi gjorde en flashmob, och midsommaren.

18. Följer du några bloggar?

- Jo, många.

19. Hur lång är du?

- 155 cm, hehe.

20. Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

- Nej. Jag tror inte på kärlek, haha. Okej, ibland väl nog.

21. Hur såg du ut i lågstadiet?

22. Har du något favorit-plagg?

- Så gott som alla mina kläder, varför skulle jag gå med kläder jag inte tycker om?

23. Roligaste skolämnet?

- Modersmål (svenska).

24. Äckligaste maten?

- Ärtsoppa, kålgryta, den mesta skolmaten.

25. Sorgligaste filmen du sett?

- Eight Below.

26. Vad skulle du göra om du vann en miljon?

- Fortsätta leva som jag gör nu, och donera mycket till välgörenhet.

27. Har du någon konstig vana?

- Ja. Jag gör en massa konstiga saker.

28. Längtar du efter någon just nu?

- Alltid.

29. Vem ringde du senast?

- Mamma.

30. Vad stod det på ditt senast mottagna sms?

- De ska ja göra (:

31. Har jag frågat flest frågor nu?

- Det har du, grattis och tack :)

32. Gillar du tacos?

- Såklart.

33. Vilken klass går du i?

- Trean i gymnasiet, alltså sista året! :D

34. Vart skulle du vilja resa?

- England, Tyskland (Dresden och Köln), Indien.

35. Vilka länder har du varit i?

- Finland, Sverige, Norge, England, Tyskland, Frankrike, Spanien (Teneriffa och Gran Canaria), Tunisien, och många fler som jag varit i när jag var liten, men det minns jag inget av.

36. Hur ser ditt rum ut? 

- Jag bor ensam, så egentligen är alla rum mina, men detta är mitt sovrum:

37. Hur många syskon har du?

- Tre.

38. Äger du en rosa matta?

- Nej, men en grön.

39. Rider du?

- Nej, men jag skulle vilja. När jag ville börja rida sa dock mamma att jag i så fall var tvungen att sluta dansa, och det såg jag inte som ett alternativ.

40. Te eller kaffe?

- Te, utan tvekan, dricker inte kaffe.

41. Bil eller buss?

- Beror på humöret och sällskapet.

42. Vad heter din bästa vän?

- Molle, min katt.

43. Har du nagellack just nu?

- Nej, inte just nu.

44. När svarar du på frågorna?

- Nu ;)

1000 tack för dina frågor, Ella! Haha, jag hade nog aldrig trott att någon skulle ställa hela 44 frågor, wow! Grattis till "vinsten" haha :D Din vinst kommer senare. :)

SirL frågade:

1. Hur många frågor fick du?

- 76, wow, tack alla!

2. How big is ur big toe?

- VERY BIG! Bigger than my other toes!

3. Färgat håret någon gång?

- Nej, endast blekt med citron och kamomillte, hehe.

4. Använt glasögon någon gång?

- Nej, bara provat andras för skojs skull haha.

5. Varför började du dansa?

- För några av mina vänner dansade, och jag tyckte att det verkade roligt så jag ville också. 

6. Åsikt om skolan?

- Det värsta med den är alla jobbiga ungdomar som gnäller och stökar, skola är bra för man lär sig mycket och får vara med vänner haha. Trots allt är det skönt att jag har så lite kvar, efter detta får jag förhoppningsvis bara gå i dansskolor och det skulle vara helt otroligt härligt!

7. Om sexism/racism/homophobia?

- Idiotiskt, något av det värsta som finns, hatar. Jag anser mig själv vara en feminist och "rättvisekämpe".

8. Favorit bloggplattform?

- Bloggplatsen tror jag. Har egna erfarenheter endast från bloggplatsen och blogspot, men fastän jag saknar en hel del från blogspot har jag nog fattat större tycke från bloggplatsen.

9. Favorit social media?

- Bloggar. 

10. Favorit bok?

- I hate this question. Jag tycker om nästan varje bok jag läser. Så får en ny favoritbok ungefär varje gång jag läser en ny bok. Kolla mitt svar här om du vill ha ett annat. ;)

11. Favorit film?

- Klicka på länken i det förra svaret.

12. Favorit hp film/bok?

- Spontant skulle jag säga trean, alltså Fången från Azkaban, för det var den filmen som fick mig att tycka om Harry Potter (såg ettan när jag var liten och det enda jag mindes var när Harry släppte ut ormen i djurparken, och var otroligt rädd, men sedan råkade jag se trean på TV någon gång när jag gick i högstadiet, och tyckte om den), och jag tycker faktiskt om både filmen och boken för jag älskar Sirius. Men mitt svar är trean och femman vad gäller böckerna, och trean, femman och sista vad gäller filmerna. Tror jag.

