Snälla ge mig tid, jag vill utvecklas! Och snälla låt mig slippa på utbyte... (Woho, den första ansökan är äntligen gjord!)

Titta på detta:

Motivation där, vet ni! Tyvärr tog tiden slut och nu måste jag bege mig iväg till ett möte. Jag har blivit lite trött på bloggplatsens design, men försöker lösa problemet med en ny header. Funderar dock på att flytta till nouw.com. Vad tycker ni? Rösta gärna i omröstningen till vänster!

Work in progress, även om det inte riktigt fungerar som det ska med vit bakgrund.

Ojojoj så bra Melodifestivalen var igår! Alla bidrag hade sådan energi, Sigrid kom tillbaka, Gina dansade, och resultatet blev just som jag ville!

Gina kan ju allvarligt talat ALLT!

Jag tyckte mer eller mindre om alla låtar i gårdagens deltävling, trots att jag inte riktigt tycker om att medge det. SaRaha fångade mig genast med sin medryckande ”Kizunguzungu”. Jag gillade den verkligen och det var nästan så att den förblev min favorit kvällen till slut. Men bara nästan, haha.

De följande tre bidragen (Swingfly feat. Helena Gutarra, SMILO, och After Dark) upprätthöll mitt goda humör och jag satt och dansade tillsammans med dem. Låtar som jag antagligen bara tycker om i Melodifestivalen, haha de är ganska skickliga på att få mig att gilla alla låtar, och som jag inte riktigt kan rangordna. Att After Dark var med och dessutom med en show som påminde så mycket om La Dolce Vita var roligt, tycker jag. Stackarn kom sist, men man kan väl bara konstatera att det inte är schlagerns år i Melodifestivalen i år. Inget som de behöver ta personligt.

När Lisa Ajax uppträdde hände samma sak som när Robin Stjernberg var med; Jag blev så fängslad av dansen att jag inte alls kunde koncentrera mig på sången. Jag har ingen aning om vad jag tycker om sången, men att bidraget var en av mina favoriter, troligtvis min absoluta favorit, är ett som är säkert. Drömde mig bort, skulle ge vad som helst för att få vara en av de där dansarna!

Boris framförande fortsatte att göra mig glad, och jag blev imponerad av hans helhet, både sången och dansen. 

Och Oscar Zia! Vad har hänt med dessa unga popartister?! Haha. Först kom Isa med en powerballad som jag föll pladask för, och nu Oscar Zia! Wow. Bort med alla "fördomar" nu, Unia (trots att jag oftast ändå sist och slutligen börjar tycka om deras bidrag), detta var bra!

Det gick alltså precis som jag ville att det skulle gå; Lisa Ajax och Oscar Zia till final, och SaRaha och Boris till andra chansen. Trots att jag var riktigt nervös, speciellt SaRaha var en sådan som jag ofta tycker om men som inte klarar sig vidare. Tjoho, tack Sverige! Haha.

Jag ser massor fram emot nästa vecka då Gina och Sarah återförenas!

Hej! Jag fick för några dagar sedan några frågor till min "frågebox" (se menyn till vänster), och tänkte att jag ju samtidigt kan dela med mig av dem här. Funderar även på om det skulle vara dags för en frågestund, är otroligt länge sedan sist. Vad tycker ni?

Vilket år är du född ?
- 1995

Började ditt 2016 bra hittills ? och vad ser du framemot ?
- Jo, det har börjat riktigt bra. Har åkt några berg-och-dalbanor, men det hör väl livet till. Menar du vad jag ser fram emot i år? Jag ser fram emot livet i allmänhet, och har inte riktigt något fastslaget ännu för 2016. Men åtminstone maj då jag ska åka till Stockholm för att kanske titta på ESC, och augusti då jag ska delta i ett dansläger med vänner från förra årets dansläger. Och för tillfället ser jag väldigt mycket fram emot sommarlov!

Hur är en perfekt vinterdag för dig ?
- Det är mycket snö, kallt men vindstilla, och soligt. Jag har tid för att vara ute i naturen, endera skogen eller vid havet/på isen, gärna med en hund eller någon vän. På kvällen mys med bästa vän med te och tända ljus.

några piercings i så fall vart ?
- Jag har inga piercings, inte ens hål i öronen trots att jag haft perioder då jag starkt övervägt att skaffa.

favorit mat ?
- Hm... Makaronilåda eller stir-fried noodles. Tror jag. Beror på hur jag känner mig och vad jag har lust med, haha. All sorts pasta är något som alltid fungerar!

vad skulle du gjort för 1 miljon ?
- Alltså vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon? Jag skulle antagligen fortsätta leva som normalt, kanske inte vara lika sparsam, och jag skulle definitivt skänka pengar dit det behövs. Jag skulle också resa och dansa mera.

allt väl med dig ?
- Tack, allt är väl med mig. Så väl det kan vara i en stressig tid som denna, haha.

Februari har väl aldrig förut varit en stressig månad? Förut har det ju till och med inneburit sprotlov. Åh - så jag önskar att jag också kunde få sportlov nästa vecka. Det är mycket nu.

