Dresden, exempelvis.

Bildkälla.

Jag älskar att vara på nöjesfält. Bilden är från Särkänniemi förra sommaren.

Jag har så svårt med sådant här, det finns ju hur många som helst! Men en av de filmer jag antagligen sett flest gånger är Step Up Revolution, haha jag var ju helt fast i den filmen ett tag. Länge sedan jag sett den nu, måste göra det någon kväll!

Trailer

En av mina favoritscener.

Det var ju förresten tack vare denna film som den här kom till:

Haha, redan det här blev svårt... Det går ju i perioder, och nuförtiden lyssnar jag ofta på en massa låtar samtidigt när jag lyssnar på musik, alltså att jag inte har så stor skillnad vad som kommer. När jag är ute låter jag min mobil välja mellan alla låtar jag har (har det alltså på "Blanda"), när jag gör något inne lyssnar jag på någon CD, och när jag sitter vid datorn låter jag någon av mina listor på Spotify spela, eller väljer en av mina kära youtube-stars och låter alla deras låtar spela efter varandra. För tillfället har jag alltså ingen låt som är sådär "Åh jag måste lyssna på den nu!" och igen och igen. *Freaks out* Det finns ingen låt som jag lyssnar på väldigt ofta nu, haha. Så för att inte välja någon som jag tjatar om om och om igen här på bloggen (Undo, Something More, Lindsey Stirling, Peter Hollens...) väljer jag denna, som jag för några dagar sedan faktikst lyssnade på väldigt mycket. Problemet är att jag endast kan lyssna på den när jag är vid datorn.

Natasha Bedingfield - Try

Så vacker!

För inte så länge sedan fick jag frågan om jag fortfarande gillar Twilight. Jag har läst den på tyska nu (bara för språkförbättring), läste ut den idag (stolt), och tänkte därför skriva om mina tankar och känslor. 

För er som inte vet var jag galen, fullständigt galen, i Twilight en tid. Den värsta perioden var när jag gick i åttan. Twilight tog upp alla mina drömmar om nätterna, alla mina tankar om dagarna. När jag lyssnade på musik kopplade jag ihop varje låt med Twilight på något sätt, "Det är helt som om Bella skulle sjunga den här", till exempel. Min bästis och jag byggde upp en hel historia om att vi var Emmett och Jasper, de skrev till och med brev till varandra. Jag läste alla böcker på både svenska och engelska så många gånger att jag har tappat räkningen. (Senare har jag läst första boken på finska och tyska för språkträning, eftersom jag nästan kan den utantill.) När jag tittade på filmerna kunde jag själv säga replikerna, och jag visste precis hur alla kände sig, vad som låg bakom ansiktsuttryck och annat som bara avslöjades i böckerna, och jag kunde peka ut fel i filmerna; "Så här var det i boken". "Emmett" och jag fantiserade många gånger om hur det skulle vara att träffa "vår familj", alltså inte skådespelarna utan karaktärerna. Jag ville det så otroligt gärna!

Som det vanligtvis händer slocknade min galenskap efter en tid. När det hände minns jag inte, men jag har åtminstone inte varit sådan där på länge. Jag kan ignorera sådana som kritiserar Twilight utan ordentlig kunskap, jag står emot frestelsen att rätta dem. Haha. Visst blir jag ännu lite sur när de flesta drar alla Twilight-fans över samma kam, men det händer med det mesta så jag nöjer mig med att tänka för mig själv att det inte gäller mig. Eller gällde mig. Jag ser mig inte längre som ett Twilight-fan, men eftersom det var en så stor del av mitt liv för en ganska lång period kommer jag alltid att se tillbaka på berättelsen med glädje. Så här var det att läsa om första boken efter några år: (Vet inte hur länge sedan det var jag senast läste dem, sommaren 2011 läste jag den på finska, men vet inte om jag läst den på svenska/engelska efter det.)

I början var det rätt så långtråkigt. Jag visste ju precis allting och såg bara en massa onödiga detaljer, dåliga budskap och ... tråkig text (you're in my head xD), men när berättelsen kom igång lite mera ändrades det, hehe. Jag visste ju fortfarande allting, men kunde ändå inte låta bli att le när the Cullens kom in i bilden. Roligast i hela serien är nästan när de retas med Bella, haha. Angående kärleken blev jag ibland lite irriterad, ibland blev det helt enkelt för mycket och både Bella och Edward är så dumma ibland, men visst fick en del scener mig att le också. Det här vet jag att jag pratat om förut (tror dock inte att jag pratat alls om Twilight på denna blogg..?), men jag vill förklara det ännu en gång:

Jag har aldrig sett Twilight som en kärlekshistoria eller som ett DRAMATISKT TRIANGELDRAMA, det har aldrig varit på grund av kärleken jag tyckt om böckerna. Jag har aldrig önskat att Edward vore min pojkvän. Inte Jacob heller. Varken Bella eller Edward eller Jacob har någonsin varit min favoritkaraktär. Om jag fått välja en karaktär som jag skulle få "ha i mitt liv" (haha, det är ju omöjligt, jag vet), skulle det alltid ha varit Alice. Jag tycker fortfarande att det skulle vara underbart att ha en vän som hon. Carlisle och Emmett är också starka favoriter (jag gillar hela familjen Cullens, och Charlie också, väldigt mycket, men ingen av huvudpersonerna tävlar om min favoritplats). Jag uttryckte en gång att jag gillar Twilight på grund av relationerna, utan att syfta på kärleken. I den första boken är det mest bara Bellas och Edwards relation som tydligt kommer fram, så jag har inte de andra i så färskt minne nu, men det är i princip alla möjliga kombinationer av karaktärerna. Ett av mina favoritställen i hela serien är när Edward och Jacob ligger i tältet och pratar i tredje boken, jag minns inte längre vad de pratar om, jag minns bara att jag älskade det haha.