13. En känd person som inte förtjänar uppmärksamheten personen får?

- Jag tycker inte om att döma folk, och alla har väl gjort något för att få uppmärksamheten.

14. När började du lyssna på Sanna?

- När jag var liten sjöng en flicka Hela världen för mig och jag tyckte om den, dessutom var Sanna (jag antar att du talar om Nielsen hehe) där på plats, så jag fick en bild av artisten också. Hon hörde också till mina favoriter i melodifestivalen varje gång jag såg henne där (fr.o.m. 2005 då hon deltog tillsammans med Fredrik Kempe), men det var först 2008 när hon sjöng Empty room som jag riktigt fastnade för henne. Efter det fick vi även hennes skiva Stronger, och efter det har hon hört till mina största idoler inom musiken.

15. Vad för färg har du på dina strumpor?

- Oftast samma färg som jag har på kläderna, dvs. ofta grönt, gult, orange... Idag har jag dock beige strumpor.

16. Kjol/klänning eller byxor? 

- Leggings hehe. Jag går oftare med byxor än med kjol eller klänning, men jag tycker nog nästan mest om klänningar.

17. Långa eller korta naglar?

- Långa, men absolut inte lösnaglar.

18. Hatt eller mössa?

- Hattar är roligare, men mössor mysigare, så mössa.

19. Klocka eller mobil?

- Mobil. Skulle vilja ha en armbandsklocka, men har inte blivit av.

20. Så många frågor så lite tid- Sa vem?

- Det var nog SirL som sa det tror jag, haha.

Tack för dina frågor SirL! Jag är glad att du frågade så mycket, tyvärr räckte det inte till "vinst", men jag tycker i alla fall att alla som läser detta skall klicka häääär för att kolla in SirLs fantastiska blogg. Man kan läsa mycket intressant där minsann!

Här kommer några fler svar!

"....." frågade:

1. Varför använder du inte smink alls ? 

- För att jag tycker att det är onödigt, varför täcka den man är? Dessutom är det dyrt och tar tid, tid som jag inte vill använda till sådant, hellre sover jag eller gör något annat roligt/nyttigt. Plus att smink täpper till porerna, vilket skulle leda till att jag fick ännu mera finnar och acne och pormaskar och allt äckligt och jobbigt än jag redan har.

2. Dansar du någonsin något annat än improvisation ?

- Nej, jag har dansat i nio år och har aldrig dansat en enda koreografi. Allt detta, till exempel, är ren improvisation:

Vi har dansat så länge tillsammans att vi till och med klarar av att dansa helt likadant fastän vi improviserar.

Titta, hela gruppen klarar av att improvisera tillsammans!

Till och med med gruppen som jag bara dansar "halvtid" med klarar jag av att improvisera likadant och samtidigt som alla andra. Nog är det konstigt att inte hela världen vet om oss, vi måste ju vara bäst någonsin på att improvisera!

(Om du med din fråga egentligen menade varför jag på senaste tiden bara lagt upp improvisationsvideor är det för att jag inte har så många solokoreografier på lager, och för att det är härligt att bara improvisera också.)

3. Har du någonsin varit påriktigt kär ? 

- Vad då "på riktigt"? Man är väl kär, eller så är man inte kär? Eller finns det något där emellan? (Jo, jag förstår vad du menar, gillar bara inte uttrycket.)

Jo, jag har varit kär. En gång. Och kommer nog att vara kär i honom för resten av mitt liv, men tyvärr kommer jag antagligen aldrig att få honom... 

4. Har du smakat på tobak?

- Nej, och kommer aldrig att göra.

5. Vad tycker du om folk som röker ?

- Precis som med alkohol, så har jag emot tobak men inte personerna som röker. Om de inte låter rökningen påverka deras personlighet, vill säga. Men alltså jag börjar inte ogilla en person enbart p.g.a att hen röker. Dock avskyr jag folk som röker bland med andra, och folk som tycker att det är coolt att röka, sådana som verkar röka enbart för att få uppmärksamhet, och skryter med det. Usch. Samma gäller personer som uppmuntrar andra till att röka, vad är det för idé?

Däremot förstår jag verkligen inte människor som röker, alltså jag förstår inte varför man röker. Det är äckligt och det skadar ens hälsa, dessutom kan det även skada personerna som är omkring en. 

