Alltså wow. Jag hade skyhöga förväntningar, och när jag äntligen fick se den blev jag så lycklig i kroppen att jag inte kunde sitta stilla. Evynne Hollens, sjunger min favoritdisneysong, Colors of the wind.

P.s Kom ihåg min frågestund. Tack. 

Evynne Hollens - Touch the Sky

Jag älskar henne.

Vad passar då bättre än lite Disneymusik med Peter Hollens?

Jag vet inte varifrån denna förkylning kom, men förhoppningsvis försvinner den lika snabbt som den kom. Tills det flyttar jag till sängen.

Igår gick jag tillsammans med en klasskompis och tittade på den akademiska damkörens jubileumskonsert. Vilken upplevelse! När jag kom hem var jag alldeles slut, orkade inte göra något på hela kvällen och gick och lägga mig mycket tidigare än vanligt.

Konserten var uppdelad i två delar; Den första en traditionell körkonsert med sånger ur körens repertoar genom åren, sånger från Finland, Norden och resten av världen; Den andra delen deras verk Låt mig vara - Anna mun olla, skapad för detta tillfälle. Först tar vi den första delen:

Detta var otroligt vackert. Jag blev så rörd bara av att titta på koristerna, de strålade och man såg verkligen hur mycket de tycker om att sjunga och hur bra de trivs med varandra. Oerhört vackra röster, så klar och samstämmig sång. Helt otroligt. Ännu mäktigare blev det när hela jubileumskören sjöng - korister från tidigare år förenade sig till den nuvarande kören och åh så vackert det var! Jag vet inte hur många de var, hela scenen var full, alla med röster som änglar.

Efter pausen började Låt mig vara - Anna mun olla, ett verk om hur det är att vara kvinna. Texterna baserade sig på delvis anonyma frågeformulär som koristerna själva svarat på, delvis utdrag ur Edith Södergrans dikter. Jag vet inte var jag ska börja. Det var ett så starkt framförande! Verket behandlade både positiva och negativa sidor med att vara kvinna, om skönhetsideal, kroppsbild och vardag. De förmedlade alla känslor så bra, det var en väldigt mångsidig konsert och de är alla så starka. Kalla kårar gick längs hela kroppen och tårarna föll nedför kinderna. När flickorna/kvinnorna gick omkring bland publiken och viskade/väste "Floshifloshi, fläsket dallrar!" blev det riktigt obehagligt. Det kändes som om de sa det till mig, och då kände jag hur det skulle kännas att få höra det där i verkliga livet. Vem säger så till någon annan?! Ännu värre blev det när kören stod uppdelade i gruppen omkring i salen och skrek "Hora, huora, vi ska döda dig!" allt vad de orkade. Tårarna bara trängde sig fram och det var verkligen starkt. 

Jag förstår mycket väl att detta har varit tungt för koristerna. Att lyfta fram hemska kommentarer som man fått och sjunga så hemska ord. Musik är ju dessutom så känsligt. Men sådant här behövs. Att lyfta fram mobbning och diskriminering. Konsten har makt att påverka. 

Tack för en otrolig konsert, ord kan inte göra er rättvisa. Hela upplägget var fullständigt.

Jag gillar verkligen att spotify varje vecka skapar en ny spellista utgående från musik man lyssnat på. Jag har hittat många nya (för mig) låtar på det sättet! Här är några av favoriterna:

Då kanske Peter Hollens nya album är något för dig! Och det finns på Spotify. Jag bara älskar hans röst!

Det här är också ganska snyggt.

Jag lyssnar som bäst på albumet själv för första gången. Det är nämligen alldeles splitternytt! Jag kanske återkommer när jag har lyssnat färdigt och kan berätta vad jag tycker om hela, haha.

Jag vet att jag nu är en extremt typisk mellonörd, men jag måste bara säga det; Jag HATAR duellerna i Andra chansen. Speciellt i år; Av de fyra som jag ville att skulle gå till final hade bara två möjlighet att göra det, det vill säga alla mina favoriter mötte varandra. Jag var så arg att jag satt och slog mig själv på benet för att få utlopp för min ilska, haha. Så här så alltså upplägget ut:

Panetoz - Molly Pettersson Hammar

Jag ville ha båda till finalen. Älskade verkligen Panetoz show, deras glädje tillsammans med den där koreografin var bara perfekt. Samtidigt älskar jag Molly, trots att jag först var lite besviken på hennes låt (den behöver få växa, nu tycker jag otroligt mycket om den). Hennes röst och styrka är så fantastisk, plus att hon är så glad! Efter stor beslutsångest ville jag ändå att Panetoz skulle gå till final. 

Albin & Mattias - Boris René

Båda helt okej. "Rik" har växt för mig, medan "Put your love on me" inte längre kändes lika bra som i deltävlingen, haha. Personmässigt hejade jag till sist på Boris, men hade egentligen ingen skillnad.

Isa - SaRaha

Den här duellen är den jag hatade mest. Isa är ju verkligen duktig och åh jag älskar den där låten! När hon sjöng kom jag fram till att jag absolut ville att hon skulle gå till final, trots att jag älsar SaRaha också. Hennes låt är så glad och energisk, något som bara får mig att älska den. Och så dansen förstås! Men oj så jag önskar att Isa hade gått till final! Varför, VARFÖR måste de ha dueller?! Och varför måste de sätta de bästa mot varandra? Det gör mig ledsen.

Dolly Style - Samir & Viktor

Jag har tappat lusten. De här skulle inte gå till final. Visst är båda helt okej, guilty pleasures för mig, men... Isa!! Nåja. Dolly Styles låt har jag faktiskt börjat tycka lite om, Samir & Viktor är ju visst kul och energiska, så ja, helt okej. Får mig på gott humör. Men jag hoppades ändå på Dolly Style.

Så ja, en kväll fylld av både glädje, ilska och besvikelse. Men alltid kan ju inte ens Melodifestivalen vara bara fullt av lycka och glädje, haha. Tror ändå att finalen kommer att bli sjukt spännande, jag har hållit mig borta från förhandstippningar i år och kommer att fortsätta med det. För om man tittar på startfältet nu ser man massor av populära personer, det känns som om alla som gått till final varit superpopulära. Så det ser jag fram emot! (Även om jag fortfarande önskar att Isa fanns där också, hennes låt är verkligen en av mina favoriter i år [något som jag för en månad sedan aldrig trodde att skulle komma från mig].)

Alltså nog är ju Evynne ganska fantastisk?!