Unias

Inlägg publicerade under kategorin Våga drömma

Av Unia - 29 februari 2016 17:38

Vet ni vad jag gjorde idag några minuter över elva??!


En liten ledtråd:



JAG KÖPTE BILJETTER TILL EUROVISION SONG CONTEST 2016!!! Förstår inte att jag verkligen ska få uppleva det! Jag skulle nog vara ännu galnare om jag skulle förstå att det är sant, haha. LÄNGTAR! Kommer att bli en perfekt start på sommarlovet, eller hur?!


  

Av Unia - 18 februari 2016 20:03

Februari har väl aldrig förut varit en stressig månad? Förut har det ju till och med inneburit sprotlov. Åh - så jag önskar att jag också kunde få sportlov nästa vecka. Det är mycket nu.


Ibland undrar jag själv hur jag orkar. Tänker att min motivation måste ju verkligen vara hur stark som helst. Alla andra säger att de skulle ha gett upp för länge sedan.


Utbytestrubblet forsätter. Först blev jag överlycklig över att hitta två universitet i Canada och USA som erbjuder dansutbildning. Efter ett informationstillfälle förstod jag att jag inte kan söka dit nu - att det i så fall skulle gälla tredje året. Och att våra internationella planerare inte kan hjälpa mig med det. - Tillbaka till ruta ett.

Efter nya tag blev jag igen överlycklig över att hitta två universitet i Norge och Sverige som erbjuder dansutbildning, och som hör till våra egna Nordlys-avtal. Efter att ha gjort första delen i ansökan inser jag att mina planer för universitetet i Norge inte gäller utbytesstuderande, att man måste studera dans vid sitt hemuniversitet för att få söka till dans där, och att jag dessutom hade gjort ansökan fel. - Tillbaka på ruta ett. 

Jag fick hjälp med ansökan och det togs även kontakt till både Norge och Sverige för att ta reda på om jag får söka till deras dansprogram. Från Norge kommer svar att de nog ger mig möjligheten, men att det är svårt att komma in och att deras deadline är redan första mars. Okej, allt väl, jag får söka och jag får undantagsregler från mitt eget universitet; Jag får söka till utbytesuniversitetet innan jag får beslut angående stipendiet och om jag blir beviljad att åka på utbyte. För att jag annars inte skulle hinna söka dit.

Okej, jag gör första steget i ansökan igen (till mitt eget universitet), och besöker norska universitetets hemsida för att ta reda på hur jag ska göra min ansökan. Kommer fram till att de måste kontakta mig först (min internationella planerare hade gett min e-post till dem), och märker att denna deadline, första mars, gäller dem som ansöker till höstterminen. Jag får något fel. Skriver till planeraren om detta och frågar vad jag nu ska göra. Har ännu inte fått svar. Däremot får jag idag ett mejl från det norska universitetet. ÅÅÅÅH SÅ JAG VILL ÅKA DIT!!! Hur som helst, massor som ska fixas för ansökan, bl.a en dvd " showing some examples of your performances, in contemporary dance preferably, but also classical ballet." Jah! Haha, oj hjälp, classical ballet... Och de tar bara emot 2-4 utbytesstuderande per termin. Men jag vill verkligen söka!

Igen en gång påminns jag om att deadlinen är redan första mars. Jag skickar till dem och berättar att jag skulle vara intresserad av vårterminen, frågar om det ändå gället mig. Skriver till vår internationella planerare igen, berättar att ansökningsblanketten till detta universitet gäller Erasmus+, frågar om något har gått fel eftersom det borde vara Nordlys. Frågar om de svarat från Sverige. Frågar om hon är i skolan imorgon för att jag känner mig TOTALT VILSEN.

 

Heh.

 

Ni vet inte hur det här känns? Varför kan jag inte vara som alla andra och bara studera något som helt klar och tydligt är menat för oss socialpsykologer att studera? Eller inte alls åka på utbyte? Nej nej, jag ska vara så fast besluten att det är dansa jag vill och att det ska jag minsann göra bara jag på något sätt har rätt till det. För jag vill verkligen. Verkligen verkligen verkligen.

