Jag funderar faktiskt på att besöka Dance Centre Myway på sommaren.

INDIEN

Indien är ett land som länge har lockat mig. Jag tror att det började någon gång när jag gick i högstadiet? Varifrån det kom minns jag inte, eller om det ens kom någonstans ifrån. Ja just det nu minns jag, jag chattade med en från Indien på Omegle (haha), vi chattade väldigt länge och skrev om att möjligt. Men jag minns inte om mitt intresse för Indien började då, eller om det bara förstärktes. Jag känner bara en stark dragningskraft dit, jag vill verkligen uppleva Indien. Jag vill se kulturen och hur människorna lever där, för deras verklighet är så långt ifrån vår. Och naturligtvis vill jag se naturen också:

  http://stuffpoint.com/nature/image/30254/shining-pic-from-india-wallpaper/

  http://alliswall.com/beach/beauty-of-nature-in-india-wallpaper

  http://ecotraveller.tv/kerala-india-nature-reserved/

  http://legendarymotorides.com/tour-south-india

  http://www.chriswtanner.com/collection_indian_nature.html

  http://www.chriswtanner.com/collection_indian_nature.html

  http://www.chriswtanner.com/collection_indian_nature.html

  http://www.plantationindia.in/ponds-plantation-india.php

  http://wallpaperweb.org/wallpaper/nature/india_34473.htm

  http://www.hdwallpapers.in/yamuna_river_agra_india-wallpapers.html

Jag känner ett otroligt behov av att resa någonstans nu snart. Vart det bär av och när det sker vet jag bara inte ännu, haha. Måste vänta på besked om sommarjobb först.

Jag vet inte hur många vårar och höstar jag har tänkt att jag ska börja springa. Och lika många gånger har det inte blivit något av det, hehe. Jag har inte velat att någon ska se mig springa, jag har inte känt mig tillräckligt pigg för att "just idag" gå och springa för första gången. Visst har jag några gånger i mitt liv sprungit, men inte så att jag någonsin har kommit igång med det som något jag gör.

För en tid sedan såg jag en artikel, eller vad det nu var, med ett schema för hur man på tolv veckor ska från ingenting klara av att springa ett halvmarathon. (Det är på finska men här hittar ni schemat.) Jag läste den första veckan, och det verkade ju riktigt möjligt eftersom det till och med tillät att gå vid behov. Jag bestämde att jag ska börja följa det där programmet sedan när det blivit tillräckligt varmt och snön smält på skogsvägarna. Inte för att jag strävar mot ett halvmarathon, bara för att lära mig springa, komma igång med det och förbättra min kondition. Och helt skulle jag ju inte följa det heller, eftersom jag ju har mina dansträningar och nog inte kommer låta faktumet att det står "vila" på schemat förhindra varken dem eller t.ex promenader som jag har lust med.

Idag skulle jag börja, för det är på tisdag, torsdag och söndag man ska springa. Men när jag kom hem kände jag mig riktigt trött och vädret var kyligt och blåsigt. Jag gjorde annat, statistikläxan, städade lite... Bestämde mig för att dricka en smoothie och sedan fara. När jag druckit min smoothie var jag ännu osäker; Vill jag verkligen gå och springa i det här vädret? Är det inte för kallt? Men jag bytte om till träningskläder. Slösade bort lite tid. Visste inte ännu om jag ville eller inte. Men så bestämde jag mig för att jag ju inte behöver springa i 30 minuter som det står i schemat. Att springa ens fem minuter är bättre än att inte göra något alls. Så jag kom ut till sist.

Lite ironiskt började det regna just när jag kom ut, trots att det varit uppehåll hela dagen. Som om världen ville straffa mig för att jag dragit ut på det så länge, haha. Men det var faktiskt riktigt skönt med regn. Och det gjorde att jag hellre sprang än gick haha. Så nu är jag igång! Dessutom gjorde jag lite styrketräning ännu när jag kom hem, och tänjde förstås så att jag kan röra mig imorgon. Och åh så bra det känns!

Från weheartit.  

På veckoslutet åkte jag hem för att titta på vår orts första ungdomsmusikal. Koreograferad och regisserad av min världens bästa danslärare, och i rollerna fanns många kära dansvänner. Det var meningen att denna musikal skulle göras redan det första året som jag inte längre bodde där (såklart, precis min tur det), men det var ingen enkel väg för musikalen att vandra så tidpunkten skjöts upp. Men nu var den färdig, och oj vilken ära att få sitta i publiken!

Jag vet inte var jag ska börja. Tvåspråkigheten är nog något alldeles unikt. Orten är nämligen väldigt svenskspråkig, men inom dans och musik syns också de finskspråkiga (det är där jag själv fått kontakt med finska under min tid på orten). I denna musikal sjöng alla på både svenska och finska, och många pratade också på båda språk. En del fick spela en roll som hade det andra modersmålet, det vill säga en finskspråkig karaktär trots att man själv är svenskspråkig. Jag är så imponerad. Och tänk vilken otrolig gåva för alla dessa ungdomar! Finska är ett otroligt svårt språk att lära sig, och antagligen är det lika svårt åt andra hållet. Men här umgås de alla och får både höra och prata båda språk - så otroligt nyttigt och bra. Så fint. 

Det var inte bara tvåspråkigheten som imponerade och berörde mig. Manuset var ju helt otroligt! Hela berättelsen så bra, innehållande inslag av utmärkt humor, viktiga ämnen och verklighet (trots att det var en helt fiktiv berättelse). Alla som bor på vår lilla ort borde se denna musikal. Alla andra också, för den delen. För denna musikal behandlar teman som grupptillhörighet, att inte ha rätt att korsa gruppgränser, att längta bort och att älska hemmet, att för mycket ibland handlar om pengar, att världen är orättvis, att man tillsammans är starkast och, framför allt, att ungdomarna kanske är lösningen och inte problemet. Och om vänskap, svek och att inte veta vem man kan lita på.

