Tiitu frågade mig "Om du någon gång öppnar en dansskola, vad skulle du döpa den till?" och vet ni hur svårt det är att komma på ett bra svar?! Jag har funderat länge men knappt kommit någonstans... Haha, jag tar det nästan på största allvar det här, men det är ju bara en kul sak att tänka på ;)

DancingDreams var det första jag kom att tänka på, hehe, ganska typiskt mig tycker jag eftersom jag älskar dans, det skulle vara en dansskola och för att jag tycker det är superviktigt att våga drömma och följa sina drömmar. ;)

Det enda andra som jag kommit på är att ha bara mitt namn och 's efter, alltså Unia's bara att mitt riktiga namn, om jag inte börjar använda Unia som mitt artistnamn xD Detta eftersom jag sedan när jag öppnar en dansskola skulle vara en världsberömd dansare, hahah xD 

Men namnet på skolan beror ju också så mycket på vad det är för dans (just nu kan jag ju bara tänka mig modern dans eftersom det är det enda jag dansat förutom vissa andra korta kurser, och jag kan inte tänka mig att jag någonsin hittar en dansstil som jag tycker bättre om), och så beror det också på i vilket skede jag är i livet och en hurudan människa jag är just då. 

Jag har också på senaste tiden blivit väldigt fäst vid orden Dance Dream Laugh, så det kunde också vara ett alternativ, fastän det kanske skulle vara ett lite underligt namn på en dansskola... :p Men jag skulle väldigt gärna vilja göra min dansskola till en sådan plats, precis som vi har det nu också med min(a) dansgrupp(er); vi dansar, vi uppmuntrar varandra (till att våga drömma) och vi skrattar massor :D Härligt härligt <3

Hoppas du var nöjd med det svaret, igen en gång tack för frågan för det är verkligen väldigt roligt att fundera på :D

Kramar // Unia <3

Heh, rubriken kommer ju inte från världens bästa låt, men alla låtar har väl nåt bra i sig... ;)

Idag har vi fått en text vi skall lära oss till auditionen för musikalen, iih!   Eller, två egentligen, en monolog och en dialog. Jag är så nyfiken på hur allting kommer att gå till, för alla ska läsa in sig på dem, fastän dansarna behöver inte lära sig dem utantill, hehe kommer antagligen ändå vara så excited och läsa den så många gånger att jag kan den som rinnande vatten fastän någon skulle väcka mig mitt i natten, och vi skall ju först ha ett gemensamt och allmänt tillfälle där vi ska ha alla delområden (teater, sång, dans för den som inte vet vad en musikal är (; ) och sedan ska de kalla in oss en och en och då ska man koncentrera sig på det som man lagt som första alternativ, i mitt fall (surprise!) dans :D Så alltså det jag undrar är om vi ska ha de där texterna på det allmänna tillfället eller på det individuella ;) Skulle ju vara mer logiskt på det individuella, men men xD Vi får väl se det sen :D (Eller jag rättare sagt :P)

Jag har också bestämt mig för att göra en ny koreografi, nog använda också element som jag haft förut och tyckt om såklart, men vill nog göra en ny ;) Har ju ändå tappat förmågan att läsa på prov och göra skolarbeten i tid så, varför inte? xD Dessutom tror jag att jag tänkter försöka göra dansen lite mera... musikal-/teateraktig eller vad man ska säga, än jag brukar, men jag får se hur det blir... Gäller bara att hitta passande låt nu och sedan börja :D Jag gör ju inget annat än söker musik till danser nuförtiden känns det som xD Tur att jag länge haft klart i alla fall till vilken musik jag ska göra min (snyft) dans till nästa danstermin. Men det skall vi inte tänka på nu!

Jag är så otroligt glad över att jag ansökt till den här musikalen :D Jag har som sagt inga förväntningar på att jag ska komma med, men jag tänker ju försöka mitt bästa och det skall bara bli så roligt att ens fara på audition :D Egentligen är tidpunkten för den här musikalen allt annat än passande för mig, eftersom nu i samband med auditionen (vet inte ännu exakt när den är) har jag en massa annat, i sommar borde jag jobba, det är fortfarande oklart hur det blir med det eftersom chefen bara skjuter upp det hela tiden, men ska ringa i onsdag om ingen ringer imorgon, och sedan på hösten är det studentskrivningar, heh... :p Men jag är ändå glad att jag bestämde mig för att söka in i alla fall, för det är som om jag på det viset bevisar för mig själv (och för alla andra ofc) att jag menar allvar med att följa mina drömmar och att jag verkligen ska satsa på dansen. Dessutom ser jag det som ett tillfälle att träffa andra "likasinnade" människor och få nya vänner. För jag vill bli mer social och utåtriktad. Har bestämt mig för att vara det till hundra procent på auditionen, ska öva så mycket på min dans (sedan när jag gjort den) att den sitter långt in i benmärgen så att jag inte alls behöver vara nervös :D Åh vad jag ser fram emot detta! :D (Vilket ni antagligen märker p.g.a allt flumm xD)

