Men den här gången som skådespelare. 

Det är nog konstig, hur samma scen kan ge så olika upplevelser. Jag måste nog säga, att den är mycket trevligare att dansa på! Min mommo sa visst att jag är född för att vara på scenen, men trots det känns det så mycket bättre att dansa än att spela teater, trots att dansen också är en form av teater. Men att uttrycka mig utan ord är så mycket mera jag! :)

Så, nu är teatertiden förbi. Kan ju i alla fall konstatera att vi har haft väldigt roligt! :D Trots all stress har det gått riktigt bra, och skrattat ha vi minsann! Känns så bra också när publiken börjar gapskratta, när man får bekräftelse för att vi har lyckats. För ibland är det ju så att fastän man själv skrattar ihjäl sig förstår ingen annan vad som är så roligt. Men idag skrattade publiken mycket, och det var otroligt roligt! :D

Tack till min kära klass för några oförglömliga stunder! :'D

Kramar // Unia <3