Och tobaksrök är något av det värsta jag vet. 

Tack för dina frågor ".....", hoppas du är nöjd med svaren. Det var verkligen roligt att få svara på dem! :)

Julia frågade:

Sommar/ vinter?

- Älskar båda, men vinter (förutsatt att det finns snö). :)

Favvofärg?

- Grönt! Green! Vihreä!

Tack för dina frågor Julia! :) Klicka på hennes namn och titta in på hennes blogg.

Jag tänker inte svara på alla frågor på en gång, jag tror ingen skulle orka läsa då. Så här kommer mina första svar! (Fritt fram att fråga ännu.)

Frida frågade:

1.Bästa plats att dansa på?

- Åh, vilken svår fråga! Det beror på vad och hur jag ska dansa hehe. Dansmattor är nog det bästa underlaget att dansa på, där tycker jag det är bäst att dansa om amn vill dansa "bra" och "rätt", alltså dansa rent, och det går också bra att dansa fullt ut där eftersom man inte behöver vara rädd för att halka eller så, haha, om där finns plats vill säga. I danssalen (vilket i vårt fall är en gymnastiksal) tycker jag också om att dansa för att där finns gott om utrymme, och också ganska bra underlag. Ändå är det ju nog något alldeles speciellt att dansa utomhus, då känner man sig lite extra fri, och det är en så otrolig känsla. Haha, okej, det blev så gott som alla ställen jag dansar på (och då talar jag om att vara där för att dansa, nog dansar jag ju också hemma när jag går omkring eller väntar på maten osv, eller i skolans korridorer om jag är på gått humör, hehe, eller lite var som helst), men jag kan inte välja ett ställe som är det bästa. Huvudsaken är att jag får dansa någonstans hehe.

2.Bästa låt du dansat till?

- Ojoj, detta var en ännu svårare fråga! Jag vet inte om du nu menar koreografi, eller allting, men jag tänker nu begränsa det till koreografier som jag dansat... Hahah, vad svårt, jag sitter här och tänker så det knakar. Not ready to make nice av Dixie Chicks kanske, om jag måste säga en. Jag har ju dansat till så många bra låtar, och låtarna blir ju ännu bättre när man dansar till dem (förutom Freak out av Avril Lavigne, nuförtiden börjar jag må illa bara av att lyssna på låten, tror det är för att jag mådde så dåligt när jag gjorde den dansen, nu hatar jag både dansen och låten heh..). 

Några exempel på låtar/artister som jag älskar att improvisera till kan ni ju också få:

Adele

Katie Melua

Lindsey Stirling

Hush hush - The Pussycat dolls

I don't feel like dancin' - Scissor Sisters

Alla låtar som jag improviserar till i mina improvisationsvideor från sommaren (lägger dem i slutet av inlägget).

3.Det roligaste som hänt dej under sommaren?

- Oj, hmm, du frågar så svåra frågor haha. Det roligaste om man ser på helheten var nog vår flashmob, var superroligt att först koreografera och sedan ha vårt läger där vi fick lära ut koreografin till de andra, och dansa för fullt två dagar i rad. Vi var ett så trevligt gäng och jag njöt verkligen varje minut! :)

Sedan så finns det ju andra ögonblick också som har varit speciellt roliga, till exempel midsommarnatten.

4.Favorit låt?

- Jag brukar svara Empty room av Sanna Nielsen för att inte behöva tänka haha, det finns så många låtar som jag tycker så mycket om. Jag vill säga en annan låt för jag tycker att det där svaret börjar bli lite gammalt, men jag kan inte... Det beror så mycket på mitt humör. Igen kan jag säga att de låtar som jag dansar till i mina improvisationsvideor är några av favoriterna.

5.Favorit film?

- Här har jag inget svar som jag kan ge bara sådär... Step Up-filmerna är ju helt härliga, likaså Eight Below, Raise your voice, Les Misérables, Sound of Music, Fame (har endast sett den som kom ut 2009, men håller faktiskt på att kolla på den gamla serien nuförtiden)... Och så vidare, haha. 

6.Favorit bok?

- Calla Lily Ponders magiska händer (Rebecca Wells), kanske. :) Eller något av Jonas Gardell, eller Lilla stjärna (John Ajvide Lindqvist), eller Life of Pi (Yann Martel).

