På min bucket list som jag skrev kring nyår står det "Se Sanna Nielsen igen". Det skulle jag kunna kryssa av nu, men det ska nog stå kvar. Man vill bara ha mer och mer och mer!

Alltså ååh vad konserten var braa!! <3 Jag kan bara inte ta in hur fantastisk Sanna Nielsen är, sån otrolig röst och så härlig som person. Denna kväll kommer jag sent glömma. Ett längre inlägg kommer, med mera känslor och massor av bilder, men nu vill jag gå och sova så ni får bara ett litet smakprov. :)

  Platt hår.com

Kramar // Unia <3

Haha, alltså det är omöjligt att lyssna på detta utan att börja le! 

Och tack till SirL som visade mig "chipmunk-one direction" ;)

Kramar // Unia <3

Som ni kanske förstått har melodifestivalen den senaste tiden blivit så mycket mera än bara melodifestivalen för mig, så mycket mer än underhållning på högsta nivå (hehe). För mig har tittandet av melodifestivalen blivit att drömma sig bort, att få drömma mer än någonsin att få dansa på den scenen. I lördags när bidraget med bästa koreografin enligt mig gick och vann, ja då blev tankarna ännu mer drömmande. Tänk om jag hade varit en av dansarna!

Först var det då öppningsnumret. Kan inte säga annat än att det skulle vara en så otroligt fantastisk känsla att få dansa där, stämningen på topp och bara ha kul! :D Att inte vara huvudpersonen men ändå få vara med... :)

Nästa dansnummer var David Lindgren med låten Skyline. Tänkte att det nog skulle vara superroligt att dansa där också, fastän det inte är min dansstil, men jag har ju hela livet framför mig, kan alltid lära sig nytt xD

Men sen, sen kom Anton Ewald, och sade något så magiskt som att han fick stå på scenen med sina bästa vänner, och dessutom dansa en koreografi som han själv varit med och skapat. De orden väckte något nytt i mig. Jag kom på att jag i framtiden vill göra just det, dansa med mina bästa vänner. Visst har jag ju gjort det flera gånger, inte med alla mina bästa vänner såklart, men jag har dansat med min underbara dansgrupp, och jag har varit med i en talangtävling med min bästa vän. Och det är så skönt att inte vara ensam! Visst älskar jag också att få framföra mina solodanser som jag koreograferat alldeles själv, det gör jag verkligen, men gemenskap är nog ännu mäktigare, och ännu starkare. Så när Anton Ewald sa det där om att stå på scen med sina bästa vänner, då kom jag på att jag i framtiden vill göra något sådant, att hellre vara en del av en dansgrupp eller en dansduo än att vara solodansare. Om inte mina nuvarandevänner vill följa med mig på den resan (haha, bara en av mina bästa vänner dansar, och hon har redan så stora planer så (;) så hittar jag förhoppningsvis några i framtiden ;) Inte för att jag skulle ha något emot att vara solodansare heller, men men :D (flumflumflum ^^)

Nästa höjdpunkt dansmässigt var såklart Robin Stjernbergs nummer. Jag märkte att jag kollat på hans framförande så många gånger  att jag nästan visste vad dansarna skulle göra xD Den där koreografin och de där dansarna är nog något alldeles extra...

Keep on dreaming :)

Förutom alla dansdrömmar som snurrade omkring i min hjärna under finalen av melodifestivalen var det annars också en mycket bra final tycker jag :D Gina och Danny var roligare än vanligt, framförandet av Euphoria var magiskt, det var okej låtar after all, helt oförutsägbart resultat... Och vet ni, det var så skönt att titta på det för jag hade ingen större skillnad vem som vann. Jag tänkte "Så länge inte Ravaillacz vinner blir jag inte arg" ;) För jo, jag blir ofta arg när det gäller melodifestivalen xD Men jag måste medge att jag var sjukt nervös när tittarnas röster delades ut och Robin, Yohio och Anton återstod... ;) Och när bara Yohios poäng var kvar och man ännu inte visste om de skulle räcka för att han skulle vinna... huh! 

Och så var det ju så härligt att se hur överraskad Robin blev! :'D Det var så äkta och så känsligt, vet inte riktigt hur jag skall uttrycka mig... Det var så fint att han inte alls var beredd på det. :)

Nu ska jag försöka hålla tyst om detta ända tills det blir dags för eurovision! ;)

Kramar // Unia <3

Imorgon är det final i melodifestivalen! :D Vem vill du att vinner? Vem har varit din favorit under hela tävlingen? Tänkte ge er mina favoriter av alla som var med i år! :D Och jag ska försöka vara ärlig mot mig själv, och er... Men endel vet jag helt enkelt inte med, eftersom jag har på känn att det är p.g.a dansen jag tycker om dem :D 

(De kommer inte i någon speciell ordning)

Yohio - Heartbreak Hotel

- Såklart! Älskar att han vågar köra sin egen stil, och dessutom bli accepterad! :D Hans låt är otroligt bra och ja... hela han är bra helt enkelt! Hörde i en intervju att de (det var hans pappa/manager som intervjuades) på facebook t.ex fått en bild på en sjuårig pojke som gick till skolan med fullt av glitter och smink i ansiktet, jag tycker det är så härligt att Yohio genom att vara med i melodifestivalen visar att man ska vara sig själv :') (Dessutom är det helt otroligt att han är lika gammal som jag!)

Anton Ewald - Begging

- Ja... Det här är ett bidrag som jag inte tycker om att erkänna att jag gillar. Jag tycker det är så dumt att hälften av deltagarna i finalen är unga, good-lookning pojkar/killar/män... Men jag själv gillar många av dem :/ Och Anton Ewald tror jag att jag tycker om eftersom jag "upptäckte" honom som dansare. Jag ser honom alltså som en dansare och inte som en artist, och han är en väldigt skicklig dansare! Så redan när han var med i andra deltävlingen, innan jag sett något av hans låt, ville jag tycka om honom. Och ja, det gör jag nu också xD

Felicia Olsson - Make Me No 1

- Hennes röst. Och att hon är så ung. Säger allt.

Caroline af Ugglas - Hon har inte

- Kör sin egen stil hon med, underbart! Och jag gillar låten med av någon anledning.

Amanda Fondell - Dumb

- Det här är nog det bidraget som jag saknar mest i finalen. Förstår verkligen inte hur hon inte gick vidare någonstans... Tycker låten är så otroligt bra, hon sjunger på ett personligt sätt på något vis, hon lever sig väldigt bra in i sången, jag tycker det här är så hemskt bra! Men, som vi alla vet handlar melodifestivalen inte alltid om bästa låten eller bästa rösten... 

Jag tror faktiskt att Amanda Fondell skulle komma på första plats om jag skulle rangordna alla årets bidrag :)

Robin Stjernberg - You

- Ja, ni vet det redan. Dansarna i detta nummer fick mig att drömma mig bort, drömma om att en dag dansa på den där scenen. Pirrade i magen nästan på samma sätt som det ifjol pirrade när jag såg Loreen framföra Euphoria för första gången. Av någon anledning fick det framträdandet mig också att drömma om att en dag själv vara den som dansar där. Så ja, jag vet inte vad jag tycker om låten, men koreografin är otroligt fin! :D Och det räcker för att vara glad över att Robin Stjernberg och Anton Ewald tog sig från andra chansen till finalen ;)

Terese Fredenwall - Breaking the Silence

- Okej, den här kommer nog på delad första plats med Amanda Fondell, kanske till och med på ensam första plats... Så otroligt fin låt med bra text och viktigt budskap. Ett enkelt och naturligt framträdande. Så fint helt enkelt!

And that's about it ;)

Finns nog andra bra låtar, men dessa är de som jag fastnat sådär lite extra för :) En fråga återstår; varför är inte dessa flickor i final?! 

Kramar // Unia <3

Kramar // Unia <3

Titta på det där. Varför tror ni att jag tycker att Robin Stjernberg kunde vara en av de två som imorgon går till final i melodifestivalen från andra chansen? Tror ni att jag alls kunde koncentrera mig på sången när han framförde sitt bidrag?

Nej. Det enda jag såg på var dansarna. Tänkte "Tänk om en av dem skulle vara jag." Bestämde mig för att aldrig ge upp min dröm.

Kramar // Unia <3

Jag älskar att gå på bio! Att sitta i en salong med bekväma (eller mindre bekväma) stolar, och titta på en film på stor skärm och bra ljud. Härligt! :) 

Men det har sina nackdelar... I alla fall om man är så känslig som jag. Ikväll var jag och kolla på Les Misérables.

SÅ BRA FILM!!! Jag älskade den, verkligen, och jag rekommenderar den starkt till alla er! Men jag varnar er; Se till att ha näsdukar till hands. Åh, det känns som om jag grät genom hela filmen. Minns inte när jag började, men från att första tåren föll fanns det inget uppehåll innan filmen var slut och jag hade samlat mig. Man blir ju riktigt utmattad! 

Jag har aldrig sett den här typen av film. Den var så stark, jag vet inte hur jag ska förklara. Jag började nästan gråta redan vid första blicken av Jean Valjean, de hade gjort slaveriet så verkligt och trovärdigt. Och de där sångerna! Ååh, jag ska så köpa soundtracket! 

Känner mig så kortfattad, men jag får inte ut ord som skulle beskriva mina känslor för den här filmen. Måste nog ta och läsa boken också :) Nåja, se den här filmen om ni får möjlighet! :D

Sådär annars planerar jag att gå på audition för en musikal, och försöker febrilt fixa så att jag skulle få se Sanna Nielsen när hon kommer till Finland 30.3 Ser dock inte så lovande ut :'(

Kramar // Unia <3

Så får man ju inte säga helt plötsligt, utan förvarning, i MELODIFESTIVALEN! :o 

Sverige chockade mig idag genom att inte skicka Anton Ewald direkt till finalen. 

När jag ser på melodifestivalen fylls hela jag av en pirrig känsla. Tänk om jag någon gång fick dansa där. En önskan som växer starkare och starkare för varje år.

Idag valdes Finlands bidrag till Eurovision. För tredje året i rad skickar vi en finlandssvensk artist, det är fantastiskt tycker jag! :) Och förhoppningsvis ska Krista Siegfrids sprida budskapet om att man också pratar svenska i Finland när hon i maj åker till Sverige. Inget illa alls menat till någon, jag blir bara så otroligt förvånad varje gång jag bevittnar att det till och med i Sverige finns människor som inte vet om att vi finlandssvenskar existerar. Till exempel trodde en flicka från Sverige som vi träffade på språkresan i somras att vi var från Göteborg när hon hörde att vi talade svenska, och jag kan ännu så bra höra hennes reaktion när vi berättade att vi är från Finland. ;) Hihi, tyckte det avr ganska kul. :)

Idag satt jag tre timmar på en jubileumskonsert för ortens musikinstitut som fyllde 30 år. Jag fick både skratta och gråta. Det är så hemskt tycker jag, för gång på gång påminns jag om att jag bara har 1½ år kvar här. Jag kan inte föreställa mig hur det kommer bli att lämna allting, jag vill stanna kvar. Men jag försöker att skjuta iväg tanken så fort den kommer till mig, och jag ska minsann njuta av den tid jag har kvar! Ännu hinner jag vara med om mycket och utveckla mig själv massor. Har faktiskt på senaste tiden insett att jag gått framåt, och det är ju alltid lika roligt. :)

Idag när vi dansade fick jag den där samma, fantastiska, obeskrivliga känslan igen. Jag känner mig så stark när vi "skriker" (utan ljud såklart) tillsammans, som om vi kunde klara av vad som helst. Det kanske bara är jag, men jag känner i alla fall en otrolig samhörighet när vi tillsammans slår oss själva ner på golvet. Ingen förstår knappast vad jag menar med det, men kan inte förklara det bättre. Jag har sagt det förut men jag måste säga det igen; jag älskar danserna vi har i år! Just den dansen som vi dansade idag, den är så otroligt ... stark! När jag dansar den dansen på scenen, är jag verkligen där. Just då är jag som starkast. Det känns som om jag skulle skrika ut "Såhär tycker jag, lyssna på mig!" när vi är vid det mäktigaste stället i hela dansen. Det är en så otroligt härlig känsla, jag blir helt galen när jag skriver det här för att jag inte kan få ner mina känslor till ord. Det går inte. Men jag kan berätta, att det är nog en av de bästa känslorna jag någonsin upplevt. Att få dansa framför en stor publik, och känna att man verkligen ger allting. Att bara få testa sina vingar. Härligt!

Ett till stort plus med dagen var att få sitta och prata med min saknade dansvän. Det var hon som fick mig att gråta, men det var också med henne jag skrattade (och med min käraste danspartner såklart (; ). 

Så, sist och slutligen: En mycket lyckad dag! :)

Kramar // Unia <3