Jag älskar bloggplatsen funktion att i menyn länka inlägg som man skrev för ett/två/x år sedan. Det ger livet perspektiv, man hänger med i vad som hände för hur länge sedan och får en enkel chans att minnas gamla tider. Idag var det speciellt intressant att se vad som hände för två år sedan. Jag var på besök till min nuvarande skola. Det som gör det extraroligt är att jag idag hade ett s.k vårsamtal med min lärare, där hon bl.a nämnde det där, att jag tog kontakt, frågade om man fick komma på besök, kom och bekantade mig, blev motiverad att söka hit, och sedan kom hit. Jag planerar och genomför mina planer, sa hon. 

En väldigt lockande sak med den här skolan var att man får använda danssalarna även utanför lektionstid.  

Det var ett alldeles härligt samtal vi hade! Jag fick höra så stora och underbara ord om mig själv att jag bara satt där så tacksam och lycklig och till mig att jag inte visste vad jag skulle säga till svar. Vilken fin bild hon har fått av mig under detta år! Och naturligtvis började jag igen en gång fundera massor på min framtid. Det räckte med att hon sade att hon var förvånad över att jag bestämt mig för att göra annat än dansa. Men vi båda konstaterade, lika som jag konstaterat med andra medlemmar från dansfamiljen, att jag antagligen kommer att hitta något sätt att kombinera allting. Lite panik fick jag när hon sa att det är svårare att komma in till psykologi än till en dansskola, hehe, men kommer jag inte nu söker jag igen nästa år. Åtminstone om jag inte kommer in till socialpsykologi heller. (Haha, hon tänkte faktiskt rekommendera socialpsykologi som B-plan innan jag sa att det var det.) Just nu funderar jag på om jag borde kolla vilka utländska dansskolor som ännu har ansökningstid kvar, för om jag inte kommer in till skolorna jag vill till skulle jag hellre gå i en dansskola ett år än att gå till socionom... (Jag börjar tänka som alla andra, att socionom är på för låg nivå för mig haha, nä men visst är jag en universitetsmänniska, univeristet eller dansskola är nog det som gäller för mig.) Haha, åh jag älskar att tänka på sådant här, och som ni ser så har jag nog tydligen inte helt valt bort dansalternativet ännu, men jag har nog bestämt mig för att det är till psykologiutbildningen som jag vill helst. Punkt slut. (Detta är orsaken till att jag slutar fundera på andra alternativ när jag bestämt mig för ett: jag slutar annars aldrig fundera och bestämmer mig aldrig.)

Det var alldeles härliga ord jag fick höra idag, jag skulle gärna dela med mig av alla, men jag borde verkligen gå i duschen nu (jag avslutar alla mina inlägg så känns det som haha), plus att det skulle kännas lite som att skryta, trots att det inte är jag själv som sa de där sakerna om mig. Men ni kanske förstår, om jag säger att hon bl.a sa att jag har möjlighet att ta mig mycket längre än de flesta andra. Därför ska jag alltid sätta ribban högt! Ajaj, kapten! (Förlåt, jag är lycklig och jag är trött, då blir det så här.)

Njut av livet, fina människor! <3

Åh, jag saknar verkligen det här! Hela processen var så extremt rolig, ända från att vi bestämde oss för att göra en flashmob (efter att sent på natten tittat på Step Up 4: Revolution), till att vi uppträdde med den. Alla skrattanfall medan vi koreograferade, all tid vi tillbringade tillsammans för att vi skulle koreografera, träningsveckoslutet när vi alla övernattade hos mig och vi lärde ut koreografin till alla på bara en dag, jag lovar att det var ett av de bästa veckosluten i hela mitt liv. SÅ härligt!