Tack så mycket för dina frågor Frida! Det var roligt att svara på dem hehe. Nu tycker jag att ni alla ska klicka på hennes namn, och titta in på hennes väluppdaterade och fina blogg! :)

Mina improvisationsvideor:

Tillsammans med Tiitu:

När du kom hit i början av sommaren 2011 rasade mitt liv. Inte enbart därför, men det var en av dropparna som fick bägaren att rinna över. Jag blev ledsen, arg, sur, irriterad, störd, sårad, svag, sviken, förrådd... Jag visste att det inte var ditt fel, men jag kunde inte ens försöka tycka om dig i början.

Efter en tid började jag trots allt ta med dig på promenader. Det var ju något jag drömt om - att få ha en hund så att jag skulle kunna gå ut och gå med den. 

Med tiden började jag leva enligt mina egna ord - det var inte ditt fel, det var inte dig jag skulle vara arg på. Det var skönt att ha någon med på promenaderna, du fick se mina tårar, höra mina skrik, och du gav mig tröst. 

Fastän du först fick mig att falla djupare hjälpte du mig upp en bit tillbaka. Jag kan inte låta bli att undra hur sommaren 2011 hade blivit om du inte hade kommit. Hade jag ändå fallit lika djupt? Hade jag överlevt utan promenaderna med dig? Hade jag gått ensam istället? Vad hade jag gjort hela sommaren? Promenaderna med dig var ju verkligen många, och de är faktiskt något av det lilla jag minns från den där tiden. Musik, bilder, och sandvägen vi gick på har hjälpt mig att minnas. Och vad jag minns är att du nog var den som efter Molle visste bäst hur jag mådde.

Jag minns första gången jag vågade låta dig gå lös. Jag minns hur stolt jag var när jag lärde dig att sitta och vänta. Jag minns den underbara känslan när du stannade och väntade på mig så fort jag sa "Hani, du går med mig". Jag minns hur vi tillsammans plockade buketten som finns kvar än idag. Jag minns hur du snällt låg nedanför "stenhögen" medan jag satt där och skrev. Jag minns hur du lydde mig om och om igen, bara för att jag ville ta bilder.

Det var alltid en sådan befrielse att få gå ut med dig. Och du blev alltid så glad när jag kom med kopplet. Vi kom varandra väldigt nära över bara en sommar. När jag ser den här bilden minns jag glädjen varje gång du kom springande till mig när jag ropade. Känslan av att ha någon som tyckte om mig, någon som inte ens hade känt mig länge alls.

Sötnos.

Och så när vi hade blivit så bra vänner kom den där dagen. Du bara låg och sov, ville inte röra dig någonstans. Vi förstod inte vad som var fel, vi gav dig vatten och lät dig vila. Vi fick dig inte att göra någonting. För att kolla om det var något allvarligt hämtade jag kopplet, eftersom du tyckte så mycket om att gå ut och gå. Precis som vanligt vaknade du till och kom ivrigt fram till mig. Jag tänkte "Jaha, då kan vi ju gå en liten bit för att se om du orkar", du verkade ju plötsligt må helt bra. Allting var helt som vanligt, du var ivrig och glad när vi gick. Men vi kom kanske 50 meter. Sedan lade du ner dig, och steg inte upp hur jag än försökte. Jag hade mobilen hemma, och jag ville inte skrika så att hela byn skulle höra. Jag kunde inte lämna dig där ifall att du då skulle springa iväg. Jag försökte dra, skuffa, puffa, lyfta, locka, prata snällt och bestämt, men ingenting fick dig att röra dig ur fläcken. Så jag satte mig ner med dig, gråtfärdig och med en känsla av hjälplöshet och värdelöshet, kände mig så skyldig för att ha tagit dig dit när du tydligen inte mådde bra. Det var hemskt att inte kunna göra någonting, jag såg huset och gården men kunde inte få dig dit. Männsikor såg och undrade, och endel kom fram och pratade. Trodde att du blivit trött av en lång promenad. Jag rättade inte dem.

Nu när jag tänker på det har jag ingen aning om hur det sedan löste sig. Kom någon och hjälpte mig? Fick jag upp dig till sist? Steg du själv upp? Jag har ingen aning. Vad jag minns dock är att vi på kvällen fick veta att du hade brytit ryggen. 

