Jag kan inte sluta förundras över hur bra den här personen är! Hon har varit med om mycket, och som läsare har man fått följa med henne genom alla hennes ups and downs. Jag har gråtit både glädjetårar och tårar av sorg hur många gånger som helst under tiden som jag läst hennes blogg. Men nuförtiden blir tårarna av sorg bara färre och färre. För det går bra för henne nu! Jag gläds av hela mitt hjärta åt hur stark honhar varit, hur mycket hon har klarat av, hur ljust det ser ut nu, och framför allt åt hur mycket viktigt hon har att säga och hur många personer hon hjälper. Jag tycker absolut att ni skall kolla in hennes blogg, jag vill bara att hela världen skall känna till henne! Jessica - En flicka som är stark.

Kramar // Unia <3

Jag nämnde i ett inlägg för ett tag sedan att det angående min framtid nu finns andra alternativ än VNF och sedan Sverige. Det är nämligen så att en finsk yrkesdansskola hade uppvisning för oss för några veckor sedan. Det är en treårig utbildning och därifrån blir man yrkesdansare. De tar endast in nya studerande vartannat år, och de kommer göra det just då när jag går ut gymnasiet och skall söka. 

Så jag hade värsta beslutsångesten där ett tag. Visst skulle det ju vara roligt att börja i en "riktig" dansskola genast efter gymnasiet, men jag har varit så inställd på VNF nu så länge. Dessutom skulle jag bli kvar i Finland ännu tre år efter gymnasiet om jag började i yrkesskolan. Och egentligen vill jag nog till VNF, hehe. Jag har ändå bestämt mig för att söka till båda. Jag tror att det är mycket lättare att komma in i VNF, och om jag kommer in i båda (haha) får jag ta det problemet sedan, just nu skulle jag välja VNF. Och om något väldigt underligt skulle hända, att jag kommer in i yrkesskolan men inte VNF är det ju bättre att fara dit då än att inte fara någonstans, haha. Dessutom är inträdesprov alltid nyttigt inför framtiden! :D

Men det var inte detta jag funderade på under min promenad idag. Då funderade jag nämligen ännu lite längre: Vad jag vill arbeta med. För jag har igen en gång kommit fram till att jag älskar att hjälpa andra. Men psykolog har jag uteslutit för länge sedan när jag insåg att jag nog antagligen inte skulle klara av det eftersom man då inte kan ha några obehandlade egna problem. Dessutom vill jag ju dansa! 

Som danslärare kan man på ett sätt hjälpa många. Tänk nu, utan min danslärare hade jag ju knappast börjat dansa, om det inte funnits någon annan danslärare här förstås. Genom att vara danslärare kan man ge andra möjligheten att finna glädjen med att dansa och hur bra dansen är för att t.ex uttrycka sig. 

En annan sak jag tänkte på var att starta någon sorts dansterapi. Hur det skulle gå till vet jag inte ännu, skulle jag dansa för andra, eller skulle jag låta andra dansa, eller både och? Haha jag vet inte, men dansterapi låter ju nästan som ett drömyrke. Men att dansa i melodifestivalen är nog fortfarande min högsta dröm. :)

Fotograf

Kramar // Unia <3

Fastän jag är en vintermänniska och älskar snö (över allt annat tänkte jag säga, men kanske ändå inte helt... Dans, Molle och vänner går nog över <3) kan jag bli galet glad när våren kommer. Dock tycker jag att solen kunde göra allt jobb, strunta i att det tar längre tid då, men det är ju så mycket härligare! Den här veckan har bestått av massor av regn och gråa dagar, usch. Men idag skiner solen! Och jag bestämde mig för att gå ut och gå med hunden, något jag gör allt för sällan. Det är så mycket lättare att sitta inne framför datorn och ruttna bort under veckosluten, eller hur? Men åh, så härligt det var idag! Hade först tänkt gå endast en liten runda, men när jag kom till vägskälet där jag skulle vika upp för att sedan i princip börja gå tillbaka gjorde jag det galna beslutet att gå den längre rundan. Jag spelade musik, solen sken, det var supervarmt, fjärilarna flög omkring och tussilagorna sken upp dikeskanterna. Bara så underbart! 

  Jag har inga bilder på Niksu och mig, så får bli några gamla på Tiara och mig istället. :)

Jag fylls av energi på sådana promenader, och får då emellanåt lust att bara springa för allt vad benen bär. Det hade Niksu inget emot, och en nästan ettårig schäfer springer ganska snabbt, och att bara låta mig dras med var en så otroligt härlig frihetskänsla! Visst är man alltid lite rädd för att man plötsligt inte skall hinna med och falla omkull, men det är ändå så väldigt roligt att bara ge allt man har och springa helt fullt. Haha, alltså så roligt! :D Rekommenderar att prova på det om ni inte gjort det.

Nu skall jag försöka få något nyttigt gjort. Har så mycket energi för allt möjligt! Tror jag skall ta tillfället i akt och göra läxor först, så får vi se vad jag hittar på sedan. Kommer kanske ett inlägg om framtidsdrömmar/-planer senare idag, man kan tänka så mycket när man är ut och gå. Åh, om ni inte vet vad ni skall göra, ta en promenad i detta härliga vårväder! :)

Kramar // Unia <3