Kramar // Unia <3

(Jag borde skapa en kategori som heter "Dröm!" eller något sådant... ;) Kanske i framtiden, nu MÅSTE jag ägna mig åt skolan -.-)

En av mina största drömmar är att få vara med i en musikal. Jag var på en audition en gång, men kom inte med vilket inte är speciellt underligt eftersom jag inte alls var "i form" då, varken psykiskt eller dansmässigt. Nu ordnas en sådan musikal igen (för ungdomar i svenskfinland) och jag har ansökt dit också. Jag har dock inte så stora förhoppningar, eftersom jag har fått för mig att de inte vill ha modern dansare, hehe xD Men att gå på audition är ju otroligt bra träning inför framtiden i vilket fall som helst :D

Så varför skriver jag om detta nu? Jo, för att det nu kommit lite information om auditionstillfället, och jag blir helt pirrig i hela kroppen! Nu gäller det bara att skapa en ca 1 minutskoreografi som tar fram alla mina styrkor ;) P.g.a provperiod osv blir det nog att pussla lite med redan existerande danser tror jag, vet bara inte om jag ska ta en ny låt, eller hur jag ska göra... ;) Ångest! (Nästan... :P) Ni får gärna komma med tips! :D

Kramar // Unia <3

Skulle ju inte vara helt fel att vara en av de där dansarna ;)

Som ni kanske förstått har melodifestivalen den senaste tiden blivit så mycket mera än bara melodifestivalen för mig, så mycket mer än underhållning på högsta nivå (hehe). För mig har tittandet av melodifestivalen blivit att drömma sig bort, att få drömma mer än någonsin att få dansa på den scenen. I lördags när bidraget med bästa koreografin enligt mig gick och vann, ja då blev tankarna ännu mer drömmande. Tänk om jag hade varit en av dansarna!

Först var det då öppningsnumret. Kan inte säga annat än att det skulle vara en så otroligt fantastisk känsla att få dansa där, stämningen på topp och bara ha kul! :D Att inte vara huvudpersonen men ändå få vara med... :)

Nästa dansnummer var David Lindgren med låten Skyline. Tänkte att det nog skulle vara superroligt att dansa där också, fastän det inte är min dansstil, men jag har ju hela livet framför mig, kan alltid lära sig nytt xD

Men sen, sen kom Anton Ewald, och sade något så magiskt som att han fick stå på scenen med sina bästa vänner, och dessutom dansa en koreografi som han själv varit med och skapat. De orden väckte något nytt i mig. Jag kom på att jag i framtiden vill göra just det, dansa med mina bästa vänner. Visst har jag ju gjort det flera gånger, inte med alla mina bästa vänner såklart, men jag har dansat med min underbara dansgrupp, och jag har varit med i en talangtävling med min bästa vän. Och det är så skönt att inte vara ensam! Visst älskar jag också att få framföra mina solodanser som jag koreograferat alldeles själv, det gör jag verkligen, men gemenskap är nog ännu mäktigare, och ännu starkare. Så när Anton Ewald sa det där om att stå på scen med sina bästa vänner, då kom jag på att jag i framtiden vill göra något sådant, att hellre vara en del av en dansgrupp eller en dansduo än att vara solodansare. Om inte mina nuvarandevänner vill följa med mig på den resan (haha, bara en av mina bästa vänner dansar, och hon har redan så stora planer så (;) så hittar jag förhoppningsvis några i framtiden ;) Inte för att jag skulle ha något emot att vara solodansare heller, men men :D (flumflumflum ^^)

Nästa höjdpunkt dansmässigt var såklart Robin Stjernbergs nummer. Jag märkte att jag kollat på hans framförande så många gånger  att jag nästan visste vad dansarna skulle göra xD Den där koreografin och de där dansarna är nog något alldeles extra...

Keep on dreaming :)

Förutom alla dansdrömmar som snurrade omkring i min hjärna under finalen av melodifestivalen var det annars också en mycket bra final tycker jag :D Gina och Danny var roligare än vanligt, framförandet av Euphoria var magiskt, det var okej låtar after all, helt oförutsägbart resultat... Och vet ni, det var så skönt att titta på det för jag hade ingen större skillnad vem som vann. Jag tänkte "Så länge inte Ravaillacz vinner blir jag inte arg" ;) För jo, jag blir ofta arg när det gäller melodifestivalen xD Men jag måste medge att jag var sjukt nervös när tittarnas röster delades ut och Robin, Yohio och Anton återstod... ;) Och när bara Yohios poäng var kvar och man ännu inte visste om de skulle räcka för att han skulle vinna... huh! 