Nästa dag låg du igen ute, och bara... låg. Du skulle till veterinären, och jag skulle aldrig få se dig igen. Det gjorde ont att se dig ligga där, för du såg inte ens sjuk ut, du jagade ivrigt flugorna som flög tillräckligt nära och dina ögon var pigga och livfulla. När de andra var där med dig stod jag mest på sidan om, men när de lämnade oss ensamma satte jag mig hos dig och gömde tårarna i din päls. Det var då jag insåg det - jag älskade dig. Jag minns ännu hur det kändes. Och jag berättade det för dig, först på svenska och sedan på finska. Vi hade bara känt varandra i två månader, lite mindre till och med, men det hade räckt för att få mig att gå från att nästan hata dig (fastän du inte hade gjort något, jag hatade bara att du kom och en del bakom det) till att verkligen älska dig. Det gjorde så ont att inse det, och att veta att detta var adjö. 

Jag ville inte titta på medan de tog in dig i bilen och körde iväg, så jag gick in i mitt rum och upp i min säng och lät tårarna rinna.

Din sista dag.

Idag är det exakt två år sedan. Och mina tårar faller.

stod det på baksidan av en tidning som jag delade ut någon gång förra veckan. 

Jag hatar alkohol. Och då menar jag inte smaken, har bara smakat två gånger; en gång av misstag när det fanns riktig champagne med på brickan med "barnchampagne" på en fest, och nattvarden när jag blev konfirmerad, haha. Och jo, jag är sjutton år. Men som min klasskamrat konstaterade när jag muttrade till vår lärare (inte så att hon hörde tror jag), som inte förstod varför så få av oss ska med på "abi-kryssningen", att det är så svårt att förstå att det finns ungdomar som inte är intresserade av att supa; Det är inte svårt att förstå, det är omöjligt att förstå. Det blev en stökig mening, hoppas ni förstår den, heh. 

Jag har märkt att mitt hat mot alkoholen bara blir starkare och starkare hela tiden. Förra veckan var jag in till alko med mamma och jag började må illa där inne, och hade bara lust att sparka sönder alla flaskor, hehe. Jag börjar må illa när till och med vuxna människor verkar tycka att det är coolt att dricka så mycket att man inte minns något efteråt och ligger och spyr följande dag. Detta illamående har inte funnits här tidigare, varifrån kommer det? Hur kan jag börja må illa av att bara tänka på alkohol? Jag tycker själv det är konstigt, och de allra flesta tycker antagligen att jag överdriver när jag är såhär mycket emot alkohol som jag är, men jag kan inte rå för det. Usch!

Varför har det blivit såhär då? Jag kan inte svara på den frågan. Visst har jag några teorier, men det är bara som jag själv har "hittat på". Och jag kan säga några orsaker till att jag hatar alkohol: Det förstör människor. Fysiskt, psykiskt och socialt. Konsumerar man för mycket alkohol kan man ju till att börja med få fysiska men för livet. Det förstör föräldrar, berövar barn deras föräldrar och barndom. Det förstör ungdomar, berövar dem kanske deras framtid. Dricker mamman alkohol under graviditeten kan det förstöra hela barnets liv. Det förstör förhållanden, hur många förhållanden har inte tagit slut på ett eller annat vis p.g.a alkohol? Det förstör inte bara kärlek, också vänskap. Alkohol kan förstöra ett hushåll, kan göra en hel familj fattig. Så många pratar om att spara pengar och/eller gå ner i vikt, men verkar vara blinda för vad alkoholen gör till en. (Jag menar såklart inte att man inte ska dricka alkohol för att man blir fet, jag tycker bara att man inte ska prata om att banta och ändå konsumera massor av alkohol, det innehåller ju hur mycket kalorier och annat onyttigt [heh, så insatt jag är] som helst...) Sammanfattning: Alkohol förstör. (Konsumenten, dess anhöriga, dess omgivning, dess liv.)

Jag har ännu inte lyckats komma på en enda bra sak med alkohol. Många använder ju argumenten "Jag vågar så mycket mera när jag är lite påverkad, jag blir mer social, jag är inte lika blyg" och så vidare, och alltså visst, det kan ju vara trevligt, men varför inte istället jobba för att klara av att våga allt det där i nyktert tillstånd, precis som man är. Om man vet att man blir mindre blyg efter att ha druckit lite, varför inte då inse att man kan vara likadan nykter? 

Och argumentet att man dricker för att glömma bort verkligheten, för att må bra för en stund, DET FINNS BÄTTRE, HÄLSOSAMMARE OCH MER LÅNGVARIGA METODER. Läs en bok, titta på en film, spela ett bra spel, sov, om du vill fly från verkligheten. Gå till en psykolog, prata med vänner, ta hand om dig själv, skaffa en hobby, DANSA, för att börja må bättre. 

