På grund av min utmattning tänkte jag under veckan att jag absolut skulle behöva ett tomt veckoslut för att få vila ut. Men nej, jag skulle aldrig byta ut detta liv mot något annat. Jag älskar det här! Lördagen bestod av träning, operaföreställning, återförening med kära människor och nya bekantskaper. Så många gånger undrar jag: Varför jag? Varför just jag? Hur kommer det sig att jag, av alla, får vara med som den enda utomstående? Alla bara välkomnar mig med öppna armar, jag är så tacksam för det här livet jag lever och alla människor som finns omkring mig! Det är så härligt att få så här aktiv kontakt igen med min fina danskompis, att få umgås med världens bästa danslärare igen, och att få träffa nya trevliga människor. 

På lördagskvällen förundrades jag över hur finskt mitt sociala liv plötsligt har blivit. Förut fanns det knappt någon finska i mitt liv, nu är majoriteten av de jag umgås med finskspråkiga. Alla i klassen förutom två, och så alla som jag nuförtiden träffar på veckosluten haha. Men det är roligt. Trevligt att känna att jag äntligen kan finska. Och det är så skönt att våga säga fel, våga visa att man inte kan allting, våga skratta åt sina egna fel och bristerna i ordförrådet haha. 

Jag har alltså haft ett superdupermegafint veckoslut, idag har solen skinit och det var ljuvligt att vara i den där enorma danssalen och låta solen blända mig haha. Jag hoppas att den vågar hälsa på oftare från och med nu, för den ger en verkligen mycket! Tack för att jag får leva just detta liv, och tack till alla som gör det så härligt att leva! <3

(Inte alls överanvänd rubrik här på min blogg...)

Vet ni hur underbart det är att komma tillbaka till skolan efter sportlovet? Efter julen hade vi väldigt få "vanliga lektioner", jobbade nästan bara med vår produktion. Men nu är det nästan över, vi har ännu en föreställning på fredag, men vi har börjat med en ny läsordning nu. SÅ ROLIGT! Vi har fått två nya lärare och jag tycker otroligt mycket om de båda redan nu. Närmast min egen stil hittills, här i skolan alltså. Superkul med nytt! Dessutom är det så skönt att komma igång med ordentlig träning igen och har träningsvärk i hela kroppen, haha.

En annan extremt rolig sak är ett projekt som jag är med i, som vi började med i söndags, min föredetta dansvän gör ett slutarbete om musik och dans och jag har fått äran att vara med! Det var helt ljuvligt att träffa henne igen och dansa tillsammans efter några års paus, och detta kommer att bli super! Skrattade massor redan på vår första övning, haha. Det gav mig hopp om att jag klarar av en hel månad utan att åka "hem" (a.k.a. till Romeo), haha, jag ser fram emot att tillbringa veckosluten där, det gjorde jag nog förut också men nu ser jag ännu mera fram emot det. Vad har jag gjort för att förtjäna detta liv?

  Tagen av Chris Senn, från vårt dansverk Zona Temporalis.

När vi dansar i skolan nu märker jag hur mycket jag utvecklats sedan hösten. Det är en trevlig känsla. Jag vill aldrig sluta den här skolan. Men jag vill också tillbaka till min gamla dansgrupp. Ni vet inte hur mycket jag saknade alla dem när vi hade premiärvecka, en enkel kommentar av min danslärare fick mina ögon att vattnas. Varför måste man lämna allting som är bra?

Samtidigt, igen, ser jag fram emot vad framtiden har att erbjuda och jag undrar var jag kommer att befinna mig. Jag har lust att planera och söka lägenhet och lösa problem och göra allt möjligt, men vad jag egentligen borde göra, och är det enda jag kan göra än så länga, är att läsa till inträdesproven. Tyvärr går det lite trögt.

Våren är här och jag känner inspirationen flöda. Inspiration till vad vet jag inte riktigt, men inspirerad är jag haha. Ljuvligt ljuvligt. Önskar att jag hade mera tid.

Som vanligt hindrar inte faktumet att jag inte har fått njuta av min favoritårstid varken ordentligt eller tillräckligt mig från att jubla av lycka nu när våren hälsar på. Om den är här för att stanna eller bara tillfälligt vågar jag inte ens gissa på, men mig spelar det ingen roll. Jag skulle gärna ta emot en ordentlig vinter ännu (tydligen var det ordentlig vinter här när jag var i Nya Zeeland, men det kan vi strunta i nu), men våren är härlig den också. Solen skiner och vägarna är bara. Jag var på en långpromenad med Viivi idag och njöt för fulla muggar. LJUVLIGT! ("Du tycker nog att allt e ljuvligt du" får jag höra, men är det inte bra det? Haha.)

