Det var kanske inte så svårt att gissa att vi gick till stranden. Tyvärr hade vi inte simkläder med, så vi fick nöja oss med att gå i vattnet. Att det var julafton imorgon kunde jag inte alls förstå. Det kändes som om jag rest i tiden.

På en sten uppe på stranden.

På väg hem till hostellet. Vi hade blivit hungriga så vi lagade mat och efter det var jag dödstrött. Vår plan var att gå till Festival of Lights ännu samma kväll, så vi bestämde oss för att vila en liten stund efter maten och sedan gå. Men när klockan ringde nio var jag så otroligt trött (Tavi var också, men inte fullt så trött som jag) att vi bestämde oss för att helt enkelt sova istället, vi skulle ändå stanna i fyra nätter. Jag somnade igen så snabbt att jag inte ens märkte det och när jag vaknade 00:15 kändes det som om jag sovit en hel natt. Då klädde jag om, borstade tänderna och gick och lägga mig riktigt ordentligt, haha. Jag har aldrig varit så där trött, det var så konstigt, eller alltså det var ju förståeligt att jag var trött, men det var en konstig upplevelse att inte orka gå till Festival of Lights som vi båda sett fram emot i ett halvt år, och att inte ens orka ta av sig kläderna innan man somnar. Haha.

I nästa inlägg får ni se hur två finländare firade julafton i Nya Zeeland med solsken och trettio graders värme!

Nästa morgon var det tidig start - väckning klockan sex och en timme senare gick bussen som skulle ta oss till New Plymouth, stället där Tavi varit au pair i början av sin tid i Nya Zeeland. Sju timmar tog resan, och det är kanske onödigt att säga att vi sov största delen. Helst hade jag hållit ögonen öppna för wow vilka landskap! Men det gick inte. 

Det fina vädret fortsatte och New Plymouth kändes nästan som en hemstad för mig.

Vårt nya hostel ser ni här på övrevåningen, terassen vid skylten "Ariki" hörde dit och där var det trevligt att sitta. Bra ställe för att känna på vädret också på om morgnarna.

Vi bestämde oss för att gå ut och gå så fort vi checkat in och lämnat våra saker i rummet. Här var det fint minsann! Jag hade ännu otroligt svårt att förstå att jag verkligen var i Nya Zeeland, det började kännas som om min kropp nog var där men mitt medvetande bara fick titta på på håll, haha.

Det var så ljuvligt väder! Och vi hade gått och köpt flip-flops haha.

Ducklings!

Vart vi gick får ni se i nästa inlägg, hehe.

Efter att ha ätit bestämde vi oss för att gå ner till hamnen och titta på solnedgången. Blev en ljuvlig första kväll i Nya Zeeland.

Fråga mig inte vad det där är. En byggnad som var upplyst med ljus som bytte färg, fint var det men jag har ingen aning om vad det var. 

Det var lite synd att solen gick ner bakom staden istället för vid vattnet, men det var fint ändå.

Auckland på kvällen. Vi satte oss på en stentrappa vid vattnet.

Det var allt jag hade från Auckland. Ni har säkert redan insett att det kommer att komma ganska många bilder, eftersom detta bara var första dagen och jag var där i två veckor, hehe. Men vad jag har förstått har mina bilder varit efterlängtade, så det skadar väl inte haha. Hoppas att ni inte blir besvikna. ;)

Resten av bilderna från vackra Mount Eden.

Mina lärare hade uppmanat oss att hålla uppe träningen under jullovet, haha.

Jag kände mig fri som en fågel där uppe.

En så inspirerande plats! Jag kan inte bara stå normalt då, haha.

På väg hem igen, vi gick via en matbutik och tillbaka vid Base chillade vi först och åt sedan, tillsammans med två nyfunna vänner (för mig, ena hade Tavi umgåtts med ganska mycket tidigare och den andra bodde i samma rum som vi så de hade träffats dagen tidigare). Vad vi gjorde sedan får ni se i nästa inlägg!

Eftermiddagen i Auckland tillbringade vi uppe på Mount Eden. En otroligt fin plats, och att jag var i Nya Zeeland började sakta sjunka in.

Det var en otrolig backe upp till toppen, men verkligen värt det! Lyckligtvis tycker vi båda väldigt mycket om att gå, och det kommer ni nog att märka haha.

Härifrån ser man att Auckland faktiskt är en storstad.

Vad var det jag sa om träd?

Jag vet att jag har otroligt många bilder och att många är ganska likadana, men jag är en människa med mycket beslutsångest så jag klarar inte av att välja ut bara några. Och från Mount Eden har jag faktiskt så många bilder att jag måste dela upp det i två inlägg. Alltså, fortsättning följer!

Att landa i Auckland var som själva drömmen. Vi åkte buss från planet till terminalen och DET VAR SÅ VARMT UTE! Jag gick så snabbt jag kunde igenom alla kontroller och sådant som man gör, för jag ville komma till Tavi. Tyvärr är det ju ganska mycket köande, men jag hade åtminstone turen att få mitt bagage (som hade hittat fram) helt genast.

När jag kom ut till ankomsthallen skannade mina ögon över alla människor, men eftersom jag började från fel håll hann jag inte så långt förrän jag i ögonvrån såg en bekant figur som försökte få kontakt med mig. Vi sprang till varandra och kramades och hoppade och skrek och brydde oss inte om att alla tittade, för vi är bästa vänner och vi hade inte setts på ett halvt år! Ljuvligt att vara tillsammans igen.

Vi tog en buss till vårt hostel och jag föll redan då pladask för Auckland. Vägarna gick upp och ner och det såg inte alls ut som en storstad. Det var tidigt på morgonen men redan otroligt varmt och solen sken. Vi hade så mycket att prata om att vi inte riktigt visste var vi skulle börja, och det kändes helt overkligt att vara där.

Tavis plan var att jag skulle få sova en stund innan vi började göra något, men tror ni att jag hade lust att sova? Nej! Istället gick vi genast ut och gå efter att ha lämnat mina saker på hostellet, bytt till svalare kläder (jag) och ätit lite.

Riktigt absurt att se en julgubbe i en sådan här miljö. Där gick jag i shorts och topp, och så fanns det en enorm julgubbe ovanför bokbutiken.

När vi gick där på gatan upprepade vi gång på gång hur konstigt det var att jag faktiskt var där, och tänk att vi är tillsammans i Nya Zeeland! Och jag slutade heller aldrig förundras över hur varmt det var, haha.

Vi gick omkring i hamnen en stund innan vi tog en sväng till hostellet igen och gick sedan till parken.

Så lycklig över att vara tillsammans igen!

När vi satt där i gräset insåg jag plötsligt att De här fötterna är i Nya Zeeland. Haha. Det kom som en blixt från en klar himmel, det var så klart just där och då, att våra fötter var i Nya Zeeland. NYA ZEELAND!

Såklart kunde jag inte låta bli att klättra i ett träd som såg ut så där. Dags för photo shoot!

Jag älskar parker och solsken.

Det är Auckland Sky tower som ni ser på bild. 

Titta sådana träd där fanns! (Jag älskar träd haha.) Det här hade börjat växa över gången.

Vårt första rum såg ut så här. Base i Auckland. Vi hade det lite städigare än personen i hörnet haha. Stannade där bara första natten.

Något som jag måste medge att Finland är bättre på än Nya Zeeland är juldekorationer. Jo, dekorationerna ovanför gatan ska föreställa juldekorationer. Juligt, eller hur? Haha.

I nästa inlägg får ni följa med oss på vår utflykt upp till Mount Eden. Då kommer det bilder, kan jag lova!

Gruppbilder från konfirmationen. De som jag själv är med på har mamma tagit.

Alla bilder är tagna av Chris Senn.

  Min första balettuppvisning någonsin.