Nej, jag hatar inte alla som dricker alkohol. Jag hatar inte mina vänner om de någon gång vill dricka lite. Visst, inte blir jag ju överlycklig heller, men jag förstår ju att alla inte kan vara som jag, och det "hör ju till". Älskar jag en person upphör det inte fastän hen konsumerar lite alkohol, inte ens fastän hen gör det när jag är med. Mina vänner accepterar att jag inte tycker om alkohol, och jag accepterar att de vill dricka ibland. Det är ju alkoholen jag hatar.

Jag måste ännu dela med mig av en sak som gör mig så otroligt arg. En gång i hälsokunskapen i skolan fick vi en artikel vi skulle läsa. Artikelns budskap var i stora drag "Det är dåligt att vara nykterist". Allvarligt, artikeln handlade om att man (i Finland) blir "utanför i samhället" om man är nykterist, att andra börjar undra om man tackar nej till t.ex vin på en middag. DET STOD ATT FOLK KANSKE SLUTAR BJUDA EN FÖR ATT MAN INTE PASSAR IN. Det stod att man kan bli "socialt handikappad" för att alla andra uppfattar en som så annorlunda. Det var ganska länge sedan vi läste den, så min hjärna kanske har överanalyserat och förvärrat några detaljer, men budskapet var i alla fall att det inte är bra för ens sociala liv att vara nykterist. Att alla skulle tro att man var en före-detta alkoholist. Jag tycker det är väldigt fint gjort av en lärare att ge första årets studerande i gymnasiet en sådan artikel, det var ju som att läraren uppmanade oss till att inte bli nykterister. Usch och fy och blä säger jag. Jag tänker förbli nykterist hela mitt liv och jag tänker bevisa att det inte är dåligt för en!

Har DU några åsikter om detta som du vill dela med dig av? (:

Igår insåg jag att jag faktiskt tror på ödet. Det finns en mening med allting, tror jag. Jag tror på det bara mer och mer, ju mer jag tänker på det.

Jag tror att det finns en mening med att något gick fel då mamma var gravid med mig. En bit in i graviditeten slutade jag (och hon såklart) växa. Ingen förstod varför, men jag "levde och mådde bra", så det var väl inget farligt. När jag föddes var det bara en tunn tråd kvar av navelsträngen som förenade mamma och mig, därför hade jag fått så lite mat. Den största delen av moderkakan var död också, fråga mig inte varför. Jag tror att detta är en orsak till att jag alltid varit så liten. Inte är ju någon i min familj speciellt stor, men jag är "extraliten", hehe. 

Och vad har detta med ödet att göra? Jo, jag har flera gången fått höra att min kropp passar utmärkt till dans, att min kropp är som gjord för att dansa, att jag ser ut som en dansare, och att man ser på mig att jag dansar. Jag menar inte att det är kroppen som bestämmer om man ska dansa eller inte, men har jag fått en kropp som är "som gjord för dans" så kan man väl tänka att det är meningen att jag ska dansa?

Jag tror att det var meningen att jag skulle födas och växa upp just på denna lilla ort. Kanske hade jag passat bättre in någon annanstans, men då hade jag knappast blivit den jag är idag. Den största orsaken till att jag tror att det var meningen för mig att växa upp här är dock att världens bästa dansinstitut och danslärare finns här. 

Jag tror att det var meningen att jag skulle må sådär dåligt en tid, att jag en tid mådde så dåligt att jag inte ens mådde bra tillsammans med min bästa vän. Det fick mig att inse hur mycket dansen verkligen betyder för mig, och hur mycket dansen kan hjälpa. Under tiden jag mådde dåligt började tanken födas; tanken på att dansa är vad jag vill göra resten av mitt liv. 

Jag tror att det var meningen att jag skulle gå i ett lågstadium där man fick tidningen EOS, och det var meningen att just jag skulle bestämma mig för att svara på brevannonser i den tidningen. Tack vare den tidningen har jag fått vänner som jag idag kan kalla för några av mina bästa vänner.

Jag tror att det var meningen att vi två skulle träffas. Det är ju helt otroligt, att vi som är från helt olika delar av världen träffades på den här minimala orten. Det är helt otroligt att vi hittade tillbaka till varandra efter att inte ha setts på flera år, det är otroligt att vi hittade tillbaka fastän bara den ena av oss visste att vi varit vänner som yngre. Det är otroligt att vi höll ihop fastän vi flera år endast träffades på somrarna. Det är otroligt att vi, så olika men ändå så lika, har så mycket gemensamt och har blivit såhär goda vänner. Inget annat än ödet kan förklara det.