Ibland undrar jag själv hur jag orkar. Tänker att min motivation måste ju verkligen vara hur stark som helst. Alla andra säger att de skulle ha gett upp för länge sedan.

Utbytestrubblet forsätter. Först blev jag överlycklig över att hitta två universitet i Canada och USA som erbjuder dansutbildning. Efter ett informationstillfälle förstod jag att jag inte kan söka dit nu - att det i så fall skulle gälla tredje året. Och att våra internationella planerare inte kan hjälpa mig med det. - Tillbaka till ruta ett.

Efter nya tag blev jag igen överlycklig över att hitta två universitet i Norge och Sverige som erbjuder dansutbildning, och som hör till våra egna Nordlys-avtal. Efter att ha gjort första delen i ansökan inser jag att mina planer för universitetet i Norge inte gäller utbytesstuderande, att man måste studera dans vid sitt hemuniversitet för att få söka till dans där, och att jag dessutom hade gjort ansökan fel. - Tillbaka på ruta ett. 

Jag fick hjälp med ansökan och det togs även kontakt till både Norge och Sverige för att ta reda på om jag får söka till deras dansprogram. Från Norge kommer svar att de nog ger mig möjligheten, men att det är svårt att komma in och att deras deadline är redan första mars. Okej, allt väl, jag får söka och jag får undantagsregler från mitt eget universitet; Jag får söka till utbytesuniversitetet innan jag får beslut angående stipendiet och om jag blir beviljad att åka på utbyte. För att jag annars inte skulle hinna söka dit.

Okej, jag gör första steget i ansökan igen (till mitt eget universitet), och besöker norska universitetets hemsida för att ta reda på hur jag ska göra min ansökan. Kommer fram till att de måste kontakta mig först (min internationella planerare hade gett min e-post till dem), och märker att denna deadline, första mars, gäller dem som ansöker till höstterminen. Jag får något fel. Skriver till planeraren om detta och frågar vad jag nu ska göra. Har ännu inte fått svar. Däremot får jag idag ett mejl från det norska universitetet. ÅÅÅÅH SÅ JAG VILL ÅKA DIT!!! Hur som helst, massor som ska fixas för ansökan, bl.a en dvd " showing some examples of your performances, in contemporary dance preferably, but also classical ballet." Jah! Haha, oj hjälp, classical ballet... Och de tar bara emot 2-4 utbytesstuderande per termin. Men jag vill verkligen söka!

Igen en gång påminns jag om att deadlinen är redan första mars. Jag skickar till dem och berättar att jag skulle vara intresserad av vårterminen, frågar om det ändå gället mig. Skriver till vår internationella planerare igen, berättar att ansökningsblanketten till detta universitet gäller Erasmus+, frågar om något har gått fel eftersom det borde vara Nordlys. Frågar om de svarat från Sverige. Frågar om hon är i skolan imorgon för att jag känner mig TOTALT VILSEN.

Heh.

Ni vet inte hur det här känns? Varför kan jag inte vara som alla andra och bara studera något som helt klar och tydligt är menat för oss socialpsykologer att studera? Eller inte alls åka på utbyte? Nej nej, jag ska vara så fast besluten att det är dansa jag vill och att det ska jag minsann göra bara jag på något sätt har rätt till det. För jag vill verkligen. Verkligen verkligen verkligen.

Ni vet inte hur mycket jag saknar min gamla danslärare. Hur mycket jag önskar att hon kunde komma hit och hålla lektioner. Hon ger mig precis sådana lektioner jag vill ha; Med teknikträning, stretchning, improvisation och koreografi. Allt i ett. För det här är något annat jag kämpar med; Att hitta en perfekt danstimme.

Igår besökte jag en ny dansskola. Dagen hade inte varit min bästa och jag hade lite problem med att hitta till detta ställe. När jag hittade skolan tänkte jag inte hitta en öppen dörr för att komma in. Inga skyltar för var denna dansskola håller hus (det var i ett lågstadium), ingenting. Jag var nära på att ge upp och bara gå hem, haha. Som ni säkert gissar hittade jag ändå dörren, och lyckligtvis fanns där en människa som kunde berätta för mig vart jag skulle gå. Jag hittade omklädningsrummen, och det första jag gick in i (där fanns två) var fullt av mammor med sina små barn. Jag kände mig inte riktigt hemma, antog att jag var på fel plats. Gick till det andra omklädningsrummet. Som var tomt. Bytte ändå om och gick sedan för att vänta utanför gymnastiksalens dörr. Läste där att ingången var från omklädningsrummen, så jag gick tillbaka. Från gymnastiksalen hördes musik, så jag gissade att någon annan timme var på gång. Jag undrade nog om jag var riktigt rätt, men så kom en annan kvinna till omklädningsrummet. Hon såg ut att passa in på en nutidsdanstimme dessutom, haha. När hon gick in i salen förstod jag att det kanske var dit jag skulle gå - kanske alla andra var där redan. Kvinnan/flickan gick ut igen när jag kom in, och där inne satt en annan kvinna som frågade mig om jag skulle på [lärarens namn]s timme. Jo sa jag. Jag fick inte riktigt någon klarhet i varför hon frågade det, så jag berättade att jag inte varit där tidigare och frågade om jag var på rätt plats. Jo det var jag nog, trodde hon, och berättade att den riktiga läraren är borta idag så hon ska vara vikarie. Och så frågade hon om det var någon annan än vi två i omklädningsrummet, att hon vet att det är en liten grupp, men vi var ju bara två där ännu. Vi väntade en stund till på att någon annan skulle dyka upp, men ingen kom. En danstimme för två personer, inte illa! 

