Mina favoriter till sist.

Del 3 av 4 från min fotorunda för några veckor sedan.

Flera bilder från samma fotorunda.

Jag hade helt glömt bort att jag inte ännu publicerat de här bilderna. De är tagna för några veckor sedan.

Dagen efter Sanna Nielsen stod det Lindsey Stirling i min kalender. Ungefär halv nio på lördagmorgonen startade min färd till huvudstaden. Min plan var att skriva dagbok i bussen, men istället satt jag bara och lyssnade på stjärnan som jag senare skulle se live.

Jag kom fram 7½h innan dörrarna skulle öppnas, haha, och utanför Circus var det helt tomt. Jag gick omkring och shoppade utan att köpa något, åt, bara satt och irrade omkring. Det blev ganska långtråkigt i längden och jag var helt rastlös. Ungefär 5½h innan dörrarna skulle öppnas tröttnade jag och bestämde mig för att sätta mig utanför och vänta. Jag tänkte inte då på hur länge det var kvar haha. Det blev dock ganska så kallt så jag gjorde två färdar in till köpcentret ännu efter det, ena gången för att köpa vantar och andra gången bara för att bli lite varm, men till sist blev det väl fyra timmar som jag väntade utanför Circus utan att gå därifrån en enda gång. Behöver jag säga att jag var längst fram i kön? Eller ja, i teorin. Jag började prata med andra och min rumskompis kom sedan också dit så visst gick kanske fyra människor in före mig, men det är bara för att jag är så snäll haha. (Plus VIP-gänget såklart.)

I alla fall, det var värt att tillbringa hela dagen på det där viset. När vi släpptes in var det ännu två timmar tills konserten började, och det kom inte ens något förband. Men de spelade musik och vi satt på golvet och pratade när vi inte orkade dansa. Kul att så lätt hitta någon att prata med!

När jag såg Lindsey för första gången visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag hoppade och skrek och trodde att jag skulle spricka. Det var såå häftigt! Hon spelade och dansade och showade och hade en häftig ljusshow och fina bakgrunder och ååååååh allt var så otroligt underbart bra!!!

Jag fick inte ta in min systemkamera så jag var tvungen att fota med min telefon = inte så speciellt bra bilder, men jag ska fråga om jag också får publicera bilder som min rumskompis tog med sin digitalkamera, och om jag får tid någon gång tänkte jag sammanställa en liten video med korta snuttar från konserten. Bara för att göra er avundsjuka, såklart. ;)

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av fantastiska Lindsey Stirling, men vet ni vad? Det var ändå bättre än jag hade kunnat hoppas på. Helt galet. Jag kan inte förklara det. Det kändes så otroligt, jag kunde inte förstå att Lindsey Stirling faktiskt fanns där framför mig. Jag kunde inte låta bli att tänka på alla som jag hade bett att komma med, men sagt nej. Att de inte var där nu. Att de gick miste om något så fruktansvärt amazing. För bara 25 euro. Otroligt. Jag vet inte hur jag ska förklara hur bra det var, det måste upplevas själv!

Och ååh, när hon spelade All of me och hela publiken sjöng med, jag tror att jag aldrig har upplevt en sådan känsla. Så mycket kärlek samlat på en enda plats, hela stället förvandlades till en massa av kärlek. Har ni en pojk- eller flickvän råder jag er att ta dem med på Lindseys konserter så slipper du stå där och nästan gå sönder av saknad, haha. Det var såå fint!

Thank you Lindsey for this absolutely amazing consert! <3

Fredagen 3 oktober 2014, med andra ord för två veckor sedan, hann jag bara tillbringa några timmar med min bästa Romeo för att sedan överge honom på grund av Sanna Nielsen (jag skriver det här 21:40 på torsdagkväll, så ursäkta om det blir en aning flummigt). Jag blev helt stressad när vi kom till konsertlokalen och där redan fanns en massa människor, och när dörrarna öppnades sprang jag nästan in för att få en så bra plats som möjligt, haha. Gissa om jag hade lust att byta plats med människan i kön som stod lite längre fram än jag och sa "Vad är det för panik? Vi alla ryms ju in."..? Jag blir lite uppspelt ibland, hehe.

Vi satt på plats och väntade en halvtimme innan det började, men sedan kom de äntligen! Lika bra som alltid. Jag börjar bli riktigt proffs haha, jag visste nästan alltid vilken sång som skulle komma till näst redan när hon började presentera den, och jag visste vilka sånger hon åtminstone skulle sjunga. Det är helt otroligt sådan röst hon har, och sådan härligt ljuvlig människa hon är! Hon bara babblar och flummar och bredvid sitter Jocke och retar henne för det, haha. Åh de är så underbara!

Det är helt galet att tänka att hon som vann melodifestivalen, hon som kom trea i Eurovision Song Contest, hon som har stått på en scen framför hur många människor som helst i publiken och ännu flera bakom TV-rutan, att hon kommer hit till vår lilla ort för andra gången och sjunger här i vårt lilla auditorium. Haha. Nästan skrattretande. Men underbart. Och det gör mig så glad att hon tyckte om publiken. Hon tog en selfie med oss som nu finns både på facebook och instagram! Hur häftigt är inte det?! Haha.

Ganska häftigt var det också när hon sa att konserten börjar lida mot sitt slut och att det nu var dags för sista låten, och jag viskade till mamma att jag ännu vet tre låtar som hon kommer att sjunga. Och just så blev det! Hehe. Men det häftigaste av allt var ändå efteråt när hon gav kramar, autografer och bilder, och när jag kom fram till henne sa hon "Dig har jag träffat förut, eller hur? Aa, jag känner igen dig."!!!!!!!! Wooow! Jag trodde att jag skulle dö, haha. 

Tack för en fantastisk konsert igen Sanna! Du är bäst! Inte många i världen som har en röst som du. (En till häftig sak: att höra Undo live. Och en till lite häftig sak: hennes pojkvän [och gitarrist] förde saker till bilen när vi gick ut, och jag gick då fram till honom och frågade om jag kunde få en kram. Haha, jo jag är lite underlig ibland. Det kändes rätt pinsamt och jag visste inte vad jag skulle säga haha.)