 

Ni vet inte hur mycket jag saknar min gamla danslärare. Hur mycket jag önskar att hon kunde komma hit och hålla lektioner. Hon ger mig precis sådana lektioner jag vill ha; Med teknikträning, stretchning, improvisation och koreografi. Allt i ett. För det här är något annat jag kämpar med; Att hitta en perfekt danstimme.

 

Igår besökte jag en ny dansskola. Dagen hade inte varit min bästa och jag hade lite problem med att hitta till detta ställe. När jag hittade skolan tänkte jag inte hitta en öppen dörr för att komma in. Inga skyltar för var denna dansskola håller hus (det var i ett lågstadium), ingenting. Jag var nära på att ge upp och bara gå hem, haha. Som ni säkert gissar hittade jag ändå dörren, och lyckligtvis fanns där en människa som kunde berätta för mig vart jag skulle gå. Jag hittade omklädningsrummen, och det första jag gick in i (där fanns två) var fullt av mammor med sina små barn. Jag kände mig inte riktigt hemma, antog att jag var på fel plats. Gick till det andra omklädningsrummet. Som var tomt. Bytte ändå om och gick sedan för att vänta utanför gymnastiksalens dörr. Läste där att ingången var från omklädningsrummen, så jag gick tillbaka. Från gymnastiksalen hördes musik, så jag gissade att någon annan timme var på gång. Jag undrade nog om jag var riktigt rätt, men så kom en annan kvinna till omklädningsrummet. Hon såg ut att passa in på en nutidsdanstimme dessutom, haha. När hon gick in i salen förstod jag att det kanske var dit jag skulle gå - kanske alla andra var där redan. Kvinnan/flickan gick ut igen när jag kom in, och där inne satt en annan kvinna som frågade mig om jag skulle på [lärarens namn]s timme. Jo sa jag. Jag fick inte riktigt någon klarhet i varför hon frågade det, så jag berättade att jag inte varit där tidigare och frågade om jag var på rätt plats. Jo det var jag nog, trodde hon, och berättade att den riktiga läraren är borta idag så hon ska vara vikarie. Och så frågade hon om det var någon annan än vi två i omklädningsrummet, att hon vet att det är en liten grupp, men vi var ju bara två där ännu. Vi väntade en stund till på att någon annan skulle dyka upp, men ingen kom. En danstimme för två personer, inte illa! 

Det var en mycket trevlig timme. Jag fick improvisera igen efter jag vet inte hur lång paus, och vi gjorde kontaktimprovisation! I slutet skulle vi dessutom koreografera varsitt solo, det kändes ju nästan som att vara hemma.

MEN det var inte riktigt därför jag var där. Jag ville veta hur de där timmarna ser ut. Har de teknikträning? Improvisation? Hurdana koreografier gör de? Är det något för mig? Nu har jag ingen aning. Dessutom fick jag ingen teknikträning (jag vet att jag är lite fast i det här med teknikträning nu, men jag såg mig själv dansa på veckoslutet och min teknik är verkligen inte där den borde vara, om vi säger så). Så trots att jag tyckte om timmen, jag gillar verkligen kontaktimprovisation (har gjort det väldigt lite), och det var en häftig upplevelse att göra det med någon som jag träffat några minuter tidigare och inte ens visste namnet på, haha, men trots allt det där gick jag nog lite besviken därifrån. Kunde inte någon ha meddelat mig om att det skulle vara en vikarie? Kunde det inte ens ha stått någonstans?

 

Nåja, jag fortsätter letandet och tror också att jag kommer att börja gå på Floor barre nu på onsdagarna. Åtminstone tills jag hittar något som motsvarar mina behov. Tro inte att jag kommer att ge upp!

 

  

(Jag skulle förresten gärna visa er min dans som jag dansade på mommos 80-årsfest, men den hann inte vara länge på Youtube innan den blev blockerad i hela världen. Oops. Nej, jag har inte gjort något värre än dansat till Adeles "When we were young". Så om ni vill se den får ni komma och hälsa på!)

 


Av Unia - 7 februari 2016 12:38

Och jag konstaterade, att jag måste få dansa där någon gång. Det är en dröm som jag aldrig ska ge upp.





