()

Ni kanske någon gång har hört vad min plan var att göra efter gymnasiet? Att komma hit detta år och känna efter om jag vill fortsätta dansa till professionell nivå eller om jag vill göra något annat. Förra veckan insåg jag plötsligt att jag just nu befinner mig i det året. Och jag insåg att jag inte har en aning om vad jag vill göra efter detta år. Och när jag insåg det kändes det som om en helt ny värld öppnades för mig och för första gången någonsin (tror jag) måste jag på allvar börja fundera på vad jag egentligen vill.

Vill jag bli yrkesdansare? Vill jag bli danslärare? Vill jag bli psykolog? Vill jag bli kurator? Vill jag bli lärare? Vill jag bli speciallärare? Vill jag bli barnträdgårdslärare? Vill jag bli "människa som jobbar på barnhem"? Vill jag bli socialarbetare? Vill jag bli någon sorts djurskötare? Vill jag bli författare? Vill jag bli något helt annat? (Vill jag åka ett år som au pair någonstans? Hehe, något som också blev väldigt lockande helt plötsligt.)

Ett ord som låter väldigt lockande är dansterapi. Vad nu sen det skulle innebära. Vad för utbildning man nu skulle behöva till det. Hur man nu skulle få något arbete som dansterapeut. Jag vet inte ens själv vad jag föreställer mig att man skulle göra som dansterapeut, haha. 

Just nu är ingen bra tid för att göra så här viktiga beslut eftersom jag är rätt så utmattad, så det gör jag inte heller, men fundera kan man ju alltid. Det känns lite som om jag inte skulle vilja åka utomlands nästa år eftersom jag inte orkar vara så långt borta från min bästa vän ETT ÅR TILL, och ja, som jag sa är jag utmattad just nu men det känns som om jag helt enkelt inte skulle orka flytta utomlands. Att gå här ett år till utan att ens försöka komma in någon annanstans skulle kännas rätt så dumt. Att ta emot min studieplats och börja studera till socionom? Kanske. Att söka någon annan utbildning som inte skulle vara dans? Kanske, men har ingen aning om vad. Socionom låter ganska bra nog, åtminstone om det inte blir dans, för det är ändå ett så brett område och ger tror jag en ganska bra grund för whatever jag bestämmer mig för att jag vill göra. Jag kan dessutom tänka mig att man behöver sådant som dansterapeut också, haha. Bäst av allt är att jag då skulle kunna bo tillsammans med Tavi. <3

Funderingar, funderingar... Lyckligtvis är jag en människa som tycker om att fundera på framtiden och inte en sådan som panikerar över att inte veta vad man vill. På gott och ont, heh.

Sanna Nielsen kände igen mig!!! Och sa att jag hade fin klänning! Och nu har jag hört Undo live, magiskt! <3 Mer om det en annan gång!

Imorgon blir det Lindsey Stirling! Jag är lite osäker på om detta verkligen är mitt liv...

Kramar // Unia <3

P.s Titta vem som ligger här bredvid mig:

Jag går i en skola där jag får dansa och göra det jag älskar. Mina skolämnen heter nutidsdans, jazz, balett, flamenco, akrobatik och anatomi & träningsfysiologi. Mina läxor låter "Träna på det här", "Fundera på hur det här blir om man gör det till andra sidan" och "Träna ännu mera på det här" (*host* balett *host*) haha. I min skolväska finns det en vattenflaska, balettossor, yllesockor och mjukisbyxor. Istället för att uppmanas att skriva upp läxorna i en kalender uppmanas vi att skriva upp positiv utveckling i ett träningshäfte, som vi uppmanas göra fint och trevligt och personligt. Min klass består av härliga människor som alla brinner för dans, precis som jag. En grupp människor som känns mera som vänner, som en dansgrupp (för vi är ju inte det, höhö), än som en klass. Istället för att stressa över prov stressar vi över att få allting ordnat inför en föreställning. Mina klassrum är två danssalar med dansmatta och spegelvägg. Och jag börjar till och med kunna titta på mig själv i spegeln utan att bli alldeles nedstämd. 

Ursäkta kvaliteten, det är en screenshot från en film. Jag arbetade med en egen koreografi som jag ska uppträda med nästa onsdag. 

Förutom att själva skolan är som en dröm är området omkring alldeles underbart. Här finns parker och vatten och träd och såå fina ställen! (Några bilder finns hääääär, och flera är på kommande.)

Jag har en helt härlig rumskompis, jag tror att jag aldrig tidigare har träffat någon som är så lika mig själv. Någon bättre rumskompis kunde jag inte drömma om.

Jag har världens bästa pojkvän som jag tillbringar mina veckoslut med (mer eller mindre).

På fredag får jag lyssna på Sanna Nielsen igen och på lördag är det dags för Lindsey Stirling. Fattar inte att det är så nära!

Om 36 dagar är det Bollywooddans på Kulturkarnevalen som gäller!