Det var en mycket trevlig timme. Jag fick improvisera igen efter jag vet inte hur lång paus, och vi gjorde kontaktimprovisation! I slutet skulle vi dessutom koreografera varsitt solo, det kändes ju nästan som att vara hemma.

MEN det var inte riktigt därför jag var där. Jag ville veta hur de där timmarna ser ut. Har de teknikträning? Improvisation? Hurdana koreografier gör de? Är det något för mig? Nu har jag ingen aning. Dessutom fick jag ingen teknikträning (jag vet att jag är lite fast i det här med teknikträning nu, men jag såg mig själv dansa på veckoslutet och min teknik är verkligen inte där den borde vara, om vi säger så). Så trots att jag tyckte om timmen, jag gillar verkligen kontaktimprovisation (har gjort det väldigt lite), och det var en häftig upplevelse att göra det med någon som jag träffat några minuter tidigare och inte ens visste namnet på, haha, men trots allt det där gick jag nog lite besviken därifrån. Kunde inte någon ha meddelat mig om att det skulle vara en vikarie? Kunde det inte ens ha stått någonstans?

Nåja, jag fortsätter letandet och tror också att jag kommer att börja gå på Floor barre nu på onsdagarna. Åtminstone tills jag hittar något som motsvarar mina behov. Tro inte att jag kommer att ge upp!

(Jag skulle förresten gärna visa er min dans som jag dansade på mommos 80-årsfest, men den hann inte vara länge på Youtube innan den blev blockerad i hela världen. Oops. Nej, jag har inte gjort något värre än dansat till Adeles "When we were young". Så om ni vill se den får ni komma och hälsa på!)

Några bilder blev opublicerade när jag gjorde mina inlägg från min vinterpromenad. Jag trodde att jag hade flera sådana här bilder, men tydligen blev det bara fyra. Vill ändå visa dem, so here they are!

Hej och förlåt för att bloggen stått tom de senaste dagarna. Jag åkte hem över veckoslutet för att fira min ungdomliga mommo som fyllde åttio! Igår när jag kom hem hann jag inte göra annat än att titta på Melodifestivalen (tack och lov för svtplay) och Så ska det låta, haha så är det när man älskar svensk musik/underhållning lika mycket som jag.

Och älskar Melodifestivalen 2016 gör jag verkligen! Redan när de avslöjade programledar-systemet visste jag att det skulle bli bra. Gina är ju så otroligt ljuvlig, och att varje vecka ha nya kollegor är ju spännande (ser speciellt fram emot Ginas och Sarah Dawn Finers återförening). Första veckan tyckte jag nog mycket om pausunderhållningen (dit jag också räknar öppningsnumret, och ja allt utom bidragen), men jag kände inte riktigt den där härliga mellokänslan. Bland låtarna fanns ingen som i mitt tycke stod ut; Alla kändes helt okej. Men i andra deltävlingen drog det i gång på allvar!

Öppningsnumret med Gina och Charlotte Perelli var så "rakt på", på något sätt. Älskade berättelserna och hur de bjöd på sig själva - eller egentligen på varandra. De tävlande låtarna och showerna var mycket bättre än förra veckan. David Lindgren gav mig typisk mellokänsla. Molly Pettersson Hammar har verkligen fångat mig med sin röst. Isa överraskade mig starkt! Jag hade ingen aning om att hon kunde göra powerballader haha, och hon är faktiskt min favorit i tävlingen hittills. Gillade starkt! Att Krista Siegfrids var med var ju helt kul haha, jag känner mig faktiskt glad för hennes skull och som finlandssvensk känns det bra att hon åker till Sverige och informerar om vår existens, haha. Att jag tyckte om Wiktoria kommer knappast som någon överraskning heller, en riktigt bra låt och roligt med en ny talang. R var helt säker på att Isa skulle gå till final, men jag varnade; "Wiktoria KAN bli en skräll". Vem kan Melodifestivalen bättre? ;) Hade jag fått bestämma skulle dock Wiktoria OCH Isa gått till final (och Molly och David till andra chansen).

Och pausunderhållningen!!! Jag älskar Jonas Gardell och hans schlagerskola! Skådespelarnas inslag är också en stor tumme upp. Och alltså åh, jag är så glad för att de förstått att satsa på underhållning i form av sång och dans. Schlagerdivan Charlotte Perelli satt precis där den skulle! Äntligen är Melodifestivalen igång och nu har de verkligen väckt den där sprudlande känslan inom mig. Jag myser.

Följer du Melodifestivalen? Vad har du tyckt?