Hur härligt väder har det inte varit idag?! Solen har skinit hela dagen och man har känt underbar vårvärme. Då bara måste man trotsa sina magsmärtor och ta sig ut, eller hur? Inte ens R klarade av att stanna inne haha. 

På fredagen när jag åkte buss hem på kvällen/natten såg jag intressanta nya ställen, men det var så mörkt att jag egentligen inte såg någonting. Till min lycka insåg jag när vi åkte vidare att det var på gångavstånd från hemma, så det var dit vi gick idag. Såg verkligen en massa intressanta nya ställen, speciellt härliga bostadsområden. Och jag blir ju lycklig av natur och miljö i alla dess former, så trots att vi inte gick i väldigt "naturig natur" tyckte jag att det var vackert. Men huvudsaken var att vi fick njuta av våren och solen.

Just nu sitter jag med kokosolja i håret, haha alltså kändes verkligen underligt att smeta in hela håret i olja. Men ska bli spännande att se/känna resultatet!

Jag har aldrig kollat på Let's dance tidigare år, men nu när vi har de svenska kanalerna har jag äntligen möjlighet att kolla! Det har snabbt blivit ett av mina favoritprogram och jag skulle så gärna själv vara där och dansa. Tänk så otroligt roligt det skulle vara att ha en egen coach, jobba så intensivt och lära sig en ny dans varje vecka. Jag avundas de som får möjligheten. 

Igår missade jag programmet eftersom jag var och titta på en teater (haha, har blivit många av dem den senaste tiden), men jag tittade nyss igenom alla framträdande på Youtube. Så mycket känslor, och så bra alla har blivit! Kollar du på Let's dance? Har du några favoriter? Mina favoriter är Bianca Ingrosso, Rickard Söderberg, Nassim al Fakir och Elisa Lindström.

Bianca dansar till sina bröder.

Rickard dansar till sin man.

Elisa dansar till sin pappa.

Nassim dansar till sina föräldrar.

Jag funderar faktiskt på att besöka Dance Centre Myway på sommaren.

INDIEN

Indien är ett land som länge har lockat mig. Jag tror att det började någon gång när jag gick i högstadiet? Varifrån det kom minns jag inte, eller om det ens kom någonstans ifrån. Ja just det nu minns jag, jag chattade med en från Indien på Omegle (haha), vi chattade väldigt länge och skrev om att möjligt. Men jag minns inte om mitt intresse för Indien började då, eller om det bara förstärktes. Jag känner bara en stark dragningskraft dit, jag vill verkligen uppleva Indien. Jag vill se kulturen och hur människorna lever där, för deras verklighet är så långt ifrån vår. Och naturligtvis vill jag se naturen också:

  http://stuffpoint.com/nature/image/30254/shining-pic-from-india-wallpaper/

  http://alliswall.com/beach/beauty-of-nature-in-india-wallpaper

  http://ecotraveller.tv/kerala-india-nature-reserved/

  http://legendarymotorides.com/tour-south-india

  http://www.chriswtanner.com/collection_indian_nature.html

  http://www.chriswtanner.com/collection_indian_nature.html

  http://www.chriswtanner.com/collection_indian_nature.html

  http://www.plantationindia.in/ponds-plantation-india.php

  http://wallpaperweb.org/wallpaper/nature/india_34473.htm

  http://www.hdwallpapers.in/yamuna_river_agra_india-wallpapers.html

Jag känner ett otroligt behov av att resa någonstans nu snart. Vart det bär av och när det sker vet jag bara inte ännu, haha. Måste vänta på besked om sommarjobb först.

Jag vet inte hur många vårar och höstar jag har tänkt att jag ska börja springa. Och lika många gånger har det inte blivit något av det, hehe. Jag har inte velat att någon ska se mig springa, jag har inte känt mig tillräckligt pigg för att "just idag" gå och springa för första gången. Visst har jag några gånger i mitt liv sprungit, men inte så att jag någonsin har kommit igång med det som något jag gör.

För en tid sedan såg jag en artikel, eller vad det nu var, med ett schema för hur man på tolv veckor ska från ingenting klara av att springa ett halvmarathon. (Det är på finska men här hittar ni schemat.) Jag läste den första veckan, och det verkade ju riktigt möjligt eftersom det till och med tillät att gå vid behov. Jag bestämde att jag ska börja följa det där programmet sedan när det blivit tillräckligt varmt och snön smält på skogsvägarna. Inte för att jag strävar mot ett halvmarathon, bara för att lära mig springa, komma igång med det och förbättra min kondition. Och helt skulle jag ju inte följa det heller, eftersom jag ju har mina dansträningar och nog inte kommer låta faktumet att det står "vila" på schemat förhindra varken dem eller t.ex promenader som jag har lust med.

Idag skulle jag börja, för det är på tisdag, torsdag och söndag man ska springa. Men när jag kom hem kände jag mig riktigt trött och vädret var kyligt och blåsigt. Jag gjorde annat, statistikläxan, städade lite... Bestämde mig för att dricka en smoothie och sedan fara. När jag druckit min smoothie var jag ännu osäker; Vill jag verkligen gå och springa i det här vädret? Är det inte för kallt? Men jag bytte om till träningskläder. Slösade bort lite tid. Visste inte ännu om jag ville eller inte. Men så bestämde jag mig för att jag ju inte behöver springa i 30 minuter som det står i schemat. Att springa ens fem minuter är bättre än att inte göra något alls. Så jag kom ut till sist.

