Imorgon har jag tentamen, så efter det borde jag ha lite mera tid.

Vi kunde helt enkelt inte låta bli.

Jag har massor av blogginspiration för tillfället och verkligen lust att skriva, men det får bli en gång när jag hinner. Skolan började idag igen och det känns faktiskt roligt. Men nu blir det starka tag för att orka hela våren!

Bara för att det låter så bra kommer rubriken till mina Bilder från Tallinn-inlägg vara på finska. Det betyder Vinter i Tallinn. Här kommer de första!

Vi är båda medvetna om att vi har miljoner bilder på när den andra fotar, men jag tycker så mycket om sådana här bilder!

Jag nämde ju att jag skulle åka på ett äventyr i tisdags, förlåt att jag låtit er vänta så här länge på att få veta var jag var. Ända sedan jag i höstas fick veta att mitt jullov skulle vara en månad långt har jag funderat hit och dit om jag ska åka på resa eller inte. Jag ville absolut, eftersom det inte är ofta man har så mycket tid, och det finns så mycket jag vill se och uppleva, men jag var ändå tveksam eftersom jag gärna sparar pengar och också kände ett behov av att bara göra inte så mycket. På mellandagarna, när jag träffade underbaraste Rumskompis (jag hoppas att ni vet att vi inte är rumskompisar längre, tyvärr, utan att det bara var förra året, men smeknamnet hålls kvar), kom det fram att vi båda hade sista veckan innan skolan börjar (=denna vecka) ledigt, och jag vet inte hur det kom på tal men vi började åtminstone drömma om att åka på en sista-minuten-resa. Efter det gick planerandet inte speciellt smidigt, eftersom vi båda är människor med otrolig beslutsångest och vill i princip allt. Ännu förra veckan funderade vi på vart och om vi skulle åka, men då fick hon veta att hon skulle ha något viktigt på onsdag, alltså denna vecka. Och på veckosluten var hon också upptagen. "Man kommer inte så långt på två dagar", konstaterade vi, men i samma sekund som jag sa det kom jag på - Stockholm! Jaa! Vi ställde in oss på att åka över till vår kära granne i Väst (svenskar som i själ och hjärta båda är haha), och tillbringa en dag i Stockholm. Tyvärr måste man för att åka på kryssning med Viking Line tydligen vara 21 år, även på vardagar, vilket förstörde vår plan lite (vi hade gratisbiljetter till Viking och bytte därför inte genast till Silja Line). Förstås fanns det ännu många alternativ, ett av dem att åka till Tallinn istället. Eftersom jag aldrig varit där började det locka mera och mera, och så fick det bli! Så i tisdags åkte vi istället över till vår granne i Söder. Helt otroligt hur man kan bara åka så där, besöka ett annat land och ändå både vakna och somna hemma, haha. 

Det blev en härlig dag. Gamla stan i Tallinn är helt otroligt mysig! All snö gjorde allt dessutom ännu mysigare, vi hade verkligen tur med vädret, även om det blev lite kallt efter allt fotograferande. Ni kommer naturligtvis att få se mina bilder! Jag rekommenderar varmt att åka till Tallinn, speciellt om man bor i Finland och det är så här lätt. Jag förundras över att jag inte varit där tidigare.

Just nu är jag helt full av resfeber! Jag har kommit fram till att jag verkligen MÅSTE ta ett mellanår någon gång, bara resa runt, för jag vill ju se hela världen!

Till sist var det dags att börja avrunda vårt äventyr och bege oss tillbaka till vårt hostel. Det var en bit förstås, så äventyret var inte över så snabbt.

Först skulle vi tillbaka till dit vi fått skjuts med flickorna.

Jag har världens vackraste bästa vän.

En bättre bild på mitt blivande hem.

Jag tycker att dessa skyltar är lite skrämmande, och dem fanns det många av.

När vi kom ner till "civilisationen" frågade vi i den enda affären som fanns där om det ännu går några bussar till "the ferry landing", men nej, det gjorde det inte. Bara att börja gå! 

Vi bestämde oss dock ganska snabbt för att försöka lifta, klockan var redan ganska mycket och vi var lite osäkra på hur länge färjan gick, och vi visste inte hur långt det var dit (hade tagit ungefär tio minuter med buss om jag minns rätt). Det gick inte så bra, det var otroligt lite trafik, de bilarna som kom stannade inte och den som stannade skulle inte åt vårt håll. 

Jag insåg förresten när jag såg de här bilderna att vi gick i flip-flops hela dagen!

VET NI hur mycket vi skrattade när vi kom till den här skylten?! Vi hade gått HELA DAGEN, och hade ännu TOLV KILOMETER kvar! Nu blev vi riktigt allvarliga med liftandet, men nu kom det ännu färre bilar... Vi fantiserade om att först gå ända till färjan, sedan vara tvungna att simma över med våra väskor ovanför ytan, och komma fram så sent att köket skulle vara stängt så att vi inte skulle få någon mat, haha.

Känn dig påtittad.

Men när vi stod och lärde känna korna hände det. En bil kom, vi sprang ut till vägen och satte tummarna upp. Och den stannade! Det var en man med sin dotter och han skämtade att det skulle kosta $90 eller något sådant, haha jag skulle ha velat se mitt ansikte när han sa det, jag var för utmattad för att förstå skämt tror jag. Han plockade upp oss och körde oss ända till färjan, han var så snäll och riktigt trevlig, han hade dessutom varit till Finland! Vi tackade honom något otroligt och sedan var det bara att gå den lilla biten från färjan till hostellet. SÅ SKÖNT! 

Följande morgon var det tidig väckning och iväg till busshållplatsen. Men denna gång var det bara jag som steg på bussen, Tavi lämnade jag kvar i Whitianga. Det var SÅ sorgligt! Att åka buss ensam till Auckland, äta lunch ensam i Auckland, ta buss ensam till flygfältet, vara ensam på flygfältet, åka flyg ensam, ta buss hem ensam, vara ensam hemma. Jag grät som en tok under flygresan, det var helt absurt. 

Några sista flygplansbilder. När jag landade i Finland var det -15°C och hemma hos mig var det också iskallt. Jag sov med min varmaste pyjamasskjorta, fleecebyxor, fleecesockor, fleecefilt och täckte, och jag skakade. Gick dessutom och lade mig klockan sju på kvällen. Följande dag började skolan. Det kändes som om jag rest i tiden, som om tiden i Finland stått still medan jag varit i Nya Zeeland. Allting kändes overkligt.

Nu efteråt när jag tittat tillbaka på resan så här och sett alla bilder känns allting fortfarande overkligt. Ibland har jag tänkt "Oj dit vill jag fara någon gång!" åt någon av mina egna bilder haha, och ofta har jag tänkt "Tänk att jag faktiskt varit där, att jag var där, att det är jag som tagit den här bilden!". Det var två av de absolut bästa veckorna i mitt liv och Nya Zeeland är ett land som jag med säkerhet kommer att besöka igen. Res dit du också!

Tack för att du följt min resa på det här sättet! :)

Lyckligtvis var vi tillräckligt smarta för att ta med lite mellanmål, och vi hittade världens bästa plats för att äta det. Förlåt för enformiga bilder.

Och man ser hur min hud blir rödare och rödare...

Ännu var inte äventyret över! Titta in imorgon igen för att ta del av vår hemväg.