Dessutom blev jag igen en gång så imponerad av alla artister, ungdomarna. De kan dansa, skådespela OCH sjunga. Och skriva låtar och spela instrument. Och allt detta på både svenska och finska. De fick mig att skratta och gråta, de väckte känslor. De njöt och de levererade. 

Sist men inte minst är jag så otroligt imponerad, igen en gång, av min danslärare. Det var hon som räddade musikalen när det var nära att inte bli till något, och det var hon som gav allting liv. Hon är en så stor gåva till orten, och jag är så otroligt lycklig över att ha fått växa upp som danselev hos henne. Precis som musikalens manusförfattare (som också är en före-detta danselev till henne) skriver, lärde man sig mera om livet på hennes danstimmar än man gjorde i skolan. Att åka tillbaka hem och att se den här musikalen och att träffa henne och dansvänner igen gjorde att alla känslor kom tillbaka. Det gör så fruktansvärt ont att inte längre vara med. Att inte kunna stanna där och dansa. Förstås kommer de alltid att vara min extrafamilj, men att ha "flyttat hemifrån" gör verkligen ont. Jag saknar er!

Hejsan! Jag berättade ju att min bästis och jag shoppade under påsken, och nu tänkte jag visa er vad jag fyndade. Tyvärr hade jag inte tid för en photoshoot haha, så ni får se plaggen på mig en annan gång.

Jag är så nöjd med allting! Jacka och skor vet jag inte hur länge jag har sökt, en ny vår/höstjacka ville jag ha (behövde) redan förra våren åtminstine, och skor är alltid ett stort problem för mig eftersom jag har så små fötter. Även dessa är från barnavdelningen, hehe. Men nu hittade jag alltså äntligen allt som jag var på jakt efter! Och jag köpte inte ens något som jag inte behöver, BH fanns inte på min lista men det behövde jag egentligen också, och jag tycker att den där mörkgröna är så fin, och eftersom den kom tillsammans med en vit fick det bli två stycken, haha. Så billigt dessutom, jämfört med normala priser!  Byxor har jag också sökt nu hela våren, jag var på jakt efter ett par tighta och bekväma ljusa men neutrala byxor, haha. Jag vill nämligen kunna ha vilken färg som helst upptill, och då är jag lite rädd för jeansblått, men jag tror att dessa är tillräckligt ljusa. Dessutom älskar jag deras form!

Den här sidan har nu något problem, jag vet inte om det är bloggplatsens eller datorns fel (använder en gammal dator), så jag ser bara ungefär hälften av all text, så jag ber om utsäkt ifall det finns några skrivfel i detta inlägg. 

Vilken fin dag! Jag vaknade i god tid och kunde äta en riktigt god frukost -rågbröd med ägg och tomat, låter kanske inte så lyxigt men alltså så gott! Sedan hade jag ännu tid för att packa, fixa håret och läsa lite, innan jag åkte till skolan. Tvingade mig själv att läsa psykologi i bussen trots att vädret var så fint att jag helst bara njutit av omgivningen, haha. I metron satte sig plötsligt en klasskompis framför mig, kul med sällskap den sista biten och dessutom att ses igen efter påsklovet. Det fortsatte förstås när vi kom fram till skolan, jag är verkligen lycklig för att få studera med dessa människor! Så mycket glädje och skratt varje dag.

När timmen var slut var jag tvungen att rusa iväg för att hinna hem och äta innan jag sedan skulle iväg igen. På väg hem kollade jag mejlen och fick veta att jag blivit vald till internationell tutor! Så himla roligt, alltså jag är så glad! Med detta underbara vårväder till gick jag hem som världens lyckligaste människa. Önskar att jag kunde gå på en riktigt lång promenad, men istället får jag sitta i bussen och sola, haha. Det är så härligt att kunna gå utan mössa och vantar och verkligen känna den varma luften, och att höra fiskmåsarna skrika och se barnen vara ute och leka ännu efter åtta på kvällen och att ha långa och ljusa dagar. Jag njuter.

Ha det fint!
Bamsekramar // Unia <3

Hallojsan!

Hoppas att ni alla hade en bra påsk. Jag tillbringade den tillsammans med världens bästa vän och hade det verkligen trevligt. Gjorde i princip inget alls; pratade, tittade på film, skrattade massor, shoppade, gick ut och gå, lagade mat, sjöng... Så skönt att bara låta alla måsten ligga och vila i några dagaroch strunta i att de finns. Igårkväll kom jag hem och nu har jag försökt göra så mycket som möjligt eftersom det ju blir konsekvenser av att koppla av i några dagar, haha. Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska hinna blogga, men det ska nog gå. 

Jag vet att jag skriver om det här nästan varje gång jag varit med henne, men vet ni hur skönt det är att ha någon i sitt liv som man är så nära att det är som om man skulle vara samma människa? Någon som man kan prata om verkligen allt med. Någon som man inte behöver dölja något ifrån. Någon som man vet att finns där oberoende av vad som händer. Någon som gör luften så mycket lättare att andas. Någon som du kan ligga och fnittra med långt in i natten. Någon som det alltid finns något roligt att hitta på med och något att prata om med. Någon som man också kan sitta och göra ingenting med. Någon som tystnad aldrig känns tung med. Någon som man älskar mera än man kan förstå. 

Jag önskar att alla hade någon som hon är för mig.