 


Av Unia - 6 februari 2016 17:46


NORGE


Norge är ett land som jag drömt om i många, många år. Ett av länderna som funnits på min "Måste besöka"-lista längst, om inte till och med det är just Norge som kom först. Norge är så nära, och ändå har jag inte varit där ännu (om man inte räknar med lägerskolan på nian då vi var till Lappland och åkte över till Norge en dag för att besöka ishavet). Orsaken för att jag vill till Norge är, väl ganska självklart, naturen. Jag vill dit och vandra och bara andas och njuta av de där otroliga landskapen! 


  http://reisetips.nettavisen.no/nok-en-gang-er-norge-pa-topp/


  http://ndla.no/nb/node/25342


  http://www.demilked.com/norway-landscape-photography-scandinavian-nature/ - okej, jag såg just den där sidan, klicka på länken för att se ännu fler helt otroliga bilder från Norge!


  http://paradiseintheworld.com/norway/


  http://illusion.scene360.com/art/68322/the-magic-of-norways-landscape/


  http://tireonroad.com/2014/10/09/atlantic-road-norway/picturesque-norway-landscape-atlanterhavsvegen/


  https://www.bhmpics.com/view-beautiful_norwegian_landscape-wide.html


 http://www.fotosidan.se/blogs/robineriksson/storslagen-natur-langs-strynefjellsveien.htm


Och vet ni vad? Jag ska ansöka om att åka på utbyte till detta fantastiska land!


Av Unia - 30 januari 2016 21:44

Jag har den senaste tiden blivit riktigt resgalen. Jag vill se hela världen! Jag hade tänkt göra ett blogginlägg om alla platser jag vill besöka, men för några minuter sedan kom jag på att göra en serie av inlägg istället, med en plats/inlägg (för det finns så många!). Dessa kommer att publiceras utan inbördes ordning, för att säga vart jag vill helst skulle vara omöjligt. Idag presenterar jag:


ITALIEN


Italien har funnits på min "måste besöka-lista" ganska länge nu. Dels på grund av pasta och pizza, dels på grund av solen och alla vackerheter. Och nu på senare dagar har vandringsmöjligheterna börjat locka något otroligt! Jag kommer för varje ställe att bjuda på några random bilder, källorna anger jag under bilderna. Titta nu bara på detta!


  http://nicheescapes.com/blog/apennine-mountains-italy-nature-hd-wallpaper-1920x1080-2500/


  http://www.telegraph.co.uk/travel/destinations/europe/italy/10590575/Italy-house-swap-our-home-for-a-palazzo.html


  https://greatatmosphere.wordpress.com/tag/italy/


  http://blogs.oregonstate.edu/jenniferblanger/financial-analysis-italy-or-bust/


  https://www.phombo.com/nature/italy-nature-1920x1440-hd-wallpapers-pack-3/670976/popular/


  http://www.alux.com/things-you-didnt-know-about-italy/


Av Unia - 25 januari 2016 19:40

Idag slutade jag skolan redan vid 12, och hade inga klara planer för vad jag skulle göra resten av dagen, förutom att jag ville få mycket gjort. Har ganska mycket datorarbete (=saker att göra som måste göras på datorn) att göra, och en dans att koreografera, så det var väl lite tyst mina planer. Just det, och så hade jag tänkt vara duktig och börja med ett skolarbete i tid, och ha en riktigt skön kväll med dusch, shave och pröva att testa papiljotter i håret. MEN på väg hem från skolan tittade solen fram! Och jag har verkligen blivit livrädd för att denna vinter ska ta slut, inte är det så farligt att det inte längre är -30, men dessa -3 skrämmer mig. Jag blir fortfarande överlycklig när det snöar och det på morgonen när man vaknar ligger vit, ny, härlig snö överallt. Men samtidigt skrämmer det mig. -3 kan lätt bli 0 och snön kan lätt förvandlas till regn, känns det som. Det kom som en chock för mig när en klasskompis på fredagen berättade att de lovat varmare och till och med regn till söndagen, så jag tror att det är därför det känns som om detta kan ta slut när som helst nu. Och jag är verkligen inte redo för att säga adjö till vintern än! Jag har inte ens hunnit skida och skrinna!