Lite ironiskt började det regna just när jag kom ut, trots att det varit uppehåll hela dagen. Som om världen ville straffa mig för att jag dragit ut på det så länge, haha. Men det var faktiskt riktigt skönt med regn. Och det gjorde att jag hellre sprang än gick haha. Så nu är jag igång! Dessutom gjorde jag lite styrketräning ännu när jag kom hem, och tänjde förstås så att jag kan röra mig imorgon. Och åh så bra det känns!

Från weheartit.  

På veckoslutet åkte jag hem för att titta på vår orts första ungdomsmusikal. Koreograferad och regisserad av min världens bästa danslärare, och i rollerna fanns många kära dansvänner. Det var meningen att denna musikal skulle göras redan det första året som jag inte längre bodde där (såklart, precis min tur det), men det var ingen enkel väg för musikalen att vandra så tidpunkten skjöts upp. Men nu var den färdig, och oj vilken ära att få sitta i publiken!

Jag vet inte var jag ska börja. Tvåspråkigheten är nog något alldeles unikt. Orten är nämligen väldigt svenskspråkig, men inom dans och musik syns också de finskspråkiga (det är där jag själv fått kontakt med finska under min tid på orten). I denna musikal sjöng alla på både svenska och finska, och många pratade också på båda språk. En del fick spela en roll som hade det andra modersmålet, det vill säga en finskspråkig karaktär trots att man själv är svenskspråkig. Jag är så imponerad. Och tänk vilken otrolig gåva för alla dessa ungdomar! Finska är ett otroligt svårt språk att lära sig, och antagligen är det lika svårt åt andra hållet. Men här umgås de alla och får både höra och prata båda språk - så otroligt nyttigt och bra. Så fint. 

Det var inte bara tvåspråkigheten som imponerade och berörde mig. Manuset var ju helt otroligt! Hela berättelsen så bra, innehållande inslag av utmärkt humor, viktiga ämnen och verklighet (trots att det var en helt fiktiv berättelse). Alla som bor på vår lilla ort borde se denna musikal. Alla andra också, för den delen. För denna musikal behandlar teman som grupptillhörighet, att inte ha rätt att korsa gruppgränser, att längta bort och att älska hemmet, att för mycket ibland handlar om pengar, att världen är orättvis, att man tillsammans är starkast och, framför allt, att ungdomarna kanske är lösningen och inte problemet. Och om vänskap, svek och att inte veta vem man kan lita på.

Dessutom blev jag igen en gång så imponerad av alla artister, ungdomarna. De kan dansa, skådespela OCH sjunga. Och skriva låtar och spela instrument. Och allt detta på både svenska och finska. De fick mig att skratta och gråta, de väckte känslor. De njöt och de levererade. 

Sist men inte minst är jag så otroligt imponerad, igen en gång, av min danslärare. Det var hon som räddade musikalen när det var nära att inte bli till något, och det var hon som gav allting liv. Hon är en så stor gåva till orten, och jag är så otroligt lycklig över att ha fått växa upp som danselev hos henne. Precis som musikalens manusförfattare (som också är en före-detta danselev till henne) skriver, lärde man sig mera om livet på hennes danstimmar än man gjorde i skolan. Att åka tillbaka hem och att se den här musikalen och att träffa henne och dansvänner igen gjorde att alla känslor kom tillbaka. Det gör så fruktansvärt ont att inte längre vara med. Att inte kunna stanna där och dansa. Förstås kommer de alltid att vara min extrafamilj, men att ha "flyttat hemifrån" gör verkligen ont. Jag saknar er!

Hejsan! Jag berättade ju att min bästis och jag shoppade under påsken, och nu tänkte jag visa er vad jag fyndade. Tyvärr hade jag inte tid för en photoshoot haha, så ni får se plaggen på mig en annan gång.

Jag är så nöjd med allting! Jacka och skor vet jag inte hur länge jag har sökt, en ny vår/höstjacka ville jag ha (behövde) redan förra våren åtminstine, och skor är alltid ett stort problem för mig eftersom jag har så små fötter. Även dessa är från barnavdelningen, hehe. Men nu hittade jag alltså äntligen allt som jag var på jakt efter! Och jag köpte inte ens något som jag inte behöver, BH fanns inte på min lista men det behövde jag egentligen också, och jag tycker att den där mörkgröna är så fin, och eftersom den kom tillsammans med en vit fick det bli två stycken, haha. Så billigt dessutom, jämfört med normala priser!  Byxor har jag också sökt nu hela våren, jag var på jakt efter ett par tighta och bekväma ljusa men neutrala byxor, haha. Jag vill nämligen kunna ha vilken färg som helst upptill, och då är jag lite rädd för jeansblått, men jag tror att dessa är tillräckligt ljusa. Dessutom älskar jag deras form!

Den här sidan har nu något problem, jag vet inte om det är bloggplatsens eller datorns fel (använder en gammal dator), så jag ser bara ungefär hälften av all text, så jag ber om utsäkt ifall det finns några skrivfel i detta inlägg.