Tiden räcker tyvärr inte riktigt till bloggen nu igen, efter jullovet började vi arbeta på allvar med vår produktion i skolan och förra veckan var premiärvecka med tre föreställningar. Vi hade ungefär 90 minuter fritid på hela veckan. Veckorna före var också rätt så galna med långa dagar och trötta kvällar. Nu har jag ett välbehövt sportlov, men det tillbringar jag gärna på andra sätt än ensam framför en dator. Förutom nu, haha. 

Jag hade nyss sådan blogglust när jag var ute med Viivi, men nu vet jag inte vad jag ska skriva längre. Jag saknar att ha husdjur, jag saknar Molle något otroligt och jag saknar att ha hundar att gå ut med. Och jag saknar att bo i egnahemshus (lite skrämmande, jag har inte ens bott i ett icke-egnahemshus i ett år ännu, och jag kan inte ens föreställa mig hur länge det tar tills jag kommer att bo i ett egnahemshus igen, på heltid alltså). Men nog trivs jag där jag är nu också, speciellt eftersom jag har en så härlig rumskompis. Det är trevligt att inte behöva vara ensam. Jag undrar hur jag kommer att bo nästa år. Var jag kommer att vara. Vem som kommer att finnas under samma tak som jag. Spännande, haha. Det kommer att vara här snabbare än jag kan ana.

Tillbaka till mitt första tema: Är det någon annan än jag som har vårkänslor? Jag har bara lust att springa och hoppa omkring i solskenet och den sköna luften. Den bara asfalten. Man kan inte annat än le i sådant väder! Jag hade lust att gå tusentals kilometer idag, det som stoppade mig var den glashala isen på vägarna som jag ville gå. Det var underbart. 

Mitt liv är fint nu. Jag har världens bästa människor omkring mig. Och jag är väldigt tacksam för det här sportlovet. 

Wow, vilket händelserikt år jag har bakom mig! Titta här:

(Eftersom mitt internet är så långsamt och jag inte bara vill ha text tänker jag använda bilderna från 2012, lite konstigt men det får vara, hehe.)

När klockan slog 2014 befann jag mig i London med världens bästa bästis. En perfekt start på året och precis vad jag behövde för att klara av månaden som stod framför mig. Januari 2014 är nämligen en månad som jag kommer att minnas som en av de stressigaste månaderna i mitt liv. Huh! Det var sista månaden i gymnasiet vilket innebar en massa inlämningar och prov. Tyvärr har jag inte min dagbok här, men jag antar att det var ganska många tårar som föll den månaden. Förutom skolstress hade jag nämligen annat jobbigt i mitt liv också, något som fortsatte genom hela året, en del dagar värre än andra. 

Naturligtvis var det mycket roligt bland med stressen också. Jag dansade tre gånger i veckan och vi började jobba med danspjäsen Siri-iriS som jag hade huvudrollen i. Något av det roligaste jag har gjort i hela mitt liv! Kära danspartner och jag tillbringade en lördag i Helsingfors där vi tittade på Snödrottningen på nationalbaletten. Jag träffade Tavi när vi hann. Med klassen hade vi Abi-lärarmiddag vilket var rätt så kul haha. Och så var det förstås de två sista veckorna i skolan som vi varje dag hade utklädningstema, i olika grad uppskattat av lärarna. Bra sätt att handskas med stressen, om du frågar mig.

Sista januari var också sista skoldagen och det firades med plättfest hemma hos mig tillsammans med fina vänner (det var länge sedan det). Haha, åh det var en SÅ rolig kväll! 

Studentskrivningar, Penkkis och dans. Och vänner och kalas. Hade vårens första studentskrivning, dvs. textkompetens, samt tyska hörförståelse. Utöver det hade vi muntliga förhör och jag läste såklart självständigt också till alla skrivningar. Vi hade penkkisförberedelser och så själva penkkisdagen, superroligt! Annars inget speciellt i februari, ganska mycket tid gick till det som hade med skolan att göra, det var första månaden på läslovet så allting kändes nytt och man trodde att man hade all tid i världen haha, jag dansade fortfarande och var med vänner så mycket jag hann (speciellt med Tavi eftersom det var sportlov och hon var hemma). Och melodifestivalen på lördagskvällarna får vi ju inte glömma.

