Lycka är att få sitta ensam hemma med musik på, en mugg med te bredvid sig och färglägga fina bilder (haha, en klasskompis förstod idag min kärlek till grönt för att jag frågade om jag fick använda den gröna tuschen när jag på statistiktimmen skulle räkna på tavlan). Det gör jag ikväll, efter en rätt så galen dag. Var väldigt trött när jag vaknade, men piggnade i då jag träffade min partypingla haha. Som vi konstaterat är statistiktimmarna alltid fest, idag var vi så fnittriga och pratglada att läraren flera gånger fick säga åt oss att vara tysta, hehe oops. Men som en annan klasskompis sa; Man orkar inte koncentrera sig på statistiktimmarna en hel period. I slutet tappar man helt enkelt orken att koncentrera sig, och mycket roligare är det ju att sitta och fjanta sig och komma på en massa roliga skoj, haha. Det är härligt att hitta en vän som man bara passar så bra ihop med och vi gör varandra så glada. Mys!

Efter en galen statistiktimme hade vi tent, hehe. Moralpsykologi, en kurs som varit helt otroligt bra! Kände mig rätt så flummig och lättsam, men jag tror att det gick helt bra ändå. Att ha en tent förbi och vara ett stort steg närmare sommarlov firade jag med min fina fnitterkompis på ett cafés uteservering med te och bulle. Så otroligt mysigt! Solen har återvänt efter några dagars regnväder, wohoo! Och bra att få sitta där och babbla utan att få höra att vi ska vara tysta, hihi. Avslappningsbabbel sa hon, mycket bra och skönt. Så underbart, allvarligt, att ha någon som man bara kan babbla om vad som helst med. Haha, jag sitter här och gör en massa konstiga miner för att visa hur mycket jag tycker om känslan.

På veckoslutet när jag tittade på TV kom det reklam om ett program som går på måndagar; Linda och djurens hjältar. Så ikväll när jag kom hem och inte riktigt har någon ork kvar efter en lång dag mindes jag detta och bestämde mig för att titta. Nästan genast satt jag och grät.

Först besökte hon ett barnhem för föräldralösa elefantungar. Wow! Elefantungarna är så otroligt söta, de dricker mjölk ur flaska och de spelar fotboll. Jag fick lära mig att elefanter är otroligt kärleksfulla och tillgivna; Om elefantungens mamma dör stannar ungen hos henne till hen själv svälter ihjäl eller blir dödad av t.ex ett rovdjur eller en jägare. Så hemskt hjärtskärande. Men dessa hjältar jobbar alltså hårt för att lyckas få bort elefantungen från mamman, så att de kan ge dem en andra chans till livet. Så fint att se dem ta hand om dem, att se att det finns snälla människor här i världen. Jag lärde mig också att man ska blåsa in i elefanternas snabel för på det sättet kommer de ihåg en väldigt länge. 

Man fick också se ett vackert naturskyddsområde och jobb av Big life foundation. Vilda elefanter, zebror och noshörningar som samlas för att njuta av vatten. Man fick se en död elefant, och följa med när de räddade en elefant som blivit skjuten. Starka, starka bilder, jag vill att hela världen ska få se det och sluta köpa elefantens betar. De är värda helt sjukt mycket och människorna i dessa områden är fattiga, så de dödar elefanterna för att få pengar. Men det är så fruktansvärt. En elefant dödas varje kvart. Jag får inte ens något grepp om hur mycket det är. Så hemskt att man inte kan förstå det. Det måste få ett stopp, och det är möjligt om världen tillsammans sätter ett stopp för detta. Det är inte okej.

Jag har bara sett ett avsnitt hittills, men jag rekommenderar att kolla på Linda och Djurens hjältar. Det öppnar ögonen, sprider kunskap, och så får man ju se en massa vackert också. Jag måste någon gång åka till Afrika och uppleva de vilda djuren själv. Absolut.

Ett kollage jag sammanställde med söta random bilder från googles bildsökning. Googla "elephants" så hittar du dem.

Jag lovade att avslöja priset till den som frågar mest i min frågestund, så här kommer det! Som förut tänker jag låta vinnaren välja mellan tre alternativ:

1) Reklam om din blogg om du har en, om du hellre vill ha om din instagram, youtube eller någon annan hemsida/sak fungerar det också.

2) Välja vad jag ska göra ett/flera blogginlägg om.

3) Överraskning på posten: Jag skickar hem något till dig med posten. (Detta innebär förstås att du litar tillräckligt mycket på mig för att ge mig din postadress, jag lovar att den stannar hos mig och att jag inte använder den till något annat än detta.)