Och så var det ju så härligt att se hur överraskad Robin blev! :'D Det var så äkta och så känsligt, vet inte riktigt hur jag skall uttrycka mig... Det var så fint att han inte alls var beredd på det. :)

Nu ska jag försöka hålla tyst om detta ända tills det blir dags för eurovision! ;)

Kramar // Unia <3

Har jag berättat att jag var och se på Svansjön igår? :D Haha ursäkta jag är trött...

Så igår var jag alltså tillsammans med mamma och mommo till Finlands Nationalbalett (eller nationalopera, vad man nu vill kalla den) för att se på Svansjön. Jag har aldrig sett en balett förut, så ni som varit på en nationalbalett förstår säkert att det var ganska stort för mig. :D 

När det i början var en mycket ung pojke som dansade/spelade unge prins Siegfried och för en liten stund var alldeles ensam på scenen och gjorde svåra saker (believe me, jag har provat, men kan tyvärr inte stava så jag kan inte säga vad det var han gjorde) var jag nära till gråt redan då. Jag tänkte på att han är så liten och får stå på finlands nationalbaletts scen helt ensam, tänk så stort! Senare i föreställningen när det var andra barn med undrade jag om de förstår hur stort det faktiskt är... Antagligen inte, men jag hoppas de är stolta över sig själva när de blir äldre och förstår hur duktiga de faktiskt var! 

Fastän jag flera gånger var nära till gråt hölldes nog alla tårar inne. Oftast tänkte jag börja gråta när jag tänkte på att alla dansarna faktiskt är människor. Att de har valt att satsa på dansen och har kommit så långt... Och jag har så otroligt svårt att förstå att det faktiskt finns sådana människor här i Finland! Jag har så svårt att föreställa mig att, speciellt de manliga dansarna, pratar finska (antagligen). Jag tycker det är fantastiskt! Här som jag bor är det "krig" mellan dansarna och fotbollsspelarna (det finns några som både dansar och spelar fotboll, men oftast tvingas de till sist välja, och det finns också många flickor som spelar fotboll, och några få små pojkar som dansar), på tisdagar till exempel är det fotbollsträning i samma sal som vi dansar, genast efter vår danslektion. Fotbollsspelarna brukar komma inklampandes när de anser att klockan är halv och vi ska sluta och de börja. Helst kommer de dit redan tjugo över för att störa oss. Jag blir så arg, det känns som om de (också tränarna) tycker att dans bara är något trams och att de har mycket större rätt till salen och att de gör så mycket bättre saker än vad vi gör. Gaahfusdhfidnfuhaanfdguhu jag blir så arg!!! Men, tillbaka till svansjön!

Det jag alltså menade med det där var att det var så otroligt roligt att se män dansa, och se dem vara helt otroligt bra på det dessutom! Det är ju egentligen inte något märkvärdigt med män som dansar, det finns ju många, men ja, på grund av inställningen som finns här på orten blev jag bara så glad av att se att här faktiskt finns manliga proffsdansare. :) 

Samtidigt som jag satt och njöt för fullt kunde jag inte låta bli att tycka synd om dansarna. Jag har på sista tiden (vet inte när det började eller var det kom ifrån) börjat tycka så synd om alla balettdansare! Alltså, kanske de brinner för vad de gör och älskar dansen precis som jag gör, men jag har fått den uppfattningen om att baletten styr hela ens liv om man vill bli proffs (jo, jag har sett på filmer...). "Huvudsvanen" hade t.ex sjukligt smala armar. När hon böjde sig bakåt såg man alla hennes ben på överkroppen. Hennes skulderblad syntes väldigt tydligt. Och de där tåtossorna! Det tar ju otroligt ont att stå med dem, och så stod de så hur länge som helst... Så hemskt, samtidigt som så underbart fint...

För fint var det ju! De där hoppen, de där piruetterna, de där lyften, den där vigheten, den där balansen, den där styrkan, den där konditionen. Jag satt där helt svettig för dansarnas del, haha, och drömde mig bort igen, tänkte "om jag också kunde..." :') Jag dansar ju inte balett, men vi har många element från baletten. Och viga vill ju också vi bli, hoppa högt vill också vi kunna, piruetterna vill också vi kunna så där bra. Och nog skulle det ju vara "helt nice" att få vara med i något så där stort, kunna det som rinnande vatten, och få dansa på en såndär scen... ;)

Kramar // Unia <3

Titta på det där. Varför tror ni att jag tycker att Robin Stjernberg kunde vara en av de två som imorgon går till final i melodifestivalen från andra chansen? Tror ni att jag alls kunde koncentrera mig på sången när han framförde sitt bidrag?

Nej. Det enda jag såg på var dansarna. Tänkte "Tänk om en av dem skulle vara jag." Bestämde mig för att aldrig ge upp min dröm.

Kramar // Unia <3