Jag tycker mycket om djur. Och de djuren som jag känner bäst verkar tycka om mig också. Det är ju trevligt, haha. Jag finner det ibland ganska roande när jag börjar tänka på hur djuren, i detta fall hundarna, ser på mig, vem jag är i deras ögon. Tänkte dela med mig av mina teorier till er.

Yngst först: 

Niksu, vår lilla schäfer som minsann inte är liten längre. <3

Niksu tror att jag är hennes lekkamrat. Nu har hon lite lugnat ner sig, men det var en tid som jag inte kunde komma in utan att hon hämtade en boll och började hoppa på mig och "bita" mig för att hon ville leka. Nuförtiden reagerar hon på samma sätt varje gång jag sätter ner mig på golvet, hon kommer rusande mot mig och börjar leka med mig precis som hon leker med vår andra hund Viivi. Ute kommer hon alltid springande mot mig med ett ben i munnen och börjar hoppa på mig, vill att jag skall leka med henne och benet. Men jag vägrar röra benet! Jag tror att Niksu tror att jag är en hund. 

Om Niksu är lös på gården när jag kommer ut (annat än att jag går från mitt rum in) blir hon superglad och börjar gå mot parkeringen, förväntar sig att jag skall komma med och vi ska gå ut och gå. Haha, hon är så söt. :')

Viivi, vår fina, speciella (haha) Golden Retriever <3

Jag har egentligen inte så mycket att säga om Viivis syn på mig. Det enda jag reagerat på är att hon, liksom Niksu, tror att vi skall gå ut och gå så fort jag kommer ut. Och eftersom Viivi alltid är fastsatt (p.g.a. att hon rymt flera gånger, heh...) och inte Niksu, tror Viivi att jag går ut och gå med Niksu om jag går till parkeringen och Viivi inte längre kan se oss, och sedan börjar hon skälla förskräckligt. Stackarn.

En annan sak är när vi är ut och gå. Så fort jag säger hennes namn kommer hon och sätter sig bredvid mig och tror att hon skall få godis, hehe. Det som gjorde mig så glad idag var att hon gjorde det flera gånger fastän jag inte hade något godis med mig. Jag är nog en så bra uppfostrare jag, hehe. Och Viivi är nog så söt och fin hon. <3

Havanna, min söta lilla guddotter, min väns hund.

Havanna tror jag att tänker varje gång jag kommer och hälsar på "Oj nej, nu blir det långa promenader igen..." haha. Nej, kanske inte, men min vän och jag brukar ofta gå på långa promenader, och då är Havanna alltid med. Vi brukar tänka att vi gör henne en tjänst, att hon blir glad av att gå så långt, och att hon uppskattar det, men ibland skämtar vi också om att vi tror att vi är så snälla men att Havanna i själva verket blir helt sjukt trött och inte alls tycker om våra promenader, haha. Sötnosen.

Och så den äldsta:

Vackra Tiara, också min väns hund.

Jag var en gång hundvakt till Tiara, att jag gick ut med henne två gånger om dagen medan hennes ägare var borta. Efter det har hon förknippat mig med promenader. En lång tid efter det där trodde hon alltid att vi skulle gå ut och gå direkt när jag kom hem till dem. Och visst följer hon också med på de flesta av våra promenader.

När jag sover över hos min vän sover Tiara väldigt ofta med mig, inte hela natten för hon får så varmt, men väldigt ofta i början av natten. Hon är så söt! <3

Hm, detta blev kanske inte riktigt som jag först hade tänkt mig, men ja, ett inlägg om något ganska onödigt, jag tycker i alla fall om att tänka på sådana saker. Och jag märkte också att jag nog måste göra inlägg med bilder på hundarna någon gång, och ta nya bilder också. Något annat ni vill se bilder på?

Älskar dessa vänner. <3

Musikvideo av Nick Vujicic. Kommer att göra dans till den här nästa år. <3

Idag fyller min katt och bästa vän, Molle nio år. Grattis till henne! :) Bildbomb på det ;)

Jag älskar dig <3

för att jag inte skrivit epilogen till Kom håll min hand ännu... Hur svårt kan det vara?! Men nu har jag goda (i alla fall på ett sätt) nyheter! På midsommarafton skall ni få epilogen! Yay... Jo, jag vet att det är länge det haha. Men den är här snabbare än ni kan ana. Orsaken till att ni får den just på midsommar är att jag insåg att jag måste ge mig själv en deadline och fick en liten idé... Hehe. 

Så ja, det var bara det jag ville meddela!

