Såhär får min blogg se ut nu för ett tag framöver, eller rättare sagt tills jag hinner göra något annat. Hoppas det är okej ;) Tyckte bara inte att det passsade med hösttema i det här vintervädret. Äntligen är snön här!! :D   

Kramar // Unia <3

Hej på er kära människor! Hur har ni det i väntan på snön? :)

Vem av er har någon gång varit på Omegle? Haha... Jag brukar inte vara där, innan har jag varit kanske en eller två gånger, men i söndags klickade jag dit mig för att få lite inspiration till något som jag sedan helt förkastade. Hade ganska roliga konversationer där faktiskt. Fastän de flesta som man stöter på där är otroligt otrevliga och äckliga. Så, igår gick jag dit igen... Och satt där hela kvällen... Jag chattade med en och samma människa i över en timme! Men vi hade det väldigt trevligt, och pratade om allt möjligt, hehe. Bl.a talade vi om musik, och han visade mig många bra låtar! En fastnade jag speciellt för, det var dessutom en som han sa att han visste att jag skulle tycka om efter att ha hört mina åsikter om olika låtar... Och jag blev helt förälskad i den här sången! Den är på hindi, så jag förstår inte ett enda ord, men när jag lyssnar på den börjar jag nästan gråta... Den har gått på repeat nu hur länge som helst, vet inte hur den kunde väcka sådana känslor i mig... Såklart vill jag nu dela med mig av den åt er också, så tryck på play och njut! <3

Har ni förresten varit med om känslan att man chattar och har supertrevligt med någon på omegle, och sedan måste man säga hejdå och vet att man antagligen aldrig kommer ha kontakt igen? Sorgligt... :( Haha, men nog ska man väl överleva! 

I fredag byter vi period i skolan. Då går jag från 20 veckotimmar till 35... Och hur har det blivit med skrivandet, som jag skulle göra under den här perioden, undrar ni kanske? Jo det är så...

Först tänkte jag skriva min berättelse som jag planerat hur länge som helst, och började på prologen, hehe... Sedan kom jag på den briljanta idén att jag skulle skriva en julkalender! Tyvärr kom den idén lite sent, så jag kommer inte hinna skriva 24 delar... Men jag ska göra mitt bästa för att få ihop en hel berättelse som ni kommer få läsa som en julkalender här på min blogg, men en julkalender som inte kommer varje dag. Hur låter det? :)

Nu måste jag gå, ha det så bra, ta hand om er! <3

Kramar // Unia <3

Dans måste nog vara det bästa som finns.

Idag hade vi dansuppvisning, och ååh så jag njöt! Jag älskar verkligen våra danser i år, de är så vackra, känslofulla och mäktiga, man får verkligen ge allt! Min grupp dansade först och sist, och när vi började med den sista dansen kände jag mig helt lugn. Salen var fullsatt vilket gav allting så mycket mera power. Jag gick helt in i min roll och gav allt. Njöt fullt ut. Åååh kan inte beskriva den där känslan med ord, den är helt oövervinnerlig! Och nu efteråt känner jag mig också supernöjd, så glad, för det känns att jag verkligen har gett något åt publiken. Detta kommer jag nog leva länge på. Hoppas uppvisningen 16.12 går lika bra. Just det, ska ju dansa på luciafesten också, då är det bara Ida och jag med vår dans. Det är så kul när man blir efterfrågad till såna tillställningar, att folk lägger märke till en när man gör något (i det här fallet deltog i en talangtävling). 

Idag när jag dansade var jag verkligen hemma.

Kramar // Unia <3

Har inte varit mycket tid över för datorn den senaste tiden, hoppas ni inte är allt för ledsna för det! :)

Tänkte passa på att tipsa om en underbar person igen en gång, eftersom jag av min underbara vän fick en av de bästa födelsedagspresenterna jag någonsin fått, nämlingen Nick Vujicic's bok: Life Without Limits.

  Jag har otroligt länge tänkt skaffa denna bok, men det har liksom inte blivit av. När jag var i England i somras sökte jag den som en tok men ingen hade den i lager just då. Och inte kunde jag ju heller be dem beställa dem igen eftersom jag ju inte bor där, heh. 

Så nu fick jag den av min finfina vän, tusen tack! <3 :)

Jag tycker verkligen att ni borde kolla in den här otroliga mannen! Han föddes utan armar och ben, ingen visste något, det hade inte kommit fram vid ultraljuden. Hans mamma ville inte ens se på honom... När föräldrarna kommit över chocken och började göra vad de kunde för att hjälpa honom, levde han som ett lyckligt litet barn, helt omedveten om att han var annorlunda. När han kom i den åldern att han förstod det blev det väldigt jobbig och när han var tio försökte han dränka sig själv.

Nu lever han som världens lyckligaste människa och åker runt i världen och inspirerar en otrolig mängd människor. Bli inspirerad du också!

Kunde inte välja bara ett... 

Kramar // Unia <3

Tro det eller ej, men jag har en we<3it-account, som jag inte har varit in på på hur länge som helst. Här om dagen loggade jag därför in, och passade på att kolla vilken av mina egna bilder som fått flest hearts. Här är min top 3:

Vilken av dem gillar ni bäst? :)

Kramar // Unia <3

Calla Lily Ponders magiska händer skriven av Rebecca Wells.

Wow vilken bok! Som ni kanske vet har jag väldigt lätt för att börja gråta när jag läser eller ser på film, eller något sånt, men jag vet nog inte till vilken bok jag skulle ha gråtit på samma sätt som jag gjorde när jag läste denna. De där känslorna!

I boken får vi följa med Calla Lily Ponder genom hennes liv, hur hon växer upp från en liten, söt flicka till en stark och självständig kvinna. Vi får följa med genom hennes härliga som hemska upplevelser. Vi får stifta bekantskap med hennes nära och kära, och komma nära dem som om de var vår egen verklighet. 

Rebecca Wells beskriver den lilla byn La Luna som det äkta paradiset i mina ögon och gör att man själv önskar att man bodde där. Jag minns ännu min känsla i början av boken (det hann hända så mycket och känslorna förändrades många gånger), det var så fint. Platsen, relationerna, människorna, Calla Lily, såå fint, jag kan inte beskriva känslan, ni måste själv läsa den för att kanske förstå. 

Önskar att någon kunde läsa denna bok så att jag skulle få någon att diskutera med, hehe. Jag skulle vilja skriva så mycket hit men vill inte avslöja något. Men jag rekommenderar verkligen denna bok! Full av värme och kyla, saknad, sorg, hemskheter och tårar, men också glädje, humor, kärlek, vänskap och skratt. En otrolig förebild lovas också om ni läser den! 

Ibland är det nog tur att jag tycker så mycket om grönt, annars hade jag kanske aldrig köpt denna fantastiska bok, heh... :)

Kramar // Unia <3