Fastän jag är en vintermänniska och älskar snö (över allt annat tänkte jag säga, men kanske ändå inte helt... Dans, Molle och vänner går nog över <3) kan jag bli galet glad när våren kommer. Dock tycker jag att solen kunde göra allt jobb, strunta i att det tar längre tid då, men det är ju så mycket härligare! Den här veckan har bestått av massor av regn och gråa dagar, usch. Men idag skiner solen! Och jag bestämde mig för att gå ut och gå med hunden, något jag gör allt för sällan. Det är så mycket lättare att sitta inne framför datorn och ruttna bort under veckosluten, eller hur? Men åh, så härligt det var idag! Hade först tänkt gå endast en liten runda, men när jag kom till vägskälet där jag skulle vika upp för att sedan i princip börja gå tillbaka gjorde jag det galna beslutet att gå den längre rundan. Jag spelade musik, solen sken, det var supervarmt, fjärilarna flög omkring och tussilagorna sken upp dikeskanterna. Bara så underbart! 

  Jag har inga bilder på Niksu och mig, så får bli några gamla på Tiara och mig istället. :)

Jag fylls av energi på sådana promenader, och får då emellanåt lust att bara springa för allt vad benen bär. Det hade Niksu inget emot, och en nästan ettårig schäfer springer ganska snabbt, och att bara låta mig dras med var en så otroligt härlig frihetskänsla! Visst är man alltid lite rädd för att man plötsligt inte skall hinna med och falla omkull, men det är ändå så väldigt roligt att bara ge allt man har och springa helt fullt. Haha, alltså så roligt! :D Rekommenderar att prova på det om ni inte gjort det.

Nu skall jag försöka få något nyttigt gjort. Har så mycket energi för allt möjligt! Tror jag skall ta tillfället i akt och göra läxor först, så får vi se vad jag hittar på sedan. Kommer kanske ett inlägg om framtidsdrömmar/-planer senare idag, man kan tänka så mycket när man är ut och gå. Åh, om ni inte vet vad ni skall göra, ta en promenad i detta härliga vårväder! :)

Kramar // Unia <3

I tyskan fick vi en uppgift att fortsätta på en berättelse som fanns given i boken. Vi skulle bara skriva 80-100 ord (jag skrev lite över gränsen, haha ofc), och den är inte speciellt... utvecklad och unik, om vi säger så. Men eftersom det finns människor som vill att jag skriver noveller här på bloggen tänkte jag att ni ju kan få läsa den, haha. Och jag tror inte så många av er kan tyska, så snäll som jag är gör jag en fri översättning. 

Texten som fanns färdigt:

Jag var i Supermarket och handlade. När jag var färdig och kom tillbaka till min bil kunde jag inte tro mina ögon! Förardörren till min urgamla bil stod öppen. Försiktigt gick jag närmare och såg en gammal man sitta i min bil. Högt frågade jag honom: "Vad gör Ni där?" Han såg på mig och svarade: "Jag vill/skall fara iväg!" Jag blev riktigt arg och frågade honom: "Med MIN bil?"

Min fortsättning:

Mannen skrattade åt mig, och sade skrattande "Vad tror du? Varför skulle jag köra iväg med DIN bil?" Jag blev lättad, men så blev mannen plötsligt arg. "Såklart skall jag fara med din bil, och du skall komma med." Nu blev jag väldigt rädd. "Nå, kommer du?" Jag stirrade på mannen. Var han allvarlig?

När jag inte gjorde något blev mannen ännu argare. Han steg ut ur bilen, öppnade bakdörren och knuffade in mig. Det gjorde ont och jag visste inte vad jag skulle göra. Mannen band fast mig, så att jag inte kunde röra mig, och tog mina nycklar. Sedan stängde han dörren och startade bilen.

Vart skulle han föra mig?

Tadaa! xD Vilka skills jag har ^^ Nåja, idén med denna var trots allt bara att vi ska lära oss skriva på tyska. :P

Kramar // Unia <3

Ibland skulle det verkligen vara skönt med någon som berättar åt en exakt vad som är det rätta att göra...

Kramar // Unia <3

P.s Märkte att någon har svarat "Annat" i min omröstning, kan du som gjort det vara så snäll och säga vad du skulle vilja se i min blogg? :) D.s

Jag MÅSTE tipsa er om Sanna Nielsens nyast skiva, jag köpte den på konserten (hade sökt den länge, men tror ni jag hittade den i detta finska land?!), och åh den är bara för underbar! Den heter Vinternatten, och är egentligen ett julalbum, men det finns andra låtar också, som jag har programmerat in på min CD-spleare och spelar varje kväll medan jag somnar. Och alltså allvarligt, den här skivan är PERFEKT om man känner sig stressad (så skönt i provperioden!) eller känner att man behöver tröst. Och den är så vacker. <3 Hela jag fylls av ett lugn när jag lyssnar på Sannas otroliga röst och Jockes vackra gitarrspelande. En obeskrivlig känsla. Väldigt skönt efter en sådan här dag som varit väldigt känslofylld, både åt det positiva och det negativa hållet. Så nu skall jag gå och sova, har blivit korta nätter denna vecka. Fredag imorgon!

Min favorit från skivan just nu, varierar ungefär från dag till dag, heh.

Take care. <3

Kramar // Unia <3

Okej, blev övertalad att ladda upp den nu... ;) Ni vet antagligen redan det mesta om den här dansen, men tänker ändå berätta bakgrunden till den nu, nu när den är färdig eftersom allting kanske inte blev så som jag först hade tänkt.

Så i skolan hade vi en vecka som vi ägnar oss åt något som vi kallar intensivstudier. Man får göra i princip vad som helst, fördjupa oss i något som intresserar oss. Ofta åker man med språkgrupperna till landet man "studerar", i fjol åkte ju jag med andra tyskastuderande till Tyskland. Men det sker bara vartannat år, så i år fick jag hitta på något eget. Så fort jag fått klart att jag inte behövde ha min gymnastiklärare som handledare var jag säker på att jag ville göra något som har med dans att göra (och alla svimmar av förvåning!). Vad var ganska länge oklart... Några punkter ville jag ha med: Besök till VNF, koreografera en dans, och that's kind of it. xD I VNF skulle jag få se på balett och nutidsdans, så då tänkte jag först att jag kunde göra ett arbete om skillnader mellan balett, nutidsdans och modern dans. I koreografin skulle jag ha med något från alla dessa stilar. Men så kom den där dagen när vi skulle improvisera fult på danslektionen, och jag ändrade mig. Planen var då att skriva om hur den moderna dansen uppkom från baletten, och göra en dans med fokusering på friheten som modern dans tillåter, till skillnad från baletten. Dessutom skulle jag inspireras av monster och dylikt. 

Dagen i VNF ändrades men jag höll ändå fast i mitt projekt. Musiken blev inte som jag hade tänkt mig, men det fick ändå fungera. Jag fann inte samma känsla som då när jag improviserade på danslektionen, men det blev okej ändå. Och det var superroligt att göra en dans på det här sättet! Jag jobbade på ett helt annat sätt än jag brukar, och fick utforska nya sidor hos mig själv. Jag har skrattat ganska mycket för mig själv i alla fall... Och det var superroligt att få dansa så mycket under en vecka! :D

Well, men nu skall ni få se dansen! Och, det är okej att skratta, det gjorde jag också i början, nu har jag sett den så många gånger så jag börjar nästan tycka att den är helt normal, haha.

Kramar // Unia <3

Wow, fixar lite, och blev riktigt nöjd med detta. Det är bara grunden, ni kommer nog få se allting när det är klart, men vill bara visa er det här nu, för jag är en skrytmåns xD

Kramar // Unia <3

Och hur många gånger har jag inte använt just dessa kloka ord av Nick Vujicic? Men de är så fina, så bra, så sanna.

Man kan verkligen göra under för andra. För en del kan ett enkelt 'hej' betyda massor, eller bara ett leende. Någon som frågar hur man mår. Den enkla frågan har till och med några gånger fått mig att gråta, för är man ensam och känner sig osynlig betyder det otroligt mycket när någon frågar hur man mår. Det är så viktigt att se och finnas där för varandra. 

Jag minns en morgon när jag gick i nian. Jag var ett vrak den morgonen, hade inte sovit ordentligt på natten, tänker inte ta upp anledningen här, men jag var helt krossad. Ville verkligen inte vara i skolan, skulle inte ha orkat med något annat än ligga i sängen och gråta. Men såklart gick jag till skolan. Och jag minns så tydligt det där ena ögonblicket, det var på morgonsamligen, och jag fick plötsligt ögonkontakt men en från klassen. Den blicken kommer jag antagligen minnas så länge jag lever. Blicken var orolig, såg rent av bekymrad ut. Och hela jag fylldes av värme. Jag blev så berörd av att någon hade sett att jag mådde som jag gjorde, och att någon verkade bry sig om mig, undrade vad som var fel. Vi satt långt ifrån varandra och personen sade ingenting till mig, men det behövdes inte. Blicken sade mig allt, och den värmde mitt hjärta så oerhört mycket.

Så vad jag vill säga är att även väldigt små saker kan göra underverk. Man kan rädda liv bara genom att visa att man bryr sig. (Oroa er inte, jag menar förstås inte att jag hade tänkt ta livet av mig den där dagen.) Ett litet ord, en fråga, eller bara ett leende eller en vänlig blick kan förgylla någons dag. Det krävs verkligen inte mycket för att vara en ängel, om än utan vingar. Man kan verkligen göra underverk för någon, bli någons mirakel. Så håll ögonen öppna, och bry er om andra. Sprid vänskap och glädje omkring er och gör samtidigt denna värld till en bättre plats. Det är aldrig för sent. Vem vet, kanske ett 'Hur mår du?' kan leda till en livslång vänskap?

Ta hand om er fina människor. 

Kramar // Unia <3

Kramar // Unia <3