Nåja, hur som helst, solen sken och jag är livrädd över att förlora snön allt för tidigt, så jag bestämde mig för att strunta i allt annat och gå till stranden (jag vet, jag hade ju kunnat skida istället, men det hade inneburit skogen och jag kände för mera solsken än så, plus att jag var rädd för att det skulle vara för varmt för att skida). Och ååååh vilket bra beslut det var! På vägen till stranden lockades jag dessutom av ett litet winter wonderland med björkar och solsken och alldeles vit snö, så jag gick på en liten upptäcktsfärd. Åh så härligt det där området var! Och till stranden hittade jag också, och än en gång fylldes jag av ren glädje, bara av att leva och få ta del av denna natur. Vinter är nog något alldeles speciellt. När havet fryser till is och blir till mark. Ja, jag vågade mig ut på isen också. L-J-U-V-L-I-G-T!


 

Flera bilder kommer senare, jag måste bara visa en för att visa vad det är jag talar om. REN LYCKA!


Hur som helst resulterade min härliga promenad i att jag gick miste om två timmar för att göra annat, men det var det värt. Plus att jag nu har varit totalt slut hela kvällen, jag sov väldigt dåligt inatt och att plumsa omkring i snö nästan upp till knäna tar på krafterna. (Jag anstränger mig för att inte freak out och skriva om och om igen hur härligt det var.) Har ändå fått en hel del datorgrejer gjorda, bland annat tror jag att jag kommit fram till att, så länge jag inte missuppfattat någonting, kommer jag att ansöka om utbyte till USA (Pennsylvania) och/eller Kanada (York University). Livet är fint. Nu ska jag duscha och sedan SOVA! Imorgon har jag tre föreläsningar i rad och efter det går jag frivilligt ännu på ett företagsamhetsseminarium, så krafter behövs. Tänkte igen skriva "Livet är fint". Jag är lite trött. Tack och godnatt.



Av Unia - 14 januari 2016 21:21

Jag nämde ju att jag skulle åka på ett äventyr i tisdags, förlåt att jag låtit er vänta så här länge på att få veta var jag var. Ända sedan jag i höstas fick veta att mitt jullov skulle vara en månad långt har jag funderat hit och dit om jag ska åka på resa eller inte. Jag ville absolut, eftersom det inte är ofta man har så mycket tid, och det finns så mycket jag vill se och uppleva, men jag var ändå tveksam eftersom jag gärna sparar pengar och också kände ett behov av att bara göra inte så mycket. På mellandagarna, när jag träffade underbaraste Rumskompis (jag hoppas att ni vet att vi inte är rumskompisar längre, tyvärr, utan att det bara var förra året, men smeknamnet hålls kvar), kom det fram att vi båda hade sista veckan innan skolan börjar (=denna vecka) ledigt, och jag vet inte hur det kom på tal men vi började åtminstone drömma om att åka på en sista-minuten-resa. Efter det gick planerandet inte speciellt smidigt, eftersom vi båda är människor med otrolig beslutsångest och vill i princip allt. Ännu förra veckan funderade vi på vart och om vi skulle åka, men då fick hon veta att hon skulle ha något viktigt på onsdag, alltså denna vecka. Och på veckosluten var hon också upptagen. "Man kommer inte så långt på två dagar", konstaterade vi, men i samma sekund som jag sa det kom jag på - Stockholm! Jaa! Vi ställde in oss på att åka över till vår kära granne i Väst (svenskar som i själ och hjärta båda är haha), och tillbringa en dag i Stockholm. Tyvärr måste man för att åka på kryssning med Viking Line tydligen vara 21 år, även på vardagar, vilket förstörde vår plan lite (vi hade gratisbiljetter till Viking och bytte därför inte genast till Silja Line). Förstås fanns det ännu många alternativ, ett av dem att åka till Tallinn istället. Eftersom jag aldrig varit där började det locka mera och mera, och så fick det bli! Så i tisdags åkte vi istället över till vår granne i Söder. Helt otroligt hur man kan bara åka så där, besöka ett annat land och ändå både vakna och somna hemma, haha. 


Det blev en härlig dag. Gamla stan i Tallinn är helt otroligt mysig! All snö gjorde allt dessutom ännu mysigare, vi hade verkligen tur med vädret, även om det blev lite kallt efter allt fotograferande. Ni kommer naturligtvis att få se mina bilder! Jag rekommenderar varmt att åka till Tallinn, speciellt om man bor i Finland och det är så här lätt. Jag förundras över att jag inte varit där tidigare.