Idag när jag var ut och gå (superskönt som vanligt!) slog en ganska underlig tanke mig. Haha, jag kom bara plötsligt på att jag skulle vilja vara sjutton hela livet. Många tycker att sjutton är den mest onödiga åldern, men jag tycker om sjutton! Vet inte riktigt varför egentligen... Det är bara en så passlig ålder för mig på något vis. Jag har gjort så mycket roligt som sjuttonåring, utvecklas helt massor, och verkligen hittat den jag är. En härlig känsla! Och, hm ja, sjutton år är så jag, haha. 

När jag säger att jag skulle kunna vara sjutton hela livet, menar jag att jag nog skulle mogna och så, för jag skulle ju fortsätta uppleva nya saker hela tiden och få nya erfarenheter och så, men att jag inte skulle åldras. Det är inte för att jag är rädd för att bli gammal eller nåt, det är bara det att jag trivs så bra som just sjutton, heh. Visst kommer jag säkert trivas med andra åldrar också, men det kan jag ju inte veta ännu. Just nu känns det i alla fall som om sjutton år är den ideala åldern för mig, haha. 

Okej, fråga inte varifrån jag fick de här tankarna, det blev ett lite underligt inlägg, haha. Har ni någon gång upplevt att ni skulle vilja vara en viss ålder hela livet?

Åh, jag drömde just innan jag vaknade att jag var i Hastings (där jag var på språkresa förra sommaren) med två vänner. Det var så härligt!!! Ända tills drömmen blev en mardröm och det låt ormar överallt och vi träffade två katter som blev arga och gjorde att en massa pyttesmå turkosa ... flugor? anföll oss så att det började klia överallt och vi fick turkosa prickar i ansiktet... Haha. 

Jag började i alla fall sakna England, Hastings, alla människor och hela språkresan så otroligt mycket!!! Men om ca ett år (nästa år april) SKA jag dit! Det är jag säker på! Åh, ShakeAway, Alexandra Park, stranden, centrumet, old town... <3 :')

Och så är det ju första maj idag också. Hade en mycket trevlig kväll igår tillsammans med vänner! Första maj skall jag nog fira med att gå ut och gå, kanske försöker jogga lite, och sedan vara aktiv med skolarbeten... Jag känner att tiden börjar rinna ut så bäst att ta mig i skinnet och börja göra något.

  Första maj förra året. Saknar nog mitt löshår lite... Och börjar längta till värmen nu (när snön är borta)!

Igår var jag med om många nya upplevelser. Jag röntgades för första gången (eller, har röntgat mina tänker förut), gick vilse i sjukhuset, var till en näringsterapeut för första gången, fick prata otroligt mycket finska vilket började med en black-out när jag skulle säga på finska hur lång jag är, hehe... Men sedan gick det nog helt okej faktiskt! :)

Well, nu skall jag klä på mig så att den här dagen kan börja någon gång! 

Idag vill jag ge er två citat av Nick Vujicic. Egentligen hänger de ihop, i boken Life without limits kommer det ett stycke emellan dessa stycken, och orsaken till att jag gjorde dem som två olika var att jag först hade tänkt ha med bara det första. Men sedan ändrade jag mig, hehe.

Jag valde fonten "Note this" för en speciell anledning; för det här är något jag verkligen tycker att ni skall begrunda. Så mycket gick upp för mig när jag läste det, och jag insåg att han har rätt (som så många andra gånger). Det kan låta lite dumt först, men det ligger faktiskt en fantastisk sanning i det. Förlåt andra, för din egen skull. 

Då var min första officiella dag som KK-ambassadör avklarad! Jag har klarat av första uppdraget = hänga upp affischer i skolan, en i gymnasiet och en i högstadiet. Gick också hela dagen med den nya kulturkarnevalsT-skjortan (fint skrivet, va?) och min fina pins. Stolt KK-ambassadör här! Kommer att bära pinsen varje skoldag, T-skjortan måste ju tvättas emellanåt och jag skulle nog inte klara av att gå varje dag utan gröna kläder, men ganska ofta skall jag nog bära T-skjortan också! Måste hitta på några roliga färgkombinationer. I alla fall sedan i höst kommer jag nog gå så gott som varje dag med någon av mina 6 kulturkarnevalsT-skjortor, haha. Morgonsamlingarna och det kommer jag också sätta igång med först efter sommarlovet, men sedan vet ni, när jag kommer igång så kommer ingenting vara sig likt! Mohahahah... Känner mig så mäktig haha.

För ovanlighetens skull passade jag faktiskt på att knäppa några bilder åt er.

Jo det är förra året, det är en gammal bild, men den passar ju ändå till temat, och årets broschyrer har ju inte kommit än.

Några finlandssvenskar som läser min blogg? Vi ses på kulturkarnevalen i höst! :D