Sanna Nielsen - Undo

Glöm inte att rösta i Eurovision! (Ni som inte bor i Sverige, hehe.)

Lindsey Striling feat. Lzzy Hale - Shatter Me

Alltså wow! Och vet ni vad? Hennes nya album har skickats iväg till mig nu!!! Can't wait...

Haha, redan det här blev svårt... Det går ju i perioder, och nuförtiden lyssnar jag ofta på en massa låtar samtidigt när jag lyssnar på musik, alltså att jag inte har så stor skillnad vad som kommer. När jag är ute låter jag min mobil välja mellan alla låtar jag har (har det alltså på "Blanda"), när jag gör något inne lyssnar jag på någon CD, och när jag sitter vid datorn låter jag någon av mina listor på Spotify spela, eller väljer en av mina kära youtube-stars och låter alla deras låtar spela efter varandra. För tillfället har jag alltså ingen låt som är sådär "Åh jag måste lyssna på den nu!" och igen och igen. *Freaks out* Det finns ingen låt som jag lyssnar på väldigt ofta nu, haha. Så för att inte välja någon som jag tjatar om om och om igen här på bloggen (Undo, Something More, Lindsey Stirling, Peter Hollens...) väljer jag denna, som jag för några dagar sedan faktikst lyssnade på väldigt mycket. Problemet är att jag endast kan lyssna på den när jag är vid datorn.

Natasha Bedingfield - Try

Så vacker!

Another masterpiece. En av mina favoriter tror jag faktiskt.

Jag vill ha det nya albumet NU! (Och längtar ju bara lite till 4.10...)

Because you know what???

Fredag 3.10: Sanna Nielsen

Lördag 4.10: Lindsey Stirling

Och gissa vem som har biljetter till båda? :D Jag kommer dö!!! Funderar ännu på VIP-package till Lindsey, måste fundera på min ekonomi lite, hur många resor det blir till Sverige och tillbaka, sommarjobb, vad min nya dator kostar, och så vidare. Men alltså, wow, Sanna Nielsen och Lindsey Stirling dagarna efter varandra!!! Och jag vet inte ens om JAG finns i Finland då, hehe.

TACK SVERIGE!!!

Behöver knappast säga vad jag pratar om.

Jag var så nervös, så nervös, så nervös.

Var arg på alla jury-grupper som jag 12 poäng åt Ace Wilder.

Helt otroligt nervös när det var klart och Sanna var 7 poäng under Ace. 7 poäng, tröstade min vän, det är inte mycket.

När sedan tittarrösterna började delas ut och det var så små procent i början konstaterade vi att någon skulle få mycket. Jag började ana att Sanna och Ace skulle dela på toppresultatet.

När Alcazar, Sanna och Ace var kvar utan tittarrösterna visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag tänker att Ace MÅSTE nu få tredjemest.

Men det blev Alcazar. 

Och jag skrek.

Gör inte så här mot mig! 

Jag satt ihopkurad och gjorde mig så liten som möjligt. 

Ville försvinna.

R sa att vi skulle stänga av TV:n.

NEJ!

Andas.

23,8% av rösterna, dvs. [detta antal] röster, går till... Ace Wilder! (Minns inte exakt hur de sa.)

Okej, tänkte jag, hon är åtminstone folkets favorit igen. Det kan jag leva med. För det vet jag att betyder mest för henne.

Skulle det nu räcka för att hon skulle vinna.

7 poäng, kom igen, 7 poäng.

Andas.

Andas.

Andas.

SÄG DET DÅ!

25,8% av rösterna, dvs.... 

Jag försökte inte ens räkna.

Jag klarade inte av att tänka.

Jag ser att hon flyttas uppåt på resultattavlan.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!

Ni skulle ha hört hur vi skrek. Jag tror jag aldrig har skrikit så där (av glädje) tidigare. Jag kände mig galen. Jag kunde inte fatta det. Jag skakade. Långt efter skakade jag.

Medan hon sjöng en sista gång satt jag och försökte komma ihåg att andas, försöka få pulsen ner till det normala. Kan ju inte precis säga att jag lyckades. WOW, Sanna Nielsen vann verkligen Melodifestivalen. Det var SÅ RÄTT. Så rätt, så rätt, så rätt. 

När jag kollade min telefon hade jag fått fem meddelanden. Vadå, hur kan någon tänka på mig när Sanna Nielsen vinner? Tre av dem var i och för sig av mamma, haha.

En av mina vänner sa grattis till mig när hon fick höra att Sanna vunnit, haha. 

Så vackert. En så värdig vinnare. Det kunde inte ha gått bättre. Jag stuntar i att Ace Wilder kom andra. Jag struntar i hur resten av resultatet blev. För Sanna Nielsen vann, en så otroligt förtjänad seger, och jag kunde inte vara lyckligare.

Nu gäller det bara att spara pengar till maj, för jag har på känn att jag kommer att bli tvungen att betala min telefonräkning själv efter att ha röstat på Sanna i eurovision.

Så här hade jag önskat att resultatet skulle bli:

1. Anton Ewald

2. Ace Wilder

3. Oscar Zia

SKÄMTAR!

1. Sanna Nielsen

2. Ellen Benediktson

3. Alcazar

4. Linus Svenning

5. Panetoz

6. Helena Paparizou

7. YOHIO

8. Oscar Zia

9. Ace Wilder

10. Anton Ewald

Jag måste medge att jag inte ser med så rättvisa ögon på Ace Wilder och Anton Ewald. Varför?

Ace Wilder har jag helt enkelt blivit störd på för att jag gång på gång den gångna veckan såg hur hon var etta i stället för Sanna på olika tippningar och statistiklistor över vem som skulle vinna. Löjligt, jo jag vet. Egentligen tycker jag helt okej om sången, förutom "don't wanna work, work, work..."-delen... Jag förstår bara inte hur hon plötsligt blev så populär. Alla ungdomar som inte orkar jobba antar jag.

Hahahah, ni vet inte hur mycket jag skrattade, mest av förvåning nog, när Anton Ewald kom sist både enligt internationella juryn (det var inte så konstigt) OCH enligt tittarrösterna! Jag var helt "WHAT??", han var ju sist redan när han var den enda som fått alla röster. Haha, stackarn, men det är väl bra att han kommer ner på jorden lite. Men alltså, anledningen till att jag inte ser på honom med rättvisa ögon är på grund av hans mallighet och hans "nu är jag här för att vinna"-attityd. Och nu säger han att det är medians fel att han vann. Men, han blev (visade inte åtminstone) inte sur som Danny åtminstone, jag såg en intervju där han till och med skrattade, och han säger till och med att han tycker att Sanna är bra. Inte som Dannys "How can less be more, liksom", haha. Så plus för det. Förlåt att jag jämför dem, och förlåt att jag är så elak. Jag tycker bara att det är lite överdrivet, okänsligt, onödigt och självkärt att så öppet skryta om sig själv och öppet gå ut med att man är där för att vinna, och tror att man kommer att göra det. Visst, det är ju modigt gjort, det kan jag säga. Men, nej... Var och en med sitt förstås.

Jag är hur som helst världens lyckligaste för att Sanna Nielsen vann, detta var hennes bästa låt hittills och hennes röst är så fantastisk och hon är en så härlig och äkta människa och JAG ÄLSKAR HENNE, HON ÄR BÄST! <3

Ett stoltare fan har det aldrig funnits. 

Sam Tsui: Let it go/Let her go-mashup