Nu har jag gått igenom bilderna från Borgbackens ljusfestival. Här kommer de första.

Gasoline - Halsey

De sista bilderna fårn Noux för den här gången.

Skrivet genast efter gårdagens danslektion.

Att få komma in dit i salen. Att få rulla omkring på golvet och känna hela min kroppsvikt mot golvet. Att få känna hur hela kroppen mjuknar och får tänja på gränserna. Att få känna musklerna jobba och sträcka sig så långt man kan. Att låta både kropp och sinne dansa iväg, iväg till sin egen värld där det finns bara nu och här. Inga måsten, inga problem att grubbla på. Inga tankar alls, för den delen. Bara lugn, ro och livsglädje. Förbruka fysiska krafter men samla pyskiska. För oj så mycket jag får av bara en timme dans. Det finns inget bättre än att låta kroppen göra sig av med alla känslor på det sättet. Så uppfriskande, så behövligt, så otroligt skönt och hälsosamt. Att i några månader leva utan dans fick mig igen en gång att ännu mer inse hur mycket jag verkligen älskar och behöver det. Och mina dansdrömmar kommer tillbaka, starkare och starkare...

Jag brukar inte titta på skönhetsvideor och överlag inte bry mig mycket om utseende, men här om dagen råkade jag se en hair-tutorial video som youtube rekommenderade till mig. Tack för den! Det är en tutorial för sju olika hästsvansar och jag gillade den verkligen. Jag kommer absolut att testa åtminstone några av dem, men jag är rädd för att de inte kommer att bli alls lika snygga på mig eftersom mitt hår är så otroligt tunt och inte alls lika långt som flickans i videon. Om någon har några tips på hur man kan få längre och/eller tjockare hår får ni otroligt gärna dela med er! Det känns som om mitt hår inte vill växa, suck. 

Hur som helst, här är videon:

Jag mötte två människor när jag var på väg ner för dessa trappor, de tyckte att jag valt bättre håll än de, haha.

Idag regnar det och jag längtar tillbaka till solskensdagen i Noux. 

I en veckan har jag inte gjort annat än läst socialpsykologi, vilket i och för sig är otroligt intressant (tack och lov!) men det blir ändå lite jobbigt i längden (allt var dessutom på engelska). Igårkväll var jag flera gånger nära till utbrott för det kändes som om jag inte kunde något och inte hade någon aning om någonting, och jag var så väldigt trött. Bättre blev det inte direkt av att alarmet ringde kl. 6:05 i morse... 

När vi kom till tentsalen sa vår lärare att vi skulle börja med att rösta. "Jag röstar för ingen tent!" utropade någon, haha och oj vad det skulle varit skönt. Så var det ju inte, men nästan en lika stor lättnad sköljde över mig när hon frågade om vi vill skriva i grupp eller individuellt. Det är bra det här med universitet om man får skriva tenterna i grupp, haha. Grupptent vann röstningen med klar majoritet och grupperna lottades ut.

Det finns förstås både för- och nackdelar med att skriva i grupp. Jag är inte världens bästa på att jobba i grupp eftersom jag vanligtvis strävar efter perfektion, men jag övar på att låta saker gå. Och detta kom jag fram till idag: Grupptent leder till mera information och man lär sig ännu under grupptillfället, till skillnad från vanliga prov då man vanligtvis kommer dit, tömmer ur sig allt och sedan glömmer bort allting när man lämnar salen. Men nu fick man verkligen repetition genom diskussion och andras synpunkter för alltid något nytt till sin egen kunskap. Men grupptent leder också till mindre välformulerade svar. Det var så svårt för mig att läsa igenom svaren och inte ha tid för att ändra på dem, haha. De kallade mig pedant när jag ville ändra ett och till ett eller haha. Så är det med mig bara. Men det blev nog bra.

Nu ska jag gå ut och gå med pojkvän som har återvänt efter flera dagar på landet. Ha det bra!

Det är något med honom som jag alltid tyckt om. Han har sådan karisma och ett sådant djup. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag tycker så mycket om honom, men något är det. Han är lätt att sympatisera med.

Nu för tiden har vi Sveriges TV (gissa vem som är lite lycklig?) och på måndagar visar de "Morgans mission" där han tillsammans med en utvald klass arbetar för att minska mobbning och kränkningar. Ett ämne som intresserar mig väldigt mycket och som han behandlar otroligt bra. Igår när han berättade om sitt eget förflutna började jag storgråta helt utan förvarning. Det var helt mystiskt. Det var inte så där att jag först grät lite, fick tårar i ögonen och sedan eskalerade det, nej, allt kom på en gång. Jag började storgråta genast. Han kan verkligen beröra. Antagligen hade jag dock börjat gråta vem som än hade berättat det där. En till svensk kändis som jag nu absolut vill ge en kram! (Den andra är Jonas Gardell.)

Tog även reda på att Morgan har skrivit en bok, vilket betyder att min "Att läsa-lista" fick en till kandidat.