Idag hade vi vernissage i skolan - öppnade utställningen för våra intensivstudiearbeten. Jag hade tänkt att vi skulle ha min dator där på ett bord och sedan skulle folk gå och kolla på min dans därifrån om de hade varit intresserade. Men så hade inte min handledare tänkt - hon tyckte att vi skulle visa den på stor skärm för alla på en gång efter att rektorn hållt sitt tal. Heh... Det var ju nog en praktiskt sett bättre idé, och jag måste ju kunna stå för vad jag gjort så jag gick med på det, inte för att hon frågade mig men jag hade ju i alla fall kunnat försöka vägra. Men nepp, så fick det bli!

Vi alla var tvungna att flytta oss lite för att alla skulle se filmen, och jag råkade såklart bli i mitten, längst fram (var lite gömd bakom "datorvagnen" i alla fall). Jag kände mig så otroligt utpekad, så naken på något sätt. Men vad jag märkte så såg alla (PANG!) på filmen/dansen, och inte på mig, tack! :) Men jag kände ändå att jag helst skulle ha sjunkit genom jorden eller nåt haha, i alla fall hade jag väldigt mycket lust att sätta mig ner där jag stod och göra mig så liten som möjligt. Jag kom fram till att det faktiskt, konstigt nog, är mindre nervöst att uppträda än att stå där och göra ingenting medan alla tittar på min dans. Usch! xD

Något annat jag konstaterade idag var att det är mycket mindre nervöst att intervjuas till tidningen än till radion. ;) Även om det är bättre till radion för då kan de inte ändra på det du sagt... Och radion frågar om lov. xD

Well, riktigt roligt var det nog ändå att få visa min dans, och höra lite vad andra tyckte. :) (Fastän jag nog redan hört från flera.) Det verkade dock som om väldigt många mest blev och fundera på vem som hade filmat, jag vet inte hur många gånger jag fick svara på den frågan idag! För er som vill veta, om jag inte sagt det, så hade jag ett kamerastativ, så jag gjorde det helt själv, wow vad jag är duktig. ^^

Helt otroligt hur mycket gladare jag är idag än igår kväll, kommer skriva om en sak som tynger mina tankar någon gång, men vill inte tänka på det nu. Danstimmen var super idag! :D

I söndags var den sista audition för musikalen som jag sökt till. Fastän jag visste att det var omöjligt väntade jag i princip på svar redan på måndagen. Jag vet inte ens om svaret kommer på posten eller som mejl. Antagligen på posten eftersom de sa att det skulle komma hem... Vilket gör att det räcker ännu längre, suck. Haha, jag låter helt otroligt negativ och sur nu, men så är det nog inte riktigt. Det är bara det att för varje sekund som går blir jag mer och mer förväntansfull. Fastän det tar emot att erkänna det, ens för mig själv, så är det nog innerst inne så att jag så oerhört gärna vill se ett "Vi har valt att du skall få vara en dansare i musikalen!" (precis så jo xD)... Först hade jag faktiskt inte så stor skillnad, jag försökte helt på allvar föreställa mig ett "nej", och jag kände mig inte det minsta besviken. När jag nu föreställer mig hur det skulle vara att få veta att jag inte kommit med, så måste jag erkänna att humöret sjunker lite. Och på allvar tror jag att det är ett nej jag får, men skyller då inte på att jag dansade dåligt eller så, utan på att de inte söker efter dansare i min stil (för jag är ju så perfekt, felet skulle inte kunna ligga hos mig, usch vad jag låter snobbig, ursäkta för det). Och jag TROR inte att jag tar ett nej alldeles för hårt, måste bara sluta tänka på hur det skulle vara att verkligen komma med. Hoppas bara att vi får svar i alla fall inom den här veckan, annars blir jag ju galen! Men åh, det skulle verkligen vara så himla roligt att komma med, precis vad jag skulle behöva just nu...

Jag har suttit och gjort bilder av citat av Nick Vujicic. Det var så roligt, haha, så jag kommer nog göra flera någon gång. Tänkte att jag kunde ladda upp dem hit lite nu som då, när jag inte har annat att blogga om. Jag vill sträva till minst ett inlägg så gott som varje dag. Jag hoppas verkligen att ni läser dessa kloka citat och tänker efter lite, begrundar dem och tar dem till en. Jag vill dela med mig av Nick Vujicics underbara livssyn.

Idag får ni i alla fall det första, börjar med ett som ni nog redan sett här på min blogg ett antal gånger.

Jag kände att det var dags att få detta sagt nu, för det är så mycket jag vill.

Om du känner att du behöver någon att prata med får du prata med mig. Oberoende om vi känner varandra mycket väl, bara lite eller inte alls. Jag vill hjälpa andra, och att bara ha någon som lyssnar kan vara till stor hjälp ibland. Jag är inte alltid speciellt bra på att säga smarta saker tillbaka, men jag lyssnar och allting stannar hos mig. Det är ingen skillnad för mig på vilket sätt du talar med mig; skriver brev, e-post (ddancinginthedark@hotmail.com), facebook, här på bloggen (så att jag inte publicerar det, kom bara ihåg då att lämna något vart jag skall svara om ni vill ha svar, ni kan ju skriva helt anonymt också förstås), via mobilen, eller pratar med mig face-to-face. 

Ja, nu var det sagt. Detta blev lite underligt, och lite awkward, men jag vill verkligen att ni skall veta det. Var inte rädda. Det finns allt för många i denna värld som mår dåligt. Och kom ihåg att aldrig tänka "Jag mår inte tillräckligt dåligt för att någon skall bry sig/för att söka hjälp/för att säga att jag mår dåligt etc." för alla ränkas och om man själv tycker att man mår dåligt så gör man det, och alla förtjänar att må bra. 

Jag vet att jag inte är världens bästa på att prata om känsliga saker, men det betyder inte att jag inte vill prata om dem. Jag vet oftast bara inte hur jag skall börja och vad den jag pratar med tycker om det, om den vill prata om det eller inte. Men det är viktigt att kunna prata om också känsligare ämnen.

Ta hand om er! <3 Och jag menar det - jag finns här.

Stora kramar // Unia <3

Tårarna rinner, jag vet egentligen inte vad detta är att gråta för, men ja... Kolla själva.

Kramar // Unia <3

När jag har tillgång till youtube alltså.

Kramar // Unia <3

Blickar kan vara farliga

Blickar kan döda

Eller nej vänta, det kan de ju inte

Varför är människan så rädd för blickar?

Människan är det feagste djuret av alla

Varför?

Något strunt jag skrev för ca ett år sedan. Tyckte bara att det kan vara värt att tänka på... 

Kramar // Unia <3

P.s Majoriteten har röstat på fler bilder i min blogg, förslag på hurdana bilder? :)