Ibland undrar jag om jag valt rätt när jag valt att inte satsa på att bli professionell dansare. Den här videon får mig att tvivla. Jag vill också, jag älskar att dansa!

Bakom mig har jag en av de bästa veckorna i mitt liv. Jag har varit i Belgien på Dance Dance Dance Summerschool. Vet inte var jag ska börja.

Veckan var så otroligt härlig! Helt ljuvliga människor och extremt roligt program. Jag undrar om jag någonsin har skrattat så här mycket under en vecka. Vi har dansat och pratat och svettats och kramats och skrattat. Och inte sovit, haha. Jag har njutit för fulla muggar och upplevt så otroligt mycket kärlek. Både från mig själv och från alla andra. En gång när vi hade fri improvisation hände det sig att jag plötsligt var helt ensam på dansgolvet, men låten var Turning tables av Adele så jag bara måste få dansa, någon ropade "Solo!" och så blev det haha. Hela låten dansade jag helt ensam, med en enorm publik som innehöll så snälla ögon och så mycket kärlek att jag kunde känna det medan jag dansade. En otroligt mäktig känsla. Jag var så inne i dansen, det var underbart att dansa, kärleken kom både inifrån och utifrån. Åh. 

Nu är jag helt slut, ska gå i duschen och sedan kommer jag nog att lägga mig så småningom. Jag förstår inte att jag har fått vara med om något så här ljuvligt. Jag kommer definitivt att åka tillbaka till Belgien någon gång, för jag måste få träffa dessa människor igen och vill dessutom se mera av landet. TACK!

  I love you!

We're born with millions of little lights shining in the dark
And they show us the way
One lights up
Every time you feel love in your heart
One dies when it moves away

Efter den här veckan lyser mitt hjärta starkare än aldrig förr.

Åh, så jag saknar dansen just nu! Satt och kollade på en massa videor på youtube medan jag väntade på att alla bilder från Nya Zeeland skulle laddas upp (det närmar sig!) igår kväll och det bara pirrar i kroppen. Ska verkligen försöka komma igång med det nu på egen hand nu, för jag klarar inte av att vänta till Belgien. Önskar att jag hade något ordentligt ställe att koreografera på...

Alla bilder är tagna av Chris Senn.

  Min första balettuppvisning någonsin.

Idag var det vår sista skoldag. Alldeles otroligt konstigt, sorgligt och omöjligt att förstå. Hela skolan grät och ibland fick jag helt hemska gråtattacker. När största delen av klassen uppträdde med en gruppdans från dansafton, det var ju hekt hemskt att titta på. När vi samlades med klassen och skulle få våra betyg. Och så när vår lärare lämnade oss. Då fick jag något fel. Men efter det har jag faktiskt inte gråtit. Tårarna tog slut då, tror jag. Gråten ligger hela tiden i halsen och bakom ögonen (kanske lite konstigt uttryck men) men kommer inte ut. Jag vet nog vad det beror på; jag förstår inte att det faktiskt är slut och jag vill inte heller förstå, måste förtränga det ännu en tid för att överleva. Vi har skrivit lappar till varandra med en massa fina saker och jag har inte ännu vågat läsa den, när jag har försökt har ögonen svämmat över... Jag kan verkligen inte förstå att det här året är över nu. Världens bästa år, absolut! Hela klassen är så himla underbar! Och att få dansa varje dag, helt ljuvligt. Jag har haft det SÅ bra, jag kan inte förstå det.

  Rakastan teitä, jag älskar er <3

Världens ljuvligaste rumskompis och jag gjorde en duo till dansafton som vi hade förra veckan, med inspiration från året som gått. Dansen kallar vi "Du väntar väl på mig?" och musiken är underbara "Photograph" av Ed Sheeran.

Det är två år sedan nu. Alltså haha wow, jag blir ju nästan lite imponerad själv. Det var SÅ roligt att göra den här dansen! För er som inte vet, eller glömt, var detta mitt s.k intensivstudiearbete i skolan, jag skrev en rapport om hur den moderna dansen uppkom från baletten, och så koreograferade jag denna "anti-balett"-dans, haha. Egentligen gjorde jag detta projekt bara för att jag ville göra en ful dans. Lyckades jag?

Igår när vår lärare kom till skolan frågade hon oss om vi hade lust att dansa i naturen. Vem har inte det?! Så vi traskade iväg till en liten ö som ligger i sjön bredvid skolan, och där fick vi som uppgift att planera hur vi skulle använda kameran om vi ville göra en film. Vi skulle alltså planera var vi ville ha kameran, om den skulle vara stilla eller i rörelse, hur den skulle användas tillsammans med omgivningen och våra rörelser. En otroligt rolig dag med mycket skratt kan jag lova att det blev. I slutet av dagen filmade vi sedan dessa filmer, det blev kanske inte riktigt som man tänkt sig eftersom det inte var man själv som filmade, men det var ju processen som var poängen. Min bästa rumskompis och jag jobbade tillsammans och jag har nu lagt till bakgrundsmusik och klippt vår film lite. Varsågoda, haha:

Jag vill aldrig lämna den här skolan!