()

Ni kanske någon gång har hört vad min plan var att göra efter gymnasiet? Att komma hit detta år och känna efter om jag vill fortsätta dansa till professionell nivå eller om jag vill göra något annat. Förra veckan insåg jag plötsligt att jag just nu befinner mig i det året. Och jag insåg att jag inte har en aning om vad jag vill göra efter detta år. Och när jag insåg det kändes det som om en helt ny värld öppnades för mig och för första gången någonsin (tror jag) måste jag på allvar börja fundera på vad jag egentligen vill.

Vill jag bli yrkesdansare? Vill jag bli danslärare? Vill jag bli psykolog? Vill jag bli kurator? Vill jag bli lärare? Vill jag bli speciallärare? Vill jag bli barnträdgårdslärare? Vill jag bli "människa som jobbar på barnhem"? Vill jag bli socialarbetare? Vill jag bli någon sorts djurskötare? Vill jag bli författare? Vill jag bli något helt annat? (Vill jag åka ett år som au pair någonstans? Hehe, något som också blev väldigt lockande helt plötsligt.)

Ett ord som låter väldigt lockande är dansterapi. Vad nu sen det skulle innebära. Vad för utbildning man nu skulle behöva till det. Hur man nu skulle få något arbete som dansterapeut. Jag vet inte ens själv vad jag föreställer mig att man skulle göra som dansterapeut, haha. 

Just nu är ingen bra tid för att göra så här viktiga beslut eftersom jag är rätt så utmattad, så det gör jag inte heller, men fundera kan man ju alltid. Det känns lite som om jag inte skulle vilja åka utomlands nästa år eftersom jag inte orkar vara så långt borta från min bästa vän ETT ÅR TILL, och ja, som jag sa är jag utmattad just nu men det känns som om jag helt enkelt inte skulle orka flytta utomlands. Att gå här ett år till utan att ens försöka komma in någon annanstans skulle kännas rätt så dumt. Att ta emot min studieplats och börja studera till socionom? Kanske. Att söka någon annan utbildning som inte skulle vara dans? Kanske, men har ingen aning om vad. Socionom låter ganska bra nog, åtminstone om det inte blir dans, för det är ändå ett så brett område och ger tror jag en ganska bra grund för whatever jag bestämmer mig för att jag vill göra. Jag kan dessutom tänka mig att man behöver sådant som dansterapeut också, haha. Bäst av allt är att jag då skulle kunna bo tillsammans med Tavi. <3

Funderingar, funderingar... Lyckligtvis är jag en människa som tycker om att fundera på framtiden och inte en sådan som panikerar över att inte veta vad man vill. På gott och ont, heh.