Fick en så otroligt fin kommentar till mitt förra inlägg. TACK!

Hon som skrev kommentaren skrev för några dagar sedan ett inlägg om att inte orka göra det man älskar, och inte finna inspiration just då när man behöver den. Ni kan läsa hennes inlägg här.

Jag tänkte ta upp lite om det här nu. Vet inte riktigt vart det för oss, men jag börjar skriva och så ser vi vart vi hamnar.

Jag har själv inte problem med att fokusera på dansen, eftersom jag ser det som en paus från allt annat, och är som avslappning för mig. Visst finns det såklart dagar som det går sämre på, men då handlar det oftast om fysisk trötthet. För att släppa all stress är ganska lätt för mig när jag dansar, vet inte riktigt hur jag gör, jag bara glömmer bort allt. Kanske har det att göra med att jag prioriterar dansen framför skolan, hehe... Det är ju ändå dansen jag kommer behöva i framtiden om allting går enligt mina planer. ;) 

Många (eller, några... Beror på hur man ser det) som jag tidigare dansat med har emellanåt haft problem med att hitta inspiration till dansen, vissa av dem har tagit pauser, andra har slutat helt. En av mina bästa vänner lämnade dansen för några år sedan, för att satsa på fotbollen. Nu har hon börjat igen och brinner verkligen för det, och kan inte förstå att hon kunde välja fotboll framför dans, nu tycker hon inte alls om fotboll. (Förlåt att jag tog dig som exempel (; <3) Jag tror det hör tonåren till att tvivla på vad det är man vill, att plötsligt inte orka med det man alltid har älskat, att plötsligt börja tänka i helt andra banor. Då menar jag inte att det händer åt alla såklart, men jag tror att sådant är vanligt när man växer upp. Tvivla på sig själv och på vem man är. 

Jag tror att det då är viktigt att följa sitt hjärta. Inte ge upp direkt. Ibland orkar man inte med allt, då kanske man måste välja att lämna bort något, att skala ner på något, eller ta en paus från något. Man kan inte orka med precis allting, hur gärna man än skulle vilja. Ibland säger kroppen eller sinnet Stopp, nu gick du för långt! Jag orkar inte med såhär mycket. Om det händer tror jag det är viktigt att lyssna. Det är inte bra att bränna ut sig själv. Man måste hitta en bra balans, något som känns bra för en. Försöka sänka kraven och tänka på vad det är man egentligen vill.

Själv har jag aldrig, vad jag kan minnas, haft problem med att finna inspiration till dansen. Jag kan inte vara säker på hur det var när jag mådde som sämst, eftersom det är väldigt lite jag minns från den tiden, jag var trött hela tiden då, men allt jag kan minnas var att jag mådde bra på danslektionerna. Jag minns i alla fall att jag brukade tänka att jag mådde som bäst när jag dansade. Antagligen var jag väl trött, men jag lyckades ändå använda dansen för att få ut allt det negativa, använda dansen som avslappning och uttrycksform. Samtidigt fick jag glädje och styrka från dansgruppen, i min dagbok har jag till exempel skrivit att fastän alla andra skulle svika mig så skulle jag ändå ha min dansgrupp kvar. Jag vet inte om någon av dem vet hur mycket de faktiskt betydde för mig, hur betydelsefullt det var för mig (och är fortfarande såklart) att få dansa tillsammans med dem, att ha någon som lyssnade på mig, såg mig, brydde sig om mig, sa fina ord till mig. Ni som läser det här nu; TACK, ni är guldvärda och ännu mer. <3

Så eftersom jag aldrig haft problem med att finna inspiration till dansen kan jag tyvärr inte ge några konkreta tips på vad man kan göra för att få inspiration, och ännu mindre vet jag om andra hobbyn. Men jag tror att det är viktigt att försöka släppa allt annat och bara tänka på det man älskar. Eller inte tänka alls. Man måste försöka se sina hobbyn som något man gör för sin egen skull, för att det är roligt, för att det är något man tycker om, och INTE som något som man måste göra. För hobbyn ska inte vara några måsten. Hobbyn ska vara avslappning, det ska vara kul, det ska vara något som man vill göra. För man har redan en massa måsten från skolan och hemmet och så, även om det är viktigt att prioritera där också och inte ställa för höga krav på sig själv, och det blir antagligen väldigt jobbigt om man också börjar se sina hobbyn som måsten, för då blir ju dagarna fulla av måsten. Försök istället se hobbyna som en paus från livet, från det jobbiga livet, en paus från alla måsten. Något som du gör enbart för att få njuta och göra något du älskar.

Jaa-a, nu stannade mina fingrar och det blev tomt i hjärnan. Orkar inte heller läsa igenom vad jag skrivit, för jag ska börja stänga datorn. Jag vet inte om det kom ens något bra ut från mina tankar, men om det kan hjälpa ens en människa liite är jag väldigt glad. :) Jag hoppas att ni alla där ute i världen tar väl hand om er själva, lyssna till era hjärtan, ert inre och era kroppar, och bränn inte ut er. Låt er skriva lite sämre i ett prov, det är inte hela världen. Livet är inte slut fastän du inte gör bra ifrån dig varje sekund. Huvudsaken är att du själv är nöjd och mår bra, att du trivs med dig själv och ditt liv. För du är värdefull och du har all rätt i världen till ett liv som du själv tycker om. Det är du själv som känner dig bäst, som vet vad du själv klarar av och vad du tycker om. Så lyssna på det. Respektera dina egna gränser, och försök hitta en bra balans mellan allting. Du klarar det nog. <3

Kramar till alla er underbara människor! // Unia <3

 

ida

4 februari 2013 21:38

kännde visst igen mig en aning:) det finns nog alltid tid till det man vill göra, man måste bara minska på tiden man sätter på allt annat, och man kanske inte hinner göra allt man vill i 5 timmar dagligen...;)

men du är också guldvärd och mer<3 jag är så glad att vi har blivit så nära vänner, vet inte vad jag skulle göra utan dig min käraste kära danspartner<3 kram<3

http://dancingismylife.devote.se

Unia

5 februari 2013 18:20

Hehe ;) Så sant så sant :)

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan! Jag ser att flera ännu tittar in här, trots att jag flyttat min blogg till nouw. Här kommer några tips om inlägg som finns på min nya blogg:     Varför sminkar jag inte mig?   Singapore, mitt hem i höst   7 tips: Så här...

Jag började blogga här för lite mera än fyra år sedan. Min presentation av mig själv såg då ut så här:   "Jag är en flicka från svenskfinland som kallar mig Unia, jag dansar modern dans och skriver (mestadels brev, men ska försöka komma igång med...

Efter att jag ätit middag idag ville jag gå ut, solen sken och jag vill ta vara på den så länge den visar sig. Hade svårt att bestämma mig för om jag skulle gå på promenad, gå till skogen och plocka svamp/blåbär, eller sitta ute och göra något produk...

Snubblade nyss över denna dansvideo, och den är så otroligt bra att jag bara måste dela den med er. Njut!   ...

Gissa om jag varit lycklig denna vecka?     Den här sommaren blir nog helt underbar, trots allt. Mitt första läger var SÅ härligt, och denna vecka har varit lika härlig på ett annat sätt. Stockholm, Mariehamn, Allsång på Skansen, och bästa v...