Jag dansar från morgon till kväll och njuter av livet. Min bästa vän påpekade för en tid sedan att mitt liv låter helt perfekt. Och jo, om man bara tittar på denna sida av livet är det nog så nära perfekt man kan komma tror jag. Men, jag skulle gärna inte ha min bästa vän på andra sidan jorden. En vän som inte orkar leva om livet tänker fortsätta som det är nu. En katt som jag inte kan vara med och måste överlåta till en "fosterfamilj" för detta år. Tårar som stiger till ögonen nästan så fort jag blir ensam, utan att jag ens vet varför. Och ibland saknar jag min gamla danslärare och dansvänner så att det gör ont i hjärtat, det känns som hemlängtan.

Men, mitt "konkreta liv", "här och nu", är som en dröm som gått i uppfyllelse. Jag börjar lära känna min kropp bara bättre och bättre och alla nya dansstilar börjar också kännas säkrare. Nästa onsdag har vi dansafton, vilket är både otroligt roligt och kaotiskt. Åtminstone börjar alla koreografier vara klara nu! Så, om du befinner dig i närheten, kom och titta på oss nästa onsdag, 8.10, kl. 19:30! Jag rekommenderar det varmt.

Det är bra med något som håller tankarna upptagna, har jag märkt. Och jag blev riktigt nöjd med slutresultatet fastän jag flera gånger var redo att ge upp haha.

Hej på er!

Jag lever och mår bra, har tagit ett stort steg på resan till mina drömmar, så inte kan jag ju klaga. Vi dansar nutidsdans, jazz, balett och flamenco (fr.o.m. i fredag också akrobatik) och jag lär mig mycket nytt. Det är så roligt här! Vi är 19 flickor på danslinjen, alla är otroligt trevliga och vi har redan en väldigt bra stämning i gruppen tycker jag. Jag har inte riktigt någon inspiration för tillfället, jag vet inte vad jag ska skriva, men jag ska försöka få mina kvällar organiserade på något sätt, så att de räcker till dagboken, bloggen, böcker, vänner och egen träning. Inte alltid så lätt, men jag ska försöka komma på något bra haha. Borde nog gå när jag har kommit in i schemat och kanske när jag inte längre känner ett behov av att skriva dagbok precis varje dag. Nu när flytten är gjord kommer jag antagligen också att ha lite tid på veckosluten, åtminstone de veckoslut då en viss person inte har permission hehe. 

Egentligen skulle jag nog ha hur mycket som helst att berätta, men texten kommer tyvärr inte nu. Until next time!

Dansa

Jag har bestämt mig för att träna mist en gång i veckan under hela sommarlovet. Förhoppningsvis blir det ju massor mera dans när det tar slut, om det går så bra att dansen blir till min skola. Usch så jag hoppas och längtar!

Dansa utomhus är också ett måste såklart, jag blir sjuk av längtan när jag tittar på mina improvisationsvideor från förra sommaren!

Vara med vänner

Gå på promenader

Vara ute i solen

Hoppa på trampolinen

Haha, jag blev galen av längtan till det också när jag såg mina grannar hoppa en dag. 

Okej förlåt, jag älskar den här bilden...

Vara med om nya upplevelser

  I juni stiger denna hippie upp på scenen igen, denna gång i Tammerfors.

Jag skulle kunna fortsätta listan med hur många småsaker som helst, men jag tror att det räcker nu. Någon som längtar till sommaren? ;)

Jag har alltid beundrat människor som kan hjula. Jag har själv velat kunna det. Men när jag om somrarna övade på gräsmattan blev det inte till någonting, jag var för rädd för att våga försöka på riktigt. På redskapsgymnastiken i skolan (som vi hade kanske två gånger under tre år, eftersom vår lärare tyckte att det skulle vara synd om pojkarna om vi hade redskapsgymnastik [grr!]) klarade jag inte alls av att hjula. Så jag trodde att jag inte kunde det. Fortsatte bara önska att jag skulle kunna hjula.

Förra våren när jag dansade mycket hemma, hade dans som intensivstudiearbete, vilket innebar att jag gjorde en dans, och jag gjorde en auditiondans, fick jag en dag för mig att jag skulle pröva på att hjula. Det gick plötsligt mycket bättre än förut, men inte kunde man säga att jag kunde hjula heller. Jag blev nästan chockad av att det gick bara sådär, jag hade ju inte försökt på väldigt länge och plötsligt gick det så mycket bättre än tidigare. Jag såg det dock inte som att jag kunde hjula.

När jag gjorde min senaste dans fick jag för mig att jag ville hjula i ett skede. Så jag bestämde mig för att göra det. Vill jag hjula så ska jag hjula, tänkte jag, och tänkte att jag ska öva tills jag kan det. Det behövdes inte så överdrivet mycket träning, bara jag kom ihåg att sträcka benen gick det riktigt bra. När jag sedan såg på mitt uppträdande blev jag förvånad över hur bra min hjulning faktiskt gick, kolla själva om ni vill: 

(Jag hjular vid ungefär 3:17)

Poängen med det här inlägget är inte att skryta över att jag kan hjula haha, nej, jag vill säga till er att bara för att man inte just nu klarar av någonting, betyder det inte att man aldrig kommer att klara av det. Så fortsätt kämpa, ge aldrig upp, en dag kommer du att klara av det som du alltid velat kunna. Vem vet, kanske du också går oventande om något som du kan?

Varför måste de göra så härliga scener? Det ser så roligt ut!

Vet ni vad jag skulle tycka om? Att man skulle spela in en ny Fame-serie om några år och jag skulle vara med där, haha.