För en tid sedan läste jag min dagbok som jag skrev när jag mådde ... mindre bra. Då påmindes jag om hur rädd jag var emellanåt. Värst var det när jag en gång drömde en helt sjuk mardröm, som alla som jag berättat den för skrattar åt, men jag blev helt livrädd. En lång tid efter det var jag otroligt rädd för allting. En del händelser minns jag speciellt bra.

När vi bodde i höghuset var vi i början tvungna att gå ner i källaren för att duscha, eftersom vi inte hade något varmvatten. Men en gång (tror det var samma dag som jag drömt mardrömmen) vägrade jag gå ner dit, jag fann helt enkelt inte modet som krävdes att gå dit. Så jag duschade i stället uppe i lägenheten, i iskallt vatten. Om jag skakade av köld eller rädsla vet jag inte. Jag vågade inte stänga ögonen, höll hela tiden blicken fäst på dörrhandtaget, som såklart var låst, paralyserad av rädsla för att någon skulle trycka ner det. 

En morgon när jag skulle till skolan var jag livrädd för att öppna mitt klädskåp, fråga mig inte varför, för jag har inget svar. Jag stod länge framför mitt klädskåp och nästan grät, försökte tvinga mig själv att öppna det, jag måste ju ha kläder på mig i skolan. Vet inte hur länge jag stod där, men aldrig hade jag trott att det kunde vara så svårt att öppna en skåpdörr!

Jag minns också en morgon när jag gick förbi köket, var tvungen att göra det när man skulle från mitt rum till toaletten, och tyckte mig se någon sitta i köket, lutad mot väggen. Jag blev förstås livrädd, men när jag såg igen var det bara en platskass med kläder som vi fått av någon.

Ibland var jag faktiskt så rädd att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Ville bara försvinna. Lägga mig ner på golvet och gråta, inte stiga upp. Stoppa livet så att jag skulle slippa all rädlsa. Det var helt hemskt.

Jag skriver inte det här inlägget bara för att berätta för hur hemskt jag hade det. Jag skriver det för att jag vet att det finns många som ofta är väldigt rädda. Och för att jag läste om just rädslor i den otroliga boken Life without Limits av bästa Nick Vujicic.

Där läste jag att människan bara har två medfödda rädslor; rädslan för höga ljud och rädslan för att falla. Alla andra rädslor är våra egna påhitt, de finns egentligen inte. Det är vi själva som har "bestämt oss" för att vara rädda för vissa saker, det är vi själva som skapat våra rädslor. Egentligen, finns det inget att vara rädd för, förutom höga ljud och att falla. 

Är du rädd? För vad är du rädd? Nästa gång du är rädd, försök tänka på det här. Tänk, att rädslan bara är ett påhitt. Tänk, att den faktiskt inte finns. Det är du själv som hittat på dem. Då kan du själv också få dem att försvinna.

Ta hand om er!

Kramar // Unia <3

 

Ronja

13 januari 2013 20:57

Bra tankeställare, kanske jag borde bearbeta mina rädslor :O

http://leijonapentu.ratata.fi

Unia

13 januari 2013 21:42

Det tycker jag du ska, det är inte roligt att gå omkring och vara rädd :)

 

Vicke

13 januari 2013 21:56

Jag brukar alltid vara rädd när jag går förbi ett mörkt rum, så jag måste alltid titta ordentligt efter om där är någon i rummet. Tanken av att någon ska stå och titta på mig skrämmer mig så otroligt mycket. Jag bokstavligen ryser just nu när jag tänker på det. Vet inte varifrån jag fått dessa tankar, men alltid då jag går ensam i mörkret så är jag så himla rädd att pulsen nog är på 300 varje gång jag är ensam i mörkret... Faktiskt så är jag mer rädd för att det ska finnas spöken i huset än för att det skulle finnas en mördare där.
Ska försöka börja tänka efter lite vad jag egentligen är rädd för, och så länge inga höga ljud hörs eller golvet inte tar slut i tomma intet så att jag faller så behöver jag inte vara rädd! :D

http://Victoriaselinda.blogspot.com

Unia

14 januari 2013 12:22

:( Jag kan tänka mig hur det känns :/
Precis, du behöver inte vara rädd! :D Sköt om dig

 

Olivia

17 januari 2013 22:21

Gud va fin blogg du har Julia! :)

http://oliviafoton.blogg.se

Unia

18 januari 2013 18:00

Oj, tack så mycket Olivia! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan! Jag ser att flera ännu tittar in här, trots att jag flyttat min blogg till nouw. Här kommer några tips om inlägg som finns på min nya blogg:     Varför sminkar jag inte mig?   Singapore, mitt hem i höst   7 tips: Så här...

Jag började blogga här för lite mera än fyra år sedan. Min presentation av mig själv såg då ut så här:   "Jag är en flicka från svenskfinland som kallar mig Unia, jag dansar modern dans och skriver (mestadels brev, men ska försöka komma igång med...

Efter att jag ätit middag idag ville jag gå ut, solen sken och jag vill ta vara på den så länge den visar sig. Hade svårt att bestämma mig för om jag skulle gå på promenad, gå till skogen och plocka svamp/blåbär, eller sitta ute och göra något produk...

Snubblade nyss över denna dansvideo, och den är så otroligt bra att jag bara måste dela den med er. Njut!   ...

Gissa om jag varit lycklig denna vecka?     Den här sommaren blir nog helt underbar, trots allt. Mitt första läger var SÅ härligt, och denna vecka har varit lika härlig på ett annat sätt. Stockholm, Mariehamn, Allsång på Skansen, och bästa v...