Jag går i en skola där jag får dansa och göra det jag älskar. Mina skolämnen heter nutidsdans, jazz, balett, flamenco, akrobatik och anatomi & träningsfysiologi. Mina läxor låter "Träna på det här", "Fundera på hur det här blir om man gör det till andra sidan" och "Träna ännu mera på det här" (*host* balett *host*) haha. I min skolväska finns det en vattenflaska, balettossor, yllesockor och mjukisbyxor. Istället för att uppmanas att skriva upp läxorna i en kalender uppmanas vi att skriva upp positiv utveckling i ett träningshäfte, som vi uppmanas göra fint och trevligt och personligt. Min klass består av härliga människor som alla brinner för dans, precis som jag. En grupp människor som känns mera som vänner, som en dansgrupp (för vi är ju inte det, höhö), än som en klass. Istället för att stressa över prov stressar vi över att få allting ordnat inför en föreställning. Mina klassrum är två danssalar med dansmatta och spegelvägg. Och jag börjar till och med kunna titta på mig själv i spegeln utan att bli alldeles nedstämd. 

Ursäkta kvaliteten, det är en screenshot från en film. Jag arbetade med en egen koreografi som jag ska uppträda med nästa onsdag. 

Förutom att själva skolan är som en dröm är området omkring alldeles underbart. Här finns parker och vatten och träd och såå fina ställen! (Några bilder finns hääääär, och flera är på kommande.)

Jag har en helt härlig rumskompis, jag tror att jag aldrig tidigare har träffat någon som är så lika mig själv. Någon bättre rumskompis kunde jag inte drömma om.

Jag har världens bästa pojkvän som jag tillbringar mina veckoslut med (mer eller mindre).

På fredag får jag lyssna på Sanna Nielsen igen och på lördag är det dags för Lindsey Stirling. Fattar inte att det är så nära!

Om 36 dagar är det Bollywooddans på Kulturkarnevalen som gäller!

Jag dansar från morgon till kväll och njuter av livet. Min bästa vän påpekade för en tid sedan att mitt liv låter helt perfekt. Och jo, om man bara tittar på denna sida av livet är det nog så nära perfekt man kan komma tror jag. Men, jag skulle gärna inte ha min bästa vän på andra sidan jorden. En vän som inte orkar leva om livet tänker fortsätta som det är nu. En katt som jag inte kan vara med och måste överlåta till en "fosterfamilj" för detta år. Tårar som stiger till ögonen nästan så fort jag blir ensam, utan att jag ens vet varför. Och ibland saknar jag min gamla danslärare och dansvänner så att det gör ont i hjärtat, det känns som hemlängtan.

Men, mitt "konkreta liv", "här och nu", är som en dröm som gått i uppfyllelse. Jag börjar lära känna min kropp bara bättre och bättre och alla nya dansstilar börjar också kännas säkrare. Nästa onsdag har vi dansafton, vilket är både otroligt roligt och kaotiskt. Åtminstone börjar alla koreografier vara klara nu! Så, om du befinner dig i närheten, kom och titta på oss nästa onsdag, 8.10, kl. 19:30! Jag rekommenderar det varmt.