Här kommer resten av mina bilder på de underbara sötnosarna som jag träffade igår på Helsinki Puppy Parade. Ta mig tillbaka!

Borde jag slänga bort alla mina framtidsplaner och bli djurfotograf istället? De ger mig så mycket lycka!

Idag har jag varit på det ljuvligaste evenemanget någonsin; Puppy Parade! En park, nya bekantskaper, och framför allt; massor av hundar! Valpar, dessutom. Så otroligt mysigt! Så mycket lycka och kärlek och söthet. Jag vill ha ett husdjur!!! Såklart hade jag kameran med mig, här får ni de första bilderna. (Varning: Otroligt söta bilder på kommande!)

Jag tycker om den här bilden för den visar hur mycket glädje hundarna gav oss.

Den här lilla sötnosen hoppade rakt in i min famn när hon gick förbi. Jag trodde att jag skulle dö, alltså åååh! <3

Ännu några bilder på kommande.

Äntligen, detta har jag vänta på. 

Do you feel like you're second-hand?

Do you feel you're afraid to stand alone?

Hur kan man bli så otroligt lycklig av att läsa ordet "Naturskyddområde" på en liten skylt?

Efter att bara suttit hela dagen - föreläsning, grupparbete, texter att läsa, individuellt arbete - kände jag att jag bara var tvungen att komma ut en stund. Utan att ha någon aning om vad det finns för trevliga promenadområden här gick jag först mot en park som jag sett på kartan, jag älsar ju parker. Denna park var dock en besvikelse, den var så liten att den inte borde finnas utmärkt på någon karta. Jag gick en runda och kom sedan tillbaka dit jag börjat, och bestämde mig för att gå åt andra hållet, gångvägen där jag ibland stiger av bussen ser trevlig ut så jag gick dit, utan att veta vart eller hur långt den skulle ta mig. Tyvärr tog det inte länge tills gångvägen byttes ut mot trottoar längs med landsvägen, men jag fortsatte ändå. Tur var väl det, för efter kanske hundra meter såg jag en stig upp i skogen och en grön skylt som berättade att det var ett naturskyddsområde - jippie! Med iver följde jag stigen upp på ett berg där solen sken och oj så skönt det var att få vara i naturen! Jag gick och gick medveten om att jag inte alls höll koll på vart, Google maps finns ju om jag inte hittar hem, tänkte jag bara och njöt av solen, naturen och den utmanande terrängen. Där uppe på bergen kände jag mig fullkomligt lycklig och fri.

Hur kan jag älska naturen så här mycket? Hur kan lite skog och berg fylla hela mig med en sådan otrolig lycka? Inte vet jag, men härligt är det.

Tyvärr har jag bara mobilbilder att bjuda er på även denna gång.

Idag har jag känt mig otroligt stressad. Var väldigt trött redan när jag steg upp imorse, trots att jag hade en lugn morgon. Vaknade till först i skolan när vi började med vår gruppdynamikkurs - den kommer jag att gilla. Allt kändes väl i skolan, skickade in några arbeten efter att ha ätit lunch och åkte sedan hem igen. Då började stressen smyga sig på. Jag har så mycket att göra! Hade inte riktigt ro att göra något, var inte tillräckligt lugn för att göra något stillasittande, så jag började reda här hemma istället. Flög från en sak till en annan, hann inte avsluta det jag höll på med förrän jag kom på något annat jag måste göra och började med det istället. Lade mig utmattad på sängen emellanåt, gråten var nära. Ibland blir man bara så trött. Jag har inte sovit ordentligt på länge, det märker jag nu. Men det tar sig. Har nu mina kläder inne i skåpet, köket och badrummet är nästintill färdiga. Det blir nog bra. Skulle så gärna koncentrera mig på hemmet, packa upp alla mina saker och få allting färdigt, men jag har ju skola också. Tusen deadlines på en gång och så mycket att läsa. Sedan ska man hinna med allt annat där emellan, och så är det förstås gulis- och de andra skolevenemangen. Imorgon är det till exempel gulisintagning. Och inte vill jag ju missa sådant bara för att jag är stressad. Så när jag skrivit detta ska jag tvätta tänderna och sedan gå och lägga mig.

Fastän detta inte låter så värst lyckligt, så är jag verkligen det. Lördagen var en helt underbar dag, vi var till IKEA och fixade en massa, alla tillsammans och det var mysigt. Vissa människor trivs man så otroligt bra med. Att bo tillsammans med min pojkvän är verkligen fint, alltid finns kramar nära haha när jag behöver lite kraft. Det här området verkar väldigt trevligt och vår lägenhet kommer att bli riktigt fin. -Vad hör jag? Bilder? Jo såklart kommer ni att få se bilder, vill bara få det lite mera färdigt först, och så måste jag ha tid och ork för att ta bilder också och överföra dem till datorn, haha. Men jo, jag är väldigt lycklig. Och skolarbetet är ju verkligen intressant (med några få undantag kanske, heh), jag hoppas att jag kommer att ha tillräckligt med tid för att göra allt arbete ordentligt.

Ibland undrar jag om jag valt rätt när jag valt att inte satsa på att bli professionell dansare. Den här videon får mig att tvivla. Jag vill också, jag älskar att dansa!

Idag när jag var i Suomalainen kirjakauppa (en bokaffär) märkte jag plötsligt att de spelade en bekant låt, en låt som jag aldrig brukar höra från andra källor än mina egna. De spelade Breathe av Sanna Nielsen! Wow, vad imponerad jag blev, det är inte ens en av hennes kändaste låtar! Det är lycka, haha.