För två år sedan skrev jag ett blogginlägg om min syn på alkohol, och denna sommar jobbar jag igen på posten och ser med jämna mellanrum samma baksida av en tidning som då inspirerade mig till detta blogginlägg. Därför tänkte jag nu skriva om hur min inställning har förändrats.

Jag är inte längre lika panikartat emot alkohol. Jag klarar nuförtiden av att gå in i alko utan att börja må illa och få lust att sparka ner allting, haha, vilket ju är bra eftersom jag nu som då för in post åt dem. Hur jag annars känner mig i alko, om någon ska köpa något därifrån alltså, vet jag faktiskt inte, för det är otroligt länge sedan jag varit det, jag minns inte ens när det senast hände. Jag tror att orsaken till att mina känslor svalnat är att jag inte haft så mycket kontakt med alkohol den senaste tiden, jag har umgåtts med människor som inte dricker och inte behövt se så mycket av alkoholens jobbiga sida.

I och med att jag träffat nya människor har jag dock ganska ofta fått förklara att jag inte dricker, vilket jag ibland tycker att är lite jobbigt. Varför kan jag inte bara vara som alla andra, ens dricka lite? kan jag tänka. För ibland tar det på krafterna att "vara konstig". Men nu har jag lärt mig att acceptera mig själv och jag har bestämt mig för att sluta göra saker som jag egentligen inte vill bara för att det "hör till" eller för att människor förväntar sig att man ska göra det. Ibland är jag faktiskt lite rädd för studielivet som väntar. Där finns så mycket alkohol! Ibland ger folk den bilden att man inte träffar folk och får vänner om man inte deltar i en massa evenemang, sitser och andra fester, som alla innebär en massa alkohol förstås. Jag kommer ju att vara helt ensam. tänkte jag när jag närvaroanmälde mig och skulle välja om jag också skulle anmäla mig till någon nation. För jag läste om nationernas evenemang och insåg att jag inte skulle vilja gå på ett enda. Inte kan man väl gå på sådana evenemang utan att dricka alkohol? Men så kom det rationella tillbaka. Kom igen! Jag har ju förut också fått vänner, vad skulle vara annorlunda nu? Nog finns där ju människor som gör annat än super. Människor som hellre gör annat på sin fritid. Jag bestämde mig för att inte anmäla mig till nationen. Jag kommer nog att hitta på en massa annat roligt. Dansa kommer jag säkert att göra varje dag, haha, och jag kommer att ha både Romeo och världens bästa rumskompis där. Jag har ofta längtat efter att studera på universitet och jag blev helt ivrig när jag fick ett infobrev från skolan och där stod om språkstudier. Jag kommer nog att trivas tror jag. Om jag inte får några nya vänner (haha) får jag ju åtminstone studera sådant som intresserar mig, dansa, och jag har redan världens bästa vänner från förut. Haha. För jag tänker inte slösa min tid på en massa alkohol-tillställningar som jag egentligen inte skulle vilja vara på, jag struntar i om andra tycker att man ska göra det, om jag inte har roligt där behöver jag inte gå. Om man får komma med utan att dricka är det klart att jag säkert går någon gång, för att se om det kanske ändå är roligt. Vad vet jag.

Jag är lycklig över att ha så många människor i mitt liv som accepterar att jag inte dricker, och också över att mina närmaste själva inte är så stora supare, haha. Min nuvarande syn på alkoholen är ungefär "Drick om ni så vill, men var medvetna om att det kan föra med sig negativa konsekvenser, och stör inte mig eller andra som inte vill bli störda, tack."