Fredagen 3 oktober 2014, med andra ord för två veckor sedan, hann jag bara tillbringa några timmar med min bästa Romeo för att sedan överge honom på grund av Sanna Nielsen (jag skriver det här 21:40 på torsdagkväll, så ursäkta om det blir en aning flummigt). Jag blev helt stressad när vi kom till konsertlokalen och där redan fanns en massa människor, och när dörrarna öppnades sprang jag nästan in för att få en så bra plats som möjligt, haha. Gissa om jag hade lust att byta plats med människan i kön som stod lite längre fram än jag och sa "Vad är det för panik? Vi alla ryms ju in."..? Jag blir lite uppspelt ibland, hehe.

Vi satt på plats och väntade en halvtimme innan det började, men sedan kom de äntligen! Lika bra som alltid. Jag börjar bli riktigt proffs haha, jag visste nästan alltid vilken sång som skulle komma till näst redan när hon började presentera den, och jag visste vilka sånger hon åtminstone skulle sjunga. Det är helt otroligt sådan röst hon har, och sådan härligt ljuvlig människa hon är! Hon bara babblar och flummar och bredvid sitter Jocke och retar henne för det, haha. Åh de är så underbara!

Det är helt galet att tänka att hon som vann melodifestivalen, hon som kom trea i Eurovision Song Contest, hon som har stått på en scen framför hur många människor som helst i publiken och ännu flera bakom TV-rutan, att hon kommer hit till vår lilla ort för andra gången och sjunger här i vårt lilla auditorium. Haha. Nästan skrattretande. Men underbart. Och det gör mig så glad att hon tyckte om publiken. Hon tog en selfie med oss som nu finns både på facebook och instagram! Hur häftigt är inte det?! Haha.

Ganska häftigt var det också när hon sa att konserten börjar lida mot sitt slut och att det nu var dags för sista låten, och jag viskade till mamma att jag ännu vet tre låtar som hon kommer att sjunga. Och just så blev det! Hehe. Men det häftigaste av allt var ändå efteråt när hon gav kramar, autografer och bilder, och när jag kom fram till henne sa hon "Dig har jag träffat förut, eller hur? Aa, jag känner igen dig."!!!!!!!! Wooow! Jag trodde att jag skulle dö, haha. 

Tack för en fantastisk konsert igen Sanna! Du är bäst! Inte många i världen som har en röst som du. (En till häftig sak: att höra Undo live. Och en till lite häftig sak: hennes pojkvän [och gitarrist] förde saker till bilen när vi gick ut, och jag gick då fram till honom och frågade om jag kunde få en kram. Haha, jo jag är lite underlig ibland. Det kändes rätt pinsamt och jag visste inte vad jag skulle säga haha.)