Om ni har några bättre idéer går det också att föreslå dem för mig så kan jag avgöra om jag gillar dem eller inte, haha. Så fråga på, förutom detta får ju alla som frågar en länkning till sin blogg (om man har en och uppger sin bloggadress i kommentaren). Om du redan ställt mig frågor men nu blev så sugen på dessa priser är det också tillåtet att fråga mera, haha. Du har ingenting att förlora! ;)

Igår deltog jag i mitt livs första beerpong, eller, för min och min väns del var det saftpong haha. Vår ämnesförening ordnade turnering och hela kvällen var verkligen så kul! Själva spelandet var mycket roligare än jag trodde att det skulle vara, och jag till och med träffade en hel del gånger! (Men många gånger flög det nog helt fel också haha.) Min lagkamrat och jag var verkligen ett mycket bra team och det var så roligt att spela med henne! Jag skrattade så att jag nästan trodde att jag skulle kissa på mig flera gånger haha. 

Men det var inte bara spelandet som var roligt. Vi föll ut i kvartsfinalerna så efter det myste vi i soffan tänkte jag säga, men det kan kanske tas lite fel hihi. Vi satt och pratade och skrattade med andra klasskamrater och nya bekantskaper, eller hejade på dem som var kvar i tävlingen. Stolt över att två av våra klasskompisar vann hela turneringen, woop woop! 

Jag vet att jag sagt det här många gånger förut, men alltså åh så jag tycker om mina nya vänner! Det känns som om vi umgås allt mera nu och de tar fram helt nya sidor hos mig själv haha. Vi har alltid så himla roligt, jag skrattade nästan lungorna av mig igår (förkylning och gott sällskap är inte alltid en så smart kombination), och de är så mysiga! Det känns så bra att komma närmare människor nu, att gå från klasskompisar till vänner. Jag behöver nära relationer, och närvarande nära relationer, annars börjar jag lätt känna mig väldigt ensam. Men det behöver jag inte vara med dessa människor!

Hej på er!

Nu är det verkligen länge sedan jag hade frågestund här på bloggen, så det känns som om det är dags för det igen. Nu har just du chansen att fråga mig det du alltid har velat veta! Så kom igen, det finns inga dumma frågor. Bara fantasin begränsar er, hehe.

Alla som frågar något får en länkning om man har en blogg, den som frågar mest får ett ännu bättre pris som jag presenterar senare.

  (eftersom jag är i skolan kan jag inte göra en ny blid, så jag bjuder på två gamla haha)

Idag när jag gick till butiken tycker jag att jag såg ovanligt många hundar. Jag saknar så mycket att ha någon att gå ut och gå med! Och det är inte bara det jag saknar. Jag saknar att alltid ha någon där, någon som alltid kan kramas och trösta. Någon som följer varje stag jag tar, någon som alltid vill vara med mig. Någon som sover på min mage och somnar i min famn. 

(Min plan var att skriva om alla "mina" djur i detta inlägg, men det skulle bli för långt så jag ger istället alla varsitt inlägg.)

Molle. Hon som verkligen är min katt. På grund av mina studier har hon fått flytta till ett nytt hem, men alla vet ändå att hon är min. Min lilla tokiga sötnos.

Molle är den som funnits där för mig när jag ingen annan varit det. Hon har sett mina tårar och hon är en mästare på att trösta. Hon värmer min säng, sover på min kudde och på min mage. Lägger tassen på min mun när hon inte tycker att jag ska prata. Ligger på mitt skrivbord, mina böcker, min dator, mina papper, och stryker sig mot pennan när jag ska skriva. All min uppmärksamhet ska gå till henne för hon är min bästa vän. Molle ligger på matbordet och förstår inte vad man vill trots att man schasar bort henne hur många gånger som helst, gång på gång. Hon kan inte äta sin mat direkt ur matskålen, utan äter endera från tassen eller så flyttar hon maten till golvet först. Molle är katten som tror att hon är en hund.

Molle och jag var så nära att jag tänkte att jag måste ringa henne och berätta varför jag inte kommer hem den tid jag tänkt, och att jag måste lämna dörren olåst så att hon slipper in. Ibland var jag helt säker på att hon kunde läsa mina tankar. Åtminstone visste hon alltid precis vad jag kände, hon delade min sorg när jag var ledsen och strök bort mina tårar när jag grät. Molle kommer alltid att ha sin speciella plats i mitt hjärta, och jag drömmer ännu om att vi en dag kommer att bo tillsammans igen. Jag saknar henne så otroligt mycket!

Evynne Hollens - Touch the Sky

Jag älskar henne.