Jag vet inte riktigt varför jag skrev det här inlägget, kanske mest för att reda upp det för mig själv. Och kanske också som ett sista försök att få andra att förstå att alla Twilight-fans inte är idioter som låter sig förstöras av icke-sunda budskap som Meyer kan förmedla, haha. Eller ja, om ni vill tycka att jag är en idiot är det såklart fritt fram.

Jag blev taggad av the awesome Fjompen.

Här är The List of Awesome. Reglerna är följande:

1: Skriv en lista med minst 30 bra saker med dig själv. Det kan vara saker på både insidan och utsidan.

2: Tagga andra bloggar, du kan inte tagga en blogg som taggat din (obviosuly), och uppmana dem att göra samma sak.

3: Du får inte skriva "jag tror att jag är [bra egenskap]", "jag tycker att jag är ganska [bra egenskap]". Även om du är osäker så ska du skriva att det här är vad du är. "Jag är snäll", "jag har bra lokalsinne". Det är hur du uppfattar dig själv. The List of Awesome har inte plats för blyghet och ödmjukhet, det får vi nog med i vardagen. 

5: Don't hold back. WE ALL KNOW YOU'RE AWESOME, IT'S TIME TO ADMIT IT.

6: Den sista punkten på din lista måste vara "I'm awesome". 

Det mesta av det här kommer automatiskt på engelska, men jag tänker ändå skriva det på svenska för allting betyder automatiskt mera om man använder sitt modersmål.

1. Jag är ansvarsfull.

2. Jag är pålitlig.

3. Jag är vig.

4. Jag lär mig koreografier snabbt.

5. Jag är bra på att koreografera.

6. Jag har bra betyg.

7. Jag kommer lätt överens med andra.

8. Jag har ett bra språk.

9. Jag har lätt för att lära mig språk.

10. Jag älskar att hjälpa andra.

11. Jag är stark (psykiskt).

12. Jag är bra på att ta hand om mig själv.

13. Jag tycker om mitt hår.

14. Jag är liten.

15. Jag är envis,

16. men jag respekterar gränser.

17. Jag är empatisk.

18. Jag är bra med djur (visste inte riktigt hur jag skulle formulera det...).

19. Jag skrattar mycket.

20. Jag antar gärna utmaningar och utsätter mig för nya saker.

21. Jag är bra på SingStar.

22. Jag är bra på att lösa problem.

23. Jag gör fina headers.

24. Jag är OPEN-MINDED (inget svenskt ord är lika bra).

25. Jag är bra på att sprida glädje och en positiv atmosfär.

26. Jag är "teknisk" av mig. 

27. Jag har bra tålamod.

28. Jag är smart.

29. Jag är självständig.

30. Jag är en bra vän.

31. Jag har bra självdisciplin när det verkligen gäller.

32. Jag är en "fighter".

33. Jag har bra självförtroende.

34. Jag är snäll.

35. I'm awesome.

Tack Fjompen! Det var ganska svårt ibland att verkligen skriva ut det man tänkte, men det är bra att våga göra det. Klarar ni också av det?!

Tiitu

Olivia

Sara

Ronja

Vickan

Jessica

Jag vet ju inte om ni alla ser det här, men... Nu är ni utmanade åtminstone!

Jag har ju tidigare nämnt vart jag tänkt söka nu efter gymnasiet, och vet ni vad, förra veckoslutet gjorde jag just det. Eller ja, till DOCH sökte jag ju för länge sedan (kom inte in, haha, aijo hade ju tänkt berätta om den dagen... Det kommer), och till den ettåriga danslinjen här i Finland har jag ännu inte sökt eftersom det är skild ansökan dit och anmälningstiden går ut först 9.6, så det är ingen panik. Mina val förändrades faktiskt lite:

- Speciallärare (ger även behörighet till klasslärare)

- Klasslärare

- Svenska 

- Tyska

- Socionom

Förhoppningsvis behöver jag ju aldrig några av de där utbildningarna, men att... :D Eller, det roliga är väl att jag också skulle trivas väldigt, väldigt bra med det. Det är bara tyska som jag tycker att bara skulle vara kul att studera, men jag kan inte tänka mig något yrke efter det, om inte författare på tyska haha. Men jag tror t.ex inte att jag skulle vilja bli tyskalärare. Annars har jag turen att faktiskt vara intresserad av ganska mycket, om dansen visar sig vara "inget för mig att hålla med på på heltid" blir inte hela mitt liv förstört, för det finns en massa annat som jag också skulle tycka om. Jag blir nästan "mobbad" (skrattad åt, pratad om...) för att jag har så många alternativ hehe, men bra är väl det. 

En liten update om min framtid!