Ibland känner jag mig hur kreativ som helst, ibland gäller det att koreografera och ibland att skriva, ibland att pyssla. En sådan dag i somras bestämde jag mig för att jag måste ta fram mitt skrivhäfte, och när jag för några dagar sedan läste vad jag skrev då blev jag själv lite överraskad. Vanligtvis är det jag skriver i det häftet nämligen skrattretande löjligt, men just det jag skrev då tycker jag till och med nu efteråt att är helt okej. Men jag minns också att jag verkligen kände mig superkreativ då, haha. Här är en av "dikterna" jag skrev den dagen (varning för depressivt innehåll):

Hon ser honom drunkna

Hon hör honom ropa på hjälp

Hon kan inte simma

Det finns inget hon kan göra

Hon måste komma bort från ropen

Hon måste komma bort från hjälplösheten,

bort från skulden

Hon springer iväg med händerna för öronen

Hör inte honom ropa att det finns räddningsutrustning i boden

Den andra "dikten" jag skrev får ni en annan dag (p.g.a. bättre uppdatering haha). Orsaken till att det varit tyst här en tid igen är helt enkelt tidsbrist. (Dessutom är internet här helt oförståeligt trögt, jag har loggats ut tre gånger nu medan jag skrivit det här...) Men, snart har jag höstlov, och på kommande är inlägg om Sanna Nielsen, Lindsey Stirling och Dansafton, samt bilder såklart. Åtminstone, hehe.