Hej på er alla twihards och hatare! Idag var det en stor dag, nämligen premiären för Breaking Dawn part 2, sista filmen i The Twilight Saga. Haha, nej jag ska inte vara så dramatisk!

På senaste tiden har jag insett att Twilight nuförtiden är mera som nostalgi för mig. Visst, det kommer alltid finnas i mitt hjärta, men nu när jag tänker på Twilight tänker jag typ "Åååh vad jag älskade det då, jag var såå inne i Twilight-världen". Och tro mig, ni som känner mig bara på internet har inte varit med om den perioden. Ljuva tider <3 ^^ (Egentligen är det nog bara en som ens kanske lite ditåt vet exakt hur inne jag var i den världen då, heh..)

I alla fall, så idag gick jag då och se på den sista filmen *snyft*. Början var magnifik! Var inte rädda, jag ska inte avslöja något om handlingen, bara mina egna åsikter.

Jag tyckte det var en väldigt vacker film. På ett sätt blev jag nog ganska besviken om man jämför filmen med boken, men på ett sätt så tycker jag den var perfekt. De hade nog gjort det på ett helt bra sätt, men en del saker såg helt enkelt för onaturliga ut. Dessutom hade jag finare bilder i huvudet av vissa saker än jag fick se på filmduken. Men sånt kan man ju inget åt.

Ett skede i filmen var speciellt bra. Jag tänker inte säga vilket, men jag kan säga att jag blev rasande arg, helt ursinning, satt helt panikslagen, chockad, och orörlig där i salen, utan att kunna göra något. Tänkte nästan slå näven i det lilla bordet framför mig, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Känslorna går helt enkelt inte att beskriva. 

Som film var nog inte den här speciellt bra, tror jag, men har man läst boken och känner till Twilight var den bra. Som sagt har jag lite delade meningar om denna, vet inte riktigt vad jag ska tycka, kanske jag får en klarare uppfattning nästa gång jag ser den. För att se den på en bättre biograf är nog ett måste för mig.

Puss och Kram // Jasper <3 (Haha)