För en tid sedan läste jag ett reportage om en 24-årig kvinna som reser jorden runt med cykel. Alltså hur härligt är inte det? Jag vill också göra det! Att cykla är alldeles härligt, man känner sig så fri och närvarande och att göra det ute i världen skulle ju vara helt perfekt för man skulle se allting. Dags att börja träna konditionen nu! Haha. 

Här kan ni själva läsa det inspirerande reportaget.

När jag var i Nya Zeeland föddes idén att ta en spagatbild på varje plats vi besökte. Jag skulle vilja utvidga min spagatsamling till hela världen. (Och cyklade jag skulle jag ju vara färdigt uppvärmd hela tiden, hehe.)

Jag gillar verkligen att spotify varje vecka skapar en ny spellista utgående från musik man lyssnat på. Jag har hittat många nya (för mig) låtar på det sättet! Här är några av favoriterna:

Jag vill verkligen utvecklas i min dans nuförtiden. Känns som om jag inte alls skulle vilja studera utan bara dansa haha. Nånej visst tycker jag ju väldigt mycket om att studera också, det är bara tiden den tar från mig som är lite sorgligt. Plockade ihop ett inspirationskollage med bilder från we<3it.

Jag längtar till sommaren så att jag kan dansa och träna utomhus.

Jag har stickat en tröja! Det tog bara nästan tre år, haha. Men kanske två tredjedelar gjorde jag nu på hösten/vintern. Det är den första tröjan jag någonsin stickat, egentligen det första ordentliga som jag någonsin stickat. Jag har alltid tyckt om att handarbeta, när jag var liten sydde jag ganska mycket korsstygn och fingervirkade, fingerstickade, flätade, tvinnade och knöt en massa band, men med tiden har jag fått allt mera att göra och handarbetet har fått lida. Inte ens i skolan hade jag handarbete (textilslöjd) efter sjuan. Men det var på hösten när jag gick sista året i gymnasiet som min kära vän berättade att hon tänkte sticka en tröja och när jag fick se mönstret kom jag på att jag också skulle vilja sticka en. Sagt och gjort! Eller ja, gjort blev det ju inte bara av att säga att man vill göra det. I två år gick det otroligt långsamt. Men i höstas, när jag började titta mera på TV, kom jag igång "på allvar", och färdig blev den. Jag fick lära mig en massa nytt, förutom stickandet sydde jag ju också ihop delarna och virkade en kant till ärmarna, halshålet och nedre kanten. Tröjan är långt ifrån perfekt, men det ska ju synas att den är hemgjord haha. Och nu vet jag ju till nästa gång! Våga pröva på nytt och utmana dig själv. Man vet inte vad man klarar av förrän man försöker.

Hej och Glad påsk alla fina!

Vår statistiklärare överraskade oss alla rejält förra veckan när han berättade att vi skulle ha en veckas påsklov. En vecka! Otroligt skönt, även om det nog inte kommer att vara något lov precis eftersom jag bland annat har psykologitent om mindre än två veckor. Men det känns inte som någon panik, haha. Efter att jag jobbat med det en stund idag plockade jag fram dammsugaren och har städat nu hela dagen. Jag har dammsugit, diskat, bäddat rent i sängen och tvättat toaletten. Så skönt! Jag älskar att ha det städat. Mycket trevligare att leva, haha. Det är ju synd att man oftast har så mycket att göra att det känns som om man inte har tid för att städa, och så blir allt bara liggande och dammhögarna växer. Men nu har vi det rent och fint igen!

Jag kom förresten på att jag väl inte visat er min lägenhet?! Så bäst att göra det nu när jag städat, haha.

Förutom de här två rummen finns här också ett kök och ett badrum, men de tycker jag inte att är så intressanta. Och ja, den ostädade fotöljen är inte min, och jag kan ju inte kräva att andra städar bara för att jag städar, haha, så ni får stå ut med en imperfekt bild. Som ni ser är det mest gröna toner som gäller här, jag blir så glad av det! 

På tal om min kärlek till grönt såg jag denna video för en tid sedan. Kommer jag att bli som denna kvinna? Haha.

De sista bilderna från min upptäcktsfärd som slutade med en vårig promenad längs stranden.

            En väg som nuförtiden känns som hemma.

Det har varit en tung dag idag. Fin, men tung. Först var jag på ett seminarium om att bemöta unga med psykisk ohälsa - otroligt värdefull upplevelse men väldigt intensivt. Genast efter det hade jag styrelsemöte med Borderline, vår ämnesförening. Inget tungt i sig, men jag hade inte ätit mat på hela dagen. På väg hem läste jag om terrordåden i Bryssel. Bekymrad över vad som kommer att hända med världen. Hemma åt jag mat så snabbt jag kunde, men en lurande huvudvärk har ändå funnits här hela kvällen.

Det är viktigt att vi finns här för varandra. Frågar hur man mår, ser varandra i ögonen. Ger tid och är närvarande. 

Dagens seminarium fick mig att börja fundera på arbetslivet igen. Jag vill verkligen hjälpa andra. Jag vill göra en förändring, jag vill inte att någon som mår dåligt ska behöva komma in i ett rum och känna sig påstirrad och glodd ner på tills man själv börjar prata. Jag vill inte att någon ska behöva spy upp blod på begäran för att bevisa att man är sjuk. Jag vill inte att någon ska stämplas bara för att man ser ut på ett visst sätt. Jag vill inte att någon ska mötas av bara en förändring i medicineringen efter att ha förklarat att medicinen inte hjälper. Jag vill finnas där, se, höra, acceptera, respektera. Låna glasögonen.

Och jag vill att du ska veta, att jag finns här för dig.

Jag gick in på We <3 it för att titta på vackra bilder, men hittade istället denna video:

Du är bra som du är, kom ihåg det.