Just nu är jag helt full av resfeber! Jag har kommit fram till att jag verkligen MÅSTE ta ett mellanår någon gång, bara resa runt, för jag vill ju se hela världen!


Av Unia - 9 november 2015 20:30

Nu är kulturkarnevalen över för i år, och jag har den värsta kk-krabbisen någonsin. Sov 10½h inatt, hölls knappt vaken på föreläsningen, och sov två timmar när jag kom hem. Är ändå så trött att det känns som om jag inte sovit på en vecka. Men oj så härligt det har varit!


På torsdagen fick jag äran att sköta incheckningen (inte ensam såklart). Vet ni hur roligt det var att få vara den som sitter bakom disken, hälsar på alla, kryssar av dem på deltagarlistan och ger dem T-skjorta, kk-väska, och armband? Det kändes så häftigt, jag var rent av euforisk. Så otroligt roligt!


Att vara staffis var faktiskt helt ljuvligt. Om jag tycker att det är roligare att vara staff eller deltagare kan jag tyvärr inte svara på, båda har sina fördelar. Att delta i labb och pröva på nya saker är något som jag verkligen älskar, som staffis har man mera tid för att själv bestämma vad man gör och jag tycker om ansvaret man har. Dessutom var vi ett superbra staff-team, men hade också möjlighet att umgås med deltagare (i och för sig har också deltagarna möjlighet att umgås med staffen, men det brukade jag inte göra om det inte fanns någon staffis som jag kände från förut). Som deltagare sov jag nog mera än jag gjorde som staffis, trots att jag bara hade ett nattskift. Jag sov sammanlagt under 16 timmar under hela karnevalen, alltså fyra dagar. Den sista natten som jag fyra timmar. Men det fungerar nog helt bra, tills man kommer hem och tillbaka till verkligheten.


Fredagen var nog en av de bästa dagarna i hela mitt liv. På morgonen var det kaos med alla deltagarbussar och med att få alla till sina labb. Jag hade en central roll i det arbetet och kände mig så viktig och ansvarsfull, haha. Det är roligast när det är stress och kaos, heh. När jag gick med en del deltagare till deras labb-plats var det en pojke bakom mig som viskade till sin korta vän "Hon där e ju kortare än du!" haha. Det tycker jag att var lite roligt. Jag vände mig bakåt mot dem, skrattade och sa att det är bra att vara kort.


Dagen fortsatte lugnare, jag hade en hel del arbetsuppgifter, men det var ingen stress. Där emellan gick jag till sovsalen och sjöng, eftersom jag ännu inte bestämt mig för vilken sång jag skulle sjunga på auditionen samma kväll, oops. (Jag hade två kandidater.) Någon timme innan det var dags lyckades jag dock bestämma mig för Vandraren av Nordman.



När det var dags för audition gick vi alla som skulle delta dit tillsammans (det var i en annan byggnad). Och nu efteråt måste jag bekräfta vad jag sa redan förut; Att gå på audition på kulturkarnevalen är nog det bästa tillfället någonsin. Alla är så otroligt stöttande och öppna med varandra, så verkligt härligt. Först var det en gemensam session, där vi lekte lite med att göra bort oss och med känslor. Hur roligt som helst. Och den klassiska övningen att gå omkring i utrymmet och hålla det jämnfullt överallt, med att också variera takt och nivå. Sedan dansade vi också! Och vet ni vad?? Koreografen var sjuk, vilket ju är synd, men jag har nog aldrig varit så glad över ett sjukdomsfall förut (förlåt), för vet ni vem som fick hoppa in istället? MIN KÄRASTE (före-detta) DANSLÄRARE! <3 Det var världens härligaste att dansa en av hennes koreografier igen (även om den stilmässigt skiljde sig från hennes vanliga), jag njöt för fullt. Åh så underbart! Jag ville bara dansa mer och mer och mer.


Hur länge som helst kunde vi dock inte dansa, och efter det var det dags för individuella träffar. Och väntan. Jag har ingen exakt koll på hur länge jag fick vänta på min tur (jag var nästsist igen), men ungefär två timmar tror jag. Det gjorde dock ingenting för mig, för mina medväntare var som sagt kulturkarnevalsdeltagare. Jag fick känna mig som en deltagare igen, haha, och vi hade extremt roligt. Pratade, spelade mumin-kimble, och skrattade hur mycket som helst. Helt ljuvligt. All min nervositet hann rinna av mig.


På ännu bättre humör var jag dock efter min audition. Vet ni hur roligt det var?! Jag fick spela en kvinna som träffar sitt ex efter en väldigt lång tid, som gått och burit på en massa svåra och jobbiga känslor. (Det var här vi skulle använda texten vi lärt oss.) Första gången fick jag göra det hur jag ville, och andra gången skulle jag känna att allting var mannens fel. Det var ännu roligare. Så skönt att få vara arg och hysterisk! Haha. Lite roande tycker jag också att det var att få höra att jag använde utrymmet bra, inte alls typiskt för en dansare, eller hur? Haha.


På plats var alltså projektledaren, regissören, och författaren. De var hur trevliga som helst! Så peppande och avslappnade, jag kunde så lätt göra allt fullt ut framför dem. Även sjunga. Något som kändes ännu mera obekant än skådespelandet. Men jag stod där, och jag sjöng. Igen fick jag först sjunga helt fritt, hur jag ville, sedan fick jag en uppgift: Jag ska använda min låt, men jag ska sjunga som om jag vill övertala "henne" (så bra att jag kände mig bekvämast med just henne). Jag fick röra mig inom en ruta, och hon ställde sig framför mig, låtsades svårövertalad, vände sig lite bortåt. Jag gick så nära henne jag kunde och sjöng på ett sätt som jag aldrig någonsin sjungit. DET VAR SÅ ROLIGT! Jag fick använda all min kraft och jag fick göra på allvar sådant som jag ofta bara gör på skämt. De frågade efter varje övning hur det kändes för mig, och jag kände mig enformig som nästan alltid bara kunde uttrycka hur roligt det var. Jag kände mig så fri och helt överlycklig. Till sist berättade jag också att jag aldrig sjungit ensam tidigare, och deras reaktioner kommer nog att finnas i mitt hjärta hela livet ut. De ville inte tro mig, och när chocken försvunnit uttryckte de att det var en ära att få vara de första. Jag kunde med handen på hjärtat svara att de var en väldigt bra första publik.


Det var det! Så otroligt kul att få utmana sig själv på det där sättet och övervinna sig själv. Det gör gott! När jag kom tillbaka till kulturkarnevalen träffade jag hela kulturkarnevalens pappa som frågade hur det gick och han skrattade när jag berättade att jag aldrig tidigare varken sjungit ensam eller skådespelat på det där sättet, men höll med mig om att man ska pröva på nya saker. Sedan fick jag berätta om allting för världens bästa bästis, och hon sa att jag strålade. Men jag var så oerhört lycklig! Det hade varit så roligt! Och kvällen fortsatte helt perfekt, precis som en typisk kulturkarnevalskväll ska vara; liggande i mörkret och få tusentals skrattattacker med Tavi och inte få skratta ut eftersom det ligger sovande människor i samma rum. En ljuvligt underbar härlig perfekt dag, euforisk som en solstråle var jag.


Grattis om du lyckats läsa ända hit, jag skulle ha mycket att berätta ännu, men både tiden och längden berättar att jag måste sluta. Så otroligt skönt att få fly från verkligheten på det här sättet, nu får jag hoppas att jag är piggare imorgon så att jag får lite mera gjort. Nästa vecka har jag två tenter. Nu på fredag dansuppvisning. Sköt om er, och tack alla för en alldeles fantastisk kulturkarneval! Jag älskar er.


Presentation


Välkommen! Här får du läsa om hur det kan vara att vara en liten flicka med ett stort sinne. Förutom text delar jag också med mig av bilder jag tagit, musik jag tycker om och annat jag känner för att dela. Hoppas att du trivs! :)

Translate

Omröstning

Till vilken bloggportal tycker du att jag ska flytta?
 Nouw
 Blogg.se
 Blogspot/blogger
 Wordpress
 Ratata
 For.me
 Finest
 Myshowroom
 Egen gratis domän
 Annan? Kommentera i så fall!

Fråga mig

27 besvarade frågor

Säg hej! :)

Kategorier

Senaste inläggen

Här borde du klicka! :)

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Tiden flyger iväg

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards