Så får man ju inte säga helt plötsligt, utan förvarning, i MELODIFESTIVALEN! :o 

Sverige chockade mig idag genom att inte skicka Anton Ewald direkt till finalen. 

När jag ser på melodifestivalen fylls hela jag av en pirrig känsla. Tänk om jag någon gång fick dansa där. En önskan som växer starkare och starkare för varje år.

Idag valdes Finlands bidrag till Eurovision. För tredje året i rad skickar vi en finlandssvensk artist, det är fantastiskt tycker jag! :) Och förhoppningsvis ska Krista Siegfrids sprida budskapet om att man också pratar svenska i Finland när hon i maj åker till Sverige. Inget illa alls menat till någon, jag blir bara så otroligt förvånad varje gång jag bevittnar att det till och med i Sverige finns människor som inte vet om att vi finlandssvenskar existerar. Till exempel trodde en flicka från Sverige som vi träffade på språkresan i somras att vi var från Göteborg när hon hörde att vi talade svenska, och jag kan ännu så bra höra hennes reaktion när vi berättade att vi är från Finland. ;) Hihi, tyckte det avr ganska kul. :)

Idag satt jag tre timmar på en jubileumskonsert för ortens musikinstitut som fyllde 30 år. Jag fick både skratta och gråta. Det är så hemskt tycker jag, för gång på gång påminns jag om att jag bara har 1½ år kvar här. Jag kan inte föreställa mig hur det kommer bli att lämna allting, jag vill stanna kvar. Men jag försöker att skjuta iväg tanken så fort den kommer till mig, och jag ska minsann njuta av den tid jag har kvar! Ännu hinner jag vara med om mycket och utveckla mig själv massor. Har faktiskt på senaste tiden insett att jag gått framåt, och det är ju alltid lika roligt. :)

Idag när vi dansade fick jag den där samma, fantastiska, obeskrivliga känslan igen. Jag känner mig så stark när vi "skriker" (utan ljud såklart) tillsammans, som om vi kunde klara av vad som helst. Det kanske bara är jag, men jag känner i alla fall en otrolig samhörighet när vi tillsammans slår oss själva ner på golvet. Ingen förstår knappast vad jag menar med det, men kan inte förklara det bättre. Jag har sagt det förut men jag måste säga det igen; jag älskar danserna vi har i år! Just den dansen som vi dansade idag, den är så otroligt ... stark! När jag dansar den dansen på scenen, är jag verkligen där. Just då är jag som starkast. Det känns som om jag skulle skrika ut "Såhär tycker jag, lyssna på mig!" när vi är vid det mäktigaste stället i hela dansen. Det är en så otroligt härlig känsla, jag blir helt galen när jag skriver det här för att jag inte kan få ner mina känslor till ord. Det går inte. Men jag kan berätta, att det är nog en av de bästa känslorna jag någonsin upplevt. Att få dansa framför en stor publik, och känna att man verkligen ger allting. Att bara få testa sina vingar. Härligt!

Ett till stort plus med dagen var att få sitta och prata med min saknade dansvän. Det var hon som fick mig att gråta, men det var också med henne jag skrattade (och med min käraste danspartner såklart (; ). 

Så, sist och slutligen: En mycket lyckad dag! :)

Kramar // Unia <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan! Jag ser att flera ännu tittar in här, trots att jag flyttat min blogg till nouw. Här kommer några tips om inlägg som finns på min nya blogg:     Varför sminkar jag inte mig?   Singapore, mitt hem i höst   7 tips: Så här...

Jag började blogga här för lite mera än fyra år sedan. Min presentation av mig själv såg då ut så här:   "Jag är en flicka från svenskfinland som kallar mig Unia, jag dansar modern dans och skriver (mestadels brev, men ska försöka komma igång med...

Efter att jag ätit middag idag ville jag gå ut, solen sken och jag vill ta vara på den så länge den visar sig. Hade svårt att bestämma mig för om jag skulle gå på promenad, gå till skogen och plocka svamp/blåbär, eller sitta ute och göra något produk...

Snubblade nyss över denna dansvideo, och den är så otroligt bra att jag bara måste dela den med er. Njut!   ...

Gissa om jag varit lycklig denna vecka?     Den här sommaren blir nog helt underbar, trots allt. Mitt första läger var SÅ härligt, och denna vecka har varit lika härlig på ett annat sätt. Stockholm, Mariehamn, Allsång på Skansen, och bästa v...