En till stressig månad, mars. Studentskrivningarnas månad. Jag började dansa fyra gånger i veckan, de veckor jag hade möjlighet. Jag läste på studentskrivningarna. Speciellt psykologi. Jag skrev modda, matte, psykologi och tyska. Vi deltog i ett UNG KULTUR-evenemang med dansgruppen. Jag åkte till Stockholm på ett behörighetsprov. Mitt i studentskrivningarna. Bara på skoj. Bara för att få en till upplevelse i bagaget. Jag deltog i en artistskola. Jag var med vänner (efter studentskrivningarna) och jag köpte en ny dator. Sanna Nielsen vann Melodifestivalen och jag skrek av glädje.

Bara för att jag inte förstår mig själv tänker jag nu dela med mig, dag för dag, av två veckor i mars:

Måndag 10.3: Modersmålsskrivning

Tisdag: "Dansens kväll"

Onsdag och torsdag: Ingenting annat förutom läsning

Fredag: Generalrepetition inför

Lördag: Dansevenemang, dit hela dagen gick

Söndag: Till Stockholm

Måndag: I Stockholm

Tisdag: Hem från Stockholm och dans på kvällen (=läste så gott som ingenting på tre dagar)

Onsdag: Matteskrivning och dans

Torsdag: Dans

Fredag: Psykologiskrivning

Lördag: Artistskola

Söndag: Artistskola

Måndag: Tyskaskrivning

--> FRIHET!

Allvarligt talat, är jag inte lite galen?!

Hursomhelst, när studentskrivningarna var över var det bara dans och vänner och göra VAD JAG VILLE som gällde.

I april var min huvudsyssla något så härligt som dans. Fyra gånger i veckan var det vanliga danslektioner och Siri-iriS, utöver det jobbade jag självständigt med mitt slutarbete, som jag dessutom visade i slutet av april. Annars fortsatte jag att umgås med vänner, gjorde vad jag ville, tog dagen som den kom. Bloggade massor, njöt av att ha ny dator. Njöt också av det härliga vårvädret som höll på att bli sommar. Dessutom åkte jag och tittade på fantastiska Jesus Christ Superstar på ÅST två gånger, wow! Det enda måstet i april var att ordna med allting som skulle ordnas till mitt resestipendium som jag fick, och det som försvårade allting en smula var att detta måste ske i hemlighet.

Maj. Siri-iriS månaden. En väldigt händelserik månad! På det sättet att mycket stort hände. Vi hade Siri-iriS övningar, pressinfo, och så våra föreställningar, och det var härligare än jag någonsin kunnat drömma om. Minns ännu känslan när vi efter premiären tog emot alla applåder, åh jag skulle ge vad som helst för att få uppleva det igen! Helt underbart att få bli någon helt annan för en stund och bjuda publiken på en del ur Siri-iris liv. Ljuvligast av allt var dock att vi gjorde det tillsammans, så härliga dagar och kvällar tillsammans med alla dansvänner! Dessutom hade vi vår vårkonsert där jag fick mitt avgångsbetyg för fördjupade studier och officiellt sa hejdå till något som varit som en andra familj för mig i tio år. Jag levde på faktumet att jag skulle dansa med dem ännu några gånger under sommaren (och sedan också deras första dansvecka på hösten hehe).

Det var dock inte bara dansen jag blev "färdig" från. Sista maj blev jag också student. En härlig morgon, dag, kväll och natt. Det var så svårt att förstå att jag inte ens tänkte på att det var sista gången vi var i skolan, då på dimissionen, så jag sa aldrig hejdå till mina lärare. När jag följande dag insåg det tänkte jag börja gråta, för att jag ville säga ordentligt hejdå till min modersmålslärare. Heh. Är man dum i huvudet, så är man.

Studentkvällen var jag för första gången "ut", som man säger här, alltså till en pub/bar/vad det nu heter, vilket för många var en väldigt stor sak. Själv tyckte jag inte det, för inte drack jag ju alkohol för det. Hur som helst blev det en kväll och natt som jag antagligen kommer att minnas för resten av mitt liv, inte för att jag var "ut", utan för annat som hände.

I maj läste jag också till inträdesprov och hade också ett redan då, jag började sommarjobba lite nu som då, jag träffade fortfarande vänner och var ute och njöt av sommarvädret som plötsligt upphörde.

Haha, oj vilken härlig månad juni var! Min väggkalender (som är den enda källan förutom bloggen jag har här just nu för att komma ihåg januari-augusti) är helt fullproppad. Jag jobbade. Jag gick på inträdesprov och blev antagen till min nuvarande skola, världens bästa skola, vill aldrig lämna den. Jag dansade med mina härliga dansvänner. Jag tillbringade alla dagar utan tre med människor jag håller av. Och så förstås den lilla detaljen att jag fick en pojkvän. En helt otroligt underbar månad!

De två första veckorna i juli tillbringade jag 24/7 med Tavi och Romeo, som båda skulle försvinna ur mitt liv på ett eller annat sätt för en tid framöver. När jag fortfarande hade sommarlov kvar åkte den ena till Nya Zeeland för ett år och den andra in i armén. Så inte en enda dag gick utan att jag träffade åtminstone en av dem. Dessutom hade vi parkkonsert med dansgruppen vilket var underbart! 

När två veckor hade gått åkte jag till Tjeckien, mitt resestipendium jag fick från gymnasiet. Så de två följande veckorna befann jag mig där, och som ni kanske minns var det en resa med väldigt varierande känslor från min sida. Sist och slutligen var det nog en otrolig resa, och jag är väldigt glad för att jag fick möjlighet att vara med om en sådan upplevelse.

Tillbaka i Finland tillbringade jag all tid jag fick med någon som fyllde på mitt behov av kärlek igen, hehe. Andra vänner träffade jag också, och fortsatte på jobbet.

I augusti var det jobb och flytt som gällde för det mesta. Veckosluten tillbringades med Romeo, sådär som resten av året, och på veckorna träffade jag en annan vän när det passade. Som jag redan nämnde deltog jag också i mina gamla dansgruppers första danslektioner, vilket var både härligt och hemskt. Ljuvligt att jag fick den möjligheten! Dessutom hade vi en sista "föreställning" tillsammans, en dansstig ute i naturen.

I slutet av månaden BÖRJADE JAG I VÄRLDENS HÄRLIGASTE SKOLA! 

September var en "allting är nytt"-månad. Sakta med säkert ställde jag in mig i mitt nya, underbara liv. Hade svårt att förstå att allt dansande var min skoldag. Att detta verkligen var min vardag och inte bara något läger. Precis som resten av året lärde jag mig mycket nytt och fick massor av nya vänner. Njöt av livet, förutom när ensamheten grabbade tag i mig och tårarna vällde över. Vet inte riktigt vad jag ska säga, min vardag var underbar men finns inte så mycket att skriva om kanske.

Oktober började med något helt otroligt; först min tredje Sanna Nielsen-konsert (och hon kände igen mig!), och sedan Lindsey Stirling! Wow, fantastiska upplevelser, helt otroligt!

Sedan var det vår första dansafton som innebar mycket arbete, stress, och framför allt glädje. Hur roligt som helst! Efter det fortsatte vardagen som vanligt fram till höstlovet, som naturligtvis tillbringades med Romeo.

På ett sätt var ju min vardag något speciellt, för varje dag här är speciell och jag fick fortfarande vara med om en massa nytt, men inget tillräckligt stort för att nämnas här hände riktigt. Vi började arbeta med vår slutproduktion i skolan.

November innebar som vanligt Kulturkarnevalen (Bollywooddans) och födelsedag och allt vad hör därtill. Förutom det innebar det nya vänner från Sverige, ensamhet inombords trots vänner "utombords", kvällsaktiviteter med studeranderådet, beställande av flygbiljetter till Nya Zeeland, köpande av tåtossor, klippning av håret efter flera år, och mycket kärlek från flera håll. Samt min härliga vardag. Dessutom bestämde jag mig för att jag inte kommer att söka vidare till dansutbildningar efter detta år, hur mycket jag än tycker om att dansa insåg jag att min vilja att hjälpa andra är ännu starkare.

I ungefär tre veckor fortsatte min vardag ännu i december, med förgyllning av musikalträningar och medverkande i teaterlinjens musikalföreställning vilket var hur otroligt roligt som helst, något av det roligaste jag någonsin gjort! Jag älskar den här skolan! På grund av detta, julen och Nya Zeelandsplanering blev de tre första veckorna av december otroligt stressiga för mig, men mest för att det fanns så mycket jag VILLE göra, och stress är aldrig lika hemskt om den orsakas av sådant man tycker om. Veckosluten tillbringades fortfarande på samma underbara sätt.

Lördagen 20.12 åkte jag iväg till Nya Zeeland för att hälsa på världens bästa Tavi, och där tillbringade jag resten av året. Mera om det får ni dock höra senare!

Till sist ännu den här listan:

Vilket är ditt bästa minne från det här året?
- VARFÖR GÖR JAG SÅ HÄR MOT MIG SJÄLV?! HUR SKA JAG KUNNA VÄLJA ETT FAVORITMINNE FRÅN DET HÄR OTROLIGA ÅRET?! Åååååååh, jag har hur många underbara minnen som helst från det här året ju! Omöjligt, det här är omöjligt. 

Hej på er mina trogna läsare, jag är så glad att ni fortfarande tittar in fastän min tid inte riktigt räcker till bloggen just nu. De senaste veckorna har varit väldigt stressiga, men inte på ett väldigt negativt sätt eftersom det varit trevliga och roliga saker det handlat om. Det har varit musikaldanser, julkort, julfestpyssel, Nya Zeelandsplanering och förberedande, vänner, julfest, och skola förstås. Även om jag har lite svårt att kalla dans för skola haha, ännu efter ett halvt år. Nu har vi jullov och jag kan inte förstå att halva tiden redan gått. Igår när vi sa hejdå till alla fick jag en riktigt sorglig känsla, jag trivs så bra med alla människor där att jag inte någonsin vill lämna dem. Aldrig någonsin vill jag lämna min nuvarande skola. Det måste vara världens bästa skola. Gång på gång funderar jag över vad jag har gjort för att förtjäna så fina människor som jag har i mitt liv, inte bara i skolan utan också alla andra. Just nu sitter jag hos världens bästa pojkvän till exempel, haha. Imorgon åker jag till Nya Zeeland för att hälsa på världens bästa Tavi, jag kan inte förstå det! Sjuka saker.

Hur som helst, det här var bara ett tidsfördriv medan Romeo duschade, nu ska jag gå och hjälpa till med maten trots att jag inte får muhahah, så vi får höras senare. Min plan var att skriva ett inlägg om det här året innan jag åker iväg men tiden har inte räckt till så jag skriver det i början av nästa år istället.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR FINA MÄNNISKOR! 

P.s "Kom håll min hand" är väldigt dåligt skriven märker jag, förlåt för det. Lyckligtvis är det två år sedan haha.

Dagen efter Sanna Nielsen stod det Lindsey Stirling i min kalender. Ungefär halv nio på lördagmorgonen startade min färd till huvudstaden. Min plan var att skriva dagbok i bussen, men istället satt jag bara och lyssnade på stjärnan som jag senare skulle se live.

Jag kom fram 7½h innan dörrarna skulle öppnas, haha, och utanför Circus var det helt tomt. Jag gick omkring och shoppade utan att köpa något, åt, bara satt och irrade omkring. Det blev ganska långtråkigt i längden och jag var helt rastlös. Ungefär 5½h innan dörrarna skulle öppnas tröttnade jag och bestämde mig för att sätta mig utanför och vänta. Jag tänkte inte då på hur länge det var kvar haha. Det blev dock ganska så kallt så jag gjorde två färdar in till köpcentret ännu efter det, ena gången för att köpa vantar och andra gången bara för att bli lite varm, men till sist blev det väl fyra timmar som jag väntade utanför Circus utan att gå därifrån en enda gång. Behöver jag säga att jag var längst fram i kön? Eller ja, i teorin. Jag började prata med andra och min rumskompis kom sedan också dit så visst gick kanske fyra människor in före mig, men det är bara för att jag är så snäll haha. (Plus VIP-gänget såklart.)

I alla fall, det var värt att tillbringa hela dagen på det där viset. När vi släpptes in var det ännu två timmar tills konserten började, och det kom inte ens något förband. Men de spelade musik och vi satt på golvet och pratade när vi inte orkade dansa. Kul att så lätt hitta någon att prata med!

När jag såg Lindsey för första gången visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag hoppade och skrek och trodde att jag skulle spricka. Det var såå häftigt! Hon spelade och dansade och showade och hade en häftig ljusshow och fina bakgrunder och ååååååh allt var så otroligt underbart bra!!!

Jag fick inte ta in min systemkamera så jag var tvungen att fota med min telefon = inte så speciellt bra bilder, men jag ska fråga om jag också får publicera bilder som min rumskompis tog med sin digitalkamera, och om jag får tid någon gång tänkte jag sammanställa en liten video med korta snuttar från konserten. Bara för att göra er avundsjuka, såklart. ;)

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av fantastiska Lindsey Stirling, men vet ni vad? Det var ändå bättre än jag hade kunnat hoppas på. Helt galet. Jag kan inte förklara det. Det kändes så otroligt, jag kunde inte förstå att Lindsey Stirling faktiskt fanns där framför mig. Jag kunde inte låta bli att tänka på alla som jag hade bett att komma med, men sagt nej. Att de inte var där nu. Att de gick miste om något så fruktansvärt amazing. För bara 25 euro. Otroligt. Jag vet inte hur jag ska förklara hur bra det var, det måste upplevas själv!

Och ååh, när hon spelade All of me och hela publiken sjöng med, jag tror att jag aldrig har upplevt en sådan känsla. Så mycket kärlek samlat på en enda plats, hela stället förvandlades till en massa av kärlek. Har ni en pojk- eller flickvän råder jag er att ta dem med på Lindseys konserter så slipper du stå där och nästan gå sönder av saknad, haha. Det var såå fint!

Thank you Lindsey for this absolutely amazing consert! <3

Sanna Nielsen kände igen mig!!! Och sa att jag hade fin klänning! Och nu har jag hört Undo live, magiskt! <3 Mer om det en annan gång!

Imorgon blir det Lindsey Stirling! Jag är lite osäker på om detta verkligen är mitt liv...

Kramar // Unia <3

P.s Titta vem som ligger här bredvid mig:

Jag går i en skola där jag får dansa och göra det jag älskar. Mina skolämnen heter nutidsdans, jazz, balett, flamenco, akrobatik och anatomi & träningsfysiologi. Mina läxor låter "Träna på det här", "Fundera på hur det här blir om man gör det till andra sidan" och "Träna ännu mera på det här" (*host* balett *host*) haha. I min skolväska finns det en vattenflaska, balettossor, yllesockor och mjukisbyxor. Istället för att uppmanas att skriva upp läxorna i en kalender uppmanas vi att skriva upp positiv utveckling i ett träningshäfte, som vi uppmanas göra fint och trevligt och personligt. Min klass består av härliga människor som alla brinner för dans, precis som jag. En grupp människor som känns mera som vänner, som en dansgrupp (för vi är ju inte det, höhö), än som en klass. Istället för att stressa över prov stressar vi över att få allting ordnat inför en föreställning. Mina klassrum är två danssalar med dansmatta och spegelvägg. Och jag börjar till och med kunna titta på mig själv i spegeln utan att bli alldeles nedstämd. 

Ursäkta kvaliteten, det är en screenshot från en film. Jag arbetade med en egen koreografi som jag ska uppträda med nästa onsdag. 

Förutom att själva skolan är som en dröm är området omkring alldeles underbart. Här finns parker och vatten och träd och såå fina ställen! (Några bilder finns hääääär, och flera är på kommande.)

Jag har en helt härlig rumskompis, jag tror att jag aldrig tidigare har träffat någon som är så lika mig själv. Någon bättre rumskompis kunde jag inte drömma om.

Jag har världens bästa pojkvän som jag tillbringar mina veckoslut med (mer eller mindre).

På fredag får jag lyssna på Sanna Nielsen igen och på lördag är det dags för Lindsey Stirling. Fattar inte att det är så nära!

Om 36 dagar är det Bollywooddans på Kulturkarnevalen som gäller!

Jag dansar från morgon till kväll och njuter av livet. Min bästa vän påpekade för en tid sedan att mitt liv låter helt perfekt. Och jo, om man bara tittar på denna sida av livet är det nog så nära perfekt man kan komma tror jag. Men, jag skulle gärna inte ha min bästa vän på andra sidan jorden. En vän som inte orkar leva om livet tänker fortsätta som det är nu. En katt som jag inte kan vara med och måste överlåta till en "fosterfamilj" för detta år. Tårar som stiger till ögonen nästan så fort jag blir ensam, utan att jag ens vet varför. Och ibland saknar jag min gamla danslärare och dansvänner så att det gör ont i hjärtat, det känns som hemlängtan.

Men, mitt "konkreta liv", "här och nu", är som en dröm som gått i uppfyllelse. Jag börjar lära känna min kropp bara bättre och bättre och alla nya dansstilar börjar också kännas säkrare. Nästa onsdag har vi dansafton, vilket är både otroligt roligt och kaotiskt. Åtminstone börjar alla koreografier vara klara nu! Så, om du befinner dig i närheten, kom och titta på oss nästa onsdag, 8.10, kl. 19:30